En ung bondes vardag

Tvåårig bröllopsdag!

Är jag hemsk som hävdar att jag inte vill ha tillbaka den dagen? Missförstå mig rätt nu, det var den typ bästa dagen i mitt liv och den jobbigaste och mest känslosamma hittills. Det var dop, det blev bröllop, det var in i sista minuten osäkert om hjärt- och njursjuka svärfar kunde vara med.

Det var hemligt, vi bjöd bara närmsta familjen på dop. Tärna/fadder och bestman var de enda utomståendes inbjudna. Tärnan utan att veta om mer än dop (förutom att hon misstänkte, så antingen är jag helt genomskinlig eller så är det så att hon känner mig bättre än vad jag vill tro:)). Annonserade i tidningen att det skulle bli. En del läste och kom till kyrkan, en del missade och kom därmed inte. En del har surat sedan dess, goda vänner som blev rejält trampade på tårna för att de inte blev inbjudna, som det heller inte finns kontakt med idag. Tyvärr. Men vi orkade inte och valde att dra gränsen vid familjen!

Vi bjöd till bröllopsfest frampå sensommaren. Dit kom många, de flesta positiva. Det kom även några som senare undrade varför de kunde duga då, om de inte dög att få vara med på själva vigseln. Till råga på allt så avled svärfar tre dagar innan festen, så även den var överskuggad av sorg och ångest.

Med facit i hand gjorde vi ändå det bästa! Vi hade varit ihop i 5,5 år, varit förlovade i fyra, två barn. Och vi tog oss i kragen och gifte oss så att båda svärföräldrarna, som båda lämnat oss, fick vara med och se sin son framför altaret. Detta kommer jag att vara evigt tacksam för!

Nu två år senare firar jag bröllopsdag med att ha firmabilen sönderplockad på verkstad (havererat hjullager tror jag), och privatbilen på service, vilket innebär att jag kör och skämmer ut mig i en Toyota Aygo! För att se det positiva var det betydligt bättre ork i den än gubbens Tucson, och matkassarna stod utom vältrisk i bagaget…

Hur gubben min firar vet jag inte, har inte sett honom sedan igår eftermiddag, men finns spår på kudden och i köket som antyder att ha varit hemma nån stund i natt.

Nu ska jag fortsätta fundera på varför den sedan i november försvunna plåtburken dök upp i vitrinskåpet, full med brysselkex. Har någon av barnen hamstrat eller har någon av våra utnämnda städerskor som passat barnen städat?!

Avslutar med att gratulera kusinen på födelsedagen. Och ett ännu större Grattis till både honom och frun att de fick sin lilla dotter på den nyblivna pappans födelsedag! Grattis grattis till er alla tre!

En ledig dag?! Lagom tjurig när man slitit som ett djur i veckan med att få så mycket som möjligt färdigt innan regnet, så kommer det inget regn! Några drag med blomspruta, sen inte mer i luften. Det har dock ändrat sig under tidiga kvällen här.

Hur som, en ledig söndag ger chansen att komma ikapp lite inne?! (Hrm, ha…ha…ha…) så det har bara varit att se till att hålla sig så upptagen det bara går. Dagsverket är således nästan tio flaskor vinbärssaft, 96 bullar, idag med fullkornsdinkel och gröna äpplen, inget tillsatt socker, 40 muffins och nu står en havretosca i ugnen (jag var tvungen att göra nåt med bullpenslingsägget ju).

Gubben min stack iväg efter skogskärran och ett lass ved. För tre veckor sedan var det ”bara de där sista klabbarna att klyva, sen är det färdigt”, men igår när han var och pillade så råkade han ju samla ihop ett lass till med ”sånt som är för fint att lämna”. Bara att ta ett puste till på vedbacken vid tillfälle alltså!

Barnen är nu lagda efter en lekdag som har värmt i hjärtat när man stått i köket och hört ljuden från vardagsrummet. Lyxade till det med ett avsnitt ”Bompa-drake” på barnplay som kvällssaga.

