”Det är så fantastiskt att bo på landet! Man har sån frihet!”
Skolavslutningsbild passade bra vid Rhododendronbusken.
Nog kan man hålla med om det i sak, men fasen inte alltid. Senaste veckorna har inte varit roliga. På nåt vis är det ju bara att bita ihop och vänta ut det hela.
Ett stenskydd på slåtterkrossen gick hädan, och fästet som går under själva balken veks ut, plöjde en fåra i åkern och knäckte upp hela mittpartiet i den bakre delen av balken… Tjoho. Tänk vilken tur att man har lite kontakter och goa gubbar på bygden som räddar en! När det blev för varmt på hygget kröp han under krossen (”Det är ju lite skugga här!”) med sin skärbrännare och värmde plåten så den gick att bocka tillbaka. Mången tack för en sån utryckning!
Strängaren hade en krökt tapp så den kördes in på verkstad. Efter att ha avvaktat en vecka med fint slåttaväder drog vi igång – för strängaren kommer ju snart… Tjena. Sexton dagar stod den där inne i stan och väntade på restade delar.
Tro mig – när man vant sig vid en åttameterssträngare som lägger ihop strängarna jämnt tre och tre… Då är det banne mig inte kul att gå tillbaka till en tremeters där man får köra fyra varv på åkern för att få ihop två strängar… Försökte köra direkt på den slagna strängen – slåtterkrossen samlar ju ihop gräset till skillnad från en hederlig slåtterbalk som sprider ut det jämnt över marken. Då det redan tunna gräset legat flera dagar i stekande sol och trettiogradig skuggvärme, var det inte mycket mer än ”katthår” och hälften av det fick pressen inte upp.
Men jag försökte! Och insåg att första balen inte gick att näta… Valsarna som matar in nätet satt fast – ett lager har kärvat ihop i vinter (eller tre av fyra faktiskt). Så då tänkte jag att jag fick bita i det sura och skicka ut en onätad bal till plastaren. Och det bara varnar för aktiva säkerhetsbrytare. Trots att alla var precis som de skulle för att köra… Visade sig efter ett akut verkstadsbesök där innanmätet revs ut för att byta lager – att mössen roat sig kungligt i vinter med att tugga sladdar. Tjoho.
Man får försöka maxa kyleffekten i värmen! Men vad ett par skor gör! Får ju asa fram sätet för att nå ner!
Hem med pressen och dräng och make hade hunnit stränga upp lite i förväg. Och jag fick ut en nästan onätad bal. Trots att nätet nu matades in som det skulle. Då får man snällt försöka plasta ändå. Vilket inte går, men man fortsätter av någon outgrundlig tanke vara så naiv… Okej, shit happens. Nya tag. Ut kommer en HELT ONÄTAD bal så det är bara att börja ösa ut den för hand. Lyften kan inte få balen mellan pressen och plastaren, Vaggan i plastaren kan inte ta emot spretet och luckan på pressen går inte att stänga…
Kom slutligen på att detta småsmåsmåa hö blev för bångstyrigt för de 2,1 varven nät jag lägger till vardags. Med 3 varv nät gick det ypperligt! Med 2,8 varv också. (Nu är jag dock nere på 2,4 varv,,, Man vill inte lägga mer än nödvändigt, för både pris och arbete, men lite extra nät är värt mycket om man slipper ösa ut 360 kilo damm som man dessutom bara får upp hälften av vid nästa samling). Sen är det där med skadeglädje också. Eller skadeglädje… Jag fick nys om en som haft samma bekymmer med sin press och sina balar. Som hade fått ösa ut fem (!) balar innan nätet ökades. Alltså! Den känslan! Jag är inte ensam idiot! Vi Är Två!! Enkla fel om än irriterande.
Till slut tröttnade jag på ineffektiviteten och strängaren som aldrig blev klar, så i tisdags ringde jag till maskinstationen och lejde bort den delen till torsdag, då jag räknade med att det skulle vara färdigslaget i byn. Sura pengar att behöva betala, men tid är pengar! Plötsligt fick jag dock meddelande igår om att min strängare var färdig!! Avboka stationen och mot stan. I rusningstrafik – en USEL idé.
Infann oss på slåttagille i Hembygdsparken i lördags på barnens begäran. Då är det bara att ställa upp.
Hon hittade en liiiiiten plätt sand att leka i medan syskonen badade.
Gav upp på gruppen jag ville få ut till Ön. Släppte dit det ”lojala gänget” istället och när det var dags att gå på broa ut till ön var det knappt jag hann undan innan de sprang ut! Så svårt var det. Och nu är det fint betat där ute.
Sen var det kossan också, som slutade följa med flocken. Lite lätt hälta, så körde ut och serverade vatten till henne. Snart togs hon in i lagården för observation, veterinär tillkallades. Två timmars arbete med diverse typ allt som gick att ge resulterade ändå till att hon låg död morgonen efter. Vi försökte, men med facit i hand skulle hon ju fått bulten direkt. Åttahundra kilo ko som ligger och jäser över en helg i väntan på kadaverbilen… Smaskigt lukt bakom lagården…
Sen blev det måndag och vi fann den gamla Snobben död. Grannens katt som varit oss trogen i alla år. Den som gjort att vi svarat ”två och en halv” när någon frågat om antalet katter. Nu har vi ”bara” två. Blev en stund till att begravning en eftermiddag också.
Radarparet – Kissen och Snobben
Bina är inte kloka (någonstans av vad jag förstått och hört av andra) så två svärmar – minst – har försvunnit för oss. Maken överrumplades av en svärm hemma häromdagen och vi vet fortfarande inte om det är en svärm som av någon anledning delade sig, eller om två svärmar satt sig i samma rishög…
Igår kväll blev det till att stränga upp det drängen slagit på 1,5 dag. Tog drygt tre timmar och vilka fina strängar sen!
Idag körde jag över det med pressen och det ser både bra ut på åkrarna och lovande mängd. Vilket är en sabla tur med tanke på det uteblivna regnet. Det bränner ner fort nu alltså. Växtligheten har stannat av helt eller ”växer bakåt”.
När ögonen går i kors och man inte längre vet var man är – då får man försöka göra det bekvämt för sig i några minuter. Söker kyleffekt även i traktorn – insåg att de vita fläckarna är den del jag nyttjar vid frikoppling och broms.
Nu önskar jag en Trevlig Midsommarhelg till Er som läser.
God natt
