Ingenting, ingenting, ingenting och ALLTING. Känns detta bekant?
Sitting Bull
I fredags tog vi med oss fika och studiebesökte Mor och B:s torp dit de kommit för ännu en renoveringshelg. Inget konstigt i det, men det kom under natten;
Två kalvar, en plats. Maken började städa ut ett utrymme som varit tänkt att ha som kalvningbox – sen – istället för att hiva upp kossan med den stora kalven och skicka ner den nya där. Det tog två och en halv timme av hans nattsömn. Jag vaknade vid halv fem, fann både säng och soffa tom och anade oråd. Maken till tjurig kossa vi skulle flytta sen. En timme tog det, jäkla kärring. Hon ska vara glad att jag inte har en bultpistol i mjölkrummet alltså…
Under dagen igår sedan så körde maken ut utsädet till föräldragårdens maskinhall, lilltjejen fick äntligen ha sitt kalas med sin bästa kompis. Jag och drängen flyttade upp fyra kor, vägde och märkte kalvarna, och låste in dessa i drivgången bakom tjurarna sedan.
Det börjar vara många nu som härjar runt. Flera av dem är antingen vimsiga, eller ständigt hungriga, för de tar första bästa spene de hittar, oavsett om kossan kalvat eller ej. Behöver kontrolleras alltså.
Givetvis sena som tusan, och gästerna tidiga, så det blev mor som fick steka på köttet, mormor som kokte potatis och fixade sallad. Så firades maken med ”de mina”. Glad att jag både hunnit förbereda, och la fredagen till att städa av.
Idag har vi försökt ligga lågt. Fotbollsträning för en liten skara och sedan familjemys i soffan med film.
En kalvning har hunnits med hittills – gick ut för att titta. Såg en blåsa och skymtade ett par klövar, ringde maken för att få flytthjälp. Innan jag hunnit hämta repet tio meter bort och komma tillbaka var halva kalven ute, så hon fick föda där hon låg och flyttas sen! Inte ett skit visar de, korna. Inte ett skit. Med denna brist på symptom kan det lika gärna ta två veckor till innan nån kalvar, eller så har jag tio kalvar innan lunch imorgon! Då jag även har begränsat antal boxar för dem att kalva i, så har jag inte möjlighet att flytta dem innan de kalvar, bara för att de ”närmar sig”.
Glada kalvar har knorr på svansen!
Kaos i mjölkeriet! Svarta kalven tillhör svart kossa. (Hon försöker slicka sin son genom grinden!) Kalven i skymundan ”mitt på magen” på kossan i mitten tillhör kossan till höger. Kalven i mitten tillhör kossan till vänster och kalven längst fram är den moderslöse som är påtvingad den svarta kossan. Han är ettrig, så passade utmärkt att skicka honom på den fjärde spenen som den egna kalven inte vågar gå på, då hon inte vill ha nån där. Detta sedan alla fått sitt hos sina respektive mödrar:)
”Jag ska städa box!”
Ni vet väl att kalven ligger i en påse i magen?! Detta för att inte bli kladdig av kossans mat och bajs. Och när kalven är född kommer påsen ut eftersom den inte behövs mer! Ta-daa
Visst är det lite kul att denna unge är rädd för hundar, men en kalv på 45 kilo går bra!?
Släppt ut kor och kalvar från ligghallen. Kikade i eftermiddags och såg vad jag ville – båda kalvar fick dia på sina mammor. Nu kan jag släppa dem.
Veterinären ringde en morgon i veckan med obduktionssvar – brusten livmoderhals. Massiv blödning således i buken, bukinflammation och livmoderinflammation. Inte undra på att hon var låg, stackaren. Förlossningsskada, rätt och slätt. Tråkigt men sant.
Nu hägrar sängen för min del. Har så svårt att somna om efter nattrundan ute och just i natt sov maken över. Gentlemannen har ju fått för vana att ställa sin klocka tio minuter före min, så hinner han iväg innan jag reagerar (vilket jag inte gör halv tre på natten!) Dessutom vore det bra om jag laddar för en vecka med praoelev.
God natt.
