Tordag. Ett pass i lagården, lugn frukost. Röja i huset och
julpynta färdigt. Duscha i lugn och ro. Packa väskor och packa bilen för att
åka runt tre. Det var önskan, tanken, förhoppningen och planen. Den sprack!

Denna gång blev det min sista mjölkes-diko som bjöd på rimfrosten!

Har inte sett en ekorre på flera år här hemma, så rasslade det till nästan över fötterna och upp i ett träd!

Ett pass i lagården blev det i alla fall. Efter att läkaren
från vårdcentralen ringt och undrat vad vi pratade om i telefon den 5/12, gällande dottern, då
han inte dikterat det. Strax efter ringde de från obduktionslabbet och frågade
var veterinärremissen var. Den som skulle faxas in senast tisdag eftermiddag,
direkt från veterinären.

Och så en kvigkalv som var allmänt ruggig och inte åt för
fem öre. 39 i temp, så ingen vidare feber, men inte heller något bra
allmäntillstånd. Ringde och rådfrågade igen hos distriktsveterinären som kom ut
efter ett par timmar. Detta efter att vi insåg att sjön lagt sig med is under
natten. Femtiotvå djur utan vatten med ishalka… Bara att skicka dem över
vägen till vinterhagen, köra balar dit istället och flytta foderhäckar.

Is och is… Såg mer ur som en glasskiva lagts ovanpå!

Drängen körde över häckarna, medan jag räknade in kor, inväntade eftersläntrarna och lapade sol!

Veterinären kom och tempade kvigan – 37,2 – undertemp… -2
grader på två timmar. Enda felet hon kunde hitta efter en lång och grundlig
undersökning var att kvigan ”andades för tyst”. Något som kan tyda på
en kraftig luftvägsinfektion… MEN då skulle hon andas med buken, flämta och
ha feber. Jaha… Flera jämnstora kvigor lyssnades på och de andades alla
”normalt”. Vad är det som händer???! Den berörda kvigan fick i alla
fall en stor vitamininjektion, avmaskning och en hutt ”Alvedon”.

Oj vad bra det kändes att veta att man planerade att åka
ifrån detta…

Kom in kring halv tre, ett par mackor i näven som lunch
medan väskorna packades, och jag in i duschen tio minuter senare… Nästan som
planerat! Sen dags att stämpla ut för några dagar!

Fredagen startades med att ringa till drängen och
kontrollera kvigan – mycket piggare med både matglädje i ena änden och pluttar
i andra! Ringde veterinär för vidarebefordring av allmäntillståndet, men hon
ringde tillbaka först långt senare, då hon även pratat med labbet i
Kristianstad. Enligt den första preliminära rapporten fanns det inget fel på
tjuren! Tjoho, vi sköt en frisk 1,5-tons tjur! Knappast. Han mådde långt ifrån
bra och veterinären jag pratade med i tisdags var chockad över resultatet med
tanke på hur han lät. Men obduktionen visade inga tecken på mask i någon form,
fria lungor och luftvägar, ingen synlig förgiftning av något, inga inre skador,
förutom en aning blodig diarré i tunntarmen, vilket kan blivit av att han inte
mått bra och ätit nåt… Återigen. VAD HÄNDER?? Gick resten av dagen oerhört
kluven mellan känslan av att ”allt är bra och det var bara otur”, ”jäkligt skönt att det inte börjar
springa runt gubbar på gården iförda vita overaller med avspärrningsband”
och ”fan, jag kan inte göra något åt detta och det kan när som helst hända
igen…”

Mors okänt gamla katt gnodde in sitt revir på julgransmattan innan den blev barrsticksig!

Nog för att jag är en smådum bonde, men denna annons fattade jag inte. Hur kan en lavalampa med rött vax även finns i färgerna grönt och blått vax?!

Barndomens och konfirmationskyrkan höljd i dimma

På fredagkväll firades mor i all enkelhet, lördagen blev ett
maraton med fyra inbokade ställen; fika på ett, lunch på ett annat, fika på det
tredje och kvällsmat på det fjärde för att sedan styra norrut igen och sova hos
mor.

Lite småroligt också, att när vi väl kom ner till Trelleborg
och parkerat bilen, frågade sonen i vilket av hotellen Hans bodde i… Eller
husen, rättade han sig snabbt. Tja, hyreshus på både längden och tvären är våra
barn inte speciellt vana vid…

Barnen pyntade pepparkakshuset som Momo satte ihop. Jag bidrog med tomtarna till vänster (1995 o 97:))

Idag lugnt, middag mitt på dagen och sedan motorhuven mot
norr och ett nerkylt hem. Fick bli hämtpizza från sista samhället på hemväg. Strax en kopp te, och sedan min egen säng, mina egna ljud och
en skock keliga katter som saknat oss.

Hemma har det varit lugnt, förutom ett brustet bromsrör på
balvagnen, strömproblem i lagården som slår ut mestadels av ljuset och en
ruggig höna. Kvigan verkar må bra i alla fall!

Jag har åter kopplat in jourtelefonen, tackar för en helg
hemifrån med många återseenden och är ganska glad över en vardag igen, så man
får vila upp sig och vet vad man ska göra… Eller?!

Trevlig fjärde advent!