En ung bondes vardag

Igår förmiddag rullade äntligen slaktbilen in på gården. Och
vilket spektakel sen! Bara bilen var flera meter längre än de tidigare. Och
släp hade han med sig! Men det gick bra! Han kunde backa intill dörren på
baksidan och djuren gick snällt mot sin död (vad grymt det där lät!) Fem
djur var lastade på en kvart, då hade han också backat bakom lagården. Nytt
slakteri, får se vad de ger. Återstår att se.

Drängen slog havre igår. På hemmaplan var elektrikern på
plats heldag. Döttrarna lämnades i gårdens vård och sonen, mannen och jag satte
oss i bilen mot stan och verkstaden. Traktor har nu fått en ny
topplockspackning och service när den ändå var inne. Maken fick nyckel och
rullade mot föräldragården efter strängläggaren.

Känd. Eller ökänd??!!
Inget reg-nummer här inte.

Jag och sonen åkte på jakt efter skolväska. Vår lilla stora
pojk som är så ordentlig och självgående på allt att han lätt hamnar i
skymundan. Några svamprundor med pappa och ett pilbågsbygge. Men
nu var det han och jag en stund! Hamnade i en helt annan stad på vår jakt och
passade på att plocka ut den sista tapetrullen till köket. Och väska fick han,
den hästtokiga killen. Tycker det är bra synd att ”alla pojkmodeller”
är med fula seriegubbar, eller bilar, medan ”alla flickmodeller” är med
söta djurungar. Alla ”fina” är überflickiga. Hur vore det med en
röd/grön/gul väska med rådjurskid eller traktorer?! Vet inte om det säger mest
om mig eller samhället. Sonen är skitstolt över sin mörklila ryggsäck med en
häst på hela framsidan. Och det enda som snurrar i mitt huvud?! ”Måtte han
inte bli mobbad…!”

När middagen var intagen, barnen i säng och huset tyst,
kallades drängen in. Mannen körde iväg och samlade ihop balar. Jag
körde iväg med strängaren. Hann köra över ungefär hälften av det som var slaget
innan mörkret tog överhanden och jag gav upp. Hemma igen en stund efter tio, så
lite fika och sedan sängen.

Försöker även banka in
i lillan det där med att städa efter sig!

Idag kom elektrikern tidigt och har haft fullt upp hela
dagen. Ström finns nu i hela köket och även spotlights i taket. Varde ljus!
Lillan lyftes över i vagnen efter syskonlämning och jag körde färdigt med
strängaren.

Stod och vattnade hönorna när jag hörde massa barnprat på
vägen. Tittade upp och såg de stora fritidsbarnen komma på cykel på väg runt
sjön. Hör någon säga ”Här bor Åsa!” ”Där är ju Åsa!”
”Hälsa på Åsa!” ”HEJ ÅSA!” gånger väldigt många! Bara att ställa sig och
heja tillbaka. Vem som började har jag ingen aning om. Är man då känd, eller Ö-känd…?!
(Just det, ”en skugga som stryker omkring och alla vet nåt om men som ingen vet vem det är…”! Fick
jag höra för några år sedan)

Efter lunch kidnappade jag den stora traktorn från drängen
så han fick ta den lilla, som nu står till förfogande. Pressen kopplades och
jag körde ihop havren. Barnen på väg i säng när jag kom hem. De sover och maken
åkte iväg. Landat nyduschad i soffan.

Skivstång?! Varför!?

OCH! Jag höll på att glömma! Det har kommit EU-pengar. Det
vill säga LÖN!! ”Länsstyrelsen beslutar att du får 28 kronor till i stöd till
unga jordbrukare/35 kr i gårdsstöd/20kr i förgröningsstöd.” FÖR 2015! Bättre
sent än aldrig, men detta lär man inte bli fet på! Tur att jag fick några kronor tidigare i år.

Länge letat sele som
är smidig på ryggen. Babybjörn funkar, men om man blir strypt redan vid fem
kilo bebis, hur ska det då gå sen? Denna Ergobaby går i alla fall att knäppa
upp. Sen lite teknik att få dit barnet. Lite för liten är hon, men de som skriver
rekommendationerna har aldrig försökt klubba ner stängselstolpar med unge på
magen! Babybjörnen finns till salu.

