En ung bondes vardag

Vilka dagar vi haft! Kallt, klart och solsken tidvis. Vill
till att njuta lite mellan varven! Utslängd i -12 grader

En liten bit kvar men det känns rätt bra!Hatten av!

Igår startade nästa födelsedagsrace. Sömmerskegrannen
fyllde, så tårta där inne på eftermiddagen. Men först möttes sonen upp och vi
njöt ihop av vädret.

Barnen på Onsdagsträff och jag tog en sväng till Mormor och
Morfar för ägglämning och potatishämtning. Synd fru Tant inte sagt att hon var
på symöte i kyrkbyn, för då kunde hon ju tagit med dit. Men en bra stund på tu
man hand med Morfar och många samtalsämnen att lufta. Direkt hem till sängen
sedan.

Idag då, så är det ett år sedan den minsta såg dagens ljus
mitt på förmiddagen efter drygt tre timmars aktivt förlossningsarbete, med ett evighetslångt krystskede – elva minuter. Men andra flickan gick det på fyra! Ett år.
Ingen mening i att fundera mer på vilket som är värst; att den förstfödda fyllt
sju eller den minsta ett. Det är så det är!(Ungefär samtidigt drog kalvningssäsongen igång förra året, men blev sinkade vid tjursläppet i våras – av någon anledning – och ligger nu ett par veckor senare. Och för två år sedan vid denna tiden satt maken och hans syster och vakade vid moderns bädd…)

Födelsedagen startades med att krångla för pappa – en
rymning från pottan med innehåll både i pyjamas, på golv och skåp. Fattar inte
varför han blev stressad – jag hade en jättelugn stund tillbaka i sängen och
scrollade nyheter. Varför piper han med att få det att klaffa med ETT barn?! Jag
brukar rodda tre!

Specialare till den lilla. Hon har aldrig fått i sig något så fort med så lite kladd tidigare:D

Sedan tårtan var gjord, huset avstädat och middag förberedd
tog vi en ny solskenspromenad och mötte sonen. En pojk som ville bli begravd i
snö (men inte i ansiktet, mamma) och en liten som släpptes ner från vagnen och
lekte bulldozer i snön. Jag tänkte mig kanske att hon kunde lalla lite på
plogad väg, men hon rök i mesta möjliga! Och kul var det. Första gången hennes
overall hänger över vedspisen och pyser.

”Jag fick upp armen!”Gårdsfolket kom in på middag och tårta, mannen stack på UV
och barnen skickades genom duschen före nattning.

Lite skepsis gentemot paketen… Syskonen var däremot inte nödbedda på att ställa upp med öppnandet!
Snart nattning för min del också! Men skönt med såna här dagar då jag själv står och stampar i tvivlens träsk. Vad vill jag/inte. Ska man satsa eller lägga av? Minska och ta en timanställning nånstans? Mellan varven är det väldigt lockande med en låda i ett område där det största bekymret är hur ofta grannen klipper gräset. Risken är väl att det blir enformigt i längden också?!
Mitt största problem just nu tror jag är att det finns mycket att göra. Men mest av sådant som vore bra om det blev gjort. Det är inget tvång. Alltså är det lättare att trippa ner och drälla runt istället för att göra nytta. Det som vore bra om det gjordes blir lite mer och man vet inte var att börja. Lättare att fly in i en uppdiktad värld mellan raderna i boken. För lite tvång, för lite rutiner. Ändå vet man hur j*a gött det är när alla dessa ”otvungna” projekt är avbockade. Ekorrhjul. Hamsterhjul.
Fick höra i morse av en ”okänd” kvinna att jag ”behöver en kram”. Det var tufft faktiskt. Det var inte långt till tårarna i den omtanken (för min del) så det var till att försöka avstyra det hela, samla sig och rulla hemåt. Det ligger mycket under ytan och skvalpar…

Katten har fått både basker och halsdukDet går inte längre att ha kängor på gräsmattan – de räcker inte tillKanske man skulle be om en bedövningspil i rumpan o en transponder för att kartlägga rörelsemönstret: Men det är rätt givet i snön nu! Man har sina stigarGod natt

