En ung bondes vardag

En spackling och slipning följt av ännu en spackling. Check.

Hade fikagäst tidigare i veckan som ifrågasatte vad vi
skulle göra med den gamla blottade väggen i sovrummet. Vad då? Klart den ska
byggas in. Men ett frö var sått. Och det gror… Fortsättning följer i höst.

Fick hem ett lass spannmål (med tillhörande traktor, så nej,
jag har inte investerat), och ett grymt skyfall äventyrade det hela under
kvällen. Nästan så att man ångrar att hela familjen tog sig en ledig
eftermiddag hos Mormor och Morfar med terminens sista Bokbuss.

En inspektion av
kossan gick inte så bra. Hon ville inte riktigt visa upp sig. Sen satte jag mig
på huk ett par meter ifrån för att få bättre blick på det Morfar tror kan vara
sviterna efter ett ormbett. Det höll på att kosta mig peruken. Varför tog du
inte en bild? frågade jag maken som stod en bit ifrån. ”Nej, jag bara
inväntade att du skulle få en slick i hela ansiktet” svarade han. Kossan verkar ok igen i alla fall. Och hemma hade drängen klippt gräset, så sonen såg sin chans att få köra remmalag!Men man får intala
sig att man behöver komma ifrån ibland. I synnerhet som de där djuren faktiskt
fick åka ett par byar norrut, äääääntligen. Vilket också drog ut på tiden då
det visade sig att markägaren, som lovat att rensa stängselgatan och bett om en
veckas extra tid för att hinna (vilket blivit tre veckor) och ändå var det inte
gjort nåt. F*N vad sånt retar mig. Då kunde han väl sagt nej från början så
djuren kommit iväg i början av juni som det var tänkt!? Fick ju istället
försöka fjäska dit maken med motorsåg. Han som absolut inte har något annat för
sig än att ligga i soffan och zappa på TV:n.

Kvigorna tyckte sig
stå stadigt med den halta tjuren, som knappt inte haltar längre, framför sig. De
gamla korna hade dock brått ut

När man vet att tråden
varit mer eller mindre kass i nio år och man ALDRIG tänker sig försöka trassla
upp den igen…

Så där kring elva igår kväll, när mannen drog över skarvarna
med spackelspaden med pannlampan på, och jag nattade hönorna, kom jag på att jag nog borde plocka av
jordgubbarna. Och det tog inte lång tid innan jag insåg att jag behövde mer än
näven att plocka i. Två liter frös jag in och några hamnade med glass till
fikat där klockan alldeles-för-sent.

Idag är jag mest trött. Och nöjd över bedriften att jag
faktiskt kom ihåg att köra sonen till ”inskolning” på fritids imorse.

Lyckades sedan med att backa intill spannmålslasset som
blivit nerregnat i natt. Inte kul att vi tippade kärran och det rann ur den. Trots
dubbla presenningar. Då är man glad att det finns en gammal tork under bingen
som man kan mullra igång så allt inte blir helfördärvat. Inte var det så illa
med spannmålen heller med tanke på hur det dammade.

Plötsligt släppte
fuktproppen och då var luckan visst lite väl mycket öppen…

Mannen gick tidigare från jobbet och efter lunchen åkte vi
ner och tittade på golv och tak. Börjar ju vara läge att bestämma sig för nåt
sånt nu. I synnerhet som assistans/piska kommer nästa vecka i form av Mor och
B.

Pratade med Mor tidigare. Stående frågan är alltid ”Går
det i 290 som vanligt?” Ja, mellan varven kommer vi ner på det, är det
lika stående svaret. Maken åkte till föräldragården klockan nio när det blev
lugnt här. Hörde hur Mor suckade över det, men vid den tiden är ju kvällen ung,
även om jag väldigt snart ska ta mig en trappa upp, känner jag. Wish me luck!

Lilla biet var
törstigt!

Kom på mig själv tidigare med att undra hur folk slår ihjäl tiden i en vanlig villa. Själv är man ju glad om det bara ploppar upp två nya saker för varje sak som blir gjord på listan. Hjälp vad tråkigt det måste vara i lägenhet! Å andra sidan får man väl mycket tid över till annat. Har en känsla att jag/vi kommer att titta tillbaka till denna tiden och säga ”Hur gick det där till? Egentligen…?!”

