En ung bondes vardag

Då var det första ”svarta” dagen efter jul,
arbetsdag med andra ord. Den sista svarta dagen (eller den 22:a) tillbringade
vi med ett vattenrör som åter läckte.

Tänkte skruva av det och dra på en ny
laddning med lin och kopparpasta, men när jag skruvat loss röret från ledningen
i taket och lossade det från vattenkoppen, så satt gängorna kvar i koppen… Svårt
att täta lite snabbt då. Fick tag på grannens son som är rörmokare, han tittade
in på hemväg men hade inte de grejor vi behövde i bilen. Snäll som han är
erbjöd han sig att plugga takledningen!

Avböjde vänligt men bestämt då åtta
tjurar skulle bli helt vattenlösa… Klockan var halv fem. Testade nästa
kontakt – i Bosnien! Sista livlinan – svägerskan på kontoret på en rörfirma!
Hon var kvar på jobbet och hade rör i butiken! Ner och fixa, det där som skulle
ta fem minuter före middan, tog lite längre tid… Min moster frågade sedan hur
många rörmokare man kan känna. Aldrig för många, hävdar jag!

Ska vintern eller pensén vinna?!

En sen kväll igår med firande av barnens 18-åriga storkusin
följdes av en tidig morgon för mina pojkar – sonen premiärat på älgjakt.
Dottern hade jag dock inte hjärta att väcka, utan smet ensam ut i lagården och
tittade in då och då. När vi var nästan klara med balkörningen tittade drängens
fru in och mötte lillhönan i trappan, tjugo över nio!

Idag då, då har dagen tillbringats i utgödslingen. Den
sackar med sina skrapor och står efter några minuter och tuggar fram och
tillbaka utan nån gödsel. Började med att dra på dubbla plasthandskar och
plocka ner oljebehållaren – en bytta diesel och en pensel för rengörning. Behov
fanns, utan att säga för mycket…!

Tillbaka med grejorna och ny olja i. Samma problem. Dags att
plocka upp golvet och titta ner i kulverten. Där det inte heller tryckte ut,
utan stod precis i utloppet och drog fram och tillbaka och byggde på mer och
mer av dynga. Bara att bryta upp lite mer golv, rusta sig med grep och skyffel
och skutta 1.30 ner för att börja ösa. Hittade slutklaffen som demonterades,
ensilaget som satt sig mellan den och skenan lossades (gjort en gång tidigare
på mina 8,5 år här, så inte vardagsmat precis) och skrapklaffen sattes
tillbaka. Men fortfarande samma dilemma med trycket. Sista minuterna innan
skraporna gått klart började den åter köra fulla slag, när inget motstånd
bjöds. Imorgon kommer således DeLaval-nissen igen och ska börja med att testa
en annan pump, annars är det läckage i någon av kolvarna – verkligen smygande i
så fall, för ingen olja försvinner märkbart.

Tja, men vad ska man göra?…

…Ta katten i rumpan och köra!

Slutremsan ut var som tur var inte tät…!

Mina stackars livrädda, jättestressade tjurar… Men Party undrade nog vad jag gjorde! Bjuder på en bullfie:

Frågade sonen om han tappat sin lösa tand – han blånekade!

En dusch sedan för att skrubba bort lite lukt – ren gödsel
är inte så farligt som den oljeblandade, den fastnar mer i nosen! En sen
middag avklarad och barnen nattade.

Innan jul måste man ju göra sig skuldfri… Det var en hög att ta hand om…

Varför ligger Länsstyrelsen i Jönköping i Överkalix?!!

Lillejulafton gjordes ett familjeryck och hönorna fick julfint!

Satsade på ett alternativt pepparkakshus i år! Sonen har dekorerat allt utom älgen längst fram (dotterns) och det rutiga hjärtat (mitt)

Ingen jul utan lite strul… En halvt lös kviga är ju dock både snabbt och enkelt åtgärdat!

