Precis som jag trodde/”var rädd för” så föll sidorna på fronterna på stora huset på min lott. Ivrigt påhejad av målaren! De tre första gick ju an, sen vid den fjärde var ett altantak i vägen och 30-40 cm höjdskillnad gjorde rätt mycket där uppe kan jag säga. Blev ett rejält träningspass för mage och många rygglyft. Till på köpet höll jag på att få en svala i munnen som i panik flydde sitt bo under den ena vinkelplåten. Det var även denna dag jag gick från ”jäntan” till ”apa” till ”ängel” och avslutningsvis förärades ”Lilla Gesällbrevet” av målaren. Gör om den där bedriften, om ni kan!

Inte jätteskönt att ligga på en stege, varken med rygg eller mage neråt. Var många ömma punkter på kvällen, med väldigt regelbundna intervall…! Inte heller var det någon lyx med ett lager färg.

Tjoho! Ännu en gavel klar!

Med lite taskigt väder en eftermiddag tog jag itu med att sanera hönshus. Milde tid, det var verkligen på tiden! Passade även på att utmana rädslan för lite mindre mördarmaskiner och slaktade vår ruttna vindskiva. Den del som inte var dålig dög perfekt, tillsammans med lite tilltänkta tändvedsbitar, till den där trappan/stegen vi skulle göra till hönshuset förra vintern… Med nystädat hönshus passade jag även på att ringmärka årets hönekycklingar och släppa in till de gamla nu lagom tills de börjat komma igång att värpa. Bättre sent än aldrig, som bekant.

En följande fuktig förmiddag och en sista dag med lift var ett ypperligt tillfälle att tvätta av altantaket.

Vilken daggmask!

Svårt att veta vem som var lyckligast – hönorna som fick gräs av barnen, eller barnen som matade hönorna med gräs. Jag blev i alla fall väldigt lycklig av inte bara en, utan TVÅ, äkta butterkakor!!

”Blir hon inte trött?!” – Trött? När man kan springa?

Vi fick finbesök förra veckan. Av bästa barndomsvännen med sina barn, tätt följt av sina föräldrar. Det tråkiga i att växa upp och flytta hemifrån är den minskade kontakten med vänners föräldrar som man också vuxit upp med. Extra kul då att de kom och hälsade på mitt i vår röriga vardag.

En tur till skogen med fika där vi även hittade blåbär som fick bli paj till efterrätt. Våra skånska gäster häpnade lite över ”hur mycket lingon” där var… Lingon som jag helt ärligt inte ägnade en tanke då de var så få… Vi har olika referenser! Nedan däremot, DÄR var lingon!

När lugnet lagt sig på fredagskvällen tog jag fram det efterlängtade pusslet. Kissen tog tillfället i akt då matte satt ner, och myste i knät.

Jag känner att det varit alldeles för intensivt ett tag. Helt insnöat på att komma så långt med målningen som möjligt innan det blir för fuktigt. Det börjar vara nära nu, men ack så långt precis utom räckhåll. Jag tog, trots fint målarväder, därför en rekreationstur med mig själv som sällskap. Något jag funderar på är om det finns mest stengärdesgårdar i skogarna, eller stenar där någon huggit block. Jag har hittat mååånga spräckta stenar på mina turer.

Denne torpare gjorde (enligt min tolkning) en stengärdesgård på varje långsida om sin tilldelade torpplan. De tog aldrig slut! Stegade upp dem till ca 95 meter vardera!

Ännu en av otaliga tippar från en annan tid i skogen. Ännu en tacksamhetens tanke till de fina återvinningscentralerna/soptipparna vi har idag. Ännu en oro kring vad som händer om de gör slag i sina planer på att avgiftsbelägga och/eller begränsa antalet besök man får göra där…

Denna jordkällare har visst fått sänkt ingångshöjd… Och brunnen har sinat.

Ny vecka, nya möjligheter. Och mitt hår har blivit långt… För långt för att få upp i den sedvanliga knuten.

Jag vet inte om det bara är lokalt här, men mina klåddiga djur har en enastående förmåga att linda min hästsvans runt tungan och rycka till om jag skulle råka stanna upp ett par tre sekunder för nära en mule… Därav knut! Nu börjar det dessutom i rasande fart närma sig installning och djur i närheten, så jag ringde frisören och blev erbjuden en tid om fyra veckor. Nja… Ringde en annan och fick tid på knappa 40 minuter. Ähum…Check!

Så var det gjort för kommande år eller så… Tur jag klippte av det som jag gjorde för 1,5 år sedan…

Jag fick ett infall och styrde stegen åt smyckesbutiken. Vi har pratat ett tag om att öka på våra bestick med en paket á 4×6 då de går åt fort i lådan. OM de nu finns att få tag i alltså. Tänkte mest kolla om de mot förmodan hängde på skylttavlan, tolv år senare, men icke.