Inte fick hon vara med
och bygga inte. Inte ens få titta på!

Har någon haft en
dålig dag sparar jag bästa bilden till sist. En något chockad (värre än
vanligt) och skeptisk lillasyster som fick gröt kring munnen.

God natt!

Snickarna kom som
utlovat (den ena direkt från en natt på lägret) och flytspacklade köksgolvet,
så nu är det bara slutgolv som gäller.

Jävlighetens dag igår. En givare på pressen bråkade med mig.
Den hävdade att det var fel på nedre lyften och vägrade därför stänga luckan,
dvs jag kunde inte köra vidare, och plastaren gick inte igång. Vid varenda bale
var det således till att invänta sekunderna för att inse att luckan inte gick
igen, bryta strömmen, ut och köra ner luckan manuellt, in igen, starta om
datorn, invänta tills den vaknade för att kunna se så allt stod rätt till och
sedan trycka igång plastaren och börja rulla på nytt. 40 balar, minst lika
många rundor ut och in och till råga på allt körde jag stopp i maskinen ett par gånger
och fick rensa inmatningen. Plötsligt hade luckan inte stängts sig ordentligt och skickade olovandes
iväg en löspressad bale.

Gör om. Gör rätt.

Bara att försöka riva ut den och pressa om. Där
återkommer den där tecknade grodtungan jag omnämnde förra året. När man ser hur
det bara suuuuuuuger in och man inte kan göra ett skit åt det, mer än att
svära, svälja och försöka rensa… De sista fyra balarna funkade dock maskinen
klockrent. (Så att servicekillen som kom ut idag inte hade något att åtgärda,
eftersom inget indikerade på fel…)

Dessutom hade jag en tid att passa – biträffen som jag sett
fram emot. MEN jag hade ju marginal på en timme. (När jag åkte…) Träffen startade klockan
sex, jag lämnade åkern halv åtta. Något tjurig. Ett par timmar innan kom mannen
ner för tankning av den lilla som då varit utan mat i fem timmar. Sen åkte de
iväg på träffen.

Hem och lämnade allt på vägkanten, in och öste upp middag
(ja, jag hade ju inte ätit nåt på sju timmar eftersom det inte skulle ta så
lång tid att pressa), mikron på tre minuter och under tiden hann jag duscha,
tvätta håret, torka mig och var i princip färdigklädd. Åkte tio minuter efter
hemkomst. Tog fika till efterrätt och hann hälsa på resterande föreningsmedlemmar
innan de bröt upp en liten stund senare. Kvar blev min familj. Lillan fick sin
sista kvällshutt och sedan åkte mannen hem med barnen. Jag och Jirka blev
sittandes sen diskmaskinen var fylld, och snackade. Eller mest var det han som
snackade, jag snarkade nog nästan istället… (Sorry) Det var trevligt så länge det
varade, men sen var det att åka hem och backa in pressen innan det blev
helmörkt.

Vill till att sikta
rätt vid inbackning

Idag har mest varit en dag att skratta åt. På riktigt!

Fick besök till förmiddagsfikat, så den blev ju lite längre
än tänkt, sen var det handling på listan. Drängen skulle pumpa ena hjulet på
stora balvagnen då det var lite lite uft i det. På väg till kompressorn krängde det
av… Typ samtidigt hade servicekillen tittat på pressen ”till ingen
nytta”.

Klart man kan använda
balklo på frontlastare som domkraft!Han skruvade av däcket och skulle ta det med sig, så får vi hem det
imorgon kväll. Medan vi står och pratar sen, tystnar han och går fram till
traktorn och konstaterar ett större läckage i navet. Stämmer, tittar man ser
man att det är rejält klabbigt på insidan av vänstra fälgen… I med mer olja
där och tid för åtgärd nästa vecka. Han åkte och drängen skulle koppla den
lilla hemmabyggda balvagnen. Som nu, en timme senare, stod på sock. Okej. Punka
på båda balvagnarna samtidigt. Skit, men inte katastrof, de plastade balarna kan ligga
kvar på åkern lite till. NU! Åker jag och handlar! Först till bygghandeln
för att köpa nät till jordgubbarna för att slippa bli ståendes där då jag
tänkte köpa glass.