Julaftonsmorgon och barn bubblandes av förväntan… Firade
lite smått kvällen innan med svägerska/syster/faster och familj med tomtegröt och
skinkmacka. Så sonen underhöll sig med sin nya radiostyrda traktor medan jag
gick till lagården. Det där berget under granen var väldigt lockande och jag
var nog den elakaste häxan i världen som propsade på att vi skulle äta frukost
också innan klapparna öppnades. Sonen hade inte ”kunnat sova en blund på
hela natten” och hört hur tomtenissarna tassade runt nere medan de fyllde
på under granen – tomten hinner ju inte med alla ställen!

En paketöppning hemma alltså, stekning av prinskorvar till
knytkalaset och en dusch innan det drogs iväg till min moster för firade. Mat,
mat och åter mat. Speedade barn som hela tiden väntade på mörkrets inbrott då
vi hört rykten om att tomten skulle komma. Som tur var så höll hans schema
ganska bra och en stor säck med klappar släpade han på!

(Gammel)Morfar blev rastad! Tomten var snäll, men lite läskig!

Den nya älgstudsaren fick snabbt skjutas in! Tomten hann tack och lov undan skottlinjen innan!

Några bröt upp därefter, vi andra landade för gröt och
skinkmacka och lugnet började lägga sig. Åkte hemåt kring sjutiden och barnen
somnade gott i bilen när vi var nästan hemma. Således anlände även julfriden
för oss andra två.

Krasch i soffan med en av de nya böckerna, mannen slocknade
en stund innan han åkte iväg som vaktmästare på midnattsmässan och jag sov som
en gris när han kom hem!

Dessförinnan hade drängen ringt och ursäktat att han inte
matat mina hönor under eftermiddagen, (men jag hade ju inte bett honom!) och
undrade om jag kunde hjälpa dem att få igång DVD-spelaren så de kunde titta på
sin julklappsfilm.

Burka, sorgflor, eller bara pedofili – bedöm själva vad mannen gör under flickans kjol…

Idag har kossorna skickats tillbaka över vägen ännu en gång.
Sjön har gått upp, så även tjälen i backen i den sorgligt blöta vinterhagen, så
nu satsar vi på att spara på marken där ännu en stund…

Inne har det varit lugnt. Framåt middag kröp jag ur
understället till förmån för mysbyxor, mannen kom i ett par jeans ungefär
samtidigt och sonen har sprungit runt i sin tomtedress som han sov i inatt. Helt
enkelt mest skrotat runt och tagit det lugnt. Gott!

God fortsättning allihop!

”Man var väl nykter imorse, men nu börjar det ordna upp
sig…” Nja, nykterheten går väl att diskutera men nog börjar det ordna
upp sig!

Mannen är någorlunda på benen efter ett par dagars soffläge.
Det underlättar när han är uppe, så att
säga.

En tur till mataffären igår, innan julruschen börjar på
allvar, en stund på soffan (eller sängen med katten, snarare) för att landa
efter ett par rejält oroliga nätter från alla håll, och kurering av ännu en
laddning blodtrycksfall (spännande när man går bland djuren…)

Hereford på rad. Jag tror faktiskt att de är lite raskännare…

Idag en sväng till stan för att lämna in mannens telefon som
la av i torsdags, för att hoppa igång i söndagskväll och stendö när han satte
tillbaka sim-kortet. Tur att jag hann rädda hans bilder medan den låg i koma,
innan den dog. Säkerhetskopiering? Varför då?! Självklart går det inte på
garanti, då telefonen är använd och dessutom fått ett par knappt synliga repor
på baksidan (efter 1,5 år), så den är givetvis tappad och därför trasig… Men
förhoppningsvis täcker ändå försäkringen han tecknade när han köpte den… Ett
nytt sim-kort som passar i den aningens äldre Samsung han fick låna av Mors B,
så var det uppdraget utfört. Sen till apoteket i stan som har extra inriktning
på djur, för uthämtning av lus- och avmaskningsmedel (som vi la till efter
veterinärdiskussion i torsdags, det skadar väl inte i alla fall) till mina
ungdjur i lagården, som de givetvis inte hade. Eller jo – de hade en liter, jag har fått fem liter
utskrivet då det doseras efter vikt, och vi gjorde ett grovt överslag på att
jag har drygt 30 ton djur kliandes i lagården. Så de får gno och härda ut till
nästa vecka, tyvärr, kossera.

