En ung bondes vardag

Vi hinner visst rätt mycket på en vecka även om man inte
tycker sig få nånting gjort!

Jag vann över kalven!

Förra söndagen tillbringade vi på campingens playa. Långgrunt
i vanliga fall och extremt nu! Det sägs att man kan gå tvärs över sjön på ett
ställe och jag tror dem! Gillar även tanken med tillgänglighet och
handikappramp ner i vattnet. Frågan är hur den funkar i praktiken. Dessutom är
det ganska kul med skyltar som förbjuder dykning från piren, när man knappt
blir blöt om fötterna nedanför trappan! Är folk verkligen så dumma?! Aja.

Blir en lång höst när träden gulnar redan nu!

På kvällen tog jag och sonen en tur till lillstan för
blocketshopping av en cykel till honom. Och det är nog rätt – cykel med unge!
21 växlar och bakåttramp… Och skräckslagen morsa, men han verkar fått kläm på
det.

På sena kvällen fick jag åka iväg långt med traktor och
kärra och hämta ko och kalv då kalven fått för sig att promenera halva socknen
runt, trots åtskilliga stängsel. Dessa står nu i lagården förpassade i box.

Måndagen begav sig mot djurparken tillsammans med
gymnasiekamraten och son. På väg tid påmindes lillhönan om sin åksjuka, för
första gången på nitton(!!) månader. Man kan ju undra vad som utlöser det…
Tur att vi inte lagt ur hennes bytta, och att hon kan hantera den. Det är ju
betydligt smidigare så.

När man ger barnen möjligheter att vidga sina vyer, är det
ändå traktorer och kalvar som lockar mest…

Molnen tornade upp sig, så vi tog den långa bron ut och hann
äta kvällsmat innan himlen öppnade sig. Tyvärr räckte molnen inte så mycket upp
till våra höjder, men några tacksamma droppar föll.

Storstädning av huset har gått i etapper – tvättstugan fick
sig en rejäl omgång med två stora kassar till soptunnan, leksakshyllan har gett
en stor flyttlåda till second hand och för tillfället ser det rätt okej ut här
hemma. Så länge det varar. Snubblade över ett block med djupa tonårsfunderingar 2003…

Stängsel för hela slanten, eller för maken i alla fall som
alltid är tjänstvillig på sånt när det talas om röjning hemma – så slipper han
alla barnkonflikter. Alla hans pinaler och papper som hamnar i kassar står dock
kvar i åratal sedan… En grupp djur skulle flyttas under tisdagseftermiddagen, men precis före lunch kom ett samtal om en ko som bestämt sig för att inspektera kyrkans verksamhet, så bara att lämpa ungarna på drängen och åka iväg för flytt. Även en kalv spatserade som han ville mellan stängena, men han höll sig på åkern!

Det växer. Frågan är om det vore läge att flytta spjälsängen längre från eluttaget. Enligt Mor är det ett syndrom från mig i den åldern… Spexandet också?Igår skulle sista rycket göras med stängsel. Det sket sig i
vanlig ordning; Fick samtal till frukosten från en som kommit på att det kanske
var synd att låta gräset slås av och växa ner, så han undrade om jag ville ha. Tyckte
det var bättre att satsa på någon som ”lever på det än såna där
hästar”. Färdigpressat torrhö. Att det dessutom var äckligt snorbilligt
även ett ”normalår” gör ju inte saker värre! ”Sätt dig i
traktorn och hämta nu direkt om du ska ha!” Bara att lyfta på hatten och
försöka skaka av sig känslan att ”roffa åt sig”. Det finns ju de som
har det oerhört mycket värre än mig, men först som sist behöver jag ju bära upp
mitt eget företag. Om jag sedan får en enorm andraskörd så får jag väl försöka
hjälpa någon annan därifrån.

Kolsvarta moln på himlen ramade in mina två färder efter en
veckas vinterfoder, men inte en droppe på mig.

På sena kvällen, sedan barnen var i säng, kidnappade jag
drängen och lurade med maken till andra gården för att flytta in kvigorna i
hägnet igen. De har inte ätit slut i ”fårhagen” och vassen, men tycker de kan
vara inom hägn och bom ett tag och fortsätta leka får senare.

Såg på vägen att ett av dagens tänkta projekt – flytta
herefordar – redan var gjort. På eget bevåg…

Maken fortsatte till campingbyn med vattenvagnen han hade
med sig, jag åkte hem med drängen och sedan möttes vi upp för stängselkoll hos
de redan flyttade djuren. Orsak: Noll vatten i bäcken och strömlös innantråd.
Maken åkte hem med sin tomma vattenvagn och bytte till den laddade hemma, jag
åkte och hämtade automaten som blivit lämnad sen en annan grupp flyttades.

Vi såg ljuset! (Vattnet!)Strax efter midnatt anlände vi hem igen. Jag så in i dödens
hungrig, så vid tjugo i ett i natt åt jag och maken morgongröten innan vi kröp
i säng.

Idag åkte maken norröver för att förbereda ett stängsel, Mor
och B kom på middag och fika och efter barnnattning har jag plockat och packat.
Och maken har givetvis fått åka på utryckning – vattenlöst hos bortresta
svägerskan.

”Morgonstund har hönor i famn”?! Om nu regeringen ska skynda på utbetalningar för att underlätta för bönderna, ska det bli kul att se vad som händer; Fick brev i veckan: De 28:e mars 2017 skickade jag in ansökan. 23 november behandlade Länsstyrelsen ärendet och nu hade de beslutat om att betala ut det. Tack för lönen!Höglänt terräng och milsvid utsikt när man pressat nya slangar! Bra produktion i en avläggare, och drottningen märkt! (De ljusare partierna är så kallat täckt yngel)Varför bemöda sig att koppla på pallgafflarna när man har balklo med nya slangar?!?!

Imorgon bär det faktiskt av på semester för vår del! Den
första sedan sonen föddes för sju och ett halvt år sedan. Ja, en ledighet som
inte omfattar en Skåneresa och Mammaboende, förstås.Skönt med de traditionella könsrollerna, så man vet hur man ska ha det; Jag fyller spolarvätska, kollar olja och luft (även i reservhjulet) och maken står vid diskbänken!

Vi åker österut och hälsar på grannlänen! Önskar lugnt
hemmavid och icke-sjuka/åksjuka barn. Vädret är kluvet… Önskar givetvis regn,
men inte dessa dagar! Dock ser prognosen lovande ut för just regn, så vi packar
kläder för väder och några spel i väskan. Familjetid är aldrig fel. Eller
vän-tid, för den delen. Denna vecka har gått i Vännernas tecken:

Måndag med gymnasiekamraten och son i djurparken. Strax efter vår
hemkomst kom Jirka på kvällsfika.

Tisdag med förfrågan om att följa med och bada, men då
middagen ännu inte var påbörjad halv åtta avböjde vi, men paret kom på fika
efteråt.