”När får vi
nåt?!”

In i samhället, genom rondellen så ringde mobilen. Drängens
fru. ”Du, jag fick inte tag i min gubbe, men det strular för mig. Jag har
kört punktering…” Vafan, du skojar?!?????????????????????! ”Nä…
Det är inte så roligt. Och inte kan jag byta däck själv!” Jag är ett kvarter bort.

Så. Bara att få av hjulet, vilket inte brukar vara det
lättaste med de underdimensionerade grejor som medföljer bilen. Självklart satt
EN bult bergfast. Ringde däckfirman för eventuell assistans, när ett par i
pensionsåldern kom gåendes från fikets uteservering. Karlen skulle komma
damerna till undsättning. Fick en känsla av att han undrade vad jag höll på
med, men när det gick upp för honom vad jag gör till vardags mjuknade han. Han
lyckades lossa bulten i alla fall och satte på det lilla nödhjulet. Jag ringde
upp däckfirman igen och ursäktade att jag la på luren i örat, (och hejdade
honom då han stod på språng att komma!) Det krävdes ett nytt däck då
detta var helt uppsprättat. Skickade drängens fru raka vägen dit, och lyckades
sedan genomföra min handling på Ica utan större incidenter. Tills jag stod
i kassan och – insåg att plånboken låg hemma… Skojar bara – precis hade betalat. Däckfirman ringde. ”Du, är
du kvar i samhället? Hon får inte köra bilen härifrån…”

Lille vän, därnere ska
inte du vara!

Så bara att packa i min glass i kylväskan, köra tillbaka och
förbi bygghandeln, lasta över fruns inköp i bilen och ta med henne hem.
Fjädertallriken hade lossnat, ramlat ner och sprättat däcket. Jag kunde med
andra ord släppa irritationen över hur hon lyckats köra så länge med
ouppmärksammad punka med tanke på hur däcket såg ut…

Vi kom hem i alla fall. Men allvarligt. Sannolikheten att
det blir tre punkteringar på samma dag och samma gård? I den lilla balvagnen
satt en tretumsspik. Sen drängen tvingats köra rakt igenom en annan gårds
byggarbetsplats, tror vi. Får bara vara glad att det inte tog traktordäcken! Bilen hade
sin förklaring och står kvar med körförbud bland däcken. Bara att vara glad att fjädern utlöste punkan där och inte i någon högre hastighet. Ja, det är bara till
att skratta och vara glad att allt (denna gång) hände på en lugn dag.

Blåst rejält.
Tillräckligt för att aska från båda spisarna skulle pryda golvet…

Mormor och Morfar kom på kvällsfika med potatis mot ägg. Maken
iväg och hämtar mer ved. Det behövs nog i sandstormen lägret får utstå.

Själv hade jag som mål att vara i säng senast tio, men blev
sinkad av en man som ringde. Ringer man verkligen kvart i tio för att fråga om
jag kan tänka mig att släppa betesdjur hos honom nästa säsong?! Det stör mig
att jag svarade, men det måste man ju med kronisk jour. Nu lockar sängen i alla fall. Natti

”Skulle jag ligga
still på handduken…?!”

Vet inte riktigt hur
jag ställer mig till ”guppet” de konstruerat…

De stora förbarmade sig när jag kom ”inom hörhåll” med
trimmern.

Blev en dag som började med kontor, fortsatte med
dagishämtning följt av ett besök på lägret, en stund med röjsågen,
stängselrivning, nattning och saga, stängselresning och nyss har dagen
avslutats med att det nya köksgolvet rollats med primer inför flytspacklingen
imorgon. Jag börjar känna mig trött!

Potatis… Det var
konstigt…

Mannen har haft en heldag på lägret, men var hemma och vände
för att sedan fortsätta till föräldragården och röja med systern.

En fantastisk sommarkväll med underbar himmel. Väl bekomme

Finn en saltsten

Gu’natt

Kände mig död imorse när klockan ringde. Ändå var natten
helt lugn.

Snickarna dök upp! Väggar på plats i köket! Det ekar som
attan plötsligt.

