Kristi Flax kom, såg och försvann och vi målade i dagarna tre. Svägerska, svåger och barnens två storkusiner. Och jisses så fint det blir! Låter bilderna nedan tala, och vi fyndade både det ena och andra.

Plåtslagarens penna var bättre än rännorna!

De där uppe var så underhållande att de konkade ut min ljudbok! Det blev svajigt med den höga ställningen, och en av dem gillade det inte, vilket den andra var snabb att påpeka. Men till sist var det mesta målat!

Titta så grant bara! Och då är vi ändå bara halvvägs. Det vita blev linoljefärg, och tre strykningar. Gjorde väldigt mycket med strykning två, och de vissna fönsterna blev plötsligt skittråkiga när karen blev vitare!

Där snackar vi daggmask! Och jag har storlek 40!

Med mycket grusväg ser bilen ut därefter… Men precis som allt annat – det är roligast när det syns vad man gör!

Aklejan är verkligen livkraftig, för den kan inte hitta mycket där den växer!

Sexåring hemskickad efter en timme två måndagar i rad och hemma en vecka gånger två (två kortveckor dock). Hårda bud för en astmatisk sexåring med pollenallergi… “Det känns som att jag aldrig får vara på dagis!” följt av: “Jag tar på mig reflexvästen så ser du enkelt var jag är när vi stängslar!”

Munskydd eller inte. Mitt munskydd sluter tätt, men uppenbart inte tillräckligt när dammet från spannmålen letar sig in. Kan säkert liknas med små osynliga virus… = falsk trygghet.

“Men va e spannmålen då?”

“Jag nälpas åt dej!”

“Färgen sitter som berget” var det…

Dagis!

“Min kompis”

Kalvningssäsongen är över här. Den slutade ungefär som den började. En liten, söt kalv. Moderslös sedan halva innanmätet på kossan följt med kalven ut. Jag kände det inte värdigt att stoppa tillbaka det med all infektionsrisk och – säkerligen – smärta, så Mamma Mu fick flyga till de evigt gröna ängarna och hänger nu på mörning i ett kylrum…

Hökärran laddad!

En pingstafton bortbjudna och en Mors dag i skogen. Ännu ett ställe i närheten där man går hyfsat plant för att plötsligt mötas av en sexton meter hög bergvägg. Och än värre, uppifrån mötas av ett lika djupt stup från ingenstans!

Snobben tog hem det han önskade på grillen, men hade svårt att vänta på sin tur…

Morfar fick tjurar igår, sista gruppen kvigor kördes ut. Lagom att hämta flickorna på dagis sen.

Första juni, stekande sol, och varmt som attan. Blev faktiskt ett premiärdopp i sjön för hela familjen! Ja, även jag. Solkissen högg också, trots att jag inte upplevde att jag egentligen var ute…

I väntan på vatten som inte gick fort nog med slangen – tur jag hade ett tomrör från ensilageplast på kärran.

Rinnande vatten är gott!

Sista gruppen kor är utkörda på bete idag. Eller bete och bete – ovan är halva hagen, totalt sönderbränd. På drygt tolv timmar har vi kört ut åtta kubik vatten till djuren – inte slut då jag kör kubiktankar på vagnar, men ändå. Det känns liksom mer okej i augusti…!

Varmt på asfalten när kärran skulle backas in! Och jag fick en liiiten lokal skur på mig. Den sträckte sig uppskattningsvis tvåhundra meter! Men sen, när åskan drog fram med lite avlägset muller, då kom vattnet här hemma!!!! Jag hade liksom blivit glad för hälften, faktiskt en fjärdedel, men nu fick jag ju lov att bli euforisk!

Och efter regn kommer sol, det är ju sen gammalt. Men nog var kvällens solnedgång extra fin, med en rotablöta i bagaget!

Ha’et gott!