Onsdag var ingen ”vänträff” i den bemärkelsen, men
sedan jag varit och pressat nya hydraulslangar i tassamarkerna, tog jag knappa
milens blixtvisit till mina ”äldsta vänner”: Mormor och Morfar.

I torsdags kom en ungdomsvän till maken förbi. Inte träffat
honom på flera år. Vi bor ju så långt ifrån varandra – två mil! En sån dag när inget annat blir gjort, men vad gör det en gång ibland?!

I går var det väl sämre. Bara umgänge på gården och de
väldigt trevliga herefordarna, förutom ”vännen” som ringde om höet.

Idag har Mor och B hälsat på, och imorgon åker vi till en
vän från gymnasiet som jag inte träffat på ca två år, om jag räknat rätt!

Trevlig helg på alla och ha det gott! God natt!

Ni vet känslan när man är dödens trött och på allvar ber maken somna i soffan så man inte behöver störas av varken händer under täcket eller snarkningar – och så kommer katten!!

Ikväll har jag haft/tagit mig tid att skriva. Vill bara förvarna!
Tre barn på väg in till dagis! Men bara en som fick stanna! Vitlök på tork! Konstaterade att de sorgliga pensé-liken på verandan behövde bytas ut och vips kom UV-lägerchefen med en blomma! Kul att de livar till byn, uvarna, men lika skönt när de åker så man slipper få sin dygnsrytm ifrågasatt…

Jodå, havren rök också. Drygt hälften i alla fall. Det andra
får ett tag till på sig att fundera på om det vill växa till sig, odla mer
ogräs eller betas ner. För det är just så. Betet… Detta som jag varit helt
lugn med tidigare börjar kännas som en molande ångestklump i magen. Tyckte det
växt om, om inte bra, så ändå lite grann, här hemma. Men när djuren tuggat i
sig hälften av återväxten på drygt tre dygn känns det… Lite torrt. Extremt
torrt! Men de får äta så länge det finns, sen får de tugga i sig på hyggena här
hemma, och så hoppas jag att det regnat på lite. Annars får vi ta ställning
till nästa alternativ. De får väl åka på mer semester! Överlag ligger/har jag
legat ganska bra till, men… Men… Inget ont utan något gott – har fått många
extra hektar sjögräs att beta! Finns ju liksom inget vatten i de heller längre! Inget vidare vatten i Kvarndammen heller… Svårt att dränka bilen där nu, vilket en gjorde för några år sedan då handbromsen glömts i en hast. Det mest ironiska i historien är att ny bil inhandlades på kvarndammen.se—Om man kisar kan man ju låtsas att man ser strängarna!…? En bal per hektar. Normalt gräsår 17-20…Ännu behövs vatten på sandjorden! Och där kommer nån bonde (dräng) och stoltserar med fulla lass…

Allt gräs rullades och även de sex hektaren havre, och håll
i hatten; Hela sex balar! Tusan vilken skörd! Lyxigt att ens lägga
tid på att slå ner det, men det är dessa sex balar jag kan fodra med till
vintern. Korna kan jag som sagt skicka ut i skogen eller på ännu eländigare
ställen. Balar kostar i runda slängar runt tusenlappen för tillfället, de få
som finns. Plus frakt! Jag gör åt 30-35 i veckan… Räknar med 1000 balar per
år. Förstår ni om jag vill skörda varenda strå jag kan för att slippa köpa?! Jag ligger ändå ”bra till”. Skjutet från höften har jag fått ca sextio procent mot normalår. (inräknat det extra jag fått bärga och tacksamt tagit emot) Även om jag ogillar tanken att preppa markerna med konstgödsel kommer jag göra det, hoppas på regn och en sjuhelsikes andraskörd som kan rädda upp det. Brukar inte vara några större problem att slå i september, och än är det långt dit. Bukfylla duger det till i alla fall!
Dessutom
ligger slakterierna ”efter”, så djur som anmäls nu får likväl stå
tills i januari. Kul för den bonde som inte har ett strå att ge dem. När det dessutom hänvisas till kadaver, blir jag riktigt lack! Är inte det slöseri om
något så säg!? Fullt friska, fina djur ska alltså skjutas, betalas dyrt för
bonden för att bli av med – ungefär två tusen per djur – för att de ska brännas
till biogas.

Som flera andra nämnt i olika sammanhang hade detta varit
ett svältens år för bara hundra år sedan. Idag ”bryr ingen sig”. Allt
finns ju ändå i affärerna. En bonde gick ut och uppmanade folk att äta mer
kött, eller åtminstone köpa hem och frysa in det, för att lätta i affärens
kyldisk så slakterierna kan fylla på, så bonden blir av med sina djur hen inte
har mat till och kunna säkra djurvälfärden. Denna bonde blev mordhotad av miljöaktivister
då allmänheten behöver äta mindre kött för miljöns skull. Allt för att bonden
ville kunna sörja för sin egen familjs försörjning och välbefinnande.

Att denna masslakt/kadavring som väntar innebär brist på svenska
råvaror nästa vår tänker ingen på. Inte de Svenssons som har möjlighet att
påverka genom sitt handlande. Både som bondebehjälpligt/samhällsmässigt och
miljömässigt. För blir det brist till våren ökar importen från andra länder med
betydligt högre miljöpåverkan än Sverige. Med betydligt längre transporter och
med enormt mycket högre risk för antibiotikaresistens. Men ekonomiskt billigare för kund är det!

För egen del pressades det sista i torsdags. Förstaskörden
färdig, en månad tidigare än normalt. Å andra sidan har jag aldrig varit med om
så fint sammanhängande väder så vi har kunnat köra på som vi gjort. Enda nackdelen
är att jag inte har någon bra lada att förvara höbalar i – allt är extremt
torrt och många kronor ensilageplast kunde sparats in. Lägga balar under
presenning, tycker en del, men de måste likväl ha en bra plan att stå på.
Dessutom är kondensrisken överhängande, så det blev plast i alla fall.

Men efter middag och direkt nattning av barn firades den
egna färdigheten med att köra på entreprenad till en som ville få hästhö
rullat. Dags att åka hem, tvätta av fotlänkarna och fira med hemgjord chokladpudding till efterrätt!

