Sammanfattning av januari.

Kära nån, var tog januari vägen????!

Det får väl bli någon form av sammanfattning av månaden.

Jullovet maxade vi allt vad vi kunde med utevistelse, så till sist var det inte lönt att tvätta och vädra kläder, det var rökigt 24/7. Men vilken fin tid vi haft!

Snö i backarna och glada barn. Några mil på vandringsled och glad mamma.

Var så god och sitt! -Tack men nej tack!

”Alla vägar leder till Rom”. Eller till di gamle i alla fall!

Nu har vi gått Höglandsleden i 25 plusgrader, totalt hällregn och även 20 cm snö! Dock inte på samma gång!

Alla ska vara med och läsa saga! Harry Sjömans ”Svikaren”. Svikaren vars dopbok vi fick äran att titta i!

Jag har gulsparvar! Jag har gulsparvar!!!!

…och starar 20 januari…

Vardagen smög igång och maken jobbar morgonskift.

Projekt Fönster från andra gården har börjat och går så sakteliga framåt. Det är många tempo och många strykningar. Lagom kul att komma ut en morgon och hitta att lampan ramlat ner från taket och krossat en ruta… Tjoho. Sen slant jag med skrapan och satte en liten fin spricka i en också, men det är en annan historia.

Ja, men, då kör vi då!

Okej, svarade lampan och svingade sig iväg! —

Det har varit kallt, och det har varit isigt. Snön regnade bort och gav mig stora skälvan då det för två år sedan var precis likadant väder – med vrålsnöande hela dagen som sedan övergick i hällregn – och jag hittade en raserad ligghall… Gissa lättnaden när hallen stod intakt på morgonen. Säkert endast för att jag la en massa tid och slit för att tömma den dagen innan – om i fall att… Rädda grindarna, rädda djuren.

Jag älskar vinter när det är vinter på riktigt. Vackerheten som är just nu är svårslagen. (Bilden ovan är en ögonblicksbild utan filter. Det var inte så rött i många sekunder!) Men, jag insåg när den senaste omgången snö kom att jag verkligen, verkligen hade hoppats på att få ta mig en torprunda och sätta mig på en sten i skogen nånstans. Det var ingenting jag tänkte på där och då, men vilken besvikelse i hela kroppen när vi kom ut en morgon till en ny decimeter. Aja, det går väl fler tåg fortare än man kan ana, och abstinens är väl till för att hanteras. Kanske skulle jag ge mig ut. Att hitta grunder under snön kanske är en utmaning…

I love you – stavas som det låter! <3

Vaknade en morgon sjukt täppt i näsan. Det täppte till med tassar på nosen!

Vi hade ett elände! Lillasyster önskade mat. Sånt vi inte ätit på länge. Såna där små korvar. Som små prinskorvar. Med citron… Korv, citron och macka… Efter många om och men och gissningar kom vi fram till att hon önskade Skagen toast!!

Kissen hälsade på släkten.

Än slank hon hit och än slank hon dit och än slank hon ner i diket! Inga svårigheter att passera i alla fall! Drängen skrattade gott och jag fick för en gång skull vara den som INTE drog upp…

Kom väl antagligen upp på de ispackade hjulspåren, eller aningen för långt ut och det bara släppte, jag vet inte. Fort gick det ner även om jag låg i knappt trettio. En lina i rumpan så fortsatte vi vår färd utan problem (men jag la mig i alla fall inte i kurvan där ”alla andra lägger sig”, några hundra meter tidigare från mig sett…:P)

Ett sjok dimma drog in över sjön!

Kommande veckor ska det fortsätta maxas lugn och njutning innan kalvningen drar igång. Inom tre veckor har startskottet gått och sedan väntar tio högintensiva veckor med konstant jour.