En ung bondes vardag

I tisdags körde vi balar som vanligt. Drängen körde ut
traktorn ur hagen och jag följde efter och stängde efter oss. Styrde nosen mot
nästa infart och höll på att krocka med en ko! Ohps. Backa, öppna och fösa in.
Körde in nästa bale till andra gänget, tittar över axeln och ser två kor på väg
norrut på vägen. Hm… Blockera infart med traktor, stänga till grannhagen på
andra sidan och sedan ta en språngmarsch på behörigt avstånd i en annan hage
för att genskjuta dem innan de drog till skogs. Lättare att fösa med tråd på
två sidor vägen… Kanske får överväga att stänga under arbetes gång nu. Vårkänslorna
spirar. Och sjösläppet är gjort. Tre veckor senare än förra året. Inget vatten uppe vid huset mer, även om det inte uppskattades av alla. Kalvarna brydde sig inte särskilt. Tycker inte att jag eller drängen behöver skämmas för hans plöjning. Men om han plöjer upp nån kabel uppe på torpet i skogen, vägrar han att plöja igen, sa han.

Och de tjugo små släpptes ur sin lilla krage.

En lur på soffan, en snabb dusch och ännu snabbare lunch
senare lämpades den lilla in till drängens fru och jag åkte på
träff/föreläsning om byggnation till dikor/köttdjur. Väldigt trevligt gäng,
måste jag säga. Hade inte behövt någon föreläsare, vi avhandlade många ämnen
ändå!

Hemma fick jag höra att strömmen gått på den andra gården.
Mannen åkte dit för att göra en snabb felsökning och hittade orsaken också – en
synlig kabel i plogfåran. Förra året plöjdes varningsbandet till kabeln upp i
andra änden av byn. Jaja, Eon har fortsatt hög nätavgift… Man kan ju tycka
att man ska kunna plöja utan risk för kabelbrott. Men men, ännu en ”myndighet
som motverkar bönder”. Servicekillen som kom ut på en timme skakade bara
på huvudet. Tur i oturen ändå att det bara drabbade en av de egna gårdarna. Kabelbrott längs stora vägen hade troligen släckt stora delar av samhället.

Risken är väl att det sista samtalet inte är ringt då det
finns mer åker längs vägen som lär/bör plöjas framöver. Om det är samma
grävare, menar jag.

En sån här bok behöver inte en bonde läsa. En på lagårdsträffen ifrågasatte varför det som är till bönders fördel står i ATL, Land Lantbruk och Jordbruksaktuellt, när det borde stå på Aftonbladet och Expressen och därmed nå ut till ”Svenssons”. Där står ju bara det som absolut INTE gynnar bönderna.

Jag var en sväng hos Jirka för att försöka hjälpa honom
pumpa igång hans traktor. Luft i systemet så går de inte så bra. Han hade
kopplat plogen på 650:n (som för övrigt kopplades för omröraren i gödselbrunnen
idag) men justeringsveven för den ena hydraularmen funkade inte, så det gick
inte att ställa in plogen. Istället vevade han igång sin traktor, som gick som
en klocka i tre kvart, innan den suckade till mitt ute på hans åker, där han
kollade inställningen och blev ståendes. Ingen diesel gick att pumpa fram, och
när han lossade ena ventilen fick han den i näven, så lika bra det. Maken åkte
dit för en stund sedan för att lossa plogen och låna hem den, och även dra upp
den lilla MF 135:an till mer servicevänlig plats. Det är långt från dagis via tjurkoll, så hon somnar… Har konstaterat varför jag har krossade ägg nästan dagligen – fem hönor i hög kanske de inte är gjorda för… Igår firade vi vår åttonde förlovningsdag! Nog tusan hittar hon ”den enda otäta platsen”… Dagens fråga: Omringad? – Eller däckad?! EN fläta och på sidan, var kravet… Får snart byta säng till den lilla. Den är visst för kort! Och inte ville hon vakna imorse!

