Ett av många fynd bland leksakerna – en kotand…!?!

Lönnar må vara vackra, men det kräver en hel del på hösten…

Inga dåliga bullar hon gör, sjuåringen!

När man redan känner sig vara i tidsnöd… Och vilka diken!!

Halvvägs hem från “bortajobbet” i torsdags fick jag ett meddelande om att jag glömt mina kläder sen det hettat till… Prognosen sa i stort sett några ynka plus, gråmulet och småregn med en hel del vind. Jag klädde mig där efter.

När det istället blev vindstilla, stekande sol och en rejäl bit upp på tvåsiffrigt, rök klädesplaggen ett efter ett. När djuren var klara blev det ett snabbt ombyte till civila kläder, middag och sen åkte jag. Min jacka och väst blev visst liggandes utanför lagården.

Ingen ko på isen, som det brukar sägas, men favoriter är favoriter och vindjackan i kombination med västen är perfekt höst och vår och lagom ledigt att röra sig i! Har ju känt mig lagom naken nu, och haft svårt att reglera tempen.

Så bara att bita ihop och inse att tre träffar på tre år fick kompletteras med två träffar på fem dagar då vi möttes på halva vägen i stan i tisdags. MIN VÄST ÄR TILLBAKA! Och så har jag konstaterat än en gång att jag ska hålla mig på hemmaplan. Stan är inte min grej och jag gick vilse på väg ut från City Gross.

Väl hemma blev det på med de kära kläderna – och konstatera att både jag och korna är vana vid parfymfritt tvättmedel, mycket skepsis gentemot de bortatvättade kläderna, och snart är de välslickade kan jag meddela. (Inte av mig!!) Promenad med kviggruppen från skogen upp till byn lite tillfälligt, riva deras skogshage och sätta upp materialet vid sjön för att släppa djuren där.

Redo för avfärd. Klara, färdiga, gå! (Och ja, jag är för lat för att stängsla längs väg och litar på att djuren följer med mig!)

Så vackert ute nu! Men stackars lilla höna som klämt fram det där “ägget”! Det var “bara” dubbelgula i det – fullstora.

Årets första frost möttes av: “Mamma! Bilen har frusit ihjäl!!”

Hade bara elva kor i hagen igår. Fick ge mig av och leta efter den tolfte, och hittade henne till min stora lättnad ganska fort. Dagen före var det full brunst och hon red på allt hon såg – nu var hon lite halt och hade parkerat sig i skogsdungen med full överblick på övriga flocken.

Snart är det dags att dela sista gruppen kalvar från kor. Först ska jag bara tvätta lagården klart… Det finns vissa behov, av någon anledning är det tveklöst värst över foderbordet.

Höst innebär stängsel. Jag vet att jag tjatar. Nu står man i det där underbara läget att i stort sett allt material är ute. Detta innebär att EN hage står som buffert. Dit ska en grupp djur, så den gamla hagen kan rivas och sättas upp till ett annat gäng, som flyttas dit så deras gamla hage kan rivas och sättas upp hos någon annan grupp… Jag undrar hur många tusen stolpar jag har?! Köpte 400 för att klara torkan 2018, 100 förra året och ytterligare 150 i år och då hade jag bra lager innan… Undra på att det blir fullt när allt kommer hem på senhösten!

Och även om det är lite tufft att balansera på linan, är det samtidigt lite skönt att man tvingas riva allteftersom, så man inte står där i december med femton mil stängsel att rulla upp…

Ha gott!