Busunge! Och en period med mycket bära, helst sista vakna timmarna på dagen. Tillsammans med tupparna i hönsgården. Bor man på landet så gör man. Kanske inte helt väldoftande kläder efter några feldoserade vurpor, men ganska idiotsäker is! (Notera hydrauloljedunken och den chockade 1724 i hörnet…)

Livet just nu känns som att stå längst upp på en bergstopp,
krama en liten, liten snöboll och släppa iväg den. Utan någon kontroll om
det är kramsnö hela vägen ner, om denna lilla, lilla boll kommer att smulas
sönder av kraften eller om den kommer växa och växa på hela nerfärden, med
destination okänd. Eller om den drar med sig en hel lavin i fallet. Och var hamnar den?!

Ingen koll på något och allt kan hända.

Life
is like a mountain railway
With an engineer that’s brave
We must make this run successful
From the cradle to the grave

Heed
the curves and watch the tunnels
Never falter, never fail
Keep your hands upon the throttle
And your eye upon the rail

En vän frågade vad jag ”tänker göra åt det”. Svarade
lite halvskämtigt internt. ”Får leta reda på en passade takstol…”

Men skämt å sido. (Nej, jag är inte självmordsbenägen, bara en
liten aning uppgiven) Jag förstår varför lantbrukare dör!

Jag har haft flertalet diskussioner med liemannen de senaste
dagarna.

If you’re goin’ through hell keep on going

Don’t slow down if your scared don’t show it

You might get out before the devil even knows
you’re there

Det började med att vi gjorde slut på det sämre fodret till
utekorna, i kombination med snö på ingång – de är betydligt mer sugna. Jag
brukar ju näta av balarna inne i hagen för att korna ska tugga i sig det spill
som oundvikligen uppstår, men nu vete rackarn. Lite mer svinn än vanligt…

Korna är som tokiga kring balarna, eller BALEN mer specifikt. Vi snackar en tio tolv kor kring balen där jag ska gå. Och de flyttar
inte på sig. Hinderbana för min del, bland huvud, ben och under halsar. Allt
med ögon på alla håll så inte en dominant kärring, oftast med horn, närmar sig.
(Alla hornade kor ska bort till hösten för övrigt). Hade någon stått utanför
och filmat detta för att sedan visa mig det, hade jag nog idiotförklarat den
där dåren bland alla kohuvud…

Vidare så har jag bockat av en ångestfylld syssla – spänt ut
alla halsband i lagården. Kvigorna har vuxit på sina tre månader inne och
förhoppningsvis växer de ytterligare före betessläpp. Men, som vanligt ångrar
jag att jag inte hanterar djuren mer. Rykta dem och/eller klippa brukar gå bra,
man håller sig utom räckhåll för huvudet. Det gör man inte vid halsen. De känner sig hotade…Inte undra på att en lyckades slita sig halvt om halvt. Dessa låsbrickor har gjort sitt! Indeed! Fäller gör odjuren också!

Så det är livsfarligt när jag kliver emellan kvigorna. Tycker
de. Tycker jag… Hej Hej, klapp på rumpan, två snabba steg in och ett rejält
tag i grinden mellan djuren så man har något att hålla i OM de skulle stirra
iväg sina egna fötter och slå undan mina. Hände ingenting denna gången. Bara
tacksam att jag hade en tom plats bredvid den ena slaktkossan (hon är slaktko
av en anledning!) Hon vägrade släppa ut mig igen så jag fick snällt krypa genom
frontgrinden ut på foderbordet och knata runt om.

Ingen skada skedd, mer än att ett stort ok lättat från
axlarna som kanske kan trilla på någons tår, och jag själv, igen, förbannar mig
för att jag inte springer mellan djuren oftare så de vänjer sig…

Idag fortsatte min vilja till självskadebeteende. Rätt och
slätt så klippte jag till mig själv med ett järnspett i huvudet. Inga detaljer,
men jag lärde mig kvickt hur jag inte skulle stå och bända om jag dessutom tänkte slinta…

En spegel på traktorn hade slagits in så dörren inte gick
att öppna. Skulle hjälpa drängen att fixa det så han kunde ta sig ut. Spegeln
fjädrade till och när dörren gled upp slant jag till på trappsteget och
trillade ner. Höll dock i en störtbåge så blev hängande i vänster arm. Plus för mig. Minus var att positionsljus/blinkerslåda var i
vägen så höll på att slå av handleden. Tur att det är vänster handled som jag
haft ont i ett par veckor, så jag inte ställde till det med den andra också!

