En ung bondes vardag

Jag kan ha sagt det innan, och jag kan säga det igen – det är mycket stängsel nu! Och när det inte är stängsel är det tvätt.

Märk väl – JAG blir inte renare!

Lillasyster önskade utflykt ”på andra sidan skogen” här hemma, så dit begav vi oss en måndagskväll och grillade vår middag.

Titta så fint de radade upp sig! Synd att jag inte var där för deras skull bara…

På promenad från byn ner till skogsängarna. Jag börjar kunna det där med att promenera med djur! (Och de också!)

Navaran åkte på utflykt som tungdragare från Göteborg, dessförinnan fick den en välbehövlig sanering både ute och inne. Märkligt dock att det växte blommor i en så ren bil… Jag brukar mest hitta gräs.

Djuren skulle ner från byn för att vara ur vägen för rallyt som gick i trakterna. Tur var väl det – för en kviga tog sig en liten utflykt. Och åter igen. Jag är SÅ tacksam för alla som håller koll, fixar och slår larm… Men i lördags hade jag mått bättre av att inget veta! Det var låååånga timmar från fyra när jag fick larmet tills sjutiden när de öppnade vägen igen och jag kunde ta mig dit. Skulle det stanna med denna enda kviga? Skulle hon dra resten med sig ut? Var skulle de ta vägen? Rätt nerför backen och in i SM-rallyt? Lägg där till att jag skulle ha en lugn hemmakväll helt med mig själv – skulle egentligen träffat Hans men sjukdom ställde till det. Maken på firande av en vän och barnen hade han krängt till faster. Synd att jag snuvades på ett par lugna timmar där av 106:an, men sen infann lugnet sig. Tillräckligt lugnt för att jag skulle sätta på lite musik i bakgrunden. Vet inte när det hände senast, och hade ingen aning om att jag saknat det så mycket!

Alltid annars är det sånt liv runtomkring att när det väl blir tyst vill jag ha det Tyst!

Något var på gång…

Morgonen efter var det djurflyttar och fix och så iväg till svägerskan efter barnen, lunch och firande av storkusinen. På vägen fick jag mig en funderare. Minneslucka? Jag minns att jag stolpade en hage på fredagen, mest eftersom jag hade materialet i skopan och behövde lasta ur det hemma senare, men jag hade inte tiden att dra tråden och göra klart. Eller hade jag gjort det?! Det hängde nämligen tråd i mina stolpar…

Kom sedermera fram till att det var hustomten i byn som spökat – rivit sitt och inte tyckt mina stolpar skulle stå overksamma utan hängt dit sin tråd! Tänk, så tacksamt! Och tänk vilken lycka! (Även om jag får komplettera undertråden med tio meter;))

Nässlorna ryker med! Men de är snabba upp igen!

Yeehaa! Kosläpp!

Höst innebär också skördetid, så hög tid att få upp potatisen. Tyvärr hade sniglarna älskat dessa knölar och tuggat i sig hälften. Tänk om alla snigelägg istället varit matpotatis… Nåväl, några tusental ägg är brända och så många färre sniglar nästa år!

Det blev lite i alla fall! Och nedan var det dags att leverera en tupp till ett gäng nya hönor.

”Det surrar på mitt rum” sa lillasyster en kväll. Insåg att hon hade invasion utan fönster (de brukar sitta mellan på just det rummet!?!) och tog fram dammsugaren bara. När jag räknat till lite över femtio flugor i sugen lyfte jag på gardinen – och slutade räkna…

I väntan på att jag ska bli klar med tandborsten…

…och Kissen visar rätt tydligt vad han anser om att jag ska gå upp…

Invigning, för min del åtminstone, i den nya Blodbussen efter pandemirestriktioner.

Vildvinet är fantastiskt vackert nu!

Det regnade en del igår, fast det inte skulle göra det enligt prognos. Kände inte för att ta mina ”tvätt-regnkläder” då de är rejält skitiga så krängde på mig en uppsättning som hängde i tvättstugan. Jackan slängde jag in i bilen så länge och när jag behövde den insåg jag varför det var så rent… Hade jag nya regnkläder på lager?! Jodå, det måste man ha. Men att jag hade en uppsättning även Där?!

Kalvarna led inte av stress, så det är ett gott betyg!

Efter djurhämtning på fyra olika ställen och närmre tio mil på blöta grusvägar var bilen inte så ren längre…

Tittade åt norr… Tittade åt söder…

Slängde dit de sista tjugo bitarna på frukostrasten. Sen var det dags att fortsätta hämta djur. Ytterligare 29 är hemma, från två ställen.

Klarade oss utan vidare mängder regn, det kom strax efter vi var hemma!

Nu är det dags för bingen. Däckar mellan tio och halv elva, sover som en död tills klockan ringer sex, och ibland lite för länge efter det… Och går likväl som en zombie dagtid. Skönt att det snart är höst och mörkt!

God natt

Lite ”chockartad” syn att vakna till. Man undrar ju lite vad som pågått däruppe med den tvärgiren…

Fantastiskt ljus en kväll! Var ju bara tvungen att leka lite. Behövs inga filter (vilket jag ändå aldrig använder då jag sätter större värde i att ta en bra bild!) Bilder fick jag. Med hjälp av min liggande lagårdsstövel och tio sekunders självutlösning!

