Tyckte det började kännas väl mycket i farstun, så bestämde mig för att inventera och ta bort det som inte används… (ovan…)

Visst är det onödigt att frysa luft, men jag fattar inte hur det alltid kan vara så fullt??!! Vi har ju bara denna lilla boxen! Och ett helt skåp! Och en stor box. Och ett helt skåp till… Det där förslaget med fryscontainer börjar locka alltså. Bring it on! Jag kan fylla den också! Problemet jag upplever är väl att om man tar upp nåt stort, så blir det ett storkok. Plötsligt kan ett par kilo kött bli en jäkla massa matlådor som ska frysas istället…

Efter en fin helg med skogstur, “forsränning” i bäck med pinne, torp, trattkantareller och givetvis fika, blev det ny vecka igen!

Lärken är häftig nu!

Efter att ha sett vildsvinens framfart på många håll kan jag inte låta bli att undra hur länge till man får njuta av en mjuk, grön mossa på botten…

Före detta ångsåg på höga stenplintar på sjökanten

Resterna av dammvall

Ser ni trollet där längst ner på stammen?

Hittar han dessa halvhemska trattkantareller på Fars Dag, får han plocka dem själv, som vanligt, men med mindre gnäll från övriga familjen

Längst bort i socknen vid ett “levande” torp, några meter in i skogen, ett kliv över bäcken och vips i en annan socken, och en annan kommun – och en kik på den gamla flottningsrännan, och kvarngrunden.

Då jag för några veckor sedan började få ordning på knäet, och ramlade i ett slukhål här ute på gärdet lite lagom oväntat, så har jag haft en gruvlig värk i nacke, huvud och bäcken – i synnerhet. MEN, det ska ju passa – både jobbmässigt och tidsmässigt – att göra något åt det. Jag bokade en massagetid ena veckan, men då fick vi rekommendationer efter sjukhusbesöket att hålla oss för oss själva (men sköta jobb och skola, giiivetviiis), och sedan tillbringade vi en vecka förkylda och i väntan på Covid-svar. Bara att avboka då. (Svaren var negativa, även om jag tycker det är positivt… Knepigt det där…)

Sonens corona-projekt. Underrede till prärievagn.

Mössen fortsätter… Slut igen efter elva dagar. Nu blev det ännu en påfyllning, så det har väl gått åt närmre tre års ranson nu sen i september.

Stora råttor i foderkärran:)

Sen kom det nya rekommendationer nyligen, på grund av den skenande coronasmittan. “Bara nödvändigt” blev väl ett ledord, men jag kom fram till att åtgärd mot min smärta började bli riktigt nödvändig. Och det var inga problem att hitta lediga tider!

Blev det bättre efteråt då? Marginellt, men på ett helt annat sätt. Så jag hoppas att det är den sedvanliga “träningsvärken” som satt in nu efteråt.

Sjukt jobbigt att andas!

I onsdags skulle jag och drängen hämta hem korna från föräldragården. Tre lass från en mil bort. Och faktum är att det gick så rysligt bra, att vi tog de sista djuren på det hållet också, två lass till, lite längre häråt. 51 kossor hemma på gärdet. Jisses vad det fyllde upp! Det innebär också att alla djur är hemma, förutom fyra ungtjurar i spetsen av sjön här nedanför. Lugnet lägger sig alltså.

Igår blev det till att ta itu med arbetet jag smet ifrån i tisdags när jag stack på massage – byta packningar på gödseltunnan. De har varit dåliga länge, så när jag rengjorde “kulorna” i våras ringde jag och beställde nya! De kom dock aldrig på plats – det gick ju ändå…

Alla som någon gång jobbat med vakuum vet att det inte går så bra med luft i systemet. Och min gödseltunna är just en vakuum-tunna. Nu i höst gick den inte. Bara att klättra upp på den regnhala tunnan och skruva isär det. Hoppas att varken jag eller verktygen skulle rymma neråt.

Det gick bra, och tunnan går fint. Faktum är att det nog inte var någon lyx att byta originalpackningarna heller. De har liksom verkligen gjort sitt efter drygt tjugo år på plats!

Syns nästan var jag tvättat mellan varven!

Idag blev det till att rigga inför dräktighetsundersökning. De sex slaktkorna som gått i lilla hagen bands in, så vi kunde släppa in de (förhoppningsvis) dräktiga där. Gick väldigt bra och smärtfritt, men jag ville ha dem sida vid sida, och de tog coronarestriktionerna på allvar – minst en meter mellan! Jag vann till sist, för om första halvan av gänget ville stå varannan, fick ju nästa halva också stå varannan – mellan de andra!

Inte lätt att gå in i buren heller när valkarna rullar efter!!

Nästan lika smärtfri undersökning av korna. Smidigt in, de flesta gick smidigt in i buren (och några fick undersökas utanför då de vägrade gå in…). Djuren är lugna och stabila och i de flesta fall är det bättre att det tar lite tid för att de inte rör sig alls, än att det tar massa tid för att de flyger och far överallt.

Ropar du på mig – ropar jag på dig!

Två timmar och drygt femtio kor hanterade. Två bands in pga icke-dräktiga. Ett helt okej resultat. Jag har i år även haft den kortaste betäckningssäsongen någonsin – så ser fram emot en “kort”, intensiv kalvning på cirka tio veckor, istället för sexton, som tidigare.

Välförtjänt efterrätt efter en dags hårt arbete. Eller efterrätt är väl alltid välförtjänt! Man måste ju försöka hålla vikten! Idag fondant, grädde och hemgjort blåbärsglass.

Han har inte gjort nåt åt skägget sen innan älgjakten. Sån jäkla skäggmurvel nu. Och så underbart! En rödrutig flanellskjorta på det, “skogshuggarskjorta” i min värld… Det blir inte mer man än så! (Här påkommen med att jaga den “perfekta” barnbilden med icke samarbetsvilliga barn:P)

Ha nu en trevlig helg!