En laddning lussebullar är äntligen gjorda, jag rullat ut,
sonen knorrat ihop och dottern pillat i russinen. Så har vi hunnit med att
hämta gran också! Nu ska vi bara hitta den förrymda julgransmattan…! ”Det är ingen ordning med allting!”, som Pippi sa.

Barnen nattade och en laddning vedervärdig lakritskola kokar
på spisen (vad gör man inte för kärleken…?!) Dags att rasa i soffan!

Mina förrymda ”tämoboppes” är återfunna och förenade med hängslena! Tjoho! De låg dock i en låda i tvättstugan, under bikläderna…

Drängen varnade mig igår för en hängig höna. Tanken gick ju
direkt till att det suttit fint med lite fågelinfluensa/New Castle-sjuka ,
uppepå allt annat. Men faktum är att jag ännu inte hittat denna höna. Min
slutledning är att drängen inte är van vid hönor som somnar vid fem när det
blivit mörkt, sen att några somnar lite där de sitter eller står…

Sonen hemma idag. Var han inte lite varm? Kände han sig inte
lite hängig? Tyckte inte du det, mamma?! Sanningen att säga misstänker jag att
han var sugen på att vara hemma, bara, men det fick han vara. Skruvade upp en
kompletterande del på av en plåtvägg sedan var vi inne och pysslade lite. Tvättmaskinen
gått varm och jag har hunnit tvätta upp och paketera alla 54 (!) ägg som
drängen plockat in från mina hönor under fyra dagar.

”Vabb-pyssel”

Jag undrar också om det finns fler som har nästan-sexåringar
hemma, som ifrågasätter hur Drakens (Bolibompa) gräsmatta alltid kan vara så
grön och fin när det enligt deras väderprognos alltid är Sol!?

Elektrikern varit idag och kopplat om strömmen i lagården,
så vi åter har ljus i mittgången, men armaturraden bakom spaltboxarna fick
slopas istället och nya armaturer beställas. Det blir väl lagom att få upp dem
när två boxar tjurar gått till slakt efter helgerna, så kanske boxarna äntligen
kan fixas klart också!

Så mycket har pojkarna saknat mig – tillräckligt för att inte släppa ner mig i sängen. Natten har spenderats med en katt i armhålan, en i knävecken och en som halsduk – inte många sovtimmar där känns det som. Tio kilo återkommande katt på strupen är ingen hit…

Heja heja! Paratuberkulosstatusen är uppgraderad från C till B! Ingen smitta påvisad som tur är!

Tordag. Ett pass i lagården, lugn frukost. Röja i huset och
julpynta färdigt. Duscha i lugn och ro. Packa väskor och packa bilen för att
åka runt tre. Det var önskan, tanken, förhoppningen och planen. Den sprack!

Denna gång blev det min sista mjölkes-diko som bjöd på rimfrosten!

Har inte sett en ekorre på flera år här hemma, så rasslade det till nästan över fötterna och upp i ett träd!

Ett pass i lagården blev det i alla fall. Efter att läkaren
från vårdcentralen ringt och undrat vad vi pratade om i telefon den 5/12, gällande dottern, då
han inte dikterat det. Strax efter ringde de från obduktionslabbet och frågade
var veterinärremissen var. Den som skulle faxas in senast tisdag eftermiddag,
direkt från veterinären.

Och så en kvigkalv som var allmänt ruggig och inte åt för
fem öre. 39 i temp, så ingen vidare feber, men inte heller något bra
allmäntillstånd. Ringde och rådfrågade igen hos distriktsveterinären som kom ut
efter ett par timmar. Detta efter att vi insåg att sjön lagt sig med is under
natten. Femtiotvå djur utan vatten med ishalka… Bara att skicka dem över
vägen till vinterhagen, köra balar dit istället och flytta foderhäckar.

