Isbjörnar och gödning på Valborg

Ungefär åtta hektar av elva såddes i förra veckan och i helgen. Drängen körde gödsel och jag jagade honom med harven. Såbädd gjordes och när gödseln var klar fick drängen ta harven, så tog jag tunnan hem och kopplade av till förmån för såmaskinen.

När såmaskinen är flyttad till nästa åker och det blev dags för en promenad efter ”servicevagnen”. Glad att drängens ringvältringsdamm blåste på andra hållet! Precis lagom kom familjen med fika!

Finns det något vackrare än en nyvältrad åker?

Vi hade ”några” stenar att handplocka i kanten. Det var visst några…

Finn ett fel…

Insåg att det var på dagen ett år sedan jag körde tunnan sist. Då vid skogsbränderna en bit härifrån. Skrev dagarna efter att det var en intressant cirkus att ta del av, men har inget behov av att prova igen. Det behovet har inte ändrats på ett år! Kommunen skickade nyligen ut ett tackbrev till alla berörda, dock fanns det inte en enda notis om lantbrukarnas insats i brevet. Så förvånande…

Den ansvarige samordnaren hade morrat på kommunerna (då det vid samma tidpunkt brann något enormt även i grannkommunen) och fått en ursäkt. Brev kom idag med dessa uppgifter. Utan de stora pojkarnas insats längs landsvägen hade räddningstjänsten inte haft en chans att hålla branden på den sida vägen.

En söndag med ”bikurs” hemma på gården och öppen plan i övrigt, ändrades snabbt då goda vänner frågade om vi vill med ut på vandring. Tog oss tillbaka till de Stora Blocken och lillskrutten imponerade stort genom att gå för egen maskin hela vägen hem, och större delen av vägen dit!

När man står i höjd med grantopparna!

Myrorna har nog ingen vidare konkurrens om blåbären i sin köksträdgård! Såg även att en flitig ekorre suttit i granen.

Kolarkoja

Väl hemma blev jag utmanad på duell. Och visst undrar man vad hon långt där borta gör på biltaket!?? (grushögen bakom)

På kvällen kom svägerska och svåger förbi, och hjälpte till att flytta ner en bikupa till andra gården. Tyvärr hittade även fler bikupan… Kupans plats här hemma ska snart upptas av en nybyggd kupa så de där samhällena som har parhus i nuläget får plats.

Är det Venus som sägs lysa starkt jämte månen i väst?

Storflickan fick svar på sina prover på sjukhuset, och nu väntar vi på dom från den stora barnenheten – ska provet tas om, om-i-fall-att det var någon form av magsjuka som slog ut henne så totalt i flera dygn, eller ska hon utredas för någon av de där trevliga tarmsjukdomarna vi har från två nära håll i famljen?!

Morfar hade praktikant ett par veckor med sig i skogen och konstaterade att han var väldigt trött efteråt. Jag förstår honom precis, och ändå är jag femtio år yngre! Med någon med sig försvinner den där vila-före-frukost-och-efter-långfrukost-stunden. Även om man har nån med sig innebär det inte drängen, som man inte behöver kommunicera med, utan någon som kräver information, demonstration och övervakning. Allting tar också väldigt mycket längre tid, men om den tiden inte får tas, hur ska man någonsin ges chansen att få öva och till slut lära sig?! Det är oerhört få som blivit proffs utan övning! Det innebär dock en väldig massa tänkande för min del. Det är så himla mycket som går på automatik som man plötsligt måste demontera i beståndsdelar för att förklara – hur är det egentligen man gör?

Samtidigt är det väldigt roligt att se en praktikant komma från att vara lite avvaktande och osäker första dagen till att lite längre fram med självklar säkerhet utföra olika sysslor.

Kossa som kalvade i helgen. En som inte kommer att få vara kvar med det där juvret.

Men jag ska inte sticka under stol med att jag saknar att få vara ifred. Familjen har varit hemma mängder av dagar så den där efterlängtade, lugna andrafrukosten lyser med sin frånvaro. Istället krävs det att man ska vara social!! Mest påtagligt är det hur mycket jag faktiskt går i min egna värld i peltorlurarna, med ljudbok eller i telefon.

”Jag är lite smyg på 160, så ska gå ut och flytta henne”, sa jag. Kom ut till stora blåsan. En timme senare hade hon en rejäl tjurkalv att slicka.

Idag har vi i alla fall spridit gödning på drygt arton hektar. Har tolv kvar, men med en klocka som började bli sen, småstänk i luften av det väntade regnet och en ljuvlig skallebank resulterade till hemfärd istället. Kraschade i kökssoffan och där är jag typ än.

Sjön skymtar till höger i bild, och tydligt syns hur högt vattnet stod upp på åkern i februari. Dessutom är det dags att hålla sig ur vägen – en liten Tornado på g!

Man inser ju att man inte bor på slätten;P Men visst låter man effektiv när man summerar att man kört klart tjugotre åkrar på en eftermiddag;) Vad som händer nedan? – En grön traktor kom på vägen