En ung bondes vardag

Första bilfria dagen… Saknar min Kangoo! Skulle iväg och
stängsla på föräldragården idag, en mil bort. Dags att börja tänka!!! VAD
behöver jag ha med? Hur MYCKET grejor behöver jag? Hur löser jag ett problem
som eventuellt dyker upp? Shit! Jag är inte van vid det! Allt finns i bilen!
ALLT – från ståltråd och hovtång till strömmätare (syftade inte på näven, den
är med oavsett vad jag kör) och kross, första förband och hylsor till vad-man-nu-kan-behöva-sånt-till!
Undra på att bilen gick otroligt tyst när jag plockat ur allt ur den!

Fick dock börja dagen med att riva stängsel. Minns nån vad
jag skrev för ett tag sedan? Att man ska underhålla gubbsjukan i bygden!? Det
är inte så svårt med så mysiga gubbar som vi har i krokarna! Åkte upp till
norra sjöspetsen, ägaren var i skogen men kom efter en liten stund och biktade
sig. ”Behövde köra in till mina gamla tegar och ville inte köra över dina
linor, så jag har knutit upp dem på ett par ställen…” Med tillägget:
”Så du inte tror att älgarna klurat till det!” Och mycket riktigt,
när jag kom till den delen av hagen var ett par skarvar uppillade, och
ihoplindade till ett par snygga kringlor, upphängda på vardera stolpe. Började
nästan skratta för mig själv, men det är kul att bli överraskad på det hållet
också ibland!

Ut till föräldragården och sprang ett varv runt. Drängen var
uppe i grannbyn och hämtade vattenvagn och körde ut dit, så resultatet blev att
vi låg i varsin traktor efter varandra hem. Han i min och jag i hans… Väl
hemma rök kycklingburarna in i ladan. De jag satte upp på tork för ett par
månader sedan som hunnit torka flera gånger om och bli blöta däremellan.

Inköpen av kompletterande vinterfoder är utrett, det känns
bra! Måste ha marginaler. Med det år vi har bakom oss går det inte att komma i
april och inse att våren blir försenad. Det kommer inte finnas foder att få tag
i. Inte när ”allt” härikring går till östkusten!

Back till internet. Och håll tummarna att det klarar mina
uppdrag. Leve mobilt bredband med begränsad surf, det har börjat regna vilket
försämrar mottagningen och nätet är belastat. Var finns våra fiber?!

Prinsessan på Ärten. Fyra filtar på hög i soffan. Var hittar man katten?

Småpillade hela dagen igår. Städade av altanen inför hösten
och tvingade in stolsdynorna en och en i tvättmaskin på snälltvätt för att
sedan få blåsa ur det värsta av vattnet ute i solen på torkvindan och sedan
hamna på torkställ inne i vardagsrummet framför öppna spisen. Perfekt
luftfuktning i all eldning.

Satt uppe en timme under natten. Vaknade av en rethostattack
som inte gav sig. Kom tillbaka helt slut till sängen framåt fyra. I natt var
det bara några minuter, och har dessutom sovit utan näsdroppar, så nu är vi snart back on track. Är dock inte ett dugg intresserad av att
sitta och läsa saga med barnen ännu, det håller varken röst eller andning för!

I natt var det också dags för detta Djävulens påfund som
kallas tidsomställning till vintertid… Det enda positiva med det är att man
en gång om året vaknar ”utvilad” i rimlig tid och får ut mycket av
dagen. Men det är också som sagt det enda!

La ut Kangoon på Blocket sent i fredags kväll. Knappt tolv
timmar senare ringde det. Ett par kom några mil härifrån för att titta, men
det blev inget. Tyst under dagen men på sena eftermiddagen började det hagla in
samtal och sms (troligen endast för att jag i någon förvirrad hast slängt av
mig arbetskläderna – med mobil i fickan – för att hjälpa barnen med nåt). Medan
jag gick igenom luren ringde det igen. Hade två missade samtal av det numret tidigare,
en man som sa ”Jag ska ha den. Vi kommer vid middagstid imorgon!” Sen
fortsatte det med ytterligare några intresserade. Så antingen la jag ut den för
billigt för att bli av med den, eller så är det en eftertraktad modell. Troligen
en kombo.