Igår liftade jag med sömmerskegrannen till stan för att –
igen – hämta min Navara. Mekanikern kom ut och var så oerhört len och mån om
att berätta vad de gjort som de inte skrivit upp. Det skiter jag i! Jag vill
veta vad de gjort för de tretton tusen de krävde mig på! Och definitivt vill
jag att bilen ska funka därefter! Att de oljat gångjärnen i bakluckan, visst
tack, men det kunde jag gjort själv…!

Idag har jag känt mig bra igen, utan frossa, svettningar och molande illamående, så då hivade jag upp den lilla på ryggen och rev stängsel som
nån latmask fuskade med i höstas. Och konstaterade att jag nog (verkligen)
behöver kontakta en sjukgymnast för mina knän. De är inte goa nu ikväll.

Drängens fru hade sett första svalan idag också, så nu är
det vår på riktigt. Understället rök av. En T-shirt under vindjackan och mössan
blev liggandes på hyllan till förmån för en ny keps. Inte alls lika bekväm och
skön som den gamla jag haft i åratal, men jag får väl ge den en chans i alla
fall.

Avslutade med att väljas in i styrelsen i skolans
föräldraförening på årsmötet. Men grand finale blev ju återigen sjön!

Vidgat vyerna och fotat från ett annat håll! Till höger skymtar vår balhög. Notera månen i vattnet på bilden under!

God natt

I söndags blev det ett bullbak där sonen kavlade, dottern skulle göra likadana bullar som mig (vilket gjordes bra! De tio nedre är hennes!) och den minsta letade inspiration.

Senare kördes sonen iväg och maken fortsatte på sitt. Jag
och lillhönan tog en sväng ut för att staka ut grönsakslandet om plogen skulle
dyka upp när vi inte var hemma. Vilken chock! Körde ut kompost i
”landet” dagen innan utan att upptäcka något, och ett dygn senare
kryllade det av vitlök! Tur vi såg det. Grävde upp dem i en back så får de
delas på och sättas ner på nytt när det är plöjt.

Eftermiddagen bjöd på sångstund i vår vackra kyrka där sonens
tisdagsgrupp deltog.

En småhängig pojk bäddades ner på tidiga kvällen och så även
vi andra. Ur Land Lantbruk nr 16 och boken ”Varning för mat” sidorna 135, 137 och 141. Hade tänkt att ringa veterinären idag, men avvaktar. Eftersom jag bråkat i honom energihöjande och saltbalans ett par gånger gillar han mig inte och sprang för allt vad pälsen höll när jag närmade mig. Tycker inte han ser särskilt sjuk ut för tillfället, även om han är kass i magen…

Idag har jag pendlat mellan att må bra, till attacker av
frossa följt av genomsvettningar. Kanske blir det så när man får börja med att
rulla in bilen på verkstan – igen. Ett par timmar senare tittade de på bilen
men kunde inte höra något. Jag stod på mig och ytterligare ett par timmar
senare fick jag samtal om att den var klar. En fjäder från en trasig del i
handbromsen hade de inte kunnat hitta i fredags, men hittade den nu, den låg
lite dumt till.

Hela eftermiddagen upptogs av ett besök av en säljare och
när han lättade ankar tiggde jag skjuts till stan som han ändå passerade.
Smidigt tyckte jag och blev avsläppt. Mötte en bekant bil och såg en annan
bekant bil nyss inlämnad. Hämtade nyckeln och var vaksam. La i backen och
gnisslet var kvar. Gick in och morrade. ”Verkstan har gått hem, de ringer
dig imorgon…” Ja just det… Körde ut från firman men ju mer jag gasade
på, desto mer lät det. Gummi-mot-metall-gnissel, typ. När jag kom ut på
70-sträckan några hundra meter bort fick jag nog. Skulle ju garanterat få köra
in eländet imorgon igen. Stannade och ringde bekanta-bil-ägaren. Barnens
storkusiner var kvar i stan, så tiggde till mig skjuts hem.

Vände och slängde tillbaka mina bilnycklar på disken, fem
minuter före stängning. Jag blir såååå trött!

