En ung bondes vardag

Direkt efter lagården tog jag med mig drängen för att flytta
korna över vägen igen på andra sidan brukssamhället. Borde gå bra men är så
typiskt om ett djur skulle strula så man själv tvingas att gå av vägen och så
kommer en bil just då… Inga problem med djuren och inga bilar!

Lagom till avslutad frukost ringde en John Deere-säljare
från Höglandet. Lyssnade inte helt noga, men antar att han var ny, och nu
ringde för att presentera sig och stämma av läget med kunderna i hans distrikt.
(Jag har ingen aning om varför jag finns i deras register för mig veterligen
har jag aldrig kontaktat dem!) Hur som. ”Hej! Jag heter Blablabla och
blablabla och jag antar att du driver gården med din gubbe!?”

– Nej!

TYSTNAD! TAGNING 2 ooooooch action:

– … Nähä.. Nu blev jag förvånad! Har ytterst få tjejer i
mitt register och de få som finns gör det för att de har rörelsen ihop med
mannen… Du har ju ingen vidare ålder heller!

– Det kommer ge sig med åren!

TYSTNAD! TAGNING 3:

– Jo… Sant! Har du mjölk eller kött? Hur mycket mark
brukar du?!

– Nära på 110 hektar plus ungefär trettio där mina köttdjur
svarar för bete.

– Hur mycket djur har du?

– 150-160 totalt.

TYSTNAD! TAGNING 4!

Typ så gick det vidare. Och lagom tills han
”ojade” sig över hur mycket jag borde ha att göra slängde jag in tre
barn också. Sen var han definitivt tyst! Eller inte egentligen, men det ska ju
inte en säljare vara! Istället konstaterade han att jag hade New Holland och Volvo BM och plötsligt undrade han om Sömmerskegrannen, nämnd vid namn, var den förra lantbrukaren på gården. Kanske har hon en Johnny-Hjort undanstoppad någonstans så hon också finns i registren, eller så är världen bara liten. Händer ju allt som oftast

Hällregn hela dagen så passade på att klä på mig och gick ut
för att blåsa av strängläggaren. De kvarvarande hektar som skulle slås kommer jag nu att
beta istället. Inget vettigt väder i sikte och även om det skulle bli det
håller inte marken att köras på. (Det kan komma att bli problem med
gödselbrunnen av samma anledning, och den har fyllts på rejält nu i regnen!)

När jag och drängen
tittade imorse var det blött på mitten av surhålan. När jag åkte ikväll stod en
fjärdedel av åkern under vatten, och på ett annat ställe halva vägen…

Strängaren och slåtterkrossen ska strax in i ängahuset på
vinterförvaring, och pressen ska rullas iväg. Men först ska de spolas av och
smörjas upp. Efter ett tag var jag blöt in på underkläderna – skulle behöva nya
regnkläder igen – och gick in. Sonen precis hemkommen då och lillan vaknat i
vagnen.

Torkade till och ut i lagården. Gick över samma elva djur
idag som hastigast med skrapan, två stirrade till de första sekunderna men de
övriga slängde en blick över axeln och höll ut svansen med munnen full av ensilage. De är ganska
lättformade just nu!

Barnen till brukssamhället och jag på dans. Blev totalt
vimmelkantig där när tröttheten ramlade över mig så nu är det fikadags och
sedan bums i säng. Galningen till make åkte ut till föräldragården för att måla
panel nu när jag kommit hem och barnen i
säng…

God natt

God morgon! Väggen är gul.

Betydlligt piggare idag! Kommit i fas med mig själv igen. Tur
är väl det för dagen har gått i flygande fläng. Med en nalle-indian! Hon kanske kom att tänka på den där dansbandslåten (Lasse Stefanz?!) som går nånting sånt. ”Hallå, du nalle-indian…”

Hon kom nämligen på att man kunde ”oha” i bilen och
slå näven för munnen samtidigt ”Oohaohaohaohaohaw!” Prova det i en kvart!

Dagislämning och beteskoll före lagård och bebisen i
vagn. Frukost för mig, väcka bebisen för mat och i bilen igen till BVC. Hon har
spräckt sjuan! Inte med mer än fem gram, så det berodde väl på att hon nyss
ätit och inte lämnat något ifrån sig. Längden torde vara densamma i alla fall.
66 cm i strumplästen.

