Tro det eller ej, men jag är snart redo att färdigförklara lagårdstvätten! Återstår den stora kalvningsboxen, lika bra att få den gjord, även om den är så undanskymd att den inte påverkar övriga bygget nåt nämnvärt.

Vågen förflyttades via traversen till andra änden av lagården – riggad för ungdjursklippning och senare dräktighetsundersökningar. Kort därefter ska kossorna in, de som får plats.

Syntes var buren stått i tio månader…

I början av veckan släpptes slaktgruppen på årets sista bete, inom kort ska de samlas ihop och köras hem, liksom sista kogruppen lite längre bort. Men allra högst på listan står nog mina “småtjurar” som går här bortanför sjön. Plutte-kalvarna som inte vuxit som de skulle och därför fått en betessäsong extra. En vinter inne så åker de på slakt till vårkanten. Ska bli lite spännande att slänga upp dem på buren nu och stämma av vikten på dem.

När man tänker att man är själv hemma och ska få gå på toa ifred…

Liiiite så där obehaglig känsla när lillan skulle väckas en morgon…

En annan följetong har ju varit min sänglampa… Den som maken konfiskerade för snart ett år sedan för att få mer uppmärksamhet gentemot boken i sänghalmen… Kanske inte riktigt så, men han skulle fixa den – sen. Sen har äntligen blivit NU! (Och han har den lyckligaste fru han nånsin haft!)

Taggad efter lagårdstvätt och några minuter tills middag, gjorde jag en lightversion av “den årliga städningen av farstun”… Orkar inte ta i det mer än så, men med en fylld dammsugarpåse och av vattnet att döma, gjorde det inte saken sämre!

Nu har vi tagit kvällen!