Is och is… Såg mer ur som en glasskiva lagts ovanpå!

Drängen körde över häckarna, medan jag räknade in kor, inväntade eftersläntrarna och lapade sol!

Veterinären kom och tempade kvigan – 37,2 – undertemp… -2
grader på två timmar. Enda felet hon kunde hitta efter en lång och grundlig
undersökning var att kvigan ”andades för tyst”. Något som kan tyda på
en kraftig luftvägsinfektion… MEN då skulle hon andas med buken, flämta och
ha feber. Jaha… Flera jämnstora kvigor lyssnades på och de andades alla
”normalt”. Vad är det som händer???! Den berörda kvigan fick i alla
fall en stor vitamininjektion, avmaskning och en hutt ”Alvedon”.

Oj vad bra det kändes att veta att man planerade att åka
ifrån detta…

Kom in kring halv tre, ett par mackor i näven som lunch
medan väskorna packades, och jag in i duschen tio minuter senare… Nästan som
planerat! Sen dags att stämpla ut för några dagar!

Fredagen startades med att ringa till drängen och
kontrollera kvigan – mycket piggare med både matglädje i ena änden och pluttar
i andra! Ringde veterinär för vidarebefordring av allmäntillståndet, men hon
ringde tillbaka först långt senare, då hon även pratat med labbet i
Kristianstad. Enligt den första preliminära rapporten fanns det inget fel på
tjuren! Tjoho, vi sköt en frisk 1,5-tons tjur! Knappast. Han mådde långt ifrån
bra och veterinären jag pratade med i tisdags var chockad över resultatet med
tanke på hur han lät. Men obduktionen visade inga tecken på mask i någon form,
fria lungor och luftvägar, ingen synlig förgiftning av något, inga inre skador,
förutom en aning blodig diarré i tunntarmen, vilket kan blivit av att han inte
mått bra och ätit nåt… Återigen. VAD HÄNDER?? Gick resten av dagen oerhört
kluven mellan känslan av att ”allt är bra och det var bara otur”, ”jäkligt skönt att det inte börjar
springa runt gubbar på gården iförda vita overaller med avspärrningsband”
och ”fan, jag kan inte göra något åt detta och det kan när som helst hända
igen…”

Mors okänt gamla katt gnodde in sitt revir på julgransmattan innan den blev barrsticksig!

Nog för att jag är en smådum bonde, men denna annons fattade jag inte. Hur kan en lavalampa med rött vax även finns i färgerna grönt och blått vax?!

Barndomens och konfirmationskyrkan höljd i dimma

På fredagkväll firades mor i all enkelhet, lördagen blev ett
maraton med fyra inbokade ställen; fika på ett, lunch på ett annat, fika på det
tredje och kvällsmat på det fjärde för att sedan styra norrut igen och sova hos
mor.

Lite småroligt också, att när vi väl kom ner till Trelleborg
och parkerat bilen, frågade sonen i vilket av hotellen Hans bodde i… Eller
husen, rättade han sig snabbt. Tja, hyreshus på både längden och tvären är våra
barn inte speciellt vana vid…

Barnen pyntade pepparkakshuset som Momo satte ihop. Jag bidrog med tomtarna till vänster (1995 o 97:))

Idag lugnt, middag mitt på dagen och sedan motorhuven mot
norr och ett nerkylt hem. Fick bli hämtpizza från sista samhället på hemväg. Strax en kopp te, och sedan min egen säng, mina egna ljud och
en skock keliga katter som saknat oss.

Hemma har det varit lugnt, förutom ett brustet bromsrör på
balvagnen, strömproblem i lagården som slår ut mestadels av ljuset och en
ruggig höna. Kvigan verkar må bra i alla fall!

Jag har åter kopplat in jourtelefonen, tackar för en helg
hemifrån med många återseenden och är ganska glad över en vardag igen, så man
får vila upp sig och vet vad man ska göra… Eller?!

Trevlig fjärde advent!