En sväng för lite mathandling innan vi styrde hemåt. (Lillhönan var väldigt noga med igår att vi skulle till BVC, babysim och ICA! Icke att förglömma! Hon kan rutinerna!)Lät bebisen
sova vidare i bilen medan jag lunchade. Väcka och mata för att sättas i bilen
igen till babysim. Plötsligt var vi där med ”de stora” barnen. Fortsättningsgruppen. Men den ena mamma tittade på oss och konstaterade att lillan fortfarande ser så liten och späd ut. Men så var hon väl inte så gammal heller?! En av de yngsta i gruppen va? Nope. Minst möjligen, men likväl äldst! Chock på den du!

Totalt värdelöst med en sån här dag. För mycket tid för att slå
ihjäl i samhället, men alldeles för lite för att kunna göra något hemma.

Heja rosen! Sällskap på hygget på vägen hem. Ser ni honom?

Lite småärenden innan vi åkte hemåt sedan och vips till
lagården. Hade lite tid där och tyckte det passade, så plockade fram
ryktskrapan och gick över ett gäng. Mest för att det är ett bra sätt att stifta bekantskap. Detta säger jag inte när jag försöker få eländena att flytta på sig ute och inget hjälper. Men det är trevligt (oftast). Reaktionerna?! Typ så här:

– Whhhaaaaaaaaaaaa!!!!!!!!!!!!! Vad gör du?!! RÖR du vid
mig?!???!??????

– …Eller vänta lite…

– Åh! Åh! Åh! Liiiiite till där vid svansroten!

– VAFAN! GÅR DU?!

Kom därmed in lite senare än vanligt. Maken hämtat sonen i
församlingshemmet och middagen på gång. Tog mig i kragen och stoppade
arbetskläderna i tvättmaskinen. Det som jag tänkt göra i minst två veckor…
Men så vet man att det skulle bindas in djur och hur skitig man blir av det, så
då kan man ju ha de gamla lite till. Sen har det inte blivit av!

Men nu så! Lång, varm tvätt och en het tumling, så dör de
flesta baskilusker. Och på tal om baciller så blev jag så full i skratt att jag
fortfarande fnissar! Hörde på radion en morgon där de pratade om handduksbyten.
Man borde tydligen byta handdukar efter två handtorkningar. Helst oftare om man
hade barn. Minns inga siffror, men studier visade att de efter dessa två användningar
innehöll enorma mängder av Colibakterier och ganska många E-coli. Eller risk
för i alla fall. Alltid denna risk. Hade man satt samma forskare på att studera
hur många gånger om dagen en lantbrukare är med sina skitiga handskar i
ansiktet hade väl vederbörande dött på kuppen. Forskaren eller bonden får ni
avgöra själva!

Mannen är iväg på föräldragården en sväng och plockar i
brädhögen. Hemma eldar jag för fullt och vaktar ett par plåtar bullar i ugnen –
lite gofika snart, det är gubben min värd när han kommer hem..

God natt

Jag har sagt det innan och säger det igen: Man ska en dag inte
vara slö, för dagen efter känns man dö’…

Den där känslan när man legat i influensa med över fyrtio
graders feber i en vecka. Tänker att Äh, jag var ju feberfri igår så idag kan
jag leva som vanligt! – Den känslan har jag haft i kroppen idag. Stängslat in
ungefär två hektar, det kändes som tvåhundra!

Satt en lång stund i bilen bara för att hitta orken att lyfta
armen och öppna dörren. Sen har det ju inte varit bättre att det varit totalt
genomskärande kallt idag. Klädd som en Michelingubbe och ändå har ryggmärgen
skallrat.

Antingen var djuren
väldigt nöjda, eller har de glömt mig under grannvistelsen

Värre var det med den andra gruppen. Och ett ganska klassiskt exempel: Tråden nerriven på ena sidan vägen och delar av stänget rivet på andra sidan vägen…

Fick räkna in
hjorthägnet så ingen trillat i drickat…

En tur till Mormor och Morfar sedan sonen plockats upp vid
bussen – idag glad – och Bokbussen. En promenad med Morfar och barnvagn (hade
jag inte frusit ihjäl innan gjorde jag det då, utan underställ och mössa!) var
nyttig för oss båda tror jag. Mycket hann ventileras på de två kilometrarna. Fika
och tårta lite för tidigt för gubben – nästa år blir det storfest, sa han, men
i år får vi hålla till godo.