Efter middag skickades ungarna i säng och jag tog en
promenad ner till sjön. Blev ståendes där i en halvtimme ungefär innan solen
gått ner och det kylde på. Smög mig in i kohagen för ett par bilder med djuren
mot sjön, men det var inte populärt. Blev nästan lite rädd när en stor ko med
stora horn kom med sänkt, viftande huvud mot mig i språngmarsch. Så jag attackerade henne
tillbaka, varpå hon tvärstannade, försiktigt nosade sig fram
till mig, som för att kontrollera att jag inte var en ulv i fårajeans och
slickade sedan i sig halva mig… Dumsnut.

Mannen är iväg på sina äventyr – det verkar inte som elen på
föräldragården var gjord för en spis med fyra plattor, för det spökar där. En
ugnslucka som stängs leder till att huvudsäkringen går – men inte
jordfelsbrytaren… Han har lite samtal att ringa imorgon, han också.
God natt.

En man får inte önska ”en kvinna vid spisen” (även
om jag också önskar det ibland. Hade varit smidigt….!), men Länstrafiken får önska
kvinnliga busschaufförer för att de kör bättre… Märkligt!

En promenad i torsdags med några andra mammor och barn i kyrkbyn på
förmiddagen följt av våffla och sedan ner till samhället för lite handling. Hon fick en ny, tunnare mössa från min hovleverantör. Med det ”gamla” märket för ”det syns bättre på bloggen när de hamnar där”, så får väl göra lite reklam då för Lilla h!Jag och drängens fru lastade bilen full i torsdagskväll och
åkte på utlämning med Rekoringen i våra trakter. Hennes lager på ost och
ostkaka lättade rejält! De hjälper mig med mycket och jag försöker hjälpa dem
tillbaka. Från att byta taklampor till att administrera ett facebook-konto. Ingen
idé att försöka lära dem det, när de precis släppt snurrskivan på
hemtelefonen…

Igår skickades lillhönan med dagis på teater, maken passade
på att köra en tank med motorsågen i vedhögen. Jag och drängen åkte efter en
harv jag köpt, och väl hemma passade jag på att sälja min halva av den andra
till delägaren som då stod på lagårdsbacken.
Man ska ju alltid ha grejerna samtidigt, så de senaste åren har jag kört med vår gamlagamla harv. Som lämnar åkern väldigt fin, men är bred på vägen då den måste fällas upp för hand. ”Antingen måste man ha hjälp eller får man ta i så det smakar blod i munnen” sa Prästabonnen en gång. Han sa det. Han som är nästan två jag och musklig som tusan. Undra på att jag ser det hela som en total omöjlighet! Annan harv med hydraulisk ihopfällning. Nästan en dröm!

När hela familjen var samlad blev det en tur på åkern för
att riva tvärstänget där. Två bitar ska plöjas, så lika bra att slå ihop det
till en! Mitt i allt ringde verkstan om att min Navara var färdig. Det skulle den
vara tidigast måndag, hette det.

Morfar har rätt som säger att man inte bygger kondition på sofflocket – eller har ungen lagt på sig under vintern…! Jag som inte besitter fördelen att kunna svettas tog av mig en tröja som var drypande blöt på ryggen.Mannen gjorde klart med rivningen, barnen lämnades i
trädgården och drängen fick ta en paus från plogen och köra mig till stan. Synd
bara att det gick åt oerhört många tusenlappar för att märka att bilen lät
betydligt värre när jag kom hem men den än när jag åkte hemifrån med den. Buss på verkstan igen. Fan vad trött man blir…! …Och så hoppas man att det är gamla saneringssynder…

En alldeles för sen middag i vanlig ordning innan det blev
en kraschlandning i soffan. Maken vaknade efter några timmar och själv hade jag
lagt mig och vaknade halv ett av att han härjade runt på nya andravåning och
målade ribbor… Nej, jag är inte helt övertygad över hans dygnsrytm…

Idag har varit en mångsysslardag; Sonen hade kompis, visade
stolt upp sina två skördetröskor och när han erkänt att han byggt utan
beskrivning fick han kommentaren ”Wow vilken bra hjärna du måste ha!”
och sonen höll med – och jag också! Maken har bytt däck på sin bil och släpet. Jag
har bytt på min – han har inte förtroende för det då det vid ett par tillfällen
bonkat och smällt från bilen kort efter. Vilket alltid avhjälpts sedan man
stannat vid vägkanten, fäljkorset letats fram och bultarna dragits åt… Är
några år sedan sist, men gör jag det själv vet jag hur det blir gjort… Så undrar man varför det alltid fattas en…