Kring halv tolv rullade en bil in på gården, en timme senare
var affären gjord, pappren skrivna och fikat i magen. Så hejdå, lilla Kangoo,
och tack för de här åren. Hoppas du trivs i Tibro! Känns lite vemodigt, som det alltid gör, men mest känns det gott! Nu får jag skaffa huvudvärk för annat istället;

Hädanefter ska jag lära mig
köra ”buss”, och så ska jag ta itu med ett mångårsplanerat projekt –
ta körkort för tung släp. Men kommande vecka ska jag nog svära över att jag
hade behövt bilen, när jag kuskar land och rike kring med traktor och skopa. Ska
köra ut en grupp djur till föräldragården igen – det har växt något otroligt i
höst, så än är tydligen stängselsättandet inte över…

När jag blivit en bil fattigare så packade jag och barnen
ihop oss och åkte ner till mannen på taket på andra gården, för en
korvgrillning i den fina höstsolen!

Hur gör traktorlöst folk egentligen?

Vy ut över ägorna

Bonnaungar…

Ny vecka igen, det går i rasande fart, dags för nya tag.

Tanken låg på kontoret idag, men kom på att jag skulle få
avräkningen för slaktdjuren, och att gå in och kolla kontot skulle ju förta hela
nöjet och spänningen med att invänta postbilen. Klumpsumman är inte den
intressanta. Det ligger i hur djuren klassats, vad de vägde och vad kilopriset
hamnat på. Korna drog ner snittet rejält, en var väldigt mycket för lätt för
att klassas bra, men det är smällar man får ta. Ironiskt nog fick jag bäst för
min sämsta tjur, den lynniga, men det fattades ändå åtskilliga tusenlappar för
att komma upp till inköpspriset för ett halvår sedan. Också smällar man får ta,
behöver inte vara ”rädd” för honom längre.

Det roliga i sammanhanget är ändå att lika avvaktande som
den tjuren var, lika tam är hans bror. Som helst äter ur näven istället för i
spannen och som leder flocken med järnhand efter mig.

För att fördriva tiden någorlunda utanför kontot, så blev
det en kontroll av en smärre vattenläcka i grannbyn, orsakad av min
vattenautomat hos kvigorna, en högtryckstvätt av Kangoon, en utrensning av
hytten och en skurning av den samme. Tyckte jag Toyotan var skitig efter ett
och ett halvt år, var det INGET mot hur en bonnabil ser ut efter tre och ett
halvt…! Förstår att pedantisk-bil-granngubben morrade efter mig när han tog
bilen oombett och körde runt den på åkern efter mig när jag stängslade!

Bilen redo att läggas ut på Blocket, är någon intresserad
går det bra att kontakta mig!

Lite bättre, men det är som att sminka en gris – det blir aldrig riktigt bra!

Måste blivit bättre inne i hytten…
Öm i hela kroppen, man ska inte ge sig på att skratta då det utlöser enormt
ömma hostattacker. Dags för helg igen, har en lång att-göra-lista, delar av den
avbockad under eftermiddagen, men finns en bra bit kvar. Kontoret får bli imorgon, nu har jag ingen lust

Trevlig helg

Vacker morgon i går, med årets första frost.

Kände mig lite halvdan igår när jag vaknade, med hade en
bokad tid i stan så det var bara att masa sig dit på förmiddagen. Blev en tidig
lunch ute, sen hem och då rasade jag tillbaka till sängen. Satte klockan på en
halvtimme, men lagom tills den ringde kom det där eländiga kattskrället och la
sig så mysigt, så jag fick ligga nästan en halvtimme till. Synd att störa
katten ju…!