Min moster hade nog
lite rätt. Visst finns det likheter mellan lillan och hennes mormor?!

Hemma ganska sent så gick maken till lagården och jag kurade
inne med barn och brasa. Fortfarande kall och ruggig. Skippade träningen och
bäddat ner mig i soffan mellan filtar. Snart sängen nu när den minsta äntligen
somnat. Hon är inte helt övertygad över att ha petats ner i botten (av sängen)
och inte gör det saken bättre att stollen till fader skjuter spik i brädorna på
andra sidan väggen.

Dags att ladda om inför morgondagen. Så här hinner vi inte
ligga!

Denna fredag… Jag vet inte hur jag ska formulera det eller
sammanfatta det, men det satte igång många tankar på mig. Tror jag rätt och
slätt skriver ner det som snurrar, så ”är jag av med det”, så är ni
inte intresserade, klicka bort rutan eller scrolla en kilometer neråt.

I brist på bröd får
det gå med limpa, det vet de flesta. Men i brist på besk sinkomjölk får det gå
med kattmat…

I fredags kväll flyttades jag tillbaka till ett litet
extrarum i avskildhet på skolan. Samlat för samtal med lärare och klassens
tjejer. De mot mig. Skit samma vem som hade gjort rätt eller fel, men ingen
stod på min sida av rädsla för att bli utfryst från ”de tuffa”. Jag
passade inte in i det gänget, och inget annat heller. Alltid ensam på mellanstadiet. Mer eller
mindre självvalt, mer eller mindre uppskattat. Haft lätt för mig i de flesta
ämne, vilket inte bäddat det bättre för mig.

Jag har blivit kallad allt från osocialt stud, till saker
som inte lämpar sig att publiceras varken här eller någon annanstans. Jag har
fått skor kastade på mig, med eller utan händer i.

Framåt slutet av högstadiet lättade det. Tjejerna fick mer smink
(har fortfarande inte fattat vitsen med helspacklade nyllen, paljettlinne och
stilettklackar, i kombo med träningsoverallbyxor), killar och sprit att tänka
på, plus att killarna i klassen kom på att det kunde gynna sig att samarbeta med
mig i grupparbetena.

Förenklat kände jag inte bara glädje i fredagskväll när ett
samtal med fröken på skolan klargjorde att sonen blivit hackkyckling på bussen
hem. Däremot fick det en förklaring till att han flera gånger kommit i tårar. Det vi trott berott på att vi kommit en minut för sent och inte stått och
väntat på bussen… Han tiger som muren. Håller alla tummar och tår att det slutar upp medan tid
är.

Skyltarna invigda.

Hur som:

I fredags var det motigt. Startade upp med djurflytten innan
frukosten. Gick hur smidigt som helst att fösa korna på vägen. Vad som var
mindre roligt var att vi hittade en katt en meter ner i diket. Med ena bakbenet
i konstig vinkel och skrek i högan sky. Hur kan man bara låta bli
att se efter hur det gick när man kört på ett djur? Även om det råkar vara
”bara en katt”?! En del efterforskningar men fick aldrig klarhet i
vems katten var. Däremot kom en gammal man ut och bar med sig katten hem där
den skulle ”få behandling mot lidandet”. Jag hade uppskattat att
någon avslutat lidandet för min katt om den legat påkörd, men jag hade också
velat veta vad som faktiskt hänt den och/eller fått begrava den på egen mark. Kunde
inte bara lämna den där i alla fall, och jag är så evigt tacksam att jag slapp
slå ihjäl den. Hade jag varit tvungen så hade jag, men jag har knappast sett
fram emot det.

Inte lätt att bre
dessa skivor…

Sen var det svårt att komma igång igen. Satt mellan frukost och lunch och
pratade med drängen och fru innan jag pallrade mig iväg norrut och satte
stängsel. Släppte över djuren med sex stolpars marginal och en titt på klockan
förvånade mig. Kvart i tre. KVART I TRE?!! Jag var ju säker på att den var
minst kvart över fyra!

