Om förra helgen var lugn så var denna motsatsen. Eller i maklig takt i alla fall.

Den gamla ligghallen har inte mått bra i kastvindarna, så ena dagen lades på att få på plåtarna igen, så att nästa oväder kan få nåt att slita loss. Hela hejarklacken var givetvis med…

En ny omgång kraftiga vindar drog in med mängder av vatten, och det lämpade sig bäst för innejobb.

Den store gick ju an, men de där små… De är portade från målning med löftet att de ska få måla så mycket de vill ute på huset i sommar – för även om det sägs vara insidan som räknas, så är det där med fasad viktigt för en del. Däremot ville sonen inte åka på fotbollsträning i sin outfit, men visst var han söt!!?

Skurade trappan på alla sidor. Hoppas innerligt att jag bara förträngt det, men är lite orolig att det inte är gjort på våra elva år i huset. Vet inte vilket som är värst, undersidan på trappan eller det faktum att vi snart bott här i elva år!!!!!

Jag var i stan en sväng och hämtade hem nödvändigheter till hallen. Städning och målning har följt sedan. Bara maken som varit oskyldig till kladdandet. Tanken var att söndagen skulle spenderas med golvläggande, men en miss i acklimatiseringen slängde runt planerna och istället drog jag, till makens förtret, igång nästa projekt… Inte riktigt riktigt överens kanske, men jag kände – Gör det och det är gjort = inget att bry sig om (förhoppningsvis) de kommande tio, femton åren.

Snobben fann en koja i den inpackade chiffonjén. Och Selma övergav mig en kväll för husse!

Ikväll har ordningen börjat återställas i vardagsrummet. En bra bit kvar, men jag tog lite slut nu och landade i den återfunna och återbördade soffan. En sen läggning följt av en orolig natt och tidig morgon. Stackars kossera, igår kom jag till lagården efter lite akut utefix vid halv tio, idag var jag där kvart i sex! “Det är ingen ordning med allting!” som Pippi sa. Allt för att få ihop tiden med sexåringens tandläkartid.

Igår gjorde jag ett vansinnesdåd – klippte av mig håret. Inte helt överens med frissan, jag vägrade rak lugg, och definitivt vägrade page. Jag har fått en rak lugg och en page. Fast hon hävdade bestämt att det är en axellång, uppklippt och pigg frisyr. Kanske jag bara behöver vänja mig. (Jisses vad jag svurit över luggen idag!) Jag har gått med detta jättelånga hår i många år. Klippt av tjugo centimeter en gång om året ungefär, vid lyxigare tillfällen tio centimeter två gånger om året. Även om det alltid varit uppsatt – till 95% i den sedvanliga knuten, har det ju ändå varit en del av min identitet. Så nu känns det bokstavligen som att identiteten är kapad. Men det har varit och är tjockt. Tre dygns torktid har det krävt, lagom att tvätta det igen alltså. Tror jag lättat ett par kilo, huvudet känns inte riktigt på plats i sin lätthet (äntligen fick jag en ursäkt för att ha huvudet någon annanstans!) och jag ska nog ge det hela en chans. Kan bli spännande att se hur det ter sig utan all sörj…sorry, styling det är i det. Lär inte behöva härstamningsverifieras i alla fall – vi är nu fem kvinnor i fyra generationer med samma frisyr.

Hem kom jag till sist, dottern mötte mig innanför dörren, tittade på mig och sprang efter syskonen. “Kom och titta på mamma, hon är jättekonstig!” direkt följt av “Böj dig ner mamma… Jo, vilken tur, du kan fortfarande ha tofs!”

Sinnessjukt mycket vatten nu! De vita stolparna i bild är en meter höga. Jag har betesmark där under sjön! Är helt förundrad över att det fortfarande orkar sjunka undan. (Ganska exakt tjugofyra timmar mellan bilderna -tjurtitten efter dagislämning) Åkrarna blir “fria” men sjön stiger så på den sidan har jag nästan ingen mark kvar. En får va gla att en bor högt!

Betesmarken brukar sträcka sig ett gott stycke utanför buskarna mitt i bild. Och sommaren 2018 hade jag måååååånga meter extra utanför trädgränsen…

Imorgon blir det läkarbesök i stan med sexåringen. Blir en vanlig väckning, men inte mycket extra spelrum sen. Tur jag inte har så mycket hår att tvätta. (Vilken futtig liten knut det var under myssen idag!)

Nu kallar sängen, så ha det så bra där ute!