Fick ett samtal om att en ko kalvat långt bort. Åkte hela familjen och skulle ta hand om den. Gick jag och mannen, djurskötaren och hans barnbarn. Kalven skulle inte visa sig. Efter en lång stund hittade vi honom, utanför hagen och lagom gömd. Men han fångades in och märktes.

Pressade ihop balarna på andra gården, fick givetvis strul med
en givare direkt… Luckan gick inte ner. Provade det mesta, och ringde
servicekillen som satt upptagen. Till sist bröt jag strömmen, gick ut och körde
ner luckan manuellt och sedan gick det felfritt resterande balar. Den ville nog
bara testa mig.

Drängens fru åkte till Reftele Lantmän för shoppingtur i
mina ärenden, mången tack ska hon ha för denna resa. (Hon åkte dit med en lapp,
lämnade numret till chefen där så ringde han upp mig och löste inköpen!)

Lillhönan fick ett bistick på kindbenet efter att pappan
passerade trädgården med en ilsken svärm ikring sig (ett samhälle har fått
totalt fnatt i år). Tappra flicka. Ett illvrål, när jag kom fram till henne sa
hon ”Bäst vi går in, mamma. Detta gör ont!” Det har jag också
konstaterat att stick gör… Men inte ett gnäll från henne sen, mer än att ”det gör ont”. Att ta hand om henne, amma, vakta ugnen och
grilla revben samtidigt. Det blev flamberade revben till middag.

Nattade barnen och körde sedan ner till andra gården och
strängade ihop surhålorna drängen slagit tidigare under dagen. På vissa ställen
backa in – kör ut. Och tight att komma fram. Men den ena surhålan är slagen för
första gången på många år. Fint blir det, men det muggiga gräset får vi väl ta
som strö till vintern.

Nyss hemkommen. Nu handlar det inte om att orka. Nu handlar
det om att göra. Sängen kallar. God Natt. Ska bara rapportera in de senaste kalvarna till Jordbruksverket.

Jag tog sovmorgon i söndags. Låååång sovmorgon. Tydligen!
Vaknade och satte på TV:n till sonen vid halv nio (då maken nyss stigit upp och
gått till lagården, visade det sig!) och kröp sedan ner igen med lillan för en
mysstund med henne. Hon åt och jag tog fram boken. En stund senare blev hon
lite knorrig, så jag rättade till våra positioner, plockade upp (!?) boken och
samtidigt kom mannen in i rummet. Go’midda, sa han och jag tittade på klockan –
tjugo i tolv! Lillan hade alltså ätit klart, somnat hon med och vaknat tre
timmar senare. Jäklar anamma vad det var både skönt och välbehövligt! Men med
risk att låta som Mormor så får man inte mycket gjort på dagen när man sover
bort halva! Tur att de va sönda! Och att vi bor i Bibelbältet så det är
definitivt försvarbart!

Söndagsprojekt blev
täckbark!

Premiär i en barnstol.
Hon såg lika förvånad ut som alltid! Det är så hon ser ut!

Fullspäckad dag och på kvällen bjöd vi in oss på kvällsmat
hos min moster. Blev ännu en sen kväll, så barnen kom inte tassandes förrän
halv tio igår!

Drängen är nu i sitt esse. Han får slå! Köra slåtterkross!
Med sin Fiat 110-90! Och jag har fått övningsköra med min nya strängläggare!
Jisses vad stor den är!!!! Men effektiv! Drar ihop krossens strängar tre och
tre! Åtminstone här hemma där det är gamla, trötta vallar utan någon direkt
klöver i. Pressen måste ju klara att svälja det också. Den som har satts igång
idag ihop med en servicekille. Tjugofem balar har jag premiärat med! Med
combipress. Också där – wow. Tur det känns så på smaken, för i plånboken är det
jäkligt tufft för tillfället. Tur att jag fått brev om att lite pengar från EU
är på g – för 2015… De som ännu inte kommit…

Var lite orolig innan hur jag skulle få till det med tid att
passa med servicen för inskolning ihop med lillan och var hon skulle vara under
tiden, men det löste sonen som vaknade med feber. Pappa vabba! Kring lunch
visade det sig bli mer än feber och ikväll startade lillhönan. Jag är tacksam
för fungerande tvättmaskin och bra torkevär’. Får se om natten blir lång.