Hem och sätta av pressen vid halv tolv då jag inte längre
iddes rengöra och smörja upp den, och krypa ner. Direkt på morgonen kom en
kille ut för att serva traktorn och behövde fri passage runt om. AC-slangen är härmed fixad. Hoppas bara den ansvarige kommer och fyller på den snart!Hem till en natt utan sömn. En kille var med fritids och badade och brände sig nåt så infernaliskt. Första natten gick förvånande bra, dagen efter var betydligt värre. ”JAG SKA ALDRIG MER BADA!!!!” Lät det mellan de hysteriska snyftattackerna. Jag är benägen att tro honom, när han sa att det gjorde ont… (på axeln har ett plåster suttit för att skydda blåsan, men tror fjällningen fick hjälp på traven när det behövdes tas bort…)

Min rygg blev inte bättre. Inga problem med att lyfta och
bära, men det där med att bälta barn i bil var ett smärre h-vete. Fick tid till
kiropraktorn vid lunch igår så det var lagom att springa över stänget hemma och
flytta de djuren, skörda sista vitlöken och sedan åka. ”Vad har du gjort
med ditt vackra röda hår?!” var kommentaren. (Tja, det byter färg själv så
jag behöver inte bry mig) och ”Ont i ländryggen?! Tror jag det, allt är
vridet och vänster sida av bäckenet ligger sex centimeter lägre än den högra!”
Sex centimeter?!!! Tror fan att det inte var behagligt!

Resten av gårdagen var så där öm som man blir när allt är
sönderbräckt och musklerna ska försöka släppa sin träningsvärk och anpassa sig
i den nya ordningen.

Djuren återfinns i skuggan! Det där med att aldrig mer bada…; satt halva eftermiddagen i vattenbrynet, i skuggan från alarna. Två abborrar kom på besök. Längst till vänster i bild skymtar en.Här har varit en del tantande nu, och när jag var hos grannen
till andra gården kom han ut; ”Vi träffas ju bara en gång om året så jag
får passa på att se om jag känner igen dig. Men du är ju dig lik! Förlåt att
jag säger det, men sen man gift sig och så brukar kvinnorna tanta till sig, men
du har ju klarat dig bra!”

Vad i hela världen svarar man på det?! ”Önskar jag
kunde säga det samma, men du har gubbat till dig rätt rejält på ett år!…”??
Jag höll tyst!

Imorse fick jag tredje larmet på ett dygn om en av mina
kvigor på vift i grannbyn. För tredje gången fick jag skicka vidare meddelandet
till vederbörande bonde och då han var på väg till lantmännen idag fick han
även en inköpslista från mig! Väldigt smidigt och tacksamt att få det avlastat
på gårdsplanen! Tackar!

Idag har annars varit en ganska udda dag. Den som hävdar att
livet på landet är långtråkigt har aldrig levt det fullt ut!:

Privatbilen fick sig en välbehövlig omgång invändigt. Jag
tog en tur och tittade till lite djur. Maken lurade drängen till att lyfta på
vedkapen på släpet på föräldragården (projektet startades igår men fick en
natts respit så getingarna kunde bekämpas innan). Far och son skulle åka till
Hamnen och titta på matchen på storbildsskärm, men hoppade då det började
smälla åska och regna!!! I detta började jag sy en tygpåse att hänga på nya
vagnen för lite ”smått å gott”. De små restlapparna från
köksgardinerna kom till användning! Mitt i ringde drängen som hade fått dieselslut
i traktorn borta på föräldragården – sen han kommit för nära ett dike som sög
ner honom! Mösadiken kan man lita på, de är alltid lika opålitliga i kanterna! (Sen kan man ju undra varför man måste backa så provocerande nära…!) Så
lillhönan med i traktorn och ut dit för att dra upp honom och sedan hälla i en
dunk – smidigt med elektrisk dieselluftning på den maskinen i alla fall!

Tillbaka till symaskinen och en son som kraschat på
balplanen – väldigt torrt och dammig där och han älskar det!

Precis fått i oss middagen alldeles för sent som vanligt när ett nytt
samtal från drängen kom då det föll på min lott (de kunde inte) att försöka övertyga mjölkiskalven
som föddes i torsdags att det går att dricka från spann istället för flaska. Tjuriga
bägge, men jag vann!

Nyfödd mjölkiskalv med pappa Hereford innebär påfyllning av råmjölk i frysen!En konstig känsla det här. ”Bara” stängsel (och
lite gödningsspridning) en månad framöver! Och maken har semester! Kanske ska
vi försöka ta lite semester i år. Om inte annat för att vi kan?!! Inget varannandagsväder
som förhalar skörden, ingen köksmontering… Bara ett rum på andravåning och
ett hus som borde målas. Och som, om man vetat förutsättningarna, skulle ha
tvättats för några veckor sedan… Önska oss lycka till!

Maken sover sedan ett par timmar i soffan. Tror han skulle titta på matchen, men den var nog inte intressant… Dags att krypa ner själv!
God natt och trevlig helg!

Fredagen startade med en fontän i lagården som krävde åtgärd! Jag
packade väskor och bil och smet till lillstan för att lösa den där
Blocket-shoppingen jag varit på väg till i flera kvällar. Mötte sedan familjen
på High Chaparral för att kika på westerntävlingarna där en liten stund. Lunch
följde och sedan styrde jag och barnen söderut, och maken återvände hem för att
konstatera att 160 hade kalvat!!! Jo, det är faktiskt sant! En stor och präktig
kviga hade hon nedkommit med, typ tre månader efter vårt trodda datum, med
tanke på hennes hydda!

Sonen velade i det längsta och slutade med att han skulle
stanna hemma vid H.C. men ångrade sig när han kunde få både en stund där OCH en
Skåneresa! Under stort hemlighetsmakeri var det där vi hamnade. Hos modern som
var gräsänka. ”Pappa är hemma och vaktar sexti!” har lillhönan
berättat för alla som vill veta. Ja, och de som inte velat har också fått höra
det!

Nångång hörde/läste jag något i stil med att barn är de mest utsatta i trafiken, då de ofta somnar eller busar så de inte sitter som de ska i bältet… Jag är fullt benägen att tro på det!Kom ju ner ganska sent, så var inte mycket mer än middag och
försöka få omkull speedade ungar.

Spannmålsfälten ser fina ut, men tittar man närmre ser man de glesa, klena skaften… I lördags lämnades dessa ligister hos Momo, och själv styrde
jag nosen längre söderut. Till livets första Babyshower. Lurad ut i
fingernaglarna blev det många känslor
för Hans, så efter en vibrationsmassagekram, med tillhörande snorfläck på
axeln, fick jag ett ”din jävla skitstövel” i örat. Tror inte de andra
fick det, så jag var väl den enda som tålde/förtjänade det!? Jag som nästa var
mest oskyldig av alla (”Du är aldrig oskyldig!!!” hörde jag precis
ett eko i huvudet av en väldigt välbekant röst – läs Hans)

Tror det var lyckat i alla fall. Efter lunch försvann de
flesta och vi blev bara några stycken kvar i soffan under ett par timmars
samtal.

Morris inspekterade den groteska gunghörningen, medan den Simba parkerade sig på tryggt avstånd under sängöverkastet.På väg tillbaka, fick jag en speciell känsla i magen, så
svalde all Malmöångest och rattade in i staden. Hälsade på min gamla farmor.
Tack snälla högra makter att jag både hittade tillbaka till bilen OCH lyckades
få ut den ur fickparkeringen. Har aldrig varit så lycklig som när jag kom på
motorvägen igen! Jag hatar städer! Åtminstone stadstrafiken när jag själv måste
ta mig runt i den!