Ser ni?! Stängt i
hörnet! Och inte var här några djur för det!?!

Balen blev låg och
omedgörlig.

Körde ner till sjöspetsen och började riva. Mannen kommit hem
men hade kört ut och kollat över stängena på föräldragården – grannen där
skulle släppa tillbaka våra kor från deras mark. Lagom att göra klart där jag
var för att åka hem till lagården. En fika och sedan släpptes make och barn av
vid simhallen medan jag och lillan åkte och handlade lite mat innan vi anslöt. Middag
där och slängdes nästan ut denna fredagen också.

Igår jagade maken. Jag hade en sällsynt och jättemysig
kvalitetsdag med barnen. Myste inne en stund innan vi gick ut och plockade upp
potatisen som ingen hunnit bry sig om. Inte var det mycket, men stort och fint
det som var och inte så många gröna. Hade satt potatisen och skulle gå till
hönorna ett par veckor senare när två tranor stod och rotade där. Dessa
förbannade otyg! Tappade suget sen.

Plötsligt såg korna
oss, resten är – som bekant – historia

Inspirerad av mamma…

”Fornfynd”

Glada hönor, mindre
glad bebis som fastnat i halvsittande krypställning

Sen potatisen var plockad, ogräset inkört till hönorna och
vi ätit lunch, satte vi igång att baka. Fyra limpor bröd, ett femtiotal cookies
med vit choklad/tranbär och 3x choklad. Det var kampanj på såna på Ica, men jag
kom på att hemgjort är godare, så köpte med en påse tranbär hem istället… Avslutade
med trettiotalet muffins innan vi ansåg oss klara. Och så var det hög tid att
flytta ner dagens åttamånadersbebis till bottenläget i spjälsängen. Varit på
väg i minst en vecka, men då hon stod i krypställning med ena handen på
överliggaren när jag vaknade, kände jag att det började vara dags. Utan vidare
omsvep!

Kvällen bjöds på samtal och fika med Jirka sedan barnen var
nattade (nåväl) och maken var på föräldragården med panel.

Idag har vi faktiskt hållit söndag. Antar att vi får ångra
det imorgon, men maken gick till lagården och sedan vi alla ätit frukost gick
lillhönan till drängen, lillan i vagnen och vi andra tre kröp ner i sängen och
läste. Faktum är att vi inte kom upp därifrån förrän den lilla vaknade för
lunch…

Ett tag med dammsugaren och några tvättkorgar uppredda och
inlagda. Dynorna till utemöblerna är tvättade och hänger på tork framför öppna
spisen – tror inte att vi sitter ute så mycket mer nu.

Pyssel på olika vis. Allt sker i vanlig ordning på golvet…

Duschstol:)

Nu laddar vi ännu en gång för en ny vecka med ännu mer
stängsel. En måndag med Bokbuss och träning. En tisdag med födelsedagsmorfar,
BVC och ny omgång babysim. Onsdag med Onsdagsträdd och linedance. Sen rullar nog resten på…

Nu ska vi veva igång Allt för Sverige på play. Vår dåliga kontakt omöjliggör mottagning från SVT i regn, så det blir ingen TV idag.

Efter förmiddagens
saga sattes en Rödluvan-föreställning upp precis före nattning.

Rejält frostsnupet i natt.
Säsongens första! Minus fyra grader när bilden togs vid andra gården klockan
åtta. Men vilken dag sedan! Katten uppskattade våra mattor på vädring (hrm, sen
några månader…) och solade för fullt.