Resten av dagen gick på halvfart. Kände mig sämre ju längre dagen
gick, så det var mestadels soffläge med en bok innan middagen tillagades på
vedspisen som ändå brann för fullt. Ingen dans för mig alltså, trots
onsdagskväll.

Blir mycket runtflyttande. Vilken del av vedspisen motsvarar elspisens 2-3?! Och så ska det hela tiden brinna ”lagom” mycket!

Imorse var det inte mycket bättre, tvärtäppt men fullt rinn i nosen med värkande öron och ansikte, och en gasolbrännare i halsen (hur harklar man upp en sån), men idag fanns ju ett
åtagande – kvigorna i hjorthägnet skulle lastas upp och köras till grannbyn
norröver, sen skulle jag kvarta på soffan. Tog traktor och kärra ner till hägnet
medan drängen åt frukost. Lastade av ett gäng grindar och riggade och fick med
mig gänget in i den lilla hagen vid porten. Drängen kom lagom, och tillsammans
drev vi in dem i fånggrindarna, men sedan var det tjurig att få in dem i
kärran.

Sen då…?!

Kom sedan på att denna grupp åkt kärra en gång tidigare i livet –
lastade direkt i lagården och släppta i hägnet i våras. Kvigorna gick ju hemma
som kalvar förra sommaren! Det gick bra i alla fall. Körde förbi hemmet,
riggade ström i nya hagen och släppte av den glada gruppen!

Har ju ännu en grupp i nästa by, där tjuren ska ner till de
andra stora pojkarna för att kunna bråka av sig innan vinterförvaringen ute.
Jaja, ett par hundra meter mellan hagarna, så vi körde dit med vår kärra och
gjorde ett försök. Tjuren var precis som en tjur ska vara, nyfiken och
lättlastad, så bar det av neråt, neråt till den andra gården för avlastning
till nästa grupp, med två andra biffar.

Och killarna drabbade samman! Rejält. Femåringen mötte upp
när denna treåring klev av kärran, och den gamle fick däng! Den andra, större,
treåringen kom dem till mötes och efter en stunds trekant kom den store luffen,
varvade kreaturskärra och traktor och ställde sig bakom drängen. Där stod han
sedan som en staty med fullt fokus på de andra två tjurarna i kanske en kvart. Då
tog han ett djupt andetag och gav sig in i leken igen.

Småpojkarna hjälper till med distraktionen!

Drängen är inte så lång, men tjuren är stor!

När de lugnat sig något packade vi ihop oss och åkte hem.
Drängen körde efter balar på föräldragården och körde förbi hagen med en dryg
timmes intervall, och småpojkarna gruffade fortfarande då. Skönt att de har
några hektar att röra sig på!

Själv åkte jag upp till kvigorna igen för att kolla läget
och fixa med vatten. Hittade inga skarvar till slangen, så var lite bekymrad
för det, men när jag rullade in på den andra gårdsplanen låg en slang så fint
utdragen av frun på stället så det var bara att plugga i vattenautomaten och
vrida på! Tackar för detta!

Sen hamnade jag på kökssoffan. Klockan tre… Men det har
ändå vänt, känner mig piggare trots den uteblivna vilan. Hade tänkt elda på i
spisen och landa i soffan med bok nu, men ett sms tidigare gjorde klart att jag
fick öppna drop-in-en på min traktorterapi. Tänker inte starta upp den nu i
mörkret, så drog ihop en laddning muffins istället och rustar för soff-terapi
nu när mannen inte är hemma.

Och på tal om terapi så ringde maskinhandlaren igen när vi
åt middag, men han skulle med glädje krypa upp på hyllan igen över helgen, så
som jag lät!

Hyser ingen större förhoppning om att de ska mogna….

