Jodå, mellan eggslipningen gentemot kommunen har vi även julstökat en del. Försökt få huset i någorlunda presentabelt skick, kokt julgodisar och packat under hög koncentration.

Lillskrutten är ju smart, tullar bara godis från baksidan av huset, där det inte syns!

Julstädningen inleddes med en havererad dammsugare, och det var ju inte helt oväntat. Den gamla har sjungit på sista versen i flera år, men mottot har varit att den skulle tvingas hålla ut så länge vi haft gipsdamm i faggorna och det har i alla fall lyckats. Nån gång har den i och för sig dött av överhettning och fått vila en halvtimme innan man kört klart sista rummet på bottenvåningen, men man lär sig hantera sånt. Hur som helst kom pappa hem med en bebis en dag! Japp, ni hörde rätt. Ungarna fick väldigt brått att öppna upp kartongen. Vilka känslor de hade, vet bara de…

Sen finns det de som mobbar mig för att jag inte går upp på mornarna. Eller inte ens ”mitt på dagen”, men det är ju såna som själva påstår sig vara uppe senast klockan fyra varje natt. Men allvarligt. HUR ska jag ha hjärta att störa Selma??

Sen har jag en son också, om någon missat detta. En snart nioårig son som gör mig mörkrädd mellan varven; En morgon nyligen reste han sig ur soffan när jag kom ut ur sovrummet (”mitt på dagen” – säkert närmre åtta!), och visade mig vad han gjort framför TV:n. ”Det var lite pilligt…”

En av alla kvällar jag varit iväg i veckan passade maken på att hämta hem sitt älghorn. Plötsligt fick jag ett mms och en text om en son som en bålgeting. Inte nog med att mannen hängt upp sitt stora horn. Han hade DESSUTOM PLOCKAT NER MITT KOHORN!!! (Sonen pyntade det med glitter i rent protest;P)

Så även där fick det beredas strid och ommöblering på väggarna så alla blev nöjda. Så fick även min 30-årspresent en plats. Ordningen är återställd.

Råkade visst hänga jackan lite för nära kalven…

Jag förespråkar torv! Det är ingen hemlis sen jag provade det efter torkan. Men plötsligt inser jag att det är långhelg och ingen har beställt torv… (Hur kan det komma sig?!) Så det fick bli en halvmuggig gammal ”mösabale” att bädda med. Och när jag kom in därifrån hittade jag tre barn. ”Vi har dammat leksakshyllan, dammsugit, torkat golvet och nu försöker vi montera ihop den nya julgransfoten! Tänkte det skulle underlätta för dig!” Mina ungar alltså<3

Frukostdags!

Om Tomten inte kommer finns det risk att en Croccodillo tog dem:O

Det känns ibland som att man inte ska få slappna av ordentligt. Det ska alltid gå nåt grus i maskinen som får det att gnissla. Så även nu. Precis lagom tills jag tog beslutet att Nu räcker det. Nu får det bli som det är och nu är det julefrid som gäller, kom beskedet om ett vak. Och minuter efter vår lillejul med svägerskan och familj, kom dödsbeskedet. Vila i frid, Farmor.

Men oavsett. Från oss alla till Er alla. En riktigt GOD JUL. Ta hand om tiden medan ni har den och var rädda om er. Kram