Vad jag grunnar på nu är om jag vågar dra täcket över mig i
natt eller om det slutar med att jag trasslar in mig till kvävning, eller spräcker
skallen mot sängbordet när jag trillar ur… Nää, jag har nog förbrukat oturen
för idag.

Kom jag ens under?! Svårt med allt det vita. Vilken lycka när grusbilen hade svängt ut längre bort sen!Jag lyckades dessutom möta en bil snökaoset på Jirkas väg
när jag var på väg dit med traktorn. Oddsen liksom?! Trehundra meter väg. Taxin
blev nog lika chockad som jag över mötet, men han hade den goda smaken att
flytta sig illa kvickt. Ingen gled i diket i snorhalkan, och Jirkas djur
fick sin bale som ombett. (Jag hoppas han var så sjuk som han utgav sig för att
vara så jag inte tvingades iväg i onödan…! Då jäklar;))

Efterlängtad! Och en totalt oberoende medpassagerare. Sen hade jag ett gäng som ropade på mig när jag kom hem också!Lånade också en trevlig bok från Bokbussen som blev
liggandes. Någon som vågar gissa vad jag gör nu på lediga stunder?

En vetesurdeg är kasserad och en ny startad. Baguetterna
till gårdagskvällens tjejträff kunde funka som paddlar till en kajak (har hamnat i högen till skorpmjöl), men
brödet till dagens kycklingsoppa (på egna kyckligar) var så himmelens gott! Hjälp!
Jag skulle inte kunna jobba som säljare då jag inte ser allt det
”underbara och fantastiska” i
allt, men detta bröd alltså…
Bakvägen till vårt hus, som vi knyckt som grovfarstu, är kanske 2,5 kvadrat stor. Jag som går där tjugo gånger dagligen är inte helt övertygad i hur den disponeras. Dörren rakt fram är dessutom ingång till gårdens gemensamma matkällare… Till höger ytterdörren och själv står jag i dörren till tvättstugan…När kvällen är komplett!

God natt

Feberfria barn igår morse! Tjohoooo! (Glädjen blev dock
kortvarig) Fint väder var det också så efter lagård, traktorskruvande då
tallriken var på väg att lämna fälgen (!) och en väldigt sen frukost (nästan
elva) så blev det utgång för samtliga. Lite sol på snoken och lite bus i snön
gjorde gott för själen, men sen blev det in och vila igen. Kvällens temp på
barnen låg återigen långt över det tillåtna.Det var knöligt i skon med en magnet istoppad… Och passar man sig inte så kan man få sig ett ras i nacken helt plötsligt.Maken hade åkt iväg på UV och medan maten stod på spisen
skickade jag ungarna i duschen. De stora i alla fall. Den lilla tyckte jag
kunde vänta tills efter maten men det tyckte inte hon. En halvt söndertryckt duschdörr
och en tvärilsken unge senare så fick hon hamna inne hos brorsan. Och en
ensamdusch sen EFTER maten. Hon har ingen som helst respekt för sånt – kladd upp till armbågarna och potatismos i håret som grand finale. När de
väl var i säng sen så kröp Selma intill – hon som varit hos grannen en vecka
eller nåt och nu har mycket gos att ta igen.

Idag har kroppen strejkat rejält. Totalt utmattad känsla. Nedre delen av ryggen har värkt så det varit svårt att gå. Knän och handleder
har inte heller samarbetat. Väntar bara på att barnen ska ha delat med sig av
bacillerna så den småtäta näsan får sällskap med den ömma kroppen och det
dunkande huvudet.