Fin soluppgång på betesrundan. Djuren ligger mitt i bilden till vänster

Ett år sedan jag, med Jirkas hjälp, startade upp mitt
instagramkonto. Och gav flertalet andra ”hjärtinfarkt”. Imorse
kommenterade jag ettårsjubileet med frågan om det var dags att lägga av (jag sa
aldrig ATT jag skulle lägga av!). Av de som kommenterat har väl ingen jublat åt
att jag skulle stänga ner, och den andra tystnaden får jag tolka som jag vill. Men,
ändå. Startade det för att visa hur en ung bonde kan ha det i Sverige, och nu
har det som sagt gått ett år. Vad mer finns att visa, liksom?! För det livet är
ju väldigt enformigt…!!?:)

Variation förnöjer heter det ju. I helgen har det kommit några millimeter regn, så vägen har blivit där efter. Antisladden jobbar när man svänger ut från parkeringen, och ABS:en jobbar när man ska få in bilen igen…

Bilar, traktorer, ränta, förlossningar, fellägen,
veterinärerfarenhet, kalvplacering, inplastare, rundbalspressar, pengar, barn,
sjukvård, bemötande, operationer, tjurar, återväxt, stängselprojekt, balar, tidningsartiklar,
taklampsbyte. Detta är några av ämnena som hanterades i drängens kök imorse. Undra
på att klockan hann bli ett innan rumpan lyftes upp, en snabb lunch slevades in
och jobbet påbörjades, för att verka rejält upptagen när mannen kom. Eftersom
man inte haft tid att diska upp, dammsuga eller plocka in tvätten… En jobbar
ju på dagarna…!

Skulle riva stängsel någonstans så jag fick loss stolpar
till gårdagens hage. Svängde i T-korset, och kom precis då på att det hade
varit bättre att fortsätta norrut, där jag har satt stänge ”mitt på
vägen” – på båda sidor… Så jag svängde innan jag var framme vid min
tomma hage och körde genom skogen upp. Kom upp till det gamla torpstället innan
byn, där Prästabonden har släppt djur. Alltså! Vad jag ångrar att jag inte hade
filmkameran framme! Han har fyra kvigor där. De var längst bort. Ända tills de
hörde bilen och (tror jag) skymtade biltaket i backen. Vad de såg lyckliga ut!
De kom med öron och svansar rakt upp! Rakt mot ”husbondens vita Kangoo”!
Som de stackarna inte sett på ett par veckor, då han bytt till en helt annan
bil. Lika glada som de blev åt att se mig (bilen), lika snopna såg de ut när den
rullade förbi och fortsatte genom skogen…

Bara att bita ihop och ta sig ner till sjön efter stängslet, bland stenar, rötter, lera och blöta löv. Ömma ryggrumpan, here I come igen!

Sen ska man bara upp…! Med last

Rev stänget och pratade länge med maskinhandlaren som krupit
ut ur byrålådan/ner från hyllan, gjort sin hemläxa och ringde upp. Nu är den
bollen i rullning igen. Gick in med en lapp till drängen senare, för att säkra
att han har något att grunna på i natt om han inte kan sova…!

Fick plötsligt sällskap i jobbet. Trevligt sådant, fick bara hålla koll på att hon inte följde med i bilen.

Flyttfåglar på väg söder ut

Satte klart stolparna vid den nya hagen, rullade ut tråd,
och blev lovad både ström och vatten till djuren. Fick dessutom en spann med
äpplen. Riktigt goda äpplen, sa hon att det var, och jag är fullt beredd att
hålla med, men det tar lång tid att stängsla med ena handen ockuperad av äpple
att gnaga på. Dessutom hann jag alla de tre kilometerna hem innan det började
klia i munnen. Förbannade korsallergier, säger jag bara!

Tur att jag är tjurigare än mina allergier…

En stor affär i hamn, nu kör vi vidare! Både med
förhandlingar och Instagram!

Tre år sedan vi var på stöldturné. Grannen på stället kom snabbt utspringandes och undrade vad i hela friden vi gjorde! Sedan dess har hönshuset växt till mer än dubbel storlek!

En lugn helg, på gränsen till avdankad i lördags, och en
sväng till den stora staden i norr igår för inköp av vinterkängor till 3/4 av
familjen, en eftermiddagsfika hos Mormor och Morfar på hemväg, och en blomma
lämnades över.