Den där lilla i familjen, däremot. Hon borde ha en röd
vimpel surrad i rumpan! Igår tvärs över grusgång och långt iväg på andra delen
av trädgården. En dust med sandlådan gav bula i pannan, fläskläpp och
sönderskrapad haka. Idag var hon plötsligt uppe på trappan med katten. (Vi övar
på att backa ner och det går relativt bra!) Sedan var jag i boden och grävde
fram mina däck som givetvis hamnat längst ner. Familjen gick iväg av någon
anledning och trodde hon var med mig – jag trodde ungen var med dem, tills jag hörde henne jaga katten på vägen…. AjajajAJ! Hon blir inte där man sätter henne, om vi säger så.

Komposten grävdes ur och det som gick lades i det tilltänkta
potatislandet. Trodde att min traktor skulle hyras in med plog, men tydligen
kan det strula även för såna som har får, så den kommer nog imorgon och plöjer enskärigt.

Hittade äntligen den försvunna barnskeden…Sonens dagsverke! Och nya bekymmer – var är vårt ”trappsteg” kring bryggan?!…En kalv hittades ledsen och slokörad ute med riktig
ränneskita, så han bogserades in med mamma i ligghallen och tvingades i en shot
med lite energihöjande och saltbalans. Körde ner nu för en stund sedan och
strödde rejält till dem. Kan man roa sig med klockan nio en lördagskväll! Kalven såg piggare ut – öronen rest sig – och kossan var blankare om spenarna, så vi hoppas på det
bästa.Och medan vi gjorde allt detta, sprang någon annan och gifte sig! Jag fick för ett par månader sedan ett sms som klargjorde att tiden med ”Hans” var förbi – hon skulle ha ett nytt efternamn. -Så fasen heller, svarande jag. Då blir det FRU HANS! (Svaret som följde är inte lämpligt att publicera här!) All lycka till dem! Tjoho vad kul!

Det var så många som hade sura miner för att de inte bjöds på vårt bröllop och flera vänner försvann där och då. Det unnar jag ingen annan. (Även om vi snuvas på det datum i september vi varit bjudna till i ett par år…;) Lös det hörr’ni!) Det känns lite galet att det är över tjugo år sedan denna bilden togs på mig och Hans!

Börjar kännas som läge att krypa ner, så jag önskar god
natt!

Vaknade till reflektioner. Efter en natt där barnet sov till fyra, både hon och jag klev upp och kissade innan hon trycktes tillbaka i sängen med en flaska välling. Tänkte lyssna på halv sju-nyheterna, men tittade upp kvart i sju. Den där kvarten gör mycket på morgonen…

Är det bara jag som reagerat på detta med hur man tilltalar
någon?! Vid kvinna till kvinna, man till man och kvinna till man är i stort
sett allt tillåtet. Men så fort det är en man som knappt är på väg att yppa
något till en kvinna, så är det sexistiskt och övertramp.

Jag kanske är oförstående och intolerant, men efter #Metoo i
höstas är det ju så enormt uttjatat. Missförstå mig rätt, det är inte okej på
något vis, men varför dra upp sådant som hände för åratal och åter åratal
sedan?

Ska man hårddra det har jag också ”varit där”; En
man kommenterade att om han varit singel skulle han bjudit hem mig för att bada
jacuzzi. Ok, tack för komplimangen, svarade jag.

En annan gång hade ett gäng varit ute och jobbat och blivit
överraskade av en åskskur, satt vi i bilen på väg till ”basen”. Fick
en hand strax ovanför mitt knä och när jag höjde på ögonbrynen mot honom, var
svaret ”jag bara kollar om du är blöt… Vi är ju nära ditt nu om du
behövde torra kläder”. Nej, inte en helt okej kommentar kan jag hålla med
om, men det var också den jargongen vi hade i gruppen och var Du med varandra.
Hade jag lagt handen på hans knä, för att kolla om han var ”hård under
byxan” hade det aldrig setts som sexism.