Lillhönan vaknade med massa feber idag igen, så har försökt
hålla henne nerbäddad. Den nya bvc-tiden på förmiddagen fick avbokas för ännu en ny
och även lillfisens sprutor flyttades fram en vecka.

Själv bäddade jag ner mig i soffan med sonen framför film och har sedan
förflyttat mig till sängen för en stunds sovning, följt av en halv bok som till
sist tog slut och ett koppel ungar som sällskap som slutade med familjemys som
slutade med Selmamys när ungarna försvann och maken började med middagen.

Maken som dessutom halmade upp ena ligghallen åt mig och
sedan slängde till djuren i lagården när han ändå var ute och påklädd. Tror tjejerna gillar sin mineralspann! Och pojkarna ställde upp sig.

Huuuur tar man på trosorna?!En del har Facebook som påminner om årsdagar. Själv skriver
jag tioårsdagbok. I dessa dagar för ett år sedan sprang jag ikapp och avlusade
femtiofem kor ute bland lerkokor, is och i femton centimeter snö. Det är ett
under att den lilla föddes en vecka senare, ”bara” en månad för
tidigt!

Trevlig helg

Hade en spännande upplevelse igår kväll. Lillhönan fick nån feberpsykos/yrade totalt och helt omedveten. Fångade upp henne skrikandes på väg in i brorsans rum. Skulle inte gå på toa. Mamma, jag är kissig. Full speta på kranen och satte sig på en gungko. Skulle titta på TV. Ställde sig upp och kissade där hon stod. Helt blank i blicken. Ner till duschen och ny pyjamas. Imorse var hon helt ställd över att hon hade andra byxor på sig. Var är de rosa med stjärnor?! – De har jag tvättat. Varför?!
Skumt! (Men samtidigt lite intressant…!)

Från kvällen till dagen:
Vem fan stjäl ett P-hus? Det stod i alla fall inte kvar där
det skulle och när jag plötsligt var på väg ut ur stan på andra hållet var det
till att svänga in i ett villaområde och koppla på GPS:en. Sen var det sånt
flyt att någon förbarmat sig över mig och lämnat en p-ficka precis invid en
utfartsport = gott om plats, precis utanför Memiras lokal. Tur jag hade gott om
tid. Och bonden ska hålla sig på gården! Lika konstigt att komma bakvägen till
Ikea sen och helskumt att röja runt själv utan barn. Kunde ta de minsta rutorna
då jag själv kräver väldigt litet utrymme i och ur bilen och inget asande fram
och tillbaka. Enda nackdelen var väl att om man drar på barn så tar man
tveklöst kundvagn. Ensam så skulle man ju inte ha så mycket så det räcker med
korg… Överfull och mer därtill!

Men tillbaka till optikern, och överlämnandet av amningspump
efter överenskommelse med köpare, så visade det sig att det inte är något fel på
ögonen – vilket överläkaren på sjukan konstaterade för ett par veckor sedan
också. Synen har svajat väldigt sen i höstas, men med största sannolikhet är det
hormoner som spökar sen amningen trappades ner. Ingen förändring nu fem år
efter laserbehandlingen. Enda felet är ett liiitet brytningsfel som inte är
lönt att försöka justera. Tummen upp på det.

En runda på Ikea och sedan lite mat innan hemfärd till den
sjuka familjen. Maken vabbat och skött lagården.

Lite plus i kanten på matlagningen när det trots allt är
Alla hjärtans dag och ett nytt experiment på efterrätt som dessutom var
tillräckligt godkänd för att delas med av till gårdsfolket. Alltid kul att
spöka i andras kylskåp när de inte är hemma!

Det friskaste barnet kalasar på apelsin till förrätt och anser maten som överskattad när det finns vitlökssås!God natt

Äta själv ger mycket på golvet. Tur man kan leja ut det till dammsugaren.Lördagens storkalas kom, såg och försvann. Puh!

Första stordukningen i köket. Sexton personer gick in utan
vidare trängsel. Fantastiskt! Middag och tårta och Momo och B på kvällsmat
efter det.

När huset blev lugnt kröp sonen upp i soffan med tjockaste
pläden om sig och frös. Feber. Och där är vi än!