Efter söndagsmiddagen var det läge att rulla hemåt, men via
Skånes djurpark. Fåret Shaun-land var en riktig hit, måste jag säga. I övrig är
parken väl inte så mycket att hänga i granen då de flesta hägn kändes tomma…

Fascinerades av det fina storkboet de gjort på taket. Plötsligt steg storkarna upp bara! Sannerligen vägjorda…!Bärbar och bärbar… Mobil snarare kanske! Och varför inte?!Har man inget bättre för sig i bilen kan man ju alltid gnaga på tårna!

Hemma sent på kvällen. Barnen fick bubbla av sig till pappa
och sedan krypa till kojs.

Hemma hade maken haft en så-där-helg;

Lördagen hade tillbringats med slåtter, där en sten kilat in
sig mellan rotor och balk och traktorn dog. Som tur var, var det inga större
konstigheter att åtgärda. Vidare rasade ett stabiliseringsstag till
hydraularmen på ena traktorn, klippbordet på gräsklipparen släppte i svetsarna
och blev liggandes på backen och vips gick en fjäder i rumpan på klipparen så
drivningen slutade. En släp skulle backas in i en lada, och den långe
firmabilen försökte flytta en gammal nerväxt vagn med näsan. Vagnen står kvar
och nosen är bucklig. Vattnet tog slut på föräldragården, troligtvis då grannen
fyllt badkaren till djuren och det inte hann rinna till i samma takt. På andra
gården har det däremot varit lugnt med vattnet, det rann till och verkar vara
stabilt. Det som var mindre stabilt var ett samtal till mig, som inte svarade,
och ett till drängen då hyresgästerna – denna gång tyskar – hittat den nya
kalven död eller svårt elchockad utanför stängslet. Ojojoj, tänkte jag. Sta’bor
igen… Men kunde ju inte bara ignorera det, så drängen körde ner och
inspekterade. Det lite roliga i hela historien, tycker jag, är att när han
anlände, stod tyskarna på vägkanten och hade krängt på den lilla kvigan ett
hundkoppel! Inte vet jag om det var av välmening för att någon skulle kunna
titta på henne ordentligt, eller som säkerhetsåtgärd för vägen, men lite kul
att koppla en ”död” kalv.

Drängen hade hur som helst klappat om kalven, ropat på korna
som kom från andra änden av hagen och petat in kalven mellan stängseltrådarna
igen, varpå hon skuttat iväg till mamma och börjat dia. Varde livet! Hon
återuppstod!

I precis vanlig ordning var kalven ”lagd” på ett
”bra” ställe och där ligger de tills mamma hämtar. Egentligen oavsett
vad som händer, så spelar de döda. Men det är inte så lätt för utomstående att
veta, så det är ju bara att le i mjugg, lyfta på hatten och tacka för
uppmärksamheten! Vattning av växthus gick visst inte heller så bra… Fördel att det repar sig snabbt. De flesta chiliplantor i alla fall. Det är aldrig smidigt när sådant som ”sköter sig själv” plötsligt inte blir gjort! I denna sol och hetta.Gräsklipparen fixades snabbt. Bara stjälpredan kom hem

Igår lastades ko med kalv upp, precis som resten av gänget
och kördes tillbaka till hemmagården. För första gången i år börjar en viss
oroskänsla för betet infinna sig. Måtte det snart börja regna och växa om.

Drängen fortsatte med slåtterkrossen, maken stängslade och
för egen del vinglade jag dammig runt i och på pressen för rengöring och smörjning. Och
vingla är rätta ordet – fått så sablars ont i ländryggen av helgens bilåkande. Det
funkar inte riktigt, och alla ryck och småvridningar är oerhört påtagliga. Brukar
hävda att jag har en ganska hög smärttröskel, men nu vete katten. Det är ju inte alla år man slår färdigtorkat hö… Detta trodde jag ju inte i slutet av april när åttio procent av bilden stod under vatten! Sen att man kör där med livet som insats då det inte är harvat eller nåt. Vill till att spänna åt korsetten så inälvorna hålls på plats! Och jo, jag har strängat. Ska bara hitta dem… Vitlöken blir inte heller bättre i torkan, så hälften är skördat. Pimpad för storbildsmatch! Dessutom kom jag på att jag kanske inte ska pipa för värk i ryggen med tanke på min lunchpose/tiominutare i traktorn…;P Har alltid extra batterier med mig. Mardröm om lurarna blir tysta i början av dagen! För säkerhets skull också ett par alkaliska, om de extra laddbara inte blivit laddade, vilket händer allt som oftast…

En sväng till di gamle för Bokbuss och fika blev det på
eftermiddagen. Mormor hade lämpligt nog bakat bröd och frallor som förhandlades
bort mot ägg, så alla parter nöjda.

Ryggen är snäppet bättre idag, åtminstone tills jag stannade
upp nu… Strängat ett antal hektar. Allt gräs är nu slaget. Ligger i valet och
kvalet på om man ska fortsätta med havren eller låta den få några dagar till. Utan
regn i sikte lär den inte växa något nämnvärt mer, och risken är väl istället
att den brådmognar, stressas till mognad, i värmen. Bättre då att ensilera den
ordentligt grön, vilket den faktiskt och förundrande nog ännu är. Får sova på
saken.

På havre och ett eventuellt samtal till kotknackaren, om han
nu inte har semester…

Rätt nöjd med nyförvärvet hittills. Med hjul som faktiskt går att låsa mer än i teorin, och en rejäl sufflett som provades mot den skarpa Skånesolen. Den högra till salu om någon är spekulant.

God natt

Här var’e penningtvätt! Den lilla hittade sina hörselskydd i bilen när hon släpptes ut, så de tog hon i ett stadigt tag och marscherade iväg till lagården för inspektion. Att pappa sen dök upp på väg till traktorn var superkul. Tyvärr fick hon inte åka med denna gången…

Men så jobbigt det var att vara med på Bamses gympaspel, bäst att vila lite.

Fler som tycker det är jobbigt att vakna på mornarna… En av tre avläggare i full gång! Och drottningen märkt! Fyra slaktkor upplastade kl 22 också då bilen var på ingång 6:20.

Det har varit tre dagar nu med många timmar i pressen! Men
så skönt att hektaren betas av! Räknade lite grovt med att jag fått extra bitar
att slå motsvarande ett par tre veckors vinterfoder. Det gör rätt mycket
alltså. Från såna som annars hade kört med en betesputs och låtit det ligga
kvar på marken. Slöseri!