Jag är rädd att jag gjorde den BB-bekanta besviken i
fredags. Hon hade en vision som så många andra om att man som bonde på landet
varje dag sitter med hönorna Agda, Pullan och Doris i famnen och läser
godnattsaga innan man sätter sig på mjölkpallen i hagen hos Gullros, Blomma,
Rosa och Maja…

Man är ju rätt glad om
man slipper möte, så att säga.

En kuggfråga. Tror
någon att mitt bistick kliar??! Svullnaden har lagt sig, men kliar fortfarande
satan. Funderade på att ta en allergitablett för histaminet, men kom fram till
att jag kan pröva tjurigheten istället!

Maken åkte iväg med den lilla strängaren, ner till ett
knekttorp på väg till föräldragården och körde ihop det drängen slog i
torsdags. Jag efter med pressen sedan och det rullade på bra. Men jag fick
avstyra barnhämtarna en halvtimme då jag inte ansåg det lönt att maken kom ut
med lillan för att jag skulle köra klart de sista fyra strängarna efter hennes
matning. Dock kände jag att det kunde vara skönt för både henne och mig att hon
var fulltankad vid avfärd.

Barnfritt sedan ja. Vi grunnade lite på vad vi skulle kunna
hitta på. Maken hade förslag på bio. Jag sa nej. Gillar inte bio. Stor skärm så
man nästan blir åksjuk, alltid för högt ljud och så sitter man fast där man
sitter… Dessutom med ett sällskap som somnar innan det är tryckt på ”play”.

Nästa alternativ: Bowling. Länge sedan och alltid
uppskattat. MEN! Åter igen en tid att passa. Det lyckas alltid strula just då
och det hela genomsyras med en stress för att bli klar med det som måste göras,
göra sig i ordning och helst inte riskera körkortet på ditväg.

Resultatet som vi kom fram till: Vi vill vara hemma. Äta
gott, långsamt och länge (sen att ljuset är ickeexisterande i köket bidrar ju
till levande ljus-faktorn). Inget tjatande på barn och inget tjatande från dem.
(Jäklar i det vad hiskeligt tyst det blev när alla barnen var borta och man
visste att de inte skulle komma tillbaka från de dagliga turerna till grannarna!!) Och med vetskapen om
att det inte skulle vara hela världen om det skulle ta en halvtimme längre för
att avsluta jobbet och vi kunde när som helst bara tvärslockna i soffan om det
skulle vara så!

Slocknade i soffan gjorde vi inte, för vi kom aldrig ur
köket. Men vi åt länge i friden, över tio hann klockan bli och ungefär
samtidigt ringde det då lillhönan börjat få hemlängtan. Det tog sedan väääldigt
lång tid innan de faktiskt kom hem, men det är väl snart dags att vänja sig vid
att ungarna är ute och ränner på fredagskvällarna! Hem och två sovande barn
bars upp i säng. Den tredje fick sig en nattslurk och sedan tuppade vi också
av. Vilka vänner vi har! Tack så mycket!

Igår flyttades djur över vägen på andra gården. Gick över
förväntan bra med bara en kalv som blev efter i ungefär en minut. Inga vägrade
gå på asfalt och inga bilar kom det!

Sen har jag ju lärt
mig med och stängt av hagen precis i översläppet så de inte sticker till vägs
ände på en gång utan att kalvarna hinner våga sig efter!

Kvällen blev firande av svågern som fyllde jämt. Vi blev i
vanlig ordning några minuter sena men de sista kom nära en timme efter utsatt tid. God
mat och sedan var klockan halv elva innan kaffe och tårta kom fram. Då ville
inte jag ha efterrätt! Då hade jag velat ha haft några timmars sömn! Men efter
kaffet var det till att samla ihop barnen, spillrorna av mig och åka hem till
sängen i ösregn. Skönt att vi inte slog havre tidigare på dagen!

I vår släkt ska
kökssoffan introduceras i tid!

Förvisso vet jag att Mormor samlar koskit från hagarna (vedbacken) men det verkar vara krut i det för både solrosor och rabarber!