Idag var det så dags för nya tag, så det startade med en
förrymd tjurkalv på andra gården och en bra stunds felsökning efter strömmen.
Sen, så det blev att börja sätta stängsel i grannbyn norröver. Årets sista.

Nästan så man tappar andan i den tunna luften. Närmre 280 meter över havet! Lilla Kebnekaise. Tar en stund innan man regnat fast här uppe!

Men
självklart så räckte inte stolparna jag hade i bilen, saknar kanske tjugo
styck, så imorgon blir det till att börja riva i valfri by från grannbyn sett.
Tog ett par lovar i skogen också, hade lite tid över då det inte var lönt att
påbörja något (jag hade ingen lust kanske ligger närmre sanningen). Borde städa
ur bilen, tömma alla trasiga stolpar och säckar med spannmålskross som kom
tillbaka när grupper av djur hämtades hem, blåsa av den med högtryckstvätten
och ta några bilder medan den är hyfsat presentabel…

En modell av torpnamn… Aldrig varit där tidigare, men länge tänkt det.

Även en fattig backstugusittare hade rätt till sjöutsikt! Åtminstone tänker jag att det var sjöutsikt för 150 år sedan när det begav sig. Med ännu ett torp en liten bit bort som borde ge hyfsat öppnade landskap. Skogen har vuxit upp och avverkats. Nu är det planterat igen. Skogens cykler.

Hittar man inga torpskyltar hittar man… Vägskyltar??!! Låter det vara osagt varför den står där, men jag har mina aningar om incidenten…

Tjo! Antingen kom jag av grannarnas fyrhjulingsvägar, eller så var de säkra på att ingen annan skulle hitta dem, så de är sparade…

Blev sedan en dusch och en lunch i godan ro innan barnen
hämtades tidigare och vi styrde nosen mot Mormor och Morfar igen och dagens
Bokbuss. Dagen till ära bjöds det på tårta för firande av Morfars dag! Grattis
till honom! Gamle, älskade gubben.

Tänk var bekymmersfritt att vara katt! Det ska jag bli i nästa liv. Hoppas dock att det dröjer!

Jag tror att alla någon gång tvivlar på sina val i livet och
om man verkligen valde rätt den eller den gången. Så sent som igår fick jag
bekräftat att jag är på helt rätt plats. Samtidigt som det är en enorm lättnad
kom det också som en ”total” chock. Men om valet är att vara där man
känner sig älskad, accepterad och uppskattad, mot att vara där man inte känner
sig värd ett ruttet piss (ursäkta uttrycket), är valet plötsligt ganska enkelt.
Samtidigt som det blir ännu ett slag i magen då man länge levt på hoppet att
det åtminstone fanns något som band
en till vissa platser och punkter i livet. På något sätt är alltid den grymma
sanningen bättre än ovisshet, men på vissa plan så kan det ännu finnas ett
visst hopp i ovissheten. På detta plan är det nu finito!

Det var inte det jag skulle skriva, men behövde rena
tankarna något för att bli av med bedövningen som pulserar i blodet. Jag är på
rätt plats i mitt liv, kring människor som tycker om mig, det är det bästa!

Igår var det en drällardag. Startade i mataffären via
återvinningen då både hall och tvättstuga började svämma över av plast och tidningar.
Fortsatte hos Jirka med en kalvhämtare för ett par timmars fika och snack, vilket blev
ännu några timmar sedan den andra åkt. Hela tiden med ett halvt öga på det
fina, just därför jätteblöta, regnet utanför och olusten inför att gå ut och
jobba. Detta straffade sig dock på kvällen när drängen gjorde sista skrapningen
för natten i lagården och hörde att det plaskade. Hade precis själv nattat
barnen och var på väg att rasa i soffan när han ringde. Tjurarna hade racklat
loss en vattenkopp med resultat att tätningen kring det ingående röret lossnat.
Var dock rätt lätt åtgärdat med nycklar för att fästa vattenkoppen igen och
rörtång för att skruva ner röret en millimeter så det tätnