De två senaste dagarna har spenderats på topp!

Igår smet jag iväg efter den sena frukosten, till skogen förstås. Ställde bilen ur vägen på en skogsväg, och eftersom jag stod relativt nära en bostad, la jag en stor lapp i framsätet för att inte väcka misstanke. Om nån kikar in liksom. Återkommer till detta.

Var ju vinterväg uppåt! Och visst måste det varit ett enormt år för granarna? Är inte toppskotten extrema?

Började min vandring, ramlade ganska snabbt över en fin källare, letade ett tag efter torpet och insåg att det låg så att stenfoten nog fått stryka på kanten lite när det gjordes skogsväg.

Fortsatte varvet runt, avbokade min plan att ta mig tvärsöver till en annan by och svängde istället in på en annan väg. När den slutade stod jag i mjuk mossa invid ett högt berg. Är så blött nu så det är lite lurigt om det är en mosse, eller ett gungfly… Man får försöka vara försiktig.

Ett livligt porlande vattenfall lockade mig och väl där tog jag mig runt/upp på berget och där var stengärdesgårdar. Så oväntat och lämpligt lunchställe;)

Här kan vi nog ha yttertrappan!

Grisarna har varit aggressiva mot myrorna.

Vidare några varv och gena över ett hygge, kom faktiskt dit jag tänkte, och gav mig med GPS:en in i skogen på jakt efter en “färdväg”. Det stod omnämnt som “hålväg” men jag vet inte… Det var en ålla där inne, men om det skulle vara nåt speciellt med den… Jag tänkte mig ju den där vackra vägen kantad med stengärdesgårdar jag hittade en by.

Nåväl. Upp på vägen igen och mot bilen… Trodde jag. Gick visst på fel håll. Hittade vägar där det inte borde vara några och insåg till sist att jag gått så pass fel, att jag hade längre till bilen än till det torp dit jag TÄNKT ta bilen… Så jag gick dit. Hittade en raserad källare och torpgrunden sönderslagen av stora granar. Det blev torp nummer 60 i socknen sen i påskas. En fika där sen var skymningen nära och åter mot bilen.

Skrotade vägen fram och fick plötsligt ett sms gällande mobilsvar – noll mottagning förutom för det där sms:et. Inte ens nät eller nödsamtal tillgängligt. Flitig användare av kompassen igår, kan vi säga.

Uppe på höjden (det sägs vara Sveriges högst bebodda plats söder om Dalälven så nog katten gick det uppåt!) fick jag i alla fall tillräcklig mottagning för att kunna höra brottsstycken av meddelandet. Gårdsägaren.

Knackade på när jag kom upp och fann honom i samtal med min make då bilen stått länge. Vilsen vandrare eller stulen bil? Min bil enligt reg-numret så leta mobilnummer efter det (Tack för den lappen ja… “Jag tittade inte!”) Men jag är samtidigt lite förundrad att det kunnat gå så länge innan nån ifrågasatt. Den bilen (och den andra) har ju stått på de mest konstiga platser många gånger!

Katterna var glada när jag kom hem, och nedan är lillungen vid halv tio imorse. Inga planer på att vakna trots idoga väckningsförsök!

Idag har vi firat 12-slaget på en grillplats bortom skogen. Lagom tills vi var mätta, genomfrusna och dyblöta slutade det regna och det var dags att gå hem! Lite lek hemma i trädgården och sen var vi ensamma igen.

Få saker går upp mot en biskvi på maten i skogen

Årets sista lagårdspass är avslutat och massa huvudbry när jag hittat spår av löst djur men inte hittat nåt löst djur. Visade sig att det upptäckts av drängens fru, så de hjälpts åt att ta in årstjuren i boxen igen. Får sätta en skylt i lagården “Spår av djur kan förekomma”

Ha en fin kväll, om ni läser ikväll. Läser ni en annan dag hoppas jag ni hade en fin nyårsafton och passade på att kräma ur det sista ur 2020.

Gott Nytt År