Idag har vi ätit middag hos Mormor och Morfar. En stund på
sängen för mig före maten och en stund för maken efter maten. Välbehövligt för
oss båda. Hemma och en snabbis i lagården följt av en snabbis i bikuporna och
sedan in för kvällsmat. Den i magen så skuttade barnen i säng, maken åkte till
föräldragården och själv kämpade jag mig upp från soffan för att natta bebisen.
På väg tillbaka dit när jag kom på att elektrikern kommer imorgon. När kommer
han?! Sju, tolv eller femton?! Oavsett så ska han ut i bygget. Via gamla
kryvinden. Via klädkammaren, där allt östes över i ena delen så att snickarna
kunde ta upp hål till fläktröret. Var är dörren till krypvinden? Jo, i botten.
Så bara att möblera om där.

På väg till soffan igen. Vänta lite, var är elcentralen han
ska koppla ihop med?! Jo, där man skickar alla andra saker som man inte vill ha
framme men inte ska in i klädkammaren – tvättstugan. Bara att röja där. Men NU
har jag satt mig i soffan.

Och ska alldeles strax samla ihop mig för att träda in i utmattad
medvetslöshet. Imorgon är det måndag.

Jag är uppväxt med att i ett samkönat förhållande är det
ändå alltid en ”man” och en ”kvinna”. Det är olika roller
man har. I alla former av parrelationer. Punkt!

För ett antal år sedan, under en
missionsauktion, dristade jag mig till att fråga en berörd person om ”vem
som är vem i ert förhållande”. Inte blev svaret riktigt det jag tänkt mig:
”Vad kul att just DU frågar! Vem är vem i ert förhållande?! Mig veterligen
byter du däck på traktorn vid behov, samtidigt som din man sitter vid
symaskinen medan han lagar middag. Vilka är era roller?!”

I flera veckor hade jag detta att grubbla på, men det
flagnade så småning om. Tills häromkvällen då jag i en snabb flash flyttades
tillbaka till just den smällkalla januarikvällen. Det blev väldigt påtagligt då
jag stod och spacklade balken i kökstaket och maken vispade sockerkakssmet i
andra hörnet… ”Stämde” detta verkligen i könsrollerna?!

Hade det inte legat en
svart och en grå ko mitt i den bruna gruppen, hade jag nog varit tvungen att stämpla dem
som rasister…

I flera dagar har jag tänkt mig att lägga ut nåt här, men
plötsligt har klockan varit nytt dygn och jag har lagt det på hyllan. Igår
lovade jag mig på riktigt att inte lägga mig förrän jag publicerat ett inlägg. Men
Jirka tittade in. För första gången på åratal känns det som. Sist var vid
Kristi himmelfärd, precis då stommen rests. Men han trillade in, offrade sig
att kånka tillbaka vår lånade spis, och även vår gamla kyl/frys som stått mitt
på golvet några dagar. Min förlossningskomplikation har gett sig till känna
igen, så jag håller mig lite ”lugnare”. Det vill säga, jag håller
kilona nere till de trettiofem som nätrullarna till balpressen väger. (Tänk så
glad jag blev när jag blev varse att de fortfarande sålde dem. Ett år slet jag
med de på 45… Nu får jag byta lite oftare istället.)

Jirka och mannen var iväg med lasset, efter att Jirka lånat
en spann havre för att hämta tillbaka sina får från bruksamhället till deras
hage (tydligen har fåren blivit proffs på att öppna båda grindarna till
dagisgården, med tre olika lås på, och rymma ännu en gång). Gubbsen blev även
överraskade av en rejäl skur så det var två halvdränkta katter som kom tillbaka
för en kopp kaffe och en macka.

Sen skulle Jirka en snabbis till affären innan de stängde
klockan tio, så då följde jag med för en biltur i mörkret och en del skitsnack.
Det tog lång tid att komma tillbaka hem… (Konstigt, det brukar vara närmre
hem annars!?) och vi hann inspektera minst tre rävar och lika många älgar.

Huset sov när jag släpptes av så det var bara att släcka
lamporna och tassa upp. Utan blogginlägg (Ingen fara, mamma. Vi lever!)

”Vi kan leka där
de säljer tapeter!”

Slipade i köket idag. Bara slutspacklingen kvar av
balken i taket före målning. Tapeterna beställda och till veckan kommer Mor och
B upp en gång till inför helgens kusinträff. Tänkte sätta B på lite pilljobb,
det brukar passa honom, så flyttar vi in i köket på riktigt senast nästa helg!
JippieTjohoo!

Svalunge på g. Hon som
blivit lovad en riktig matstol att få sitta med i bara köket blir klart.

