Nu har jag tvättat. Och tvättat. Och tvättat. Och slagit ut ljuset på grund av fukten. Fast bara över foderborden i den ”nya” lagårdsdelen och bara över natten i gamla delen.

Oavsett blir det ljusare. Taket var riktigt illa. Får väl erkänna att jag inte är mer än människa heller, så jag tvättade inte 2017. Husbygge, renovering och bebis. Orkade inte! 2018? Tja, om inte torkan knäckt en hade det inte varit nån hit att tömma brunnen för att tvätta lagården. Så behov fanns, bara att erkänna! Har bara dragit över foderborden några gånger och lekt diskmaskin till djuren, men det hjälper ju inte på taket! Sen tror jag att hetvattnet gjort en del också, mot kallvattentvätten. In i dimman bara.

De senaste gångerna jag tvättat tak har vi riggat den lilla byggställningen. Det är värt den, konstaterade jag efter att nu ha nyttjat en hederlig trappstege.

Det sliter på axlar och nacke. Huvudvärken har pulserat sedan första dag. Nu har tvätten avtagit, värken likaså.

I veckan kom äntligen snickarna. Eller äntligen och äntligen. Det är ju inte mina bekymmer om det blir nytt tak på gårdens stora hus eller inte, men ändå. Det har talats om byte i två år nu. Så bara att erkänna – det händer att jag tar traktorn hem från jobbet! Via trädgården… Hur gör folk som varken har traktorer eller tomt stor nog att köra i. Det måste ju underlätta väldigt för alla att bara kunna dra in och lasta av en komplett byggställning med pallgafflarna?! Det är helt klart smidigare att ta hand om en mindre tomt livets alla andra timmar, men det är ett annat kapitel. (och jag tog traktorn till jobbet dagen efter:P)

Igår tog vi ett idiotryck, drängen och jag, och hämtade hem 44 djur från ena byn. Rigga en fålla, vandra över mossen, hämta djuren och vandra tillbaka med dem. Fick i alla fall in 43/44, lite svinn får man räkna med! Och kom sedan på den briljanta idén att dela in djuren i fållor i fållan. Allra mest för att faktiskt kunna räkna och kolla att alla var med, de står liksom inte två och två i fina led…;) Men också för att slippa dra runt på alla djuren vid varje lastning! Ska jag fortsätta ha så stora grupper ska jag ta med mig denna lösning!

De där ville inte följa med mig hem! Jag frågade!

Hem och lasta av en och en. Kor in i lagården via behandlingsburen (älskar den, för halsbandspåtagning, trots att djuren knappt bryr sig) och kalvar till uteboxen. Nu är det tutiluren!!

De har vuxit på åtta månader, flickorna!

Om det har undgått någon så har jag extremt hårda krav på mina djur. De ska följa mig, vara lätta att hantera och de ska vara lugna. – Jag har lyckats! Klapp på axeln! MEN det vore ju jäkligt bra om de rörde sig ALLS!!!!!! För det gör de inte. Får nog lägga till den punkten på kravlistan – ska gå att rucka lättare än en pansarvagn utan hjul med handbromsen i.

En kokviga insåg att hon var livrädd för gallret över gödselrännan. Jag band henne och tänkte ”nästa ko som går förbi trycker väl till henne i röva så jag får lite assistans”!? Knappast. Nästa ko stannade och nosade, för att återgå till att konstatera att det var under hennes värdighet att skuffa på småflickor. (Fan vad jag önskar att jag hade en trehundra kilo att sätta till med axeln ibland!)

Efter några försök flyttades kokvigan ur vägen, till ”gamla” lagården, så de andra kunde gå. Där stod hon ett par timmar innan hon plötsligt hade gått in.  

Fram till fyra går det bra, sen blir det kolsvart direkt!

Tredje lasset fick vi bara hiva av, korna står kvar i box så det är dagens projekt, och hämta det fjärde och sista medan vi såg handen framför oss.

Så låter vi maten tysta mun! Blir lite mer hemmajobb, men förhoppningsvis vet jag var de är. Och när man är klar, så är man klar.

Glad att vi körde djur igår. Idag piskar regnet mot rutorna. Risken för snö och modd är hög, och djuren hade inte klarat sig utan mat över helgen.

Sitter just nu inne och väntar på att den minsta ska vakna. Den snälle maken och dottern skulle ut och inspektera och passa på att utfodra.

Tre av mina hjärtan.

Skittråkigt på årsmötet med biföreningen i måndags. Efter tio minuter segnade hon ner i min famn, lades på en soffa vid fikat. Reagerade inte när skor och jeans krängdes av för en blöja och pyjamasbyxor, men tittade upp ett par minuter i bilen…

Ja, jösses vilka bilder det där gav! Jag tror det vore en upplevelse nog att se GW göra kullerbytta utan skokartong! ”Hit med flaskan” av Emma Knyckare – boktips från mig till er.

Har en hel del projekt för dagen. Djuren borde kräva en del. Men har samtidigt tre barn i skriande behov av vinterskor. Barn eller djur, vad ska gå först?! Ständigt dilemma…

Ha en go helg hörrni!