Med denna långa inledning tänkte jag meddela att jag gav en
säljare en smäll på näsan idag, eftersom jag inte kunde hålla mig för
kommentaren, eller för skratt för den delen; Jag kontaktade honom för ett par
dagar sedan. Han ringde upp idag, och pratade sig varm, precis som de flesta
säljare. Rätt vad det var säger han (totalt oskyldigt och omedvetet): ”Det
bästa vore om vi kunde träffas och klämma och känna på varandra för att se hur
det känns…!”

– Vågar du säga något sådant till en kvinna efter #Metoo?! var
jag tvungen att fråga medan skrattet bubblade upp.

Den stackaren försökte stammande förklara att det lät så
illa när jag uttryckte det så! Han hade aldrig haft en tanke på ”hur det
kunde tolkas”.

Jag tog inte illa vid mig heller, inte alls, men jag garvar
fortfarande.

Nog om detta. Man börjar ju undra… Solen är inte bara bra. Men han var avslappnad… Petade upp ett tiotal kalvar som låg på liknande sätt… Snart dags att börja med gödseln också.

Packade in minstingen och drängens fru i Navaran, körde
efter den nya V70:n på oljebyte och sedan följde hon efter mig till stan för
inlämnande av Navaran på service.

Mötte upp drängen på föräldragården för att koppla plogen,
men den var så väl instuvad att maken fått åka ut nu ikväll för att trassla ut
den.

Jag hade tänkt mig att åka iväg, men huvudvärken slog till
som en direkt käftsmäll och både lust och ork försvann, så stannade hemma från
studiebesöket.

Istället blev det ännu en sväng ut till den inlåsta kossan
och kalv sedan morgonen. En lång strid då med ätande och dags för ännu en nu,
då det blev uppenbart att kalven fortfarande inte hittat spenarna – sög på
kossans armbågar. Smarthuvud…

Mamman var inte glad på mig någonstans över att bli instängd
och ett tag trodde jag att hon skulle ta grindarna på hornen och hiva iväg dem.
Inte heller nu var hon speciellt glad åt att bli fastbunden (eller bundfasten,
som lillhönan säger). Noll intresse på kalven så hämtade en liten skvätt mjölk
i tanken i en flaska och tvingade i. Sista matskeden väcktes suget och kalven
föstes mot juvret och tog. Efter några minuter vågade jag mig på att släppa
kossan då kalven både bytte spenar och juversida hej vilt – och gav mig sitt
visitkort, tack för detta. På mina långkalsonger med… Jag skulle ju bara…

Fick loss repet, men inte från hornen. Kossan ställde sig
och blängde på andra sidan grinden och jag tänkte i mitt stilla sinne att
”nu får jag stryk, undan med fingrarna”. Stod ändå kvar. Kan tänkas
dumdristigt, men jag tror att mina läsande bondekollegor förstår resonemanget. Inväntade
smällen från hornen, men istället tryckte kossan fram mulen och slickade min
hand innan hon vände sig mot kalven. Typ som om hon tackade för det lättade
juvret. Vad vet jag. Har man väntat en hel vecka med att få åka till bygghandeln måste man ju hjälpa till!

Dags att köra ut maken till föräldragården efter bilen. Han
kom nu med traktor och kopplad
plog.

Ska bara hämta in en husvakt från grannens. Det räcker med
att ungarna petades i säng innan jag ”skulle bara vattna kossan” som
råkade ta 45 minuter. Hoppas ungarna somnade…

God natt

Familjebad med goda vänner inkluderat. (Farligt att bada – man kan äntligen tappa tanden som dinglat runt i veckor)

En sväng hos di gamle med potatishämtning och lät husråttan smaka… Hon la även två i brorsans stövel innan kassen hann komma undan…Fantastisk helg med gott om familjetid, trädgårdsstädning, penséeplantering och frösådd.

Halvspontant inbjudna gäster i lördagskväll genererade lite städning.

”Så rent att man kan äta på golvet…”

Billetande och bilköp avklarat till drängen och fru.

Ny avelstjur tingad.

Reko-ring på torsdag.

Kontroll av bina – tre levande samhällen.

Tjugo kycklingar att bekanta sig med.

