I söndags blev det ett bullbak där sonen kavlade, dottern skulle göra likadana bullar som mig (vilket gjordes bra! De tio nedre är hennes!) och den minsta letade inspiration.

Senare kördes sonen iväg och maken fortsatte på sitt. Jag
och lillhönan tog en sväng ut för att staka ut grönsakslandet om plogen skulle
dyka upp när vi inte var hemma. Vilken chock! Körde ut kompost i
”landet” dagen innan utan att upptäcka något, och ett dygn senare
kryllade det av vitlök! Tur vi såg det. Grävde upp dem i en back så får de
delas på och sättas ner på nytt när det är plöjt.

Eftermiddagen bjöd på sångstund i vår vackra kyrka där sonens
tisdagsgrupp deltog.

En småhängig pojk bäddades ner på tidiga kvällen och så även
vi andra. Ur Land Lantbruk nr 16 och boken ”Varning för mat” sidorna 135, 137 och 141. Hade tänkt att ringa veterinären idag, men avvaktar. Eftersom jag bråkat i honom energihöjande och saltbalans ett par gånger gillar han mig inte och sprang för allt vad pälsen höll när jag närmade mig. Tycker inte han ser särskilt sjuk ut för tillfället, även om han är kass i magen…

Idag har jag pendlat mellan att må bra, till attacker av
frossa följt av genomsvettningar. Kanske blir det så när man får börja med att
rulla in bilen på verkstan – igen. Ett par timmar senare tittade de på bilen
men kunde inte höra något. Jag stod på mig och ytterligare ett par timmar
senare fick jag samtal om att den var klar. En fjäder från en trasig del i
handbromsen hade de inte kunnat hitta i fredags, men hittade den nu, den låg
lite dumt till.

Hela eftermiddagen upptogs av ett besök av en säljare och
när han lättade ankar tiggde jag skjuts till stan som han ändå passerade.
Smidigt tyckte jag och blev avsläppt. Mötte en bekant bil och såg en annan
bekant bil nyss inlämnad. Hämtade nyckeln och var vaksam. La i backen och
gnisslet var kvar. Gick in och morrade. ”Verkstan har gått hem, de ringer
dig imorgon…” Ja just det… Körde ut från firman men ju mer jag gasade
på, desto mer lät det. Gummi-mot-metall-gnissel, typ. När jag kom ut på
70-sträckan några hundra meter bort fick jag nog. Skulle ju garanterat få köra
in eländet imorgon igen. Stannade och ringde bekanta-bil-ägaren. Barnens
storkusiner var kvar i stan, så tiggde till mig skjuts hem.

Vände och slängde tillbaka mina bilnycklar på disken, fem
minuter före stängning. Jag blir såååå trött!

Efter middag skickades ungarna i säng och jag tog en
promenad ner till sjön. Blev ståendes där i en halvtimme ungefär innan solen
gått ner och det kylde på. Smög mig in i kohagen för ett par bilder med djuren
mot sjön, men det var inte populärt. Blev nästan lite rädd när en stor ko med
stora horn kom med sänkt, viftande huvud mot mig i språngmarsch. Så jag attackerade henne
tillbaka, varpå hon tvärstannade, försiktigt nosade sig fram
till mig, som för att kontrollera att jag inte var en ulv i fårajeans och
slickade sedan i sig halva mig… Dumsnut.

Mannen är iväg på sina äventyr – det verkar inte som elen på
föräldragården var gjord för en spis med fyra plattor, för det spökar där. En
ugnslucka som stängs leder till att huvudsäkringen går – men inte
jordfelsbrytaren… Han har lite samtal att ringa imorgon, han också.
God natt.