Kanske inte läge att skämta om det nu, men ”lite svinn får man ju räkna med”, tyckte lilla 16 och tog en morgonpromenad när jag inte stängt efter mig.

Nu har jag landat lite sedan gårdagen, kontaktat
försäkringsgubben för att kolla upp möjlighet för plåster där, blev effektivt
väckt ur mitt snoozande av kadaverbilsbolaget (Är tjuren stor? En avelstjur?
7-800kg? / STOR tjur, avelstjur, dubbelt vikt… / Ouch…) Killen har inte
blivit mindre under natten i sin ”liksäck” så det känns bra att de
räknar med att hämta honom redan under dagen. – Förutom då att de tvingas leja
in en större bil då de inte kan ta ett SÅ stort djur på den lilla de brukar
köra med till obduktion… Men det är inte mina problem.

DeLaval-nissen är på intågande för att få ordning på mjölkeriet, det funkar nu hjälpligt med hjälp av huvudsäkringar… Men det är ju inte heller min lott, då jag avsagt mig allt som har med mjölkning att göra, utom att dricka den då.

Lyckades häromkvällen också med ett riktigt konststycke! Skulle ta ett steg tillbaka från kylen, snubblade över mig själv, spetsade höger häl på vänster stortå (kanske varit mer konst att lyckas göra det med tån på samma fot) för att sedan slita av en tredjedel av nageln! Det blöder, kan jag meddela! Och vilken puls man har i tårna! Ett under att jag höll mig ståendes, hade varit snyggt att dra baklänges med huvudet i köksbänken och en liter mjölk i nyllet för uppvak! Fick dessutom ett massivt sendrag i chocken i höger hålfot, så man går som en kratta med vänstertån nerkörd i skor, inte gott alls!

Man brukar säga till barn att ”det går över tills du gifter dig!” Vad hoppas man på när man redan är gift?!

Transporten av Nasse och Nöffe tog ju en del av min planerade
fredag, men hann med lagård, sno ihop tårtorna och vara hos Mormor på utsatt
tid i lördags. Därifrån åkte jag sedan direkt till årets Lussedans (linedance), är inte van vid ett
ganska intensivt danstempo under fyra timmar, och kan erkänna att det kändes i
söndags… Dock kom jag sent och gick tidigt! Hann med både julbordet, fikat och det traditionella lussetåget som en sexårsklass från en av samhällets skolor bistår med!

Mannen och barnen åkte på Tomtesmyg hos min moster och
lämnade önskelistorna till Tomten ute i skogen. De fick fantastiskt söta små godispåsar i sina paket:

Under söndagen hanns det med ett pepparkaksbak med hela
familjen och sedan en gårdsmiddag hos sömmerskan.

I måndags var det dags att hämta tillbaka grisarna i annan
skepnad, så hela kvällen gick åt till att ta hand om det. En skogshuggarkompis kom
också förbi då han blev inringd för tårtätande, så det blev en ganska sen
kväll. Men Oj vad gott det luktade på bordet under kvällen:

Och Lillhönan ska ju vara med i lagården! Och ”nälpas åt” och Klappa!

Man kan ju undra vad de säger om min kreditvärdighet nu, men förra veckan såg det ju bra ut!

Mina barn är övertygade om att man hamnar på månen när man dör. Därför var de ganska nöjda med den stora månen igår, så att tjuren säkert hittade den, när hans ”innehåll” skulle flyga upp där!

Kviga 6 bjöd på en söt rimfrostrand på nacken imorse!

Ha en bra dag!

En rent av pissdag hittills!

Strömproblem i lagården, tack och lov sedan allt var klart
av morgonbestyren, förutom diskningen av mjölksystemet vilket verkar vara roten till problemet, för det var sedan stendött. En elektriker
tillkallades, som fick igång maskinen igen, men istället inte kunde stänga av
den på något sätt. DeLaval-servicekillen är konsulterad och felsökning pågår.