Men det har rullat på bra i alla fall. Inga större episoder
förutom det sista igår; Släppte ut balen från pressen till vaggan den ligger i
när den plastas, och precis när den dimper i tycker jag mig höra ett dovt Poff,
varpå det börjar lukta kemikalier i hytten. Kvickt som f*n av med allt och ut.
Nix, inget konstigt på pressen däremot såg jag stänk på framaxeln på traktorn. Upp
med huven och därunder var allt grönskimrande!? AC-slangen som rök. Aja, kunde
varit värre. Däremot piggar det inte upp när man sovit typ tolv timmar på tre
dygn att sitta i en bastu i stekande sol. Vyssan lull kokar kitteln full… Inte bra att hitta på åkern… Måtte nån räv släpat dit det…

Drängens fru har basat för lillfis i flera dagar och fixade
även middag till oss alla igår. Direkt efter stack maken på möte, drängen körde
mig tillbaka till pressen och satte sig sedan hos barnen. Som han även nattade. Stackars dräng som hatar trappor i allmänhet och vår branta i synnerhet, med sin dåliga rygg. Men vad gör man inte för barnen när de ville ha sällskap till sängarna!Det är ju bra med sele…!

Gick bra för mig en stund tills nätet började sina. Till sist
rök en icke ordentligt nätad bale ur med nätet slut. Eller blev hängandes på mitten är närmre
sanningen. Så, ring efter nät och högaffel och börja ösa ut. Fördelen med detta
knappt existerande gräs är att det inte finns nån risk för den där tecknade
grodtungan – inget håller ihop så det korkar inte igen heller då. Ja, på
invägen i alla fall.

Manuell strängläggning! Sen på ’et igen så det blev klart. Hade ju dessa två strängar kvar…Och så var man så där lite lurad igen…

Men den där turen till lillstan som varit tänkt ett par
kvällar gick i stöpet igen. Får försöka planera in det under dagens tilltänkta
äventyr.

Om vi kommer iväg på det – maken trasslar med en fontän i
lagården som behöver bli klar före avfärd.

Just det, plötsligt blev vi sent igår varse om att tolv djur stod utan
vatten då sjön sjunkit undan och bäcken sinat. Men det värsta var väl ändå att
uthyrningsgården och trettio djur stod utan brunn… Hoppas det rinner till nu när
djuren fick en vattenvagn… ”Varför tror du jag hittat och lekt med solkrämen, mamma?! Jag har däremot roat mig i tvättstugan!”

Trevlig helg från havren alla!

Kombinerad katt- och barnlucka!

Redan midsommar! Hur gick det till?

Vi tog sovmorgon. De flesta av oss. En stund efter åtta kom
lillhönan och knackade pappa på axeln som fick brått ut till lagården. För egen
del höll han på att skrämma livet ur mig då han attackerade i sängen halv tio! Man
får inte göra så efter en lång natt utan toabesök!

Strax efter tidig lunch var det dags att styra nosen mot
hembygdsparken och parkera i tipspromenadsholken tillsammans med andra ur
föräldraföreningen.

Tre barn på bild är ungefär 2,5 för mycket…

Hela eftermiddagen där, snabbt hem om och vända innan vi åkte
ett antal mil mot sydväst till gymnasiekamraten. Nästan otäckt hur lika stora
våra barn är, med endast tre veckors åldersskillnad.

De konspirerade rätt ordentligt, de där små. Någon snålget
hade ju till exempel lagt nät över jordgubbarna – löstes genom att äta bären
genom nätet. Det som inte kom in i munnen räddade den andra ungen.

Maken till obekväm hängmatta…! Åååååå-HEJ!Hatten av! För jordgubbar och smultronland!Idag var det min tur att tassa upp i tyst hus. Gjorde klart
lagården och var på väg ut från hönshuset då maken kommer med raska steg,
målmedvetet mot lagården. ”Detta kan bli intressant” tänkte jag och
följde tyst efter. Han marscherade rakt in, men tvärstannade, tänk tecknad
film, då han insåg att det redan var klart. Alla djur stod och mumsade och
maken stod bara och vred på huvudet. Fattade noll! Jag gav mig till känna och
han såg väl ut som om han sett ett spöke – tydligen hade han legat med
”ryggen mot mig”, tittat på den sena klockan och rusat ut idag också.
Inte en kik på den tomma sängen eller i spjälsängen. Där tog jag honom på
sängen, kan ju vara ett passade uttryck. Drängen hade också sett hela scenen
från traktorn så han kom ut och skrattade gott! Det gjorde vi allihop, förstås.

Då den halvt traditionsenliga sillalunchen uteblev igår,
bjöd vi in gården på middag idag istället. Och experimenterade på dem med en
gräddtårta med jordgubbar och flädersaft! Supergod, imorgon i alla fall, när den fått
safta till sig ordentligt!Specialare till lillan. Vattenmamelon, jubbar och grädde.

Stylad av brorsan. Utan sax denna gången.

Efter maten tappade jag andan, så en sväng i sängen med
sonen som sällskap – kastade pappersplan med garderoben som mål. Det är svårt
att få dem dit man vill! Sen han gick knoppade jag, så maken fick gå till
lagården med mig i säng, så som han önskade imorse!

Eftermiddagen har gått till att tappa honung på burk.
Väldigt hög tid. Tappade ungefär hälften på sena eftermiddagen, tog cirka en
minut per burk, och resten efter kvällsmaten, med drygt fem minuter per burk…
Och rätt mycket känns det som att det är. Angenäma problem att de diskade
burkarna inte räcker. Femtiofem kilo slutade det på nu! Ett kilo mindre än
förra året så helt okej utdelning! Fick assistans i lådan, tydligen.

Var nere på andra gården för en stund sedan och tittade till 160 –
hereforden som vi sagt kalvar ”när som helst” i typ tre månader. Det
är bara att konstatera att hon kommer närmre för varje dag! Juvret är nu
välfyllt, och gången är riktigt trög.

… Å andra sidan är 172:an där nere inte mycket bättre. Hon kalvade i slutet av mars…!Imorgon blir det middag hos di gamle och djurflytt hos de
samme. Dags att runda av dagen!

God natt

Ja… Det är några dagar sedan sist. Tillräckligt länge för
att ha fått bannor för det! Ajajaj…!

Och till föregående inläggs kommentar gällande grejerna i
köket – Jag lämnar det fritt åt fantasin! Syns vilka balar jag klättrade på för att ta mig upp till revan. 1716 kan konsten att slå knut på sig själv. Vilken drös hemmadjuren är när de ligger i hög!

Med början i fredags: Stängsel, stängsel, stängsel, flytt av djur och vattenvagnar och
packning. Barnen skulle till faster, jag och maken söderut på sextioårsfest.

”Irritationen” som kan uppstå är att det krävs lika mycket
pyssel och förberedelser oavsett man är borta en natt, eller fyra. Med den
lilla detaljen att det inte är hela världen om något skulle bommas. Ändå är man
programmerad – jag ska bort = alla djur ska ha nytt bete, alla batterier ska
vara nya, bilen stå redo om-i-fall-att, mjölken ska drickas upp och soporna ska
ut!