Skulle kunna hitta våra älskade bestick bland tusen andra, iförd ögonbindel, men att BESKRIVA dem… Aja, lite detektivarbete ute på lagret genererade till ett gäng skedar, några knivar och gafflar i samma utförande som våra, om än något blankare. Bestick som inte längre finns, men som fanns undangömt i lösvikt. Ingen är gladare än jag! Dessutom hann jag hem igen, även efter veckohandling, innan degen rymde ur sin bunke!

Och jag får upp håret i knut igen!

Tänk så mycket plats vi borde fått nu med denna utrensning!?? (Var då?!!) De gula kassarna påminner dock också om det där årliga besöket som hägrar och ska bockas av från listan…

Nytt pussel att sortera upp. Ny katt.

Något annat som hägrat i snart tre veckor har varit att ta bort avelstjurarna från korna. Är skönt om man har en slutdatum på vårens kalvningar. Hade önskat att få säsongen klar till första veckan i maj, men då måste ju herrarna undan i tid också. Något som jag misslyckades med även i år. Bättre lycka nästa år!

Innan detta gjordes har jag lagt åtskilliga timmar på det där hjorthägnet. Många stolpar att sätta isolatorer i, många meter ståltråd att dra! Men det är ju inte tätt längre, så något behövdes göras! Ström har jag där också nu, tillräckligt för att strömprovaren inte orkar mäta utan skickar stötarna rätt igenom sig istället…

Först ut blev Pontare.

Som vanligt tog flickorna täten och Ponnsse blev efter. När han kom ikapp fick han stiga ombord i bakre facket.

Dessa herrar släpptes lugnt och städat av i hägnet innan vi rullade iväg efter Krokus och sedan Melker. Melker som klev upp på kärran innan jag hunnit dra ut tråden jag tänkt fösa honom med!

Sist ut denna dag blev Party. Stora, fina, snälla Party som nu gjort sitt. Kroppen börjar bli stor och otymplig och tänderna dåliga. Han fick Destination Lagård i väntan på den sista resan.

Lite avrundning av dagen i ve’boa.

Dagen efter stod Hämta Sven högst upp på listan. Jag ”skulle bara” först. Och hittade ännu en gång kviga 114 ute på åkern. Nu med HELA ligan med sig. Dessa damer har alltså bestämt sig för att stängsel inte är något för dem. Och djur som rymmer på jäkelskap har jag inget till övers för. Inte heller hade jag tillräckligt med muta i bilen, så fick snällt köra hem och fylla på spannen samt meddela drängen arbetsuppgift.

Väl tillbaka lyckades jag lura med kvigorna från den goda återväxten in i en fålla i sin gamla hage och ringde drängen för att meddela att han var välkommen att visa sig med kärran. (En av damerna i denna grupp drar all världens väg när hon ser kärran, så jag ville helst ha dem hyfsat under kontroll innan han kom.) Drängens svar ”Eeeeh, jag är hemma än, för jag har problem här! Jag mötte hela hemmagruppen med kor och kalvar på vägen när jag kom ut, men tror jag har dem under kontroll. Kommer du hemåt?!”

Tillbaka hemåt med mig. Tillbaka med djuren i en ordinarie hage. Tillbaka till kvigorna med kärran och förhoppning att de inte rymt igen. Och så hem med de där kvigorna i två lass och in i lagården jämte Party i väntan på lastbil. Lunch och SEN iväg efter Sven.

Verkar regnat en del… Och runnit en del…

En del satsar på rejäla isolatorer!

Sven visade sig vara livrädd för Party där på andra sidan grinden, så för att försöka minimera flykt-olyckor fick vi möblera om ännu en gång i lagården så det kom en grupp kvigor mellan tjurarna. Detta gav önskvärt resultat med frid i stugan.

Jag rymde från målningen ännu en gång. Besök och uppstart av dagis, fritids och skola har plockat hem lite baciller så energin har inte varit på topp. Då får man tanka lite. Gick bet på torpet när jag gjorde min ”Kröksele-vandring”, men då jag kom över lite information från en torpinventerare i grannsocken gjorde jag ett nytt försök. Och insåg att jag varit max 40 meter från stället under mitt egna letande. Ljus, vinkel och dagsform spelar roll.

Smidigt med både svamp och ägg om man skulle råka bli hungrig!?

Underbart med tre barn i sandlådan! Det var kanalbygge som gällde.

Det syns var jag målat. Yttersta brädan är rutten, och syrénträdet är undan. Med andra ord kanske både jag och sonen kan sitta ute nästa vår utan att slamma igen totalt i nosen.

Härmed är jag även officiellt invald i styrelsen för Hembygdsföreningen. Maken valdes in i grannsocknens dito tidigare i år, så nu blir det till att välja sida;)

God natt