Drängen trotsade vädret i fredags och slog ett par hektar
till av det sista på föräldragården. Men även denna gång hade vädergubbarna
fel. Det kunde eventuellt dra in regn under eftermiddagen igår. Så vi skulle
pressa innan. Jo tjena! Vid tio vräkte det ner och idag har det knappt varit
bättre. Hoppas på solen och vinden som skulle komma imorgon så vi blir undan
med skiten.

I torsdags tog vi en välbehövlig familjedag. Det skulle ju
liksom ändå vara skitväder på fredagen (som det inte blev), och vi hade ju kört
undan det som låg. Barnen fick välja var vi hamnade så det blev en heldag på
High Chaparrall.

I fredags sen skulle vi ta en tur till stan för inredning
till kökslådor och sånt, så därför började jag tidigare i lagården på
eftermiddagen. Vilket var tur, då balen var riktigt rolig och inte ens gick att
flytta, så det var bara till att hämta kärran och börja ösa. Plötsligt var
foderbordet långt, men till sist så hade alla fått. De stora barnen lämnades
hos Mormor och Morfar och vi åkte vidare. Gjorde vad vi skulle, hämtade
nattafärdiga barn, åt kvällsmat hos di gamle och tog sedan ”vägen
förbi” svägerskan på hemväg för att hämta en sak maken skulle ha. Åkte
därifrån lite innan elva på kvällen så bara att knata i säng när vi väl var
hemma. (Måste sluta med dessa dumheter!)

Idag var vi nere i Gamla fabriken igen för en fika. Hemma
och satte en pizzadeg till kvällsmaten och vred på ugnen. Kom en stund senare
in i ett kök som osade bränd plast och inte gick någon fläkt i ugnen inte. Den
som var ny i onsdags. På dem igen bara. Åh, vad jag tycker sånt är kul!…

Vår skogshuggande bestman tittade in. Sist han var här hade
plattan gjutits, så han tyckte nog det ändrat sig. Och eftersom det ändå var en
stor, stark karl extra, så följde han med och hämtade tillbaka vår lånespis,
med fungerande ugn…

Vad roligt det var att få kommentarer! (Inget ont mot det fåtal som faktiskt brukar kommentera, det är tack vare er jag fortsätter!) Har ju bara en
svag susning om vilka ni som läser här är! De flesta (tror jag) är främlingar. Och Tack för
pyjamaspåse-klargörandet. Aldrig hört talas om nåt liknande, men jag är väl för
ung för det. Lillan får ha det som örngott så länge. Påse lär det inte användas
som.

Nu i dagarna var det ett år sedan en man i grannbyn drunknade.
Ett par extremt ångestladdade timmar då jag befarade att det var en närstående
som beslutat att ta sitt liv, tills jag fick tag på personen i fråga. Ett år
sedan Hans var här i mellanlandning inför ett bröllop. Ett år sedan vår kossa
som kalvade förra helgen fick sin missbildade kalv som vi knappt fick ut. Och
ett år sedan jag skyllde allt som hänt den helgen som orsak till mitt molande
illamående. Som visade sig vara klockrena hormoner.

Nu känns det som att dagarna med stilla och lugnt
morgonammande i sängen är nere för räkning, så det gäller att ta tillvara på
alla dessa stunder. De som är det bästa på hela dagen.

Tja. Lång text igen. Intalar mig att det skulle kunna kortas
om jag bara slutade att samla på mig. Vet dock att det inte stämmer – börjar
jag skriva slutar jag inte. Likadant med läsandet, därför har jag (knappt) inte
hållit i en bok på sistone. Det börjar klia i mig. Men jag har ju annat att göra för att
döva abstinensen…

När inte allt får
plats i hallen…

Vi pressar balar. Vi pillar i köket.

En eftermiddag skruvade vi ihop spjälsängen till den lilla. Så
bara för att belysa hur gott om plats vi inte har, har vi nu haft både
spjälsäng OCH vagga i sovrummet. Sen var det dags för femmånaderskontroll med
vaccination. Skulle hon reagera på den och bli dålig känns det taskigt att riva
upp henne från tryggheten i vaggan. Ikväll blev första nattningen och det
verkar gå bra.