Vi tog räkmackan ner och liftade med min moster och man. Tre
bilar från tre ställen inom ett par mils radie kändes lyxigt. En picknick i
norra Skåne unnade vi oss innan vi fortsatte neråt.

Vilket brofundament!Tog ett par skor från skofacket i garderoben. Visste dock inte att dessa låg i samma fack. Tittade inte… Ett par av mors sandaler knycktes, för att slippa gå med olika hög klack. Det tog inte många minuter innan lilltårna blödde och det blev barfotakväll istället! Vill någon ha en ledtråd är ”purravälling” mannagrynsgröt på rikssvenska.

En kväll med mycket spex, baluns och hög stämning. Något som
grusades lite en stund då en av deltagarna plötsligt hittades medvetslös. Tur i
oturen att en annan gäst var brandman med jour. Med kunskap, akutväska, rutin –
och lugn.

Varför ser mitt land och ros inte ut som ovan?! Någon var lättad över att få somna i egen säng!

Sen kväll gav en seg morgon. Städning av lokal och lunch
innan nosen riktades mot norr igen. Hem till gården där Jirka stöttat
drängarna. Inte ens säsongens sista kalv kunde titta ut, hade ju varit ett
perfekt (typiskt) tillfälle annars!

Barnen kom hem och det blev en nattmacka före den tidiga
läggningen av samtliga.

I måndags blev det full rulle. På honungsslungan! Kuporna
skattade (honung urplockad), halvtaskigt väder och familjen samlad.

Det tog dock inte många ramar innan lillhönan stack sig på den
sylvassa avtäckningsgaffeln och gick iväg för att göra annat. Sonen tassade
snart iväg också och båda återfanns i källartrappen, med ritblock i knäet. Den
minsta var lagd i vagnen och fick snällt ligga där tills någon hann bry sig om
henne…

Även svärfar var yrkesskadad och höll koll! Honungen silades hemma i år.

I tisdags ringde telefonen konstant. Skojar inte. Hade nog
tjugo samtal den dagen, av olika anledningar. En pall värpfoder kom (beställde
samtidigt som gödningen som kom förra veckan, och den chauffören fick en bit överbliven tårta. Hörde senare på radion att det var ”chaufförernas dag” – Jackpot!) och under eftermiddagen kom en
annan lastbil med salt och mineraler.

Efter många stillasittande timmar, och konstig ställning i
bilen, värkte det både här och där i kroppen. Ryggen ska vi inte tala om.
Därför var det rätt befriande att ta itu med de sexhundra kilo hönsfoder som
skulle in. Jag är inte gjord för att sitta still för länge! När foder kommer utan att det gamla är slut, blir det fullt. Tom en rabarb hittade jag i bakdörren…

Under frukosten igår bokade jag besiktningstid för Navaran –
går fort till körförbudet nu i semestertider. Bara att tömma flaket efter
lagården, lägga ungen i vagnen och sticka ner till samhället. Till den
smidigaste (slarvigaste) bilkontrollen jag varit på.

En snabbtitt under huven, inte nåt rycka och klämma. En
tråkig söndag har jag uppdrag att leta reda på chassinumret! (Frågade om han menade skylten jag slipade ner och lackade över sen jag kommit över bilen billigt på svarta marknaden…!) Bromsarna ”dög”.
Inte en kommentar om vänstra baklampan som inte lyste (vilket den gör nu igen
utan åtgärd…!) Och vid avgasstationen stannade han, tittade på apparaten och
varvade upp motor några sekunder. ”Det låter bra, vi skiter i den
där!”

(Kanske var jag så extremjobbig så han bara ville bli av med
mig…!?) Det enda som var mysko var ett läckage strax bakom mitten av bilen. Med skum… Lyxade med att tvätta bilen i stationen – det rann förstås mellan hytten och flaket och tog hela vägen ner!

Iväg till mataffären och sedan inom däckfirman och tiggde
däck att sätta mineralhinkarna i. Hem och plocka upp maten i lagom stund för
att få samtal från sotare på ingång (eller skortstensfejarteknikern, om så
önskas). Ner till andra gården och släppa in honom. Sista kråkan sattes i
protokollet när drängen ringde om en vaken tjej i vagn.

Någonstans på mitten – fråga inte när – sattes de tre nattjästa
bröden in i ugnen, en omgång cookies (eller två) gjordes och en bullsurdeg fick
bakas ut för nattjäsning. Ja, och så satte maken upp de sista små brädstumparna
på huset och tillsammans rev vi sedan byggställningen. Den som stått utanför i ganska exakt tretton månader. Vad ljust det blev i köket plötsligt! Baby på vift! Skitig sådan! Var lite bekymrad för den vissna blasten – tycker det känns tidigt – men under fanns ju en liten vitlök!

Idag har det varit lite avdankat. Efter lagården sattes
bullplåtarna i ugnen. Gräv-lingen dök upp som bestämt och började bryta sten
innan han planade ut den hög han la upp förra påsken när grunden till bygget
grävdes. Och återigen – grävmaskinister har en speciell plats i mitt hjärta! De
är ju skickliga så man kan börja gråta av rörelse!

Sedan familjen kommit hem – idag komplett, sonen glömdes
igår… – drog jag på mig stövlarna och åkte till andra gården för att ta itu
med dagens projekt som inte omfattade tvättstuga. Sprang över stängslet och
flyttade över hemmakorna till sin ”sista” hage innan de ska få komma
hem igen. Allt för brevbäraren! (Hon har ifrågasatt vad vi håller på med då
alla djur försvunnit! Arbetsglädjen försvann kanske med betesdjuren?!)

Lite mer vatten behöver sandjorden för att grönska.

Vidare flyttade jag mig till andra sidan vägen och lockade
med mig kvigorna till en ny hage. Nu klarar de sig över midsommar!