Smet iväg och pressade klart det jag fick lämna när mannen
fixat middag, då skulle sonen med så han hade blivit pigg nog för att vara
nyfiken då. Sedan hem och åter tanka lillan, byta ekipage och sticka ner för
att stränga de hektar på andra gården som drängen slog igår. Imorgon ska de
balas ihop!

Och då fortsätter vi att hoppas och hålla tummarna för att
snickarna kommer. Bygget har stått tvärstill i en och en halv vecka nu, så det
börjar kännas träligt. Tur att vi har kvar det gamla köket i alla fall, vi är
ju inte strandsatta, bara frustrerade.

Och till alla er som så kärvänligt tröstat oss med att det inte kan bli värre hos oss än vanligt i smutsen och kaoset – ni är alla hjärtligt välkomna hit, för jag kan precis lika kärvänligt bevisa att det visst är möjligt! Smaka på den ni!

Fick faktiskt ett lass till tippen av vårt gamla tak! Fick
träna på precisionsbackning med släp. Det var tillräckligt tight för att jag
skulle behöva kravla mig ut på höger sida av bilen. Var för tjock för
vänstersidan! Lillan hejade på, halvsittandes i vagnen i vanlig ordning.

Fortsatte sedan med trädgårdsdag för familjen. Grävde fram
en kaprifol från ogräs och täckbarkade upp där. Vilket lyft! En liknande historia kvar.
Sonen förbarmade sig istället över grästussarna, då han ville ”göra nåt
roligare än att ösa täckbark”!

”Om jag gömmer handen,
ser mamma inte att jag suger på fingrarna…” /Hennes nya pose…

Fick också ihop ett gäng bröd och frallor på tre av mina fem
liter vassle! Riktigt goda, om jag får säga det själv. Även om tiden drog iväg så
jag stoppade in sista plåten med bröd precis när vi åkte. Drängens fru
förbarmade sig över dem, som tur var!

Det är ganska fascinerande att så oerhört många människor
har intresse av att pressa ihop sig som sillar, varmt, svettigt och
syrefattigt, för att titta på en massa bakhuvuden och baksidor på plakat. För
att sedan (förhoppningsvis) mötas upp av studenten och därefter göra några försök
med att armbåga sig igenom folkhopen för att hitta sin felparkerade bil. Vi var
några av dessa människor igår… Och det känns väldigt skönt att det dröjer
väldigt många år tills nästa gång!

Packade ihop oss och lyckades fånga in sonen från
storkusinernas lillkusin på andra hållet, kring tiotiden igår. Svängde inom
föräldragården på hemväg för att titta till djuren som vi slarvat lite med. Och
hittade inte en skank… Shit!

Räsade genom hagen i blanka, låga tygskor, kryssandes mellan
koskitarna och blev blöt av daggen. Tillbaka till deras gamla hage som de ännu
har tillgång till och ropade och tjoade. Till sist, längst bort på det gamla,
inne i skogen, svarade de äntligen. Så de var ju ändå där de skulle vara! Hem
och natta barnen, mata hönorna, packa bröd och frallor som maken till sin stora
glädje (….) fick stuva in i frysen. Vi samarbetar – jag bakar, han fryser in och
vi äter gemensamt. Men det går nog i ett kilo ärtor i frysboxen, om man häller
ut dem, sa han… SEN kollapsa i soffan ett par minuter innan midnatt. Lång
dag!

Knivhaveri…
Hejarklacken var med! Något missnöjd dock.

Idag kördes de stora barnen på kalas. Den lilla nattades i
vagnen sen åkte jag, mannen och drängen ner till andra gården. Två traktorer
och en bil med släp och gräsklipparen på. Strängaren kopplades på (Hur i hela
världen har jag tänkt??! Det var inte alls lika stor i stan på firman som i
mitt lilla ängahus…!) Sedan kom vi åt slåtterkrossen som sattes på Fiaten.
Drängen körde hem med den och startade upp slåttern, maken tog strängläggaren och jag fortsatte till
andra gården och klippte gräset där. Hemma igen var mannen iväg och hämtade
tillbaka barnen. Hade räddat lillan som låg blöt i vagnen efter att ha
överraskats av en åskskur… I brukssamhället rann vatten i backen, sa mannen,
på andra gården kom fem små regnstänk… Hemma kom väl nåt mittemellan verkar det som.