Kalvningar härs och tvärs. Två senaste dagarna utan. En i eftermiddags, två ikväll.

Unge med boll, kalvrep och selensprutan så bar det av längs vägen…

Känslan av otillräcklighet som ständig följeslagare. Precis som illamåendet av trötthet.
Vinglar runt som en zombie. Noll koll på allt känns det som.

Maken iväg igår. Vi iväg idag. Jag iväg imorgon och på
torsdag.

Två förkylda barn varav ett har väldiga problem nattetid med
typ obefintlig sömn som följd. Den ena tog igen det idag (dock inte jag tyvärr, med facit i hand) – somnade vid åtta och väcktes klockan två… Kissen gjorde sällskap i andra vagnen.

Inropad av maken för middag idag tjugo i sex. Hann både äta
och duscha och var bara ett par minuter försenade till föräldramötet klockan
sex.

Hem igen till svägerska/faster som var barnvakt och hoppa i
andra kläder för märkning av dagens kalv nummer två och tre. Tolv kvar om jag
räknat rätt.

Denna kossa har nog de flesta diagnoser som går att få. Hon är totalt onormal enligt alla normer – en ko SKA INTE sitta!

Som jag skrev på Instagram – det är sannerligen inte lugnt
här, men relativt okej.

Hoppas ni har det bra! ”Har du tittat ut?” ringde drängen igår och frågade. ”Gör det annars!”

God natt (hoppas jag innerligt…!)

Såg på förmiddagen att den sista inköpta kossan var på väg att kalva. Vilket
börjat vara väldigt hög tid då tiden gick ut sista mars. Vad som var intressant
var att hon låg och kalvade, förblev liggandes medan kalven var på väg upp – han
var pigg! – och sedan reste sig och styrde stegen de få meterna framåt till en
kalv född i söndags… Pucko!

Hon var så nöjd med den så hennes egen blev ensam kvar, blöt
och slemmig. Suck. Fick lösa det snabbt med den icke-optimala lösningen att
hiva ut spark-kossan med kalv och låsa in de nya. Kalven var uppe med noll
intresse från kossan. Lyckades ändå övertyga henne om att låta honom äta, så
just då kändes det rätt ok. Under kvällen har intresset växt på kossan, så hon
faktiskt slickar kalven. Känns lovande. Har hämtat hem den gamla pläden som jag fick gnugga kalven hyfsat torr med.

Sprattelkossan låter sin kalv kämpa rejält, även om hon
släpper till aningen och han är envis, men maken hjälpte mig med mer grindar till
hallen och har stängt in dem igen.

Ännu en ny herefordtjur är född. Från en ko vi hållit fokus
på i minst en månad för hon är ju såååå nära…! Nu hade hon bestämt sig i alla
fall, och jag lär få jobb imorgon med att springa i fatt denna för märkning och
vägning. Även för den oönskade kalven som jag avvaktat med, fast denna har inte så stort utrymme.

Medan jag stod och krabbade med oönskade killen så att han
fick mat, ringde veterinären med obduktionsrapport. Svaret: Bristande
kalvningsrutiner av vad de kunde se direkt då den legat för länge för mer
avancerade analyser. (Tack för detta!) Tydligen – föga väntat – hade kalven
endast fostervatten i magen. Ingen mjölk – jag har inte sett till att den fått
det. Tydligen bör man tratta i kalven råmjölk innan den trillat ur kossan helt.
Inte låta det gå ett par timmar (och ge kossan chansen att ta hand om sin kalv)
utan ge tillskott direkt så den inte hinner dö. Denna hade även ”tydliga tecken
på begynnande navelinfektion”. Imponerande. Trodde faktiskt inte de hann
få det som ett par timmar gamla eller dödfödda… Rekommendationen blev skärpta
rutiner, mer tillsyn (tydligen räcker det inte med endast en nattrunda om allt verkar
lugnt och full syn från köket övrig tid på dygnet. Får campa under
foderhäckarna framöver) och se till att det finns rena, torra platser till
kalvarna.

Jo, tack. Strör flera gånger i veckan i hallarna och i
övriga hagen får det vara som det är. Dygeggigt för tillfället, visst är våren
uuuuuunderbaaaaar! (Och vad hjälper detta när en del kor ändå envisas med att ligga ute.)