Min sjuka kalv gillar mig inte! Så fort jag öppnade dörren med sprutan i handen for han upp i sken och gömde sig bakom mamma så jag inte kom åt honom. Fick be drängen om hjälp för att kunna kroka i halsbandet så han blev stilla. Blir bra minnen för kalven framöver…

Hittade även en av de större tjurarna inne halvt lös i morse, då han troligen tyckt att halsbandet skavet och dragit ut det två hål, så ren tur att han inte kommit loss och ställt till något. Halsbandet var ändå ett nytt tjurhalsband i höstas, med läderförstärkning, så det är kraft i de där nackarna!

Nu är det nog bara till att bita i det sura äpplet och sätta sig med räkningar som börjar ha farlig förfallodag, och sedan rapportera in ett gäng kalvar till CDB igen!

En vecka full med vårbruk! Harvning, stenplockning, harvning, sådd, ringvältring och stenplockning. Både utsäde (havre) och gräsfrö räckte, så det är ganska bra! Eller riktigt bra faktiskt!

Den årliga insamlingen av balplast är avklarad. Lastade en del av plasten i måndags i väntan på tanten från Växa Sverige som skulle komma och 1-årsväga mina Herefordkalvar. Dessa har tyvärr alltid varit små, inte växt dåligt, men varit tröga i starten. Ännu en gång får jag höra från en utomstående (som dessutom åker runt på många gårdar och därmed ser ”allt”), att mina djur är väldigt lugna. Inget stirr bland de vi flyttade i och ur vågburen, ingen oro bland de andra i lagården för att något var på gång.

Det tar lite extra när en sådan person säger nåt i den stilen, för de har ju verkligen att jämföra med. Denna har dessutom inte varit hos mig tidigare. Vad gör det då om djuren är lite för små för att kunna stambokföras till avel? Hade de varit rädda och stirriga hade de ju inte varit något att ha alls!

Skickade drängen att hämta spån en dag. Även denna gång har sågen i grannbyn varit effektiv, så då är det nära och smidigt att hämta 8 kubik prima sågsspån för en billig peng!

Igår satsade vi på stora djurdelardagen! Mannen min gick hem tidigare från jobbet och min Mormor och Morfar kallades in för att hämta barnen på dagis.

Kvigkalvarna och deras mammor sorterades bort och släpptes iväg åt byn till på bete, tillsammans med tjur. Tjurkalvarna med mammor fick stanna kvar, för att köras ut på beten på annat håll. Något som vi ägnat oss åt idag. Kört iväg två grupper idag, en grupp på tre kor och tre kalvar, kor som inte ska sparas; Den ena är inte pålitlig i lynnet och de andra två har inga bra juver, den ena av dem är enspent till och med. En annan grupp på sex stora, sex små, åkte iväg med en tjur. Nu hoppas vi bara att det kommer igång att växa snart, för det var betydligt sämre bete där borta än här hemma.

Kalven jag hittade hängig igår, med navelinfektion, som efter veterinärbesök, smärtlindring och penicillin, är nästan otäckt pigg idag! Evigt tacksam att jag tog in dem på undantaget i lagården och band upp kossan. Jag hade aldrig hunnit ikapp kalven när jag kom med sprutan om de varit ute! Både drängen och jag tycker att svullnaden under magen har lagt sig efter två omgångar penicillin, men det kan lika gärna vara det vi båda vill se…! Kalven är lite matt i ögonen, men ligger så fint så fint, och öronen står rakt upp, så dåligt mår han inte så det stör!

En granne kom och lånade min kreaturskärra idag, då hans rök i dragbalken (hemska tanke), och då berättade han även att han skulle till mannens föräldrahem och manuellhugga i skogen på måndag, samtidigt som skördaren kommer. (Så mycket för den utlovade förvarningen av inköparen…) Så där rök gubben iväg för att förbereda och riva stängsel. Tänk så glad jag är att jag inte hunnit gå över och fixa stängena. De djuren som ska dit får nu snällt vänta inne tills skotaren varit och röjt undan i hagarna!

Dessutom har jag fått årets näst sista utekalv idag också. Nummer 37 i ordningen. Nu kan gott den lilla gråa klämma ut sin kalv också, så kan de också åka iväg på bete!

Ett långt inlägg för att sammanfatta veckan. Bilder kommer med när jag knäcker koden hur jag ska göra…

Inte en kväll med läggning före midnatt denna vecka, så nu är det dags att krypa ner, mest bara för att jag kan! Nu får även regnet komma!

Välkomna ombord!