Vilken dag vi har haft! Tjuren var knappast bättre utan
sämre tidigt imorse. Väga för. Väga emot. Efter många om och men beslutade vi
om slakt. Maken som stannat hemma från jobbet bad en jaktkamrat om hjälp så tog
de hand om det i ”jaktlagets slakteboa”. Grymt mycket värt att ha ett
sånt ställe att kunna vara på. Och sedan hänga in i kylrum. Mången tack för
detta. Tjuren behöver inte plågas mer och hur dumt det än kan låta så känns
det bättre att kunna slakta än bara skicka på kadaverbilen. Något som hände
alldeles för ofta förra höstvintern. Förvånande nog var det ingen favorit som
drabbades denna gången. Det kommer ändå kännas bra att plocka upp honom ur
frysen och veta vem han var, hur han levde och att det som gjorde var det bästa
för honom efter förutsättningarna. Och så vet jag att han definitivt inte varit utomlands (om inte
utsocknes räknas…) köttet är inte ompaketerat och inte heller felmärkt
(eller, det kanske har hänt…) Tur vi inte fick så mycket älgkött, och att vi
ätit undan väldigt bra i frysen så att man nästan gått och väntat på att något
ska hända så man får påfyllning. Börja köpa kött liksom??!!

På väg mot sista
vilan.

Efter lunch åkte maken iväg på jobb. Det som skrek efter
honom då det varit strömavbrott som strulat till flertalet maskiner, och att
den andra med kunskap om slipning av verktyg är på semester, så flera tempo
stod stilla. Ja, förlåt, får jag väl säga. Men tyckte inte att tjuren skulle
behöva stå krokig, påverkad och tungandad i åtta timmar till! Tack och lov
brukar trumsjuka inte vara så vanligt, för vår del (glöm att det där skrevs)
och det brukar inte vara så himmelens tjurigt att få bukt med! Det upptäcktes ju ändå i ett relativt tidigt skede igår kväll. Fått tips av en
annan bonde nu att prova diskmedel (ja, i kärlek och sjukdomskrig är allt tillåtet!) nästa gång då det tar ytspänningen och på så
vis kan hjälpa till att lösa skumproppen som blivit när systemet av någon
anledning stannat upp. Idisslingen stannar vilket leder till att djuret inte
kan rapa upp denna katastrofalt miljöfarliga metangas som istället stannar
kvar i magen och pumpar upp den som en ballong. Ju längre tiden går utan
behandling desto större mage som i sin tur trycker på hjärta och lungor. En
långsam, men säker, kvävning kan man säga.

Nog om detta! När hela förmiddagen gått åt till tjuren,
lagård, bebis och fika till slaktgubbarna så hämtade jag och drängen kvigorna
vid norra sjöspetsen och körde ner till rännesbron utan lagård på andra gården.
Framme på gården revs ett stängsel och längre framåt samhället gjordes
stängslet klart. Kom medvetet tio minuter för sent till dagis just på grund av detta, men
kändes sååå onödigt att åka tillbaka till hagen för de sista trettio meterna
tråd senare!

Den lilla hade tagit en tretimmarslur i vagnen hemma så fika
med lillhönan som sedan försvann efter brodern hos drängen och fru. Har jag nämnt hur bortskämd man är över ”generationsboende” när det strular?! Mat till
lillfisen precis innan det var dags för lagård.

Systerlek. Bygga!
Rasa!

Middag med maken innan han styrde till UV och jag har nu
nattat barnen. Startat diskmaskinen (vilken uppfinning!), satt mig i soffan och
tagit mig en bit choklad trots att det inte är helg. Jag behövde det. En tvätt från maskin till tumlare och en sväng i duschen. Tidig nattning idag är tanken (igen) och
imorgon måste de där tjugoen korna flyttas. Håll tummarna att de inte gör det i
natt. Tänkte nyttja grannarnas staket på ena sidan vägen, och mitt egna
stängsel på andra sidan för att driva dem (djuren alltså) där och slippa lasta upp dem för
hundra meter. Wish me luck!

Visst kan det vara
mysigt att läsa under en stol!? Kanske tycker hon att hon är lite liten. Hon
satsade nämligen en broschyr om Växa Nytt.

God natt!

Vilken vändning kvällen tog!

Körde djur idag. En blick säger mer än tusen ord, och maken
är för väluppfostrad för att säga något, men blicken han gav mig när jag
berättade att vi kört ner tjugoen kor på Skyåsaträdan… ”E Du helt dåmmer i håvet?!!

De äter snart slut på detta typ 0,3 hektar stora skifte. Sen
måste de flyttas. Skrikhalsarna har jag tröttnat på, så de skickade jag iväg åt
byn till. Undrar varför grannarna inte hälsar längre…

Barnen på onsdagsaktivitet, jag på dans och maken tog den
lilla med sig för att kolla läget i älgslakteriet.