I takt med att jag blir äldre, har jag ”slutat
skämmas” över min ålder. Kanske låter konstigt, men det har känts pinsamt
att berätta att jag är tjugotre eller så. Även om jag varje gång någon frågar
behöver räkna efter… Mrs. Crockodile Dundee (What year is it?!) Ålder är en siffra, jag har flertalet riktigt goda
vänner som är jämngamla med mina föräldrar. Det jag ska komma till är att jag
aldrig haft någon åldersnoja. Kan rentav tycka det är tragiskt att man ska
behöva ha det långt innan trettio. Kanske för att jag kommit rätt långt i
livet, gentemot en del jämngamla som nyss flyttat hemifrån… MEN! Jag
sms-konverserade med en mitt i tonåren nyligen, och kände mig på riktigt
stengammal!; Fick ett ord jag inte lyckades få in i sammanhanget. ”Venne”.
Venne!? = felstavning av väna?! (För det ska alla veta, att folk idag verkligen
inte kan stava! Det vågar jag säga!) Men… tonåringar använder inte ”vän”
(vet de ens vad det betyder?!). Venne?! = Ah, inga ”r” i småland =
vänner! Till sist, och då pratar vi ganska många minuter, kom jag fram till
”vet inte”. Jag kände mig rätt gammal alltså (gammal nog för att vara
sur nucka över bristande skrivhyfs!). Förvisso hade jag en kort period precis i
början av min sms-karriär då man fick ljuda sig till vad jag skrev. Lr – eller.
Nt – ente/inte. Dt – det. Men det börjar vara rätt länge sedan. Typ mitt i
livet. Mitt i mitt liv. Måtte det bli nångång-i-början-av-livet-så-småningom. Även
om jag halvhjärtat brukar skoja om att jag inte lever till trettio. Vilket tar
oss till frågan jag fick på Instagram igår (hänger ni med?!); ”Vad går du
på?” Tja, eftersom jag ”har nära två år kvar att leva” (som
någon glatt konstaterade (närmre 1,5)) satsar jag fullt ut på kött, hembakt och massa frisk
luft. Jag unnar mig att göra ingenting fast jag ibland måste. Vila är tvunget,
vilket vi är gravt oense om, min man och jag. Därav jag sällan delger vad han gör på en dag – det får mig att framstå i dålig dager värre än vanligt.Cirka tio år gammal bild. Snubblade över den i ett annat ärende.

Vi har gått in för landning, och bältena kan snart knäppas
upp. Vill avslutningsvis, i samma luddiga anda som resten och på tal om ingenting annat, meddela att jag räknat svalor. Minst tretton bo, det
vill säga, mamma, pappa och fyra ungar, bara inne i lagården. Fortsätter
räknandet i ligghall, foderlada och hus, kan det bara konstateras att katterna
inte behöver gå hungriga framöver…

Sverige i ett nötskal. Inte heller blir man särskilt glad åt ministern som uttalade sig i Aktuellt i veckan om att det är hög tid att sluta strössla pengar över bönder och börja satsa på viktiga saker. Sveriges bönder får väl helt enkelt se till att effektivisera, modernisera och stärka konkurrenskraften, lät det. Absolut. Jag tycker också det är vansinne att EU-stöden ska vara de flesta bönders årsinkomst. För egen del hade jag mer än gärna gått runt på företaget, följt av ”bonus” från EU. Nästa fråga är om vi ska stärka vår konkurrenskraft genom att tvinga upp övriga EU de femton steg vi ligger högre, eller välja att backa själva. Att åter tillåta stallar året runt utan dagsljus, injektioner av oxytocinhormon i mjölkkorna för att tvinga mjölknedsläppet att gå fortare och korta mjölkningstiden/kostnaden. Avklippta grissvansar för att slippa strökostnaden där de får utöva sitt naturliga beteende, istället för att tugga svans i tristess. Låta suggorna stå orörligt fastklämda i metallburar så att de inte kan ligga ihjäl sina små av misstag = lägre spädgrisdödlighet och därmed högre intäkter. Spä på antibiotikaresistensen så fler människor dör av ”enkla” sjukdomar genom att blanda in det i djurens foder = snabbare tillväxt = snabbare intäkt. Är det detta som menas lägger jag av. Jag står inte för det! Att sörja för landets mattillgång är ju ändå inte viktigt, enligt styrande regering. Varför underlätta för bönderna när man kan köpa maten direkt från fabrik istället?!

Trevlig midsommar! Önskar maken det samma, han kan få
problem framöver; Duckade från hans arbetsbyxor på tork som överrumplade mig på
väg in i tvättstugan, så jag reflexmässigt ryggade åt sidan. Smack, rejäl smäll
i tinningen av dörrkarmen – har plåstrat om den! Karmen alltså. Och nu ikväll
under familjens soffmys skallade den lilla mig precis under ögat, på kindbenet.
Förklara bort det, kära make. I de lugnaste vatten…

Dags för lite kvällsfika kanske!

God natt

Den övre la jag ut på lillflickan. Den undre fick jag snabbt av svägerskan på barnens farmor i ungefär samma ålder.

Direkt efter dagislämning igår lekte jag och maken en lek som heter Hitta Nitton Fel. Han ställer till och jag rättar till. Taskigt att han trodde sig bli av med fjäderfäna om han bara missade att haspa dörren… De (flesta) kommer ju när man lockar med lite bröd!Visst är det fantastiskt med bänkytor!?? Synd bara att de alltid är upptagna. Dessutom av en jordgubb/rabarbersaft som jag presenterade för barnen som ”härligt giftröd” varpå lillhönan förundrat undrade om det är farligt att dricka gift!Lite småpill sedan en skruv till joysticken på stora traktorn gett upp… M2 är inte helt enkelt att få tag på, men det gick, och nu inser man hur racklig den varit länge!… och en annan var totalt obekymrad! Återställde sig från tiosovningen genom att vakna med pappa halv sex och sedan slockna i bilen på väg hem från dagis och sova nästan fyra timmar…… och sen kom det en fascinerande åskskur.Man får ju prioritera vilket arbete man lägger ner… Fixade nytt stängsel och flyttade korna. Var ju inte så långt (jo det var det när det skulle stängslas en fålla…), så det skulle nog slippas att lasta upp dem och fösa dem på vägen. Själv… I kurva… Kan någon mer erfaren förklara för mig varför det ALLTID måste bli en virrig kalv kvar?!!

Jag har generellt lite svårt för vuxna som leker sandlåda. Detta
är nog roten till att jag surat på mig själv en stor del av dagen;

Maken hade tagit ledigt för skolavslutning och tog dessutom
lagården så jag fick en aningens lugnare morgon innan jag skulle infinna mig i
församlingshemmet. Som styrelsemedlem i föräldraföreningen innebär det att man
hjälper till och fixar vid tillställningar. I detta fall det traditionsenliga
”Tårtkalaset”, i direkt anslutning till skolavslutningen.

Givetvis fattades specialbakelserna från kontitoriet, vars
tårtor inte kunde levereras till dörr, men som likväl stod vid just dörr, när
två andra medlemmar tidigare på morgonen stått utanför fiket för att hämta ut
dem. Eller rättare sagt, så fick vi hälften av tårtorna. Den andra hälften kom
sedan chauffören kört tillbaka till stan för att hämta de hen hade glömt. Men
inte specialarna.

Jag fräste ner till samhället efter dem, och hann tillbaka
precis för att hinna höra/se de sista tjugo sekunderna av sonens (klass)
framträdande. Jag skulle varit i kyrkan för att närvara på hans första
skolavslutning, inte för att bara höra de resterande klassernas. Ok. Där
började besvikelsen. Med facit i hand kunde ju någon av de två andra närvarande
styrelsemedlemmarna med lite äldre barn tagit turen.

