Man inser att livet lugnat sig (intalar jag mig trots motsatt känsla) när det går över en vecka och man ändå har mindre än hundra bilder att tanka över från telefonen…

Ibland blir det rejält trafikkaos på gården!

“Jag har busat i er säng, mamma” sa snart sexåringen med okynnesglitter i ögonen. Helt okej denna gången, tyckte jag.

Förra helgen drog vi igång med ett lussebullebak och fick upp stakarna. (Där vill jag ifrågasätta “allas” ovana att tjuvstarta. Julen startar med första advent och dansas ut på tjugonde dag Knut. Man börjar inte pynta i mitten av november “för att det är mysigt” och sedan hinner det knappt vara annandagen innan det städas undan för att “man tröttnat”. Jag vill se den jävel som klär midsommarstången tre veckor i förväg?!!! – Hur svårt kan det vara?!)

Lagom medan lussekatterna jäste var vi ute och slängde om däcken på bilen. Började kanske vara dags!? Sedan åkte vi till samhället för en avslutning på fotbollen, som inte var avslutning, utan det borde varit avslutning när utesäsongen slutade för flera veckor sedan, och det skulle firas med en femkamp – med tre grenar. Ja, ni hör ju! Lämnade sonen efter avslutad tre – förlåt – femkamp med tre grenar, och åkte hemåt, till maken som kommit tillbaka tomhänt efter älg- och vildsvinsjakt.

Söndagen tillbringade vi med pepparkaksbak, följt av besök av Mor och B.

Sen har veckan rullat. I tisdags blev jag synad under lupp – dubbelbesök av Länsstyrelsen. Både livsmedelsenheten och djurskyddsenheten. Säkerligen har jag brister, ingen är perfekt, men inget de anmärkte på. (Så nu har jag papper från veterinären förra året om dålig skötsel och bristande rutiner, samt papper från länsstyrelsen att jag inte har brister som de noterat, utan “samtliga djur ser mycket välskötta och välmående ut… En väl genomtänkt djurhållning”. Veterinärer och djurskyddsinspektörer går uppenbarligen inte samma utbildning! :P)

Stora lilldrängen var med så det blev ordentligt gjort:)

Och, jag ber om ursäkt att jag tjatar, men det är SÅ GÖTT att få ett papper på att man gör nånting bra. (Min snart halvårslånga utmaning i att Passa Mig kanske ger utslag!?) Dessutom var ett återkommande uttryck från kontrollanten att det “inte har något med kontrollen att göra, men det är värt att kommentera att det är väldigt lugnt” i lagården. Efter tre varv hade korna knappt orkat ställa sig upp, och av tjugofem ungtjurar var det bara en som ställde sig, de andra låg och idisslade och följde inkräktarna med blicken (om ens det…) Men det väger tungt, med såna ord, från såna som “ser allt”. Själv är jag ju partisk, jag erkänner (och tjatig), men när det bekräftas av veterinär, seminpersonal, slakt, kontrollant mm så känns det lite extra. (“Du kanske snart ska erkänna för dig själv att du är duktig!?” – jag ska kanske snart överväga det).

Nja… Man kan ju snacka om trafikkaos när det till och med krävs rödljus i byn! :O

Vi bor på “fel sida” för soluppgången – vi får ju nedgången, men på den andra gården vid den dagliga tjurtitten efter dagislämning visade den sig i sin fulla prakt efter veckor av gråhet.

Klart väder innebär kallare väder. Behöver ha nåt som håller uppe termobyxorna, så att säga. Och ja, ni som varit med några år vet mitt ständiga dilemma med hängslena… Men det som inte går med hängsle får gå med spännband. Dock iddes jag inte trä det runt, utan fick knytas på mitten!

Fortfarande i chock över vilken snabel tegelbilen hade!! Jisses vad mycket springande på stege det besparade snickarna!

Med en pappa på julfest i torsdags passade vi andra på att dekorera pepparkakshus, traktor och kakor. Tyvärr brakade ett hjärta av flickornas i golvet nu, sytråden det hängde i har gnagt i sig upphängningen. Kanske blir det tårar imorgon, men troligare en glimt i ögat för att det får ätas upp.

Polkagris!

Pilliga unge! Och den svarta cernitleran börjar sina = julklappstips.

Idag har det städats hos hönorna vilket varit i behov länge, lite julklappar är förberedda och jag hann en snabbis till samhället efter en jourutryckning med traktor och skopa, avslutat med en tur på julmarknad i brukssamhället.

När det plötsligt blev fredag igen!??

Av vädret att döma blir det till att klippa klart korna i veckan som kommer. Hade varit skönt att ha det undan snart.

Trevlig helg till er, och hoppas ni har det bra i tystheten.

Vi har väl alla nångång upplevt den där känslan av att utåt ligga på topp, promenera in från bilen, stänga dörren om sig och bara segna ner, precis som lillfisen gjorde, där ovan på bilden. Japp, där är jag sen ett tag tillbaka. Ungefär som när jag frågade en vän i telefon i veckan hur det var. “Vi kan väl säga att det är under kontroll och gå vidare…” var svaret. – Ja, eller så tar vi sanningen direkt. Det blev ett långt och förtroligt (och tror jag – välbehövligt) samtal.