När planen sedan låg i att baka ut ett par långjästa
surdegsbröd, packa kött och försöka komma i säng i vettig tid, uppmärksammade
drängen en trumsjuk fjolårstjur. Så den har vi jobbat med ett tag nu. Mjölk,
olja, slang i magen, motion. You name it. Kanske gjorde det nytta, kanske var det önsketänk att han började rapa… Han är ”lämnad åt sitt öde”
och vi håller alla tummar att han är bättre imorgon, om inte annat inte mycket
sämre för då kan han hoppa i frysboxen ihop med älgköttet som maken är och
hämtar nu…

”Vad är bra med det här?”

– Endast färsen behöver tas omhand ikväll

– De få timmar vi får av sömn är efterlängtade

– Vi kan knappt få färskare bröd till frukost än av de
limpor jag försöker vänta ut just nu

– Klockan blev mycket nog för en kvällsfika till! Aldrig fel.

– De flesta har lagt sig så det går som attan att ladda upp bilder nu när nätet inte är överbelastat

Livet på landet. Livet som bonde…

Dags att hjälpa till med färsen. Sen gäller sääääängen!

Fler än jag som var
ovillig att vakna.

Stängsel var det ja. Men inte i den omfattningen som var
tänkt. Men ändå! Förmiddagen lades till att ställa i ordning inför
spånhämtning. Drängen tog kärran och mötte upp maken vid hans jobb,
träindustrin, när han slutade för dagen.

Bebisen följde med mig och var så snäll att hon somnade i
bilen på väg till betet. Satt där medan jag satte stolpar och kliade mig i
huvudet för bästa sträckning och om/hur vatten kunde lösas på bästa sätt. Mycket
smidigare på ”gammal” invand mark. Slutade med att jag studsade över
bäcken i bortre kanten så kan kossorna dricka där. Slipper vattenkörning på så
vis. En torva höll visst inte på vägen tillbaka, men stöveln räckte till. Inte
med en centimeter, tror jag. Det räckte denna gången! Stressade hem för att
möta upp sonen. Mötte hans busskamrater på vägen hem… Hoppas jag hinner ikapp
honom innan han är hemma på en öde gård. Ingen buss kom jag ikapp. Ingen unge.
Tittade in. Heldött. Får kolla med sömmerskegrannen som visst var hemma. På väg
över trädgården kom jag dock på det: Tisdag. Tisdagskul i församlingshemmet
efter skolan. Så! Dags att blåsa faran över. Inte en kotte hade en tanke på att
det var tisdag! Vilken lycka att se denna insådd!

Tillbaka och gjorde klart med tråden också. När jag kom
tillbaka till bilen satt lillan och lekte med nåt. Klockan var dagishämtning
sen hem igen för fika.

Drängen kom hem med lasset som skulle täckas och maken
plockade sonen på vägen hem.

Nu kommer garderobsdörrarna på plats! Imorgon ska jag
försöka få iväg några kor till det nya betet. Först en natt med sömn,
förhoppningsvis. Natten som gick var av oklar anledning bristfällig. Får hoppas att bebisen inte blev helt traumatiserad av att hon fastnade i kökshörnet. Man ska inte måla in sig i ett hörn, inte heller backa in i ett om man inte har fattat att vända! Film på instagram @bondeniskarvhult.

Blåmärkena börjar
blekna. Nu ska bara foten läka också. Den som måste fått sig en ovetandes törn.
När jag vaknade i torsdags var det knappt att jag kunde stå på den. Fortfarande
är jag mer än tacksam över att vi flyttat ner en våning – hade inte funnits en
chans att ta mig ner med bebis på armen. Möjligen med bärsele då. Känns ungefär som den
gången jag trodde jag var nere från överslafen och hade ett steg kvar. Blev ett
långt kliv ner och akuten efter det. När jag inte kunde gå efter en månad var
jag inne igen ”Oj, du har visst en spricka på ett par centimeter mellan
lilltån och nästa, fast rakt in i foten. Men nu har det ju börjat läka!…”
Efter den första vakna halvtimmen har jag le’at igång det hela och är helt
rörlig utan något konstigt, så det går nog över tills jag gifter (om?) mig…

Dagens planer blev inte som tänkt! Så förvånande! Men mycket
annat har hänt.