Hittade dessutom ett riktigt gulligt örngott från föräldragården.
Gulligt, om än opraktiskt då den broderade sidan viks över själva fodralet. Fick
ett förslag från en bekant om att det kanske kunde vara en gammaldags pyjamaspåse!
Några idéer på det?! Årtal okänt.

Båda bebisarna på
plats!

Redo för tredje
generationens sovare. Vaggan får ställas undan till nästa generation

Kyl och frys baxade jag in på en ledig stund när mannen var
iväg på nåt. Diskmaskinen provkörde vi igår. Tidigt imorse var en servicekille
ute och fixade vår spis.

Fikagäst i måndags eftermiddag. Halv elva på kvällen kom
nästa omgång förbi. De slängde jag ut en timme senare när jag gick till sängs. Samma
par ”råkade” jag bjuda bort oss till igår, så vi var där på kvällsmat
och fick ett par timmars ledigt. Frågade om det var okej att be någon bjuda bort oss så vi fick en stund ledigt. Fick passande nog en inbjudan morgonen efter.

Kattungar på stället
igår. Smälter man eller?!!

En ville ha lift i
barnvagnen!

När vi väl kom hem vid elva var ingen sugen på
att ta sig för något, så hela familjen var ikull innan halv tolv. Smaka på den!
Det var en lång natt med ovanligt många (välbehövliga) timmars sömn.

När lillhönan försvunnit
vet man var man ska leta.

Idag har barnen varit med drängen och fru. Middag serverades också där. Smidigt och tacksamt för oss! Mannen strängade
och jag pressade ihop de fem hektar drängen slog igår när jag satt med den
släpande bokföringen. Även idag har vi jagat kalven som fått smak på rymmande och testat asfalt minst fyra gånger om dagen… Bytte den ena eltråden mot en ny, och passade på att stupa i ett övervuxet utlopp till en vägtrumma. Kändes i foten då, under dagen har det inte blivit mycket bättre med klättrande i traktorn och nu börjar det kännas i både knä och höft också. Perfekt!

Kul att hälsa på mamma
på fält för lite mat?!

Ikväll är pressen smord, fader och son har fiskat på bryggan
och en bidrottning är märkt. Sängen lockar!

Save the Queen!!!!

Detta inlägget var nog luddigare än vanligt. Det tar jag inget extra för. Kan ju alltid skylla på den sena timmen!

Dessa två alltså<3

God natt!

Vi gör alla våra tavlor. Både i skolans bildsal och senare i
livet. Sonen har inte kommit till ämnet ”Bild” ännu, men han gjorde
en tavla igår ändå.

Han räfsade mitt slagna gräs. Öste det på sina kärror och
körde till hönorna. Jag satt och pratade med drängen på altanen när sonen
kommer ut från bakdörren, med vintervantar på, och ber om hjälp, då han glömde
stänga dörren sen han hämtat vantarna. – Det går bra även med vantar, då det
inte krävs något pill precis att stänga en dörr efter sig. ”Njo… Men det
råkade visst vara dörren till hönorna jag glömde… Jag har släppt in några,
fyra tror jag. Men nu skulle jag nog behöva lite hjälp av dig, mamma!”

Ok, bort till hönsgården och räknade in rymlingarna. Två,
tre, fyra. Okej, då kör vi! Sju… Åtta… Nio… Stannade det på. Och alla kom
in igen också. Den sista var värst! Sonen tyckte det var skitkul. Dottern
sprang upp på grannens trappa och visste varken ut eller in.

För många år sedan nu skulle jag och Hans vara hos henne en
helg. Förmaningen från fadern blev: Akta den nya spisen. I ett sms till mig ett
tag senare stod det något i stil med: ”MoP borta, så kom. Men för
säkerhetsskull bör vi nog bubbelplasta spisen!” Följt av: ”Whops, jag
skickade visst detta till mamma…” Just att bubbelplasta spisen är något
som följt med sedan dess.

Alldeles nyss torkade jag ur vårt nya frysskåp, och kom
att tänka på Hans som alltid beklagar sig över våra fulla frysar. Tog en bild och skrev: ”Only
for you my love. The first and last time you’ll see it like this!” (Tomt)
En kort stund senare gick jag in för att kolla så mms:et inte blivit ståendes
och tugga vilket händer ibland. Jodå, bildmeddelandet hade gått fram! Till
maskinhandlaren!!!!!!!!!!! (Vilken j-a tur att det inte var något värre jag
skickade till honom!) Fick visst redigera och skicka till rätt mottagare.
Handlaren tog det bra: ”Började undra, har inget minne på att jag åt dig
ur huset senast jag var på besök…”

Fatta vilken lycka och
fröjd! Från ett litet delat skåp till kyl OCH frys i fullhöjd!