Kom ut i ljusningen och såg min (igår pigga) storestore tjur
stå konstigt. Slokörad, fullt med fragda kring munnen och massa slem hängandes.
Enorma problem med andningen. (Ännu ett djur) Kontaktade veterinären och efter
konsultation där hon även fick lyssna på hans andning via telefonen och
diskussion (samma kommentar som vid lillkalven – ”med den andningen skulle
febern vara skyhög”, inte som hans 39, 38-38,5 anses som normaltemp.) Visst
kunde hon komma ut, men med största sannolikhet skulle det ge honom några
dagars respit av penicillin och lidande för att sluta med avlivning,
alternativt självdöden. Den andningen utan feber ger en oerhört dålig prognos. Jag
kräver nu remiss för obduktion, så här kan det inte hålla på – tre djur på ett
halvår med samma symptom, inga kopplingar mellan djuren och bete dock.

Så nu är
det bara att ladda för ett skott i pannan på min stora, fina tjur som varit med
så länge av en anledning. Som alltid varit så oerhört snäll, smidig att lasta, (nja, jag har svurit över honom mer än en gång då det tagit tvärstopp…)
mån om sina kor och gett så fina avkommor. Avkommor som jag nu får trösta mig
med att han lever vidare igenom.

Man ska inte fästa sig vid djuren och inte ge dem namn sägs
det, men hade jag inte tyckt om mina djur hade jag aldrig hållit på med det jag
gör! Sen har man självklart olika relationer till dem. Och det är humanare när man vet att man själv kan ta beslutet att skicka
ett djur på slakt, och få något för det, än att tvingas till detta. Där jag
förlorar, inte bara en snäll och fin avelstjur, utan även stort ekonomiskt,
förlust av djuret och får betala dyrt för att någon ska hämta och ta hand om
det.

Ibland är livet ruttet, bara att konstatera.

Men luffetjuren ska befrias från lidande, mina känslor
kommer i andra hand, och allt blir bättre bara det är överstökat. Får väl
tänkta tillbaka på alla gånger jag svurit över detta stora elände som inte gått
att rubba, om det känns bättre så, men nu ska jag sätta mig i ett hörn och
sörja min vän, för denna gången känns det ordentligt!

Tack för allt, stortjuren

Och trevlig Lucia till er andra, givetvis!

Det är en förändringarnas tid i antågande. Idag angjordes
ankarlinorna i och med att jag körde iväg med min press, en Krone RP 1250, för
sista gången någonsin, och för första gången någonsin komma hem med
”storebrorsan” Krone CP 1250. Den backades in därifrån stortjuren
blivit vräkt, och bra att veta är att när traktorn tar i takstolarna finns det
ännu en meter till för pressen bakåt!

Och nej, det kanske inte är ekonomiskt försvarbart, men med egen
press så rullas det när det är väder, när jag/vi hinner, vill och orkar. (Hoppas
jag innerligt i alla fall) Plockandet
och plastandet fasas ut, istället körs det för fullt för att sedan plockas
plastade balar direkt från fält och hem till gården. Jag slipper framkörning och passning på alla småbitar jag har. Markarealen har ju även ökat ytterligare.

En förändring i flera etapper, det är ännu långt till
skördetid. Det hinner gå fler tåg.

Precis hemkommen efter en timme i traktorn på vardera håll,
när drängen ringde – slakttid för Nasse och Nöffe. Bara att slänga i sig lite
middag (tur det fanns färdigt att värma), lasta upp griseknoene och dra iväg
ännu en timme på varje håll i traktorn. Jisses vad segt det var sista två milen
hem i mörkret! Då fanns det inte heller några medtrafikanter att svära över!
Hade jag haft skopa på traktorn när jag körde in till stan så hade jag haft en
halv bil i den! Den slängde sig in bara ett par ynkans decimeter framför mig
efter en omkörning, där jag fick tvärnita och den mötande lastbilen hängde på
både ljus och tuta! Man blir vittne till mycket i ett LGF-fordon…

Kokat chokladkrämen till tårtorna som får svalna över
natten, en laddning toppingmaränger står i ugnen och jag är sket slut! Natti och trevlig helg!