Mannen fick gå in och jobba extra, så hade två barn hemma. Lillhönan
klargjorde snabbt att hon inte skulle med och stängsla, så hon försvann in med
drängens fru efter lagårdspasset och själv smet jag då ner till andra gården
för att dra lite trådar och sätta stolpar medan den lilla sov.

Lillhönan i livlig
diskussion om vad hon och drängen skulle göra idag. Tyvärr fick han ju
mammadaten istället.

Tittade till djuren där och såg min chans! En tråd runt de
sju vid Bruket och de sjutton stängdes in uppe vid husen. Hem och åt den ordentliga andrafrukosten vid halv elva,
tillsammans med lillan som vaknat på altanen. Kollade med drängens fru om hon
kunde ha båda barnen en stund, det gick bra. (En stund som visst blev hela dagen med barn som droppade in allt eftersom. Men det hade bakats och grejats. Nyttigt för alla!)

Tog drängen med mig och lastade
upp de sju, körde hem och skiljde av kalvarna som bands in. Korna ut och tjuren
fick snällt stanna kvar i kärran och åka tillbaka. En sväng upp bland husen på
andra gården och tjuren där lastades upp. Årets smidigaste lastning tror jag.
Öppna och in med honom bara.

Bägge pojkarna kördes den lilla biten till hjorthägnet och
släpptes in till Party och Empires stora förtjusning. Nu fick de visa sig på
styva linan. Och det triggade även dem emellan, så när jag tittade till dem
senare stod de båda med världens tomteskägg kring munnarna och skulle de ta ett
steg framåt låg tungorna i farozonen. ”Santa in disguise as
hereford”, som The Beatles sjöng. Eller vad det ”Lucy in the
sky” kanske?!

Rudolf och Sven i
drabbning. Senare med Empire och Party. Krokus höll sig på avstånd bland
flickorna.

De resterande sexton kor och kalvar lastades upp i två
omgångar och kördes hem. Till sista lasset var maken hemkommen och bidrog med
att hiva upp grindarna på kärran igen. Sorterade bort korna och skulle låta
kalvarna vara kvar i uteboxen, men efter en liten stund började vi dra i kvigorna och band
in dem. Tjuriga jäklar som varken var rädda eller led av stress. De stod där de
stod helt enkelt. Och det tog en j-a tid att få dem på plats. Hade vi börjat så avslutade vi. Kom in vid sjutiden.Elva kalvar till inne, och mina öron försöker programmera om då tutandet utanför
fönstret (nytt ställe då det andra flyter efter allt regn) inte innebär vidare
fara. Tror jag i alla fall. Kanske får plocka kor i halva byn imorgon?!! Kan ju
trösta med att det bara är tio delningar kvar nu då. De som är på
föräldragården.

Jag som hävdade dyrt och heligt för ett par inlägg sedan att
jag inte slarvar så mycket med maten. Det har jag gjort idag! Det har gått i
ett ändå! Och den där skinkmackan med mjölk vid fyra var gudomlig!

Andra gården är tömd på djur, förutom i hägnet då. Lite
stängsel är uppe och mer ska det bli. De kor som skrikit av sig ska få åka på
ny turné längre fram. Typ snarast möjligt medan gräset är hyfsat grönt.

En påminnelse om att
hösten är i antågande – det där batteriet som borde bytts i våras…

En visit av DeLaval
också. Pumpmotorn som tömmer mjölk från slutenheten till tanken skar ihop igår.
Men det är inte min huvudvärk.

Efter en välbehövlig middag, dusch och färdigställande av
lillans mat som inte blivit tidigare idag (gör vad du ska annars kommer du inte upp igen. Gör vad du ska… Gör vad du ska…) har jag nu landat i soffan. Lite rejälare
fika väntar för att toppa upp dagens slarv så natten överlevs.

Sen är det ju himla roligt att än en gång få höra att jag skriver
”roligt”. Jag är inte säker på vad jag gör, men får väl fortsätta då!