På morgonen morrade jag på de som kört runt och parkerat på åkern. På kvällen stod istället en helikopter… Tydligen hade vi även en stor bulklastbil med släp inbackad bakom lagården också… Snacka om att ha koll. Eller nåt…

…Men för all del. Bli vegetarianer och/eller skippa kött för klimatets skull…

En söndag började i lingonskogen, för att avslutas vid ett vindskydd med grillning på kvällen.

Instruerar i att skjuta pilbåge

Dags att åka hem! Något Selma uppskattade.

Är man för ”sjuk” för skolan får man stängsla! Det är sen gammalt.

Jag var bokad en enda dag i september. Den dagen jag skulle möta upp barndomsvännen på Gekås. Givetvis var det precis den dagen det skulle komma halm också. Med tolv timmars varsel typ. Tur jag har mina älskade gubbar som fixar!

Så var vi igång med våra fönster också. Passade ju perfekt att sommaren gjorde comeback (det har den dock glömt nu!) Den store målarmästaren var tvärbestämd med att man ska ge kittet ett dygn att torka, så kan man måla sen när det fått den första ytan. Jag gav kittet två dygn och målade sedan… Han kanske kan lämna ”sina” fönster rakryggad på det viset, men jag skäms som en hund (tre strykningar nedan). Två rutor kommer jag få göra om, resten ska få ta sin tid!

En kväll på bryggan i solnedgången med den yngsta!

Fredagskvällen var lika fantastisk den, så vi tog vår veckoutflykt ner till sjön, utrustade med Murrikkan.

Förra helgen fortsatte vi på utflyktstemat och gjorde slag i saken att åka iväg till Västergötland och Åsle Tå. Det har vi pratat om sen i våras, och för ovanlighetens skull hade detta öppet även i september månad. Åk dit om ni inte har nåt annat att göra. Bara ett tips!

Gillade verkligen stavningen på denna! Direkt ploppade en väldigt god vän upp i skallen, och hann knappt publicera bilden på Instagram innan jag fick kommentaren ”Den där stavningen passar mig!” – från personen i fråga.

Skridskor!

Ännu ett ställe med oersättliga brädor!

Ostform. Utsirat ska det vara!

Och så tjafsas det idag om djurhållningen idag… 😮

Från koja till slott… Han växte upp i den lilla backstugan och byggde sig ett hus intill. Stugorna är inte stora, som synes nedan.

Kan säga att denna lördag på schlätta tog jag fler bilder än jag gör på en regelrätt vecka till vardags Vilket inte vill säga lite! (Hade en bra bit över femhundra att gå igenom nu – totalt sen senaste blogg).

Söndagen efter tog jag mig en runda i skogen, till ”den egna historian”. Nog för att jag inte går så fort när jag är i skogen, det ska inte stressas där ute! Men att jag skulle ha en snigel på lift säger kanske en del om takten…! Hittade ett par ställen jag inte visste att jag letade efter. Var på väg att ge upp i den täta planteringen, när det plötsligt ljusnade och jag skymtade först ett stenröse och efter några rundor skymtades även torpskylten genom granarna.

Många torp i socknen har det blivit sen förra våren!

Var lite frusen en morgon, och tänk så tacksam jag var att jag lindade den där sjalen om halsen inför stängselrundan!

Veckan som gått nu då? Tja, som alltid denna tiden på året så är det stängsel, stängsel och lite mer stängsel. Det är inte mer spännande än så. Typiskt att jag låg och trillade omkull från traktorn när skörden avslutades – Det där knät jag skrotade i oktober förra året fick sig ett bra vred igen, så det är inte helt skönt, men väldigt mycket bättre nu än för elva månader sen!

Stolt son kom hem efter sin match!

Denna helgen har tillbringats på bortaplan. Dop tre timmar bort igår gav en tidig färd från hemmet, fika på Åryds bruk – också väldigt värt att svänga av från stora vägen för att fika lugnt! – och vidare ut mot kusten. Flickebarnet döptes efter sin gammelfarmor och verkade inte ha några invändningar.

Alla dessa ”rosetter” som höll ihop bygget!

Ingen ”Blinka lilla stjärna” här inte!

Hyrde oss ett hus några mil från kyrkan för att slippa sitta i bilen precis hela dagen – och har man gjort sig omaket att ta sig hemifrån kan man lika gärna göra det ordentligt.

Skulle kunnat vara ett fantastiskt mysigt ställe, men redan när vi klev upp på altanen slog lukten emot oss. Mögel… Mest utanför men visst fanns det inne också. Ingen mådde väl superbra och ingen sov nog så värst bra heller, men vi tog oss igenom det. En promenad på kvällen efter allt stillasittande, sen tystnad framför kakelugnen. Hemresan idag gick i Utvandrarnas tecken och väl hemma lär tvättmaskinen gå varm…

Varför sä man ut å fära när man har det så bra hemma? Vill man ha variation räcker det väl med att byta vinkel vid sjön?! Kissen ser ut att tänka det samma!

Ha en bra kommande vecka. Jag tror jag ska stängsla!