Men, men. Fick bekräftat att jag är impotent, eller var det
inkompetent som var underliggande?! Nåväl. inget nytt under solen alltså!

Ringde sedan till Morfar och berättade resultatet, han har
frågat flera gånger, varpå han svarar; ”Har jag äntligen fått bekräftat
att du är värdelös nu då?!”

Puss och kram och nyp i stjärten, gubb. Gillar dig med, och
tänk på att man ärver vissa saker!

Och vilken jäkla tur jag har/haft med de 41 kalvar som pigga
skuttar runt i hagarna! För de åtta döda är väl inte ”otur”…
Eller?!

Nu ska jag ta en sista tur och kolla om den oönskade kalven fått kvällsmat. Så länge de lever kan de äta, så mycket begriper jag!

Dags igen då. Midnattsvandringen visade inga tecken på nåt,
men rundan klockan fem resulterade i en halvdöd, nerkyld kalv. Abrupt uppvak
och denne in i lagården, inlindad i ett gammalt madrasskydd och i mängder av hö
som fanns tillgängligt.

Ett försök med varm mjölk i kalven gav inte heller resultat
och innan det var dags för frukost och väckning av barn hade lilltjuren flyttat
en våning upp. Ännu en äkta hereford som jag hade ekonomisk förhoppning på…

Maken var sen, så han tog dottern med sig till dagis och jag
tog sonen till fritids innan det blev dags för lagård. En kik ute i hagen
visade på en ny kalv, en riktigt piggis som stod och snuttade – sonens kviga
fått en kviga!

På dagen fyra veckor sedan kalvningen drog igång, räknar då inte med de tre hereford som kom i januari. Skönt att det är komprimerat. 47 kalvar på 46 kalvningar, åtta döda. Arton kvar…

Släppte ut det par som jag stängt in då även denna kalv
trodde sig vara en elefantunge och letade spenar mellan kossans framben.
Verkade gå hyfsat nu och eftersom kalven betedde sig som en kalv på grönbete
hade han nog fått i sig. (Har sett honom äta flera gånger under dagen sedan!)
Däremot kalvade en kviga igår, och hon var inte helt snäll. Tur kalven är
extremt efterhängsen, då hon snurrar och sparkas som bara den. Detta nya par
fick inlåsningsplatsen och även där har kalven ätit en omgång, omkullvräkt,
trampad på och flertalet gånger sparkad, studsar han tillbaka till maten som en
hårdspänd fjäder. Får hålla koll på vad som händer när de släpps ut sen. Han
kanske kommer på att det finns snällare kor…

Det bästa vore att kokvigan skärper till sig! Nästan strypt ko så kalven fick lite lön för mödan första gången. Smidigaste vägen till mat…

Fika och sängen.
God natt

Sen sist?! Tja. Nu har det i alla fall hänt; Kombinationen
av tid, ork OCH internet har infallit! Någon har en skruv lös… Det var ett bekvämt sätt att få rena fönster! Tro mig! Tom WWF anser att betesdjuren behövs. Vore det inte lämpligt att vi håller dem friska och på en rimlig nivå då?! Och äter upp överskottet?! …Och så vitt jag vet ligger de där än…

Var ute sent och drog in en pigg kalv i ligghallen i
onsdags. När jag kom ut i torsdags låg han död. Varför? Ringde veterinär om
obduktion, första frågan ”får du i dem tillräckligt med råmjölk?!”
Eh, nä… Jag har aldrig försökt mata en icke-född kalv… Men man kanske bör
tråckla in en sond genom fosterhinnor och sånt inne i kossan, så kalven säkert
har en grundplåt när den väl föds…!? Jäklar vad smart jag måste vara!;P

Fick i alla fall besked ganska fort från labbet att de inte
hann ta hand om kalven före helgen. Dålig planering att dö precis före en
långhelg! Den isolerades i många lager balplast och har hämtats idag, får se om
jag får vad svar jag behöver (eller vill/inte ha).