Framåt slutet sedan blev det dags för lite information om föreningen
och så. Och även en presentation av de ”nya friska fläktar” som
kommit med i styrelsen. Det är ”så kul att ha fått med er!” Och två
namn. Inte mitt, men de två andra som är nya. Följt av de två ”gamla”
som varit med ett tag.

När jag fick en fråga sedan om jag också var involverad, av en
annan förälder, mitt i allt stök med tårtor, saft och kaffe, svarade jag lite
stött att jag nog bara var där ideellt eftersom jag inte omnämts i styrelsen.
Ordföranden som stod jämte vände sig då om och sa bara Oj, det hade jag inte en
tanke på! Jag glömde dig helt! (Jag har inte bett om att få vara med! Jag har blivit ombedd! Ett suveränt bekräftande av den smått kroniska känslan av att vara ensam i grupp!)Tack för
den! Hon som kallas Det.

Självkänslan fick sig en rejäl törn. Kul att de andra två
kom med, men den tredje är bara att glömma. Det går så fort att slungas
tillbaka till grundskolans utanförskap och mobbning. Och jag har varit så sugen
på att ge mig en rejäl spark därbak för att jag hänger upp mig på en sån ynklig
sak. Han menade säkert inget illa. Tre namn var troligen ett för mycket… Men
det tar hårt. Även nu när jag skriver om det, men då bearbetas det antagligen.

Sedan det var undanröjt i församlingshemmet och även vi tre
styrelsemedlemmar fått en bit tårta i lugn och ro, samt portionerat ut de sju
(!) som blev över, var det dags att åka hem för lunch och direkt iväg till
revisorn för genomgång.

En väldigt förvånande sådan! Jag förväntade mig nästan ett
konkursbeslut, och så får jag fram ett superresultat! Nåväl, inte ut
skattesynpunkt för min del… Men ändå. Synd att det mesta är på pappret och inte i reda pengar som man faktiskt behöver för att driva det hela…

En snabbis i mataffären också där ett meddelande kom från en
god vän om en av livets första stora affärer. Jag började nästan oroa mig att jag skulle tas för drogkontroll där jag log mig runt hyllorna! Säsongens första. Måste ta itu med att täcka dem!

Det var på håret i år med med plastinsättningen. Och den lilla blev satt med LGF – skylt – LångsamtGående Fordon

En tur till Jirkas för djurutfodring och tillsyn, sen hem och
lite fika, sista-minuten-packning av varorna till rekoringen och så stuva in
två småflickor på toppen. Sonen följde med maken på UV-läger-förberedelser och
flickorna med mig och drängens fru till stan.

Väl åter hemma var det kvällsmatsdags och nattning av barn,
varefter jag och maken gick ut i landet och faktiskt ääääntligen fick ner
potatisen! Men inte helt enkelt att parera de nya mellan fjolårets förrymda som
överlevt både plog och åtskilliga jordfräsningar!

Hög tid att natta sig för imorgon blir det väl ännu en späckad
dag kan jag tro, med alla förberedelser inför helgen.
God natt

Work in progress.

Körde ännu en rallydag igår. Startade med att titta på
klockan kvart över sju… Ohps, men både frukost och buss hanns med!

Jordgubb/rabarbersaft gjordes klar och sedan tömdes gården
för, vågar jag tillstå, första gången någonsin. Jag har inte bete så det räcker
här. De har gnagt av och det lilla som kommit om är som om vi i familjen skulle
dela på en portion om dagen – det räcker inte nånstans. Däremot har jag
förmånen att ha bete på andra ställen, så hemmagruppen kördes ner till andra
gården där det finns gott om bete som håller på att brännas ner. Det bör ge
några veckors vila här hemma och på den tiden bör betet hinna återhämta sig.

Tja, det är ju ett alternativ! Att tvinga köttbönderna till slakt! Då dör ju korna med så småningom så är alla världsproblem gällande växthuseffekten lösta så alla andra kan fortsätta med sina flygresor med gott samvete… Och på tal om andra problem så hade vi nog lagt trådrullen utan ström lite för nära kalven…;)Eko över gärdet

Tre lass djur blev det. I det sista låstes kokvigan, som
kalvade i onsdags, in med sin kalv. (Råkade upptäcka att hon gick med Pappa
Party. Ajaj.) Dessutom fick hon en tjurkalv, så de fick sälla sig till tjurkalvsgänget
på föräldragården.

Lite hastig middag innan jag fräste ner på möte med skolans
föräldraförening, en snabbhandling av lite akut avsaknat, lika snabbt hem med
det till kyl och frys. Vidare försenat på biträff och fika där då jag missade
kupkollen och sedan var jag ju nästan halvvägs, så fortsatte till Mormor och
Morfar med beställda ägg (och stackarn hade bakat innan hon köpte massa jordgubbar och fick förstås inte ner allt i frysen. Kunde jag tänka mig att ta några påsar bullar och bröd?!) och inventerade mitt klädförråd hos dem. Han sa att de andra skrattade gott när han vevade in den minsta i en gammal slöja så hon kunde vara med vid bikuporna. – Jag är fullt benägen att tro honom!

Jo… Jag sover rätt klubbad på nätterna… Faktiskt!

Idag var det minst lika segt att komma upp. Den lilla ville
inte vakna alls trots upprepade försök, så hon fick väl sova vidare då. Sova
över frukost, dagislämning, traktorskruvning och morgonpass i lagården. Och hon
sov vidare. Så då kröp jag ner några minuter också. Det var det som blev, innan
telefonen ringde om en knall-fall-död ko på bete långt borta.

Så, dags att tugga i sig lite mer frukost, tvinga upp den
lilla och rigga för att åka och hämta döingen.

Klart lillpigan ska ha en traktornapp som komplement, eller hur!? 09:30. Livet med småbarn är tufft!—Entusiastisk som få. Med lillpige-napp i Gård-och Djurhälsan-band, extra traktornycklar och hörselskydd. Det varade dock inte så länge…!:)För en gångs skull hade kossan gått och dött på ett relativt lämpligt ställe. Man får vara glad för det lilla… …Typ tills jag skulle stanna och rätta till presenningen på hemväg då den slet sig, och insåg att jag hade noll bromsverkan på traktorn. Tjoho!

En oplanerad utflykt med Jirka till stan efter en bil till
honom resulterade att jag fick min middag i matlåda på dagisets sommarfest.

Imorgon ska sonen på skolresa. Önskar att ungen kunde varit
lite normal och nöjt sig med kalla pannkakor eller liknande till matsäck. Men
icke då! Mammas potatissallad och kyckling skulle det vara. Med andra ord har
jag lite att ställa i ordning nu!

Imorgon är det hög tid för mig att ta itu med stängsel innan djuren flyttar sig själva – skulle gjort det i eftermiddags om jag inte kört svarttaxi. Man blir sååå inspirerad när man tvingas utfodra med pinfärska balar som inte hunnit stabilisera sig. Ironisk!? Inte ett dugg, vad får er att tro det?!

God natt.