Bar ut de elva små kycklingar som kläckaren kom fram med.
Små piggeliner det där!

622 Party, den
renrasiga Herefordtjuren med leopardgener

En sen middag slutade vi med, ovanligt va!? Barnen busade,
jag flyttade djuren hemma för andra gången idag, så de nu går mot byn och
putsar innan det blir läger nästa vecka. Tyckte lillhönan började se trött ut.
Fiskade upp telefonen och tittade på klockan – 21:06. Dags att natta dem kanske…
Men de hade så kul med palltrucken mannen investerade i imorse! Den blev
bärgningsbil till traktorn med punka, och sedan prärievagn med sonen som häst och hatten utlånad (!!!!!!) till syrran som var
cowboyen idag. (Hon orkade inte dra honom på kärran)

Gammal och ung, sida
vid sida

Har själv börjat fundera på att ta kvällen nu. Varit en
sväng under vatten och teet är redo. Det är med andra ord läge att sluta med
”ska bara”.

God natt

Snickarna valde att sätta dörr i fönstret ut och inte där dörren in ska vara, då de vill undvika spring i huset för den lillas skull. Som synes har hon väldiga bekymmer med att de satte motorsågen i hoffset när hon låg och sov…

Igår var en sån där dag utan allt för många knop. Kände mig
inte riktigt hundra, frusen och skallebank. Sen var maken på upptåg mer eller
mindre halva dagen också, så jag luffade runt som lyxhustru i pyjamasbyxor mest
hela dagen (inte i lagården dock). Lite hastigt påkommet efter ännu en
diskussion med snickarna, lämpades de stora barnen över på Morfar och den lilla
följde med till staden i norr och Ikea. Uppe två timmar före stängning och tre
kvart innan lyckades vi äntligen ragga upp en köksexpert som finlirade på det
kök vi själva pillat upp lite då och då. Fem över åtta var vi klara för nu,
lite mer klarhet och lite mer funderingar. Eskorterades mellan
securitasvakterna av personalen och kom ut på den i stort sett övergivna megaparkeringen.
På mitten stod vår silvergrå kombi, och vi hade inga som helst problem att
hitta raden den stod på!

Lite mat på hemvägen och sedan plocka upp två trötta barn i
pyjamas på hemvägen.

Idag tassade jag (!) upp först. En tur till lagården och
inne ungefär samtidigt som familjen vaknade. Efter frukost tog mannen en tur
med motorsågen runt en hage utanför brukssamhället, och sedan lastade vi upp de
sista kalvarna hemma. Släppte dem, förmanade grannen där att ringa om det
strular, inte skicka sms, och sedan hem för att hämta nästa lass till
hjorthägnet. Rörigt till tusen i lagården när elva djur släpptes lösa för att fösas
upp på kärran sen. Den som passar så preciiiiiis i lagårdsdörren.Ut med dem
och sen släpptes fyra andra ut, tre stora kvigor och en tjur som ska gå med två
kor som hade döda kalvar. MEN! Givetvis tog tjuren ett jättesprång, landade
illa och sopade magen i backen för att sedan ta sig upp och vara väldigt rädd
om sitt högra framben. Typiskt! Kvigorna är snälla, men jag vet att den ena kon
är en riktigt dominant djävul, så korna får gå ensamma tills jag vet vad som
måste göras med killen. Håll tummarna för honom! Visst börjar det sina i
frysen, men jag önskar inte att lägga en av de dyraste, nyaste tjurarna jag har
där! Aja…