Fick ju även erkänna mina synder för Hans, och där togs det
emot minst lika bra! Tror hon får torka tårarna senare när även hennes kinder
och mage slutat krampa. OjojojojojojOj! (Sorry, det där blev väldigt intern!)

Busungarna har grejat idag. Släpade fram poolen till
rutchkanan och lyfte i den i poolen. Började sedan hinka vatten.
Drog fram sjövattenslangen till dem istället så de fick härja på lite. Hjälp
vad fort det gick med blöta badkläder! Fick be dem lugna sig lite innan vi
behövde åka och sy ihop någon av dem… ”Ajajaj i skinkan!!” var
återkommande från lillhönan.

Igår var det en fuktig dag. Bärgare och vitvaror var
avklarade före morgonpasset i lagården och efter det åkte hela familjen för att
genomgå en mindre psykisk undersökning – titta på tapeter… Milde himmel!
Fortsatte med lunch på ett fik innan mathandling, vilket var något stressande i
en okänd affär, fem pers och fyra vagnar (tre kundvagnar, varav två till barnen
och en barnvagn) i fredagsruschen. Var var den andra hälften av familjen och
vem tog vad?! Kom hem med det vi skulle och mannen åkte iväg för att hämta
fälgar till gårdens BM400 han hittat på Blocket. Svängde också in till en släkting
på hemvägen så det dröjde innan han var hemma. Vilket i sin tur innebar att
han både missade middag och att lillasyster fick ett frispel med sitt första
högljudda skratt mot brorsan. (Film finns på instagram @bondeniskarvhult) Fint
sätt att fira in dagens femmåndersdag på.

Jobbigt att handla med
barn, var det.

Sedan det var lugnt i huset var jag på gång att stryka taket
en gång till och hade precis bytt kläder när det började ringa om en kalv på
vift utanför brukssamhället. Snäll inringare hade stannat på platsen och
hjälpte till att fösa in henne igen. Tack för detta!

Blev klar med taket kring elvasnåret, betydligt mindre svettigt utan barn i närheten och ungefär samtidigt trillade maken in.

Fick samtal imorse knappt innan jag vaknat om att den sista
kossan på vischan hade kalvat. Åkte hela familjen efter frukost och fick tag på
den kvicka lille rackartjuren av äkta hereford och fortsatte sedan ut i
avkroken med en saltsten. Tittade lite på en annan grupp djur också innan vi åkte
hem och bevittnade ena mjölkkossans kalvning i hagen.

Vilken tjur han har
blivit, Empire!

Inre kalvtaxi. Jodå,
han lever! Och visst var det kul att titta på djur?!

Hjälptes åt att ta in den på eftermiddagen och kunde slutat
illa för gårdens hund som blev nyfiken och ville vara med. Kossan gick till
attack och den gamla hunden hann inte undan, så hon rullades runt mellan klövar
och horn ett par varv innan vi kom emellan och hunden fick ta sig till säkert
område. Synd om hunden, men är glad att det var hon som fick lite stryk och
inte vi. Oss brydde kossan sig inte om för fem öre, även om vi krånglade med
hennes bebis.

Drängen har slagit lite på föräldragården idag. Imorgon blir
det till att få ordning på det före regnet. Och eftersom drängen inte arbetar
på söndagar, får han snällt bli barnvakt!

Dags för sängen. Natti!

Vad jag behövde igår var en spark i röven så jag kom iväg
till tegarna uppe i skogen och pressa! Maskinen gick klockrent, vilket den inte
gjort idag på någon av de femtiofem balarna som pressades vid campingbyn.

Det dammar…

Och jag som lipade igår för att jag tagit på mig för mycket
mark – grannbonden därborta kom och meddelade att han tagit vad han skulle,
ville jag ha resten var det fritt fram att slå. Självklart! Varenda grässtrå
man kan komma över är värdefullt! Så då körde vi över de hektaren också. Drängen
slog igår, maken strängade idag medan jag jagade honom med pressen. När han var
klar var det lagom att drängen ringde från gräsklipparen och meddelade att den lilla sprattlade
runt i vagnen. Mannen åkte hem med strängare och traktor och kom tillbaka med
fika och bebis.