En lika uppskattad som ovanlig syn. Vi båda i soffan. (Plus katten då!) Sen att den ena sover… Jaja, man kan inte få allt!Kråkan raskar över isen…

Fredagen blev en uppväckning av Navaran och en tur till di
gamle med lillhönans gamla växasäng. Hon har haft den på rummet tills nu och vi
får ju inte färdigt rum/klädkammare inom rimlig tid känns det som. Rummet ja,
sonens nya rum. Vet inte om han får det… Perfekt utsikt över två hagar.
Dagsstatus som detta:

I lördags blev det en sån där nästan-40-mils-trip i
dagsutflykt. Middag för syrrans nye son. Mycket märklig känsla att gå inne i
lagårdstid och veta att Jirka gick runt där ute! Lovade dyrt och heligt
tidigare att inte ens titta ut på morgonen – hade inte haft en chans att lösa
några eventuella problem, men insåg att om jag skulle lämna över allt hade det
blivit en lååång lista att bocka av, och ändå skulle jag ju inte få jämförelsen
med hur det var kvällen innan.

Ännu en bamseherefordtjur.

En runda tog jag. Allt lugnt och stilla. Jirka fick dock i
uppdrag att släppa ut det par jag stängt in kvällen tidigare då jag var osäker
på om kalven ätit. En småilsken ko. Har sagt i tre år att hon ska på slakt. Nu
ska hon det definitivt, även om hon råkat vara hornlös… Fick tag i hennes
kalv i ljumsken och lyckades släpa in. Och tvinga fast bakom en grind så kossan
var tvungen att gå in och kolla läget – smack, Lurad!

Svårt att hämta andan där efter. Hostigt och tungt blev det.
Nästan som när vi var i pulkabacken för många år sedan och orken liksom fick
tvingas fram. Vaknade i och för sig där på natten och hade megahög feber och influensa…
Nu har jag nog bara dålig kondis!

Hur som, vi var iväg och styrde hemåt sent nog för att äta
kvällsmat på vägen. På Mackdonlasch, som lillhönan sa. En provkissning för
samtliga innan hemresan fortsatte och där vände jag mig om och höll på att
sätta nosen i bröstet på en uniformerad polis! Haha, vi såg att bilen kom och
skojade lite med barnen om att de ”kanske tar oss”. Nästan krockat
med en polis. Vilken bedrift på meritlistan! Blåljus satte de på när vi kom ut och de var på väg iväg, en hit hos barnen. ”Jag har inte kräkits nåt!”

Söndagen blev lugn då maken och lillhönan gick till djuren. Jag
och de andra gav oss på att ta loss tyget på stolsdynor och sofflock. Det som
hade behov för ett år sedan, men blev tänkt att väntas med tills byggdammet var
över… Började vara väldigt hög tid nu.
Efter det dumpades den minsta i vagnen, de stora barnen hos drängen och jag och
maken tog en tur på tu man hand. Tja, typ. Nytta med nöje, som det bekant
heter.

Fick dessutom middagen serverad när vi kom tillbaka! Lyx
eller vad?! Kalvarna som ploppat en om dagen tog ledigt den dag vi inte var
hemma och tog ikapp det med tre i söndags. Oddsen att man råkar sätta nappflaskan på en kork i diskstället och det lyckas bli vacuum?!! Krokus, titt i bikuporna och lite matpåfyllning. Och givetvis har musen boat i ena kupan…

Dagen idag har bjudit på fantastiskt vårväder. Heldag ute.
Ett familj som har en stuga framme i byn kom förbi med fiberkontrakt till
mannen och dök in så lämpligt att en kviga lagt sig att kalva på vägkanten. Första
parkett. Stor busekalv också, så gick in och drog ut det sista. Lite hjälp på
traven. Vägning och märkning av den senare.

Lyckligtvis verkar kalvarna inte vara så värst dåliga. Peppa
peppa. Några är lösa i magen men ingen verkar direkt hängig. Än så länge är
fler normala än kassa. Som sagt, peppa, peppa…

Nu ska jag göra något så ovanligt som att kura i soffan och
titta på en film. Kanske, om jag orkar…

Vad har ni andra gjort sedan sist?! Ett gäng kor som undrade varför i hela världen jag sprang ner till sjön!

God natt