Korna hemma flyttades över vägen. Dagens tjurkalv märktes. Mannen
är nu och tittar till de nyutsläppta gängen, och drog vidare till föräldragården.
Barnen nattade och jag sitter med en något jätteförsummad bebis i famnen. Hon
som sovit (hoppas jag innerligt) i vagnen på altanen under alla de timmar resten av familjen
befunnit sig på annan ort och grejat med djur… Får röja i köket imorgon. Inte
ens jag har hjärta att slå av öronen efter en sån här dag. Ska ta en vals med
duschslangen när den lilla ätit färdigt, sen lockar sängen väldigt mycket. Har
en kalljäsningsdeg på diskbänken så frukostbrödet är räddat. Önskar lite sämre
väder framöver så frysen kan fyllas med både den ena och andra (dock inte min
dyra tjur!). Gräv-lingen var och lämnade maskinen här idag. På måndag river han
upp trädgården. Verkar finnas viss risk för läckage någonstans – det upphör
aldrig att rinna från rören så den ena brunnen var ”full” av vatten
igen, den som var heltom för två dygn sedan. Känns inte riktigt bra. Ibland
hade man önskat kommunalt och/eller lägenhet. Som jag sa för ett par dagar
sedan – varför har man inte en liten vanlig villatomt? Då blir man ju faktiskt
färdig med något! Men sen stod jag idag och tittade på mina betande djur, i
gröngräset med solen i pälsen och sjön i bakgrunden. Man har det ju jäkligt
fint faktiskt. Trots allt. Sen återkom verkligheten…. Skämt å sido.

Han e grann, Party!

Jag undrar om det är bålgetingarna som håller på att boa i
pipan till vår vedspis. Är det det ska jag röka upp dem direkt! Är det några vilsekomna
humlor måste jag låta bli. Får väl sätta mig på nocken och spana!

Igår levererade jag och bebisen sex djur till Morfar och tre
till ett annat ställe en bit därifrån. En timme i traktorn på vardera håll,
snack och fika på båda ställena så blev det ganska sent innan vi var hemma
igen! 75 djur ivägkörda på bete och tjugofem som ska gå hemma. Nu får jag ta
mig i kragen i helgen och hiva iväg resten.

En bokad tid i samhället idag resulterade i en hastigt påkommen
lunch med samhällstjejerna! Minst tre av fyra hade egentligen inte tid, men alla
behövde ju äta! Så det blev en snabbis på dryga timmen innan ”värdinnan”
behövde sticka på jobb. Jag och lillan på en proviantering och sedan hem till
vagnen för hennes del, och stängsling för min del. Lillhönan var på dagis.

Under min bortavaro hade snickarna byggt in bygget, så nu
äre kvälla i köket! Och suddiga kor, jag blev nästan rädd en stund tills jag
insåg att de täckt fönstergluggarna med plast! Inte jag som fått solsting!

Vidare har vi hittat nya projekt; en avloppsledning som
havererat! Mellan de två gamla brunnarna och den tredje nyare. Tjoho!
Gräv-lingen kommer och tittar imorgon. Blir väl till att gräva upp en del av
trädgården bakom stora huset då. Jippi! säger jag. Tänk vad många kvadratmeter
mindre gräs det blir att klippa ett tag! Och så kan kanske skopan råka
jämna till lite när den ändå är där, tänker jag.

”Jag tycker det
är så himla kul att hjälpa till! Ska jag hämta spaden så vi kan kantskära?”

Slamsugaren fick komma idag igen, slutet av mars var han
sist, men då drängen bad mannen lyfta på brunnslocket eftersom det strulat lite
med avloppen i stora huset, möttes han av fulla brunnar! Inte bra! Lånade lite
rörmokargrejor, sånt som inte lånas ut egentligen – om man inte har rätt
kontakter, och gjorde ett test på att spola ledningen. På ena hållet gick det
så långt slangen räckte, på andra hållet inte alls. Och att lägga massa energi
på sextio år gamla cementrör gör vi inte! Men amma och rensa ogräs, det går!

Kvällen, där jag tänkt städa efter snickarna, och mannen åka
på ledaraktivitet tillbringades således till att hänga över brunnarna. Städa
får jag göra en annan gång, nu ids jag inte. Fördelen är ju att man inte
behöver skämmas då inte heller någon annan
lär ta arbetet ifrån en.

Välkomna till vårt nya
kök! Sovrummet får ha en dörr så länge, likaså andravåning då det blir ett
vinterprojekt att fixa där.

God natt!