Precis när jag kom hem kom mannen gåendes över gårdplan – ”In
i bilen som du är så åker vi till kyrkbyn och tar en våffla!” Men
barnen… De kommer när som helst just därifrån… ”Då möter vi dem!”

Sagt och gjort. Men inte mötte vi min bil med moster och
barn. De tog den andra vägen runt sjön! Så mostern fick i uppdrag att marinera
vårt kött till grillen medan de inväntade oss. Ja, hon diskade visst upp också då det hamnat på vår sen-lista. Det finns betydligt fler saker som är prioriterat med barnen borta!

Målade upp en fin bild. Nyklippt gräsmattan, en eller ett par omgångar kubb med maken i den ljumma sommarkvällen
när barnen nattats?! Jo visst, men… Ska bara ut till föräldragården och bla
bla bla. Så det blev ingen kubb! Däremot en tango med röjsågen i trädgården istället!
Även de forna rabatterna kring grusgången som brukar slås av kring midsommar då
vårlökarna vissnat ner fick stryka med nu. De som mannen alltid ska ta med lie.
Det lär inte hinnas med! Nu har sonen istället lite att räfsa ihop imorgon när
han vaknar.

Har precis rett ut det där med att ta mig vatten över
huvudet, det var välbehövligt idag med. Teet är klart där inne och jag sitter i
friden på altanen och håller knotten sällskap. Maken är inte hemma än, och som
vanligt vet ingen när han kommer. Ska hämta mig en kopp, eller rent av flytta
in från dessa kärvänliga djur. Nu när maken hittade mitt te när han letade efter
något annat. Ska spackla och slipa lite till i köket, sen får sakerna börja
flytta in i skåpen. Frågade Mor var hon hade gjort av mina tepåsar när hon packade
ner det sista förra veckan. ”I en kartong!” Tack, kära mor! I eftermiddag har telefonen varit fnattig – först ringde bygghandeln då vårt paket takpanel äntligen kommit. Det vi fick hem var transportskadat, så vi saknar fem brädor i kökstaket… Vidare ringdes det om vitvaruleverans imorgon. De skulle vara hos oss kring åtta, lämna staden klockan sju och sen tjugo minuters resa!?! Och efter det så ringde en mycket trevlig kille från Bärgningscentralen för att komma och hämta min traktor till verkstad imorgon kring åtta. ”Vore det inte bättre om verkstaden var kvar i er by?!” (500 meter bort) frågade han. Jo, men då hade ju du blivit arbetslös…!

Får väl se vem av dem som möter den morgonilskna, mjölkestinna mullvaden.

Jag berömde lillhönan
för den söta elefanten hon gjort. ”Mamma!!! Det är en kråka!!!”
Uhps…

Tekniken är inte på min sida idag, därför kommer de
spännande bilderna vid annat tillfälle!

Gårdagen omfattades inte av planer på att hela klanen skulle
samlas på föräldragården för bodelning och rensning. Men så blev det i alla
fall.

Maken startade med en sväng till Höglandet för en vedspis
till ovan nämnda, och sedan var det i stort sett till att åka iväg. Sex timmar
där. Det där med att plocka det sista ur köket, knacka ner kaklet, riva
inredningen och skruva nya stommar, samt ta en titt i avläggarna på bina… Det
blev inget med det! Och när vi väl fått i oss ”middag” i form av en
köpepizza vid halv tio på kvällen, var motivationen inte särskilt hög.

Nu råder det då totalt kaos. Alla frågar alla ”Var är
’det där’?” och samtliga svarar ”Någonstans…” Allt utom tre
överskåp och diskbänken är borta. Lite golv är lagt och lite stommar är monterade.
Mor och B kom på tidiga eftermiddagen.