Söndagen var lillhönans födelsedag. Hon inledde
middagsbeställningen med ”köttbullar, morötter, brocc-li och stuvade
makaroner. Då e de FEST!”

Drängen och fru bjöds in på tårta så hon skulle få något firande
på ”sin” dag – att alla var på plats dagen innan räknas ju inte i hennes värld. Och
vi resonerade att de redan skulle fått smittan av feber som nu båda stora
barnen besatt.

Nej, maken har fel. Detta är ingen Cloettaburk. Det är en vällingburk. Har alltid varit (åtminstone för 25-30 år sedan) och kommer alltid vara, även om den varit O’boy-burk i betydligt fler år! Nu är den återförenad med välling! (Med eller utan flaska…!)

Igår var en fyraårskontroll på BVC inbokad – det gick bet. Under
eftermiddagen skulle det vara Bokbuss, men även där kom bud om sjukdom så ingen buss
skulle komma. Lika bra det när det på tidig eftermiddag satte i att snöa
riktigt ordentligt i kombination med en hel del vind. Det blev popcorn och film
istället. Maken hade ryckt in på jobb då en annan åkt på semester.

Idag vaknade sonen lite piggare, nääästan feberfri (med en
god portion tänjning på gränserna). Lillhönan låg en grad högre och betydligt
hängigare.

Den lilla vaknade strax efter åtta – samtidigt som jag
skulle gå ut, så ett snabbt blöjbyte och en flaska välling i soffan så fick hon
klara sig en stund med syskonen. Dubbel plast eller is?! Sen börjar jag bli liiite smått nervös över brunnen. Det myckna regnandet i tidiga vintern fyllde bra. Men det går förhoppningsvis fortare till våren än det går att fylla upp de sista kubiken…!

Efter frukosten fick sonen brått ut när jag förkunnade
kramsnö. Lek i det är alltid kul. Ett par rundor till har han varit ute och
fick drängen till att skyffla upp en snöhög så han kunde gräva ut en igloo, men
det blir nog en annan dag i den hårdpackade massan. Men lite luft och en tendens till sol fick vi i alla fall!

En ettårskontroll blev det för den lilla, som inte hämtar
saker på kommando, pekar ut lampor och syskon när man ber henne. Så lite
efterbliven är hon allt. Inte ens vinka kan hon ju, två månader efter
schablonen så hon är nog ett hopplöst fall. (Tur att syrran får någon dag extra
så hon kan öva på huvudfoting, det har vi aldrig sett hos henne!) Men vi gillar
ungarna ändå! Tro’t eller ej.

Långa armar, god vilja. Lång räckvidd…
Kvällstempen var inte okej. 38,7 på sonen och 39,9 på
lillhönan. Tror de kan glömma allt vad dagis och fritids heter denna vecka. Om
den minsta klarar sig är det väl ett smärre under – hon fick inga sprutor idag
i risk för krock och jättereaktion på allt. Själv hoppas jag att den totala
trötthet jag känt i kroppen idag bara beror på den mördande träningsvärken
efter gårdagens tabatapass. Men det ger sig väl.

Krya på andra sjuklingar där ute!

Prosit.

Han har växt i sin vikt lite, pajken! Så klart måste Snobben vara med och öppna paket!
Medan födelsegrisen var i skolan satsade vi andra på lite
städning. En storomgång i sovrummet följdes av en halvstor omgång i
vardagsrummet. Soffan fick sig en behandling – en skinnsoffa kräver ju lite
kärlek ibland. Något vi är alldeles för dåliga på med tanke på vad den kostade.
Men SÅÅÅ mycket värd med tanke på hur lätt den är att torka av efter små
bebisolyckor, när maken lutar sig tillbaka med kaffekoppen och somnar ifrån
den, och med tanke på hur mycket katthår som INTE fastnar i den!

Den stora mattan slängdes ut i snön och borstades runt. Den
lilla fisen hittade min dammbytta medan jag grejade i köket vilket ledde till
att hon hade en skitkul stund sittandes i en stor vattenpöl och kastade runt
trasan, och en ännu större del av golvet är numera vältorkad! Är mamma dum, får
mamma lida! Smått fuktig unge på vift. Och strumpbyxor är både ganska fult och opraktiskt – de sitter aldrig uppe – men dessa har jag verkligen kärat ner mig i!

Vem har satt en dammsugare mitt där hon ska krypa?!

Gården kom in på middag och tårta. Sonen snöade in på sitt
nya lego men inte tillräckligt för att skippa Onsdax som drog igång.

Slö idag. Hade en körare i skallen igår igen. Satte sig på
öronen denna gång följt av lite dans i vänsterögat – man måste tydligen vidga
sina vyer, men jag gillar det inte!

Maken har hållit låg profil i snart två veckor. En
förkylning har som vanligt satt sig på andningen på honom med järnklor och inte
ger det vika. Som vanligt… Undrar om han gett gener till lillskrutten med som hostar som en dåre varenda natt nästan och gjort sen nyår…Hivat in en pall värpfoder idag. Det som damp ner på gården och förpassades till ladan i väntan på åtgång. Smidigt när man kan ha det på frontlastaren och höja efterhand. Inga lyft eller ryck, bara kasa säck efter säck ner i famnen och slänga in. (Och jag veet att jag kommit snett i pallen, men det bjuder jag på. Är på rätt bra humör och har åttio surdegsbullar på jäsning över natten!;)

Imorgon ska den lilla ungen till tandläkaren en sväng och
får väl då även passa på att handla inför helgens firande.

Fick en kommentar om den frusna tillvaron. Visst är det
smidigare om allt är följsamt, men det är det väl aldrig på detta stället, var
jag på väg att skriva, men det låter ju extremt pessimistiskt även för mig! (Och
då är det illa!) Men för ett antal veckor sedan lovade jag, mer eller mindre
högt, att inte klaga på fruset vatten i år. Och om de uppvärmda vattenledningarna
fryser är det annat som frusit tidigare! Fruset innebär visserligen problem och
tidsåtgång, men också att det är torrt ute. I synnerhet ett sånt här år när
hela årsnederbörden kom på ett par månader och allting flyter.

Hjälp med djurvattning.

Det är inte kul att vara bonde när man gör allt man kan och
djuren ändå står med lera till magen. När man halmar upp allt man har (och
inget finns att få tag på…) och det ändå flyter. När man klär på sig på
morgonen och ångesten griper tag i en för att man inte vet om man hittar en ko
dränkt i lera eller nåt liknande.

Så jo, visst är det bökigt när det fryser men det är också
det bästa som kan hända. Måtte det bara hålla sig kallt nu! Alla mår bättre av det. Korna fysiskt, jag psyksikt.

Hur många hereford ser ni?! #förbannadedjur

Passar på att fixa extra utfodringsplatser nu när det är hårdfruset.

Ett förtydligande med märkning så finns ju den svenska
flaggan på många livsmedel nu. ”Svensk fågel, svenskt kött, svensk mjölk,
kött från Sverige” m.fl. En åtanke man kan ha är att om det har dessa märkningar är det för att man är ”stolt svensk” i det läget. Inga flaggor,
inga märkningar så kan man dra öronen åt sig.

https://www.lrf.se/mitt-lrf/nyheter/skane/2016/04/fran-sverige/

https://www.svenskdagligvaruhandel.se/aktuellt/svenskmarkning/

Ett annat exempel som dock inte är dagsfärskt – Dan Sukker har
numera sitt socker märkt ”Från Sverige” och läser man vidare står det
” Producerat och packat i Sverige. Råvara svenska sockerbetor.” Sist
jag tittade, vilket är några månader sedan, stod det tex på Icas strösocker
”Producerat i Solna för Ica Sverige”. Inte någon som helst fingervisning på
var betorna växt.
Många reaktioner på de senaste dagarnas texter. Synd att de
flesta kommentarer är från bönder… Missförstå mig rätt. Dessa är ju redan frälsta liksom…!
Och på tal om frälsta!?; Har fler än ”min” familj koll på uttrycket
”Kan inte Mohammed komma till berget får berget komma till Mohammed”?
Precis detta skrev jag till en häromdagen. Och en kort stund senare kom jag på
att personen i fråga är muslim… *svälj* Som tur var bemöttes det med ett
skratt och än har jag inte fått kallelse till Imamen. Jag i ett nötskal alltså!

Idag var det dags för spånhämtning. Två timmar före planerad
avgång gick jag och drängen ut med lillan i vagnen för att ställa i ordning. Flera
månaders regn följt av påfrysning över natten och sedan tio minus i flera
dagar. Allt är fastfruset! Ta-daa! Surprise!

Så efter en lång stund att lossa balklon var det dags att
försöka få på skopan som inte har samma CC i sina ”fästöron” så det
fick fixas.

Spånkärran besitter inte dragögla som de flesta andra
vagnar, utan det gamla hederliga gaffel/jordbruksdraget. Innebar att
hitchkroken behövde vändas så traktorns motsvarighet kom fram. Yeyh! Kofot,
hammare och gummiklubbor i olika storlek, en jäkla massa tid och terapiarbete senare
så satt kärran efter traktorn och skopan på lastaren. MEN! En annan traktor
stod i vägen. Total igenfrusen i dörrarna så omöjligt att ta sig in. Jag såg
däremot att bakrutan inte var helt spärrad, så morakniven in under listen och
bända försiktigt så gick det att klättra in den vägen. Precis som på den gamla goda tiden. Sen så var det bara att lossa
de genomfrusna spännbanden som håller taket på plats innan det kunde lyftas
av…

Här var det lågt i tak…

Och efter alla dessa många-om-och-men så kom drängen iväg
och kunde möta mannen på träindustrin för lastning. För egen del kunde jag ta
med mig slangen som tinat i mjölkrummet och vagnen med lillfisen i i andra
näven för att fylla vatten till mina törstiga herefordar utanför köksfönstret.

Unge från vagn till bil och efter lillhönan på dagis, hem
och skicka in dem båda och gick själv till lagården. Drängen kom hem med lasset och
maken kom en stund senare med sonen.

Taket på spånkärran och inte samarbetade spännbanden
mer då än tidigare. Middag, två bakade kakor, barn i bingen och storkok mat
till den lilla står på trappan och svalnar inför paketering.Vad då reflex? Nädå mamma, jag tar ingen reflex från din låda!

Maken är på älgmöte och själv är det fikadags nu före
bebismat och nattning.

Imorgon firar vi en sjuåring! Vårt kök. En helt vanlig tisdagseftermiddag. Tänk då att det är tre gånger så stort som det gamla……Med en riddarprinsessa och en legosoldat… Snart är det dags igen!

Tittade någon på mjölkdokumentären igår?

Jag gjorde, men jag vet inte riktigt vad jag ska säga om
den. Världsbilden har jag inte helt klar för mig, det blev klart igår. Vad som
putsades kristallklart däremot är SVENSKT!!!!

Men det är klart, ska lantbruksrörelsen sågas är det lika
bra att göra det ordentligt. Nu inväntar jag bara en ny dokumentär där den
svenska (mjölk)bonden ställs mot den utländska. För allvarligt; Man behöver ju
inte ens låtsas att vara smart för att fatta att tiotusen kor på samma ställe
är ohälsosamt för kossan som individ, kossorna i flock och närmiljön. Är en
bonde dessutom inte beredd att kämpa för sina djur, i dokumentärens fall
kalvar, då är man i fel bransch! Visst ska det finnas ekonomi i ett företag,
men är det levande ting inblandat ska även dessa tas hänsyn till.
I det fallet
kan man faktiskt lika gärna kliva utanför bonneriet och titta på vård och omsorg
generellt i samhället. Det skärs ner och skärs ner på brukares och patienters
bekostnad, för att inte tala om de som arbetar i det, och faktum är att jag vågar tillstå att om en bonde skulle bli
påkommen med en djuromsorg liknande många äldres omsorg i Sverige idag skulle
bonden omgående få ålägganden, om inte djurförbud.

I kossans fall krävs sällskap, ren och torr bädd (helst ren
blöja alltså), mat och vatten av hög kvalitet som tillgodoser individens behov
på samtliga plan, utevistelse under minst hundra av årets dagar och restriktiv
medicinering. (Stöd Svenskt!)

Skillnaden är väl att en enskild kontrollant, med hela myndigheter
bakom sig, kan ge sig på en bonde. Tillika påhejad av veganrörelsen. En
kontrollant kan dock inte ensam ge sig på en hel myndighet som styr de, i många
fall fantastiska, undersåtarna som dagligen på odrägliga nivåer trälar för att
brukare och patienter ska märka så lite av det som möjligt. All heder till dessa personer.

Men men. Tillbaka till dokumentären så var det ändå lite kul
att de hade med bonden från Sydtyrolen; som valde lite färre djur med omsorg
för dem. Färre djur, mindre intäkter, mindre kostnader. Men ett drägligare liv
för samtliga. Det är den nivån Sverige ligger mot. Ett helt annat tänk än de
pengagiriga typer som skildrades till stor del i programmet. Ska som sagt bli
kul att se när den svenska sidan skildras. Den siffra jag hittade så hade
genomsnittsmjölkgården i Sverige 87 kor 2016. Den gård med flest kor är jag
osäker på, men en liten plinga i huvudet säger 1600. (lägg inte vara på detta!) Skillnaden mot EU (som
sägs vara jämställt) är att sex, sextio eller sexhundra kor – alla ska ha bete!
Och inga får packas ihop i bunt i så kallade Feeding Lots och pumpas med
kraftfoder för att accelerera i tillväxt under de sista månaderna i livet. I
vissa fall både med hormoner och antibiotika då så mycket djur på samma ställe
höjer smittrycket.
Summa summarum: LETA SVENSKA MÄRKNINGAR!!! Och där det inte finns märkning innebär det i många fall att det är för mycket konstigheter tillsatt…

För att skildra den privata sektorn så försvann en bebis i
vagnen igår och resten av familjen tog en tur till kyrkan. För egen del tänkte
jag ta tillfället i akt efter andrafrukosten att krypa ner i sängen med boken. Det
satte katterna stopp för! Snobben fick ett sånt där totalt knasgoseryck och var
precis överallt och ingenstans, helst samtidigt. Lagom tills jag lyckades värja
mig från honom kom Selma och körde ungefär samma vals. Och när hon lugnade sig
och tog plats på bröst/mage så stormade tre huliganer in!

Lugnet före stormen…
Vad som hände i kroppen i fredags efter massagemattan är ett
mysterium. Huvudvärken ändrade karaktär och mina armbågar har inte varit av
denna värld. Igår började knän och fotleder spöka så nu vaggar jag fram som en
artrossmittad anka i övre medelåldern. Charmigt värre!Lillan fortsätter att vidga vyerna. Allt att stå mot är provat, nu är det stå på som gäller. Och titta in. Alla skåp och lådor. Vet inte hur många gånger vi räddat henne från kökslådorna som stängs när hon rest sig, dragit ut dem och sedan följt med in – med fingrarna emellan… Sonen kom i snickarmode och satte igång med biramar på eget bevåg.

Idag var det dags för den ”riktiga” behandlingen.
Djupgående vibrationsmassage. Det var en upplevelse. Tänk att cykla alldeles
för fort på en nysladdad väg som följts av en bandgrävare, och till det ett
ljud av en nervarvad sticksåg eller trött symaskin… Skumt. Och så
Djääääääävulskt ont på vissa ställe! Men jag är tålig. Hur lederna känns nu ska
vi inte gå in på, inte heller skallen, tröttheten eller något annat som råkar
finnas i kroppen. Jag tror hon fick loss något, sen kan vi lämna det därhän. Inte funkar det att lägga henne inne inte… Kallt, storm eller stekande hett.

Kallt idag. Tretton minus när jag anlände stan. Men ack så
vackert. Strålande sol och vindstilla. Tog chansen och plockade i ordning lite
i bilen och monterade in bilstolen till den lilla. Babyskyddet börjar vara
snävt med vinterkläder. Men det får vara med lite till. Smidigt att dra runt
det i traktorerna!