Min plan var att stränglägga det som slogs i lördags och pressa
det under eftermiddagen. Detta slogs också omkull då maken tog en vitvarusväng
till stan. Vidare åkte drängen för att slå mer till morgondagen men några
timmar senare ringde han och bad om assistans, då han ”kasat i bäcken”,
som han uttryckte det. Lämnade barnen hemma, då antingen fader eller mormoder
strax var i antågande. Slängde på wiren och ner till andra gården. ”Kasat i
diket” var nog rätta benämningen. Det övervuxna dikets kant hade rämnat,
och därnere plaskade drängen med sin Fiat. Kopplade i med vältrisk och insåg
snabbt att vi behövde förstärkning. Prästabonnen tillkallades och han kom som
vanligt på studs. Men även han bangade med risk för att traktorn skulle slå runt,
så det blev ett samtal till Assistanskåren istället. En timme senare dök han
upp och kopplade i. Och lastbilen började glida baklänges i sidled av
motståndet… Jag blev inskickad (första gången någonsin på insidan av en
lastbil!) för att hålla på bromsen. ”Det kan vara det lilla som gör
det!”

Traktorn upp och vägen fick lite tillskott på tjälskador. Drängen
kunde fortsätta sin slåtter på behörigt avstånd, även om diket nu syns tydligt.

Hem och fika, tanka bebisen och äntligen iväg med
strängaren. Mannen ringde sedan och Mor skickades upp till min dåvarande
position för mat igen för lillan och kort därefter styrde de kosan mot Mormor
och Morfar.

Gjorde färdigt och körde hem, lagom till kvällsmat och en
nattkram från barnen. Sedan en snabbis i avläggarna för att se hur det gått. Ägg
i båda kuporna, men ingen av oss hittade monarken, så förhoppningsvis finns hon
där fast väl gömd. Får kika en annan gång, när alla andra bi inte är hemma.

Lite mer att stränga och pressa imorgon. Bina – check. Bara
resten kvar.

Den där spisen?! Den gick som en klocka på elfirman. Kom hem
och ugnen går inte som den ska. Morrar lite dovt och efter en stund blir vreden
varma och det osar bränd plast. Det är så illa att det är köpebrö nu (Fyyyyy
vad sötslemmigt det är!) och för första gången någonsin har det kommit in köpta
kanelbullar och kex. Åh vad sött och äckligt det är! Håller på att tappa
greppet, och en rejäl portion ugnsabstinens är under uppbyggnad.

Inte blev det enligt plan denna dagen heller! På återseende.

Som utlovat blev det åskskurar i eftermiddags. Hämtade
barnen och tog en glass i Gamla fabriken på hemväg. Blev där varse att
ostkakorna sinade, så stack hem och hämtade fler hos drängens fru. Lämnade av
barnen hemma och åkte tillbaka till brukssamhället och stuvade in ostkakorna i
frysen där. Pratade med en som stod och diskade när strömmen plötsligt gick och
följdes av ett åskmuller som hette duga. Slängde mig i bilen för att komma hem
till de ensamma barnen. Sladdade in på gården och möttes i dörren av den uppspelta sonen:
”Mamma! Det kom en åsksmäll så fönsterna skallrade. Så jag sprang upp och
drog ut telefonen…!” Goa unge!

Efter noga övervägande tändes vedspisen upp och även drängens
fru kom in med sina grytor så vi fick middag, sen åkte familjen på biträff. Det har inte hänt så ofta att vi eldat i vedspisen i juli, men idag var
det gott. I dubbel bemärkelse.

En omväg via nästa samhälle för att lämna makens bil på
verkstad inför morgondagen och sedan hem till den kolsvarta byn. Sex timmar
utan ström, och lika många timmar utan vatten för innedjuren. Måste dra igång
elverket. Såg elgubbarna i byn så haffade dem med svar att det dröjer ett tag
med el. De var då i kraftledningsgatan med en sönderslagen stolpe och säkringar
som bara var stoft. De nya som sattes dit small direkt och ännu några timmar
kvar innan reservverket kommer på plats.

Märklig himmel. Alla bilder tagna med mig på samma plats. I
byn ovanför brukssamhället, där min mamma växte upp.

Igång med elverket. Det finns ingen återvändo längre. Detta stackars spektakel som inte varit
igång på minst tre år… Men det gick. Så nu är kossorna mjölkade, vattenpumpen
går varm, kycklingarna får tina upp sig och vi sitter inne med en vrålade
traktor utanför knuten. Men, det är ljust, vattnet funkar. Ganska simpla saker
som är totalt självklara för de flesta i vår del av världen. Men ack så
sårbart.

En ännu senare kväll än vanligt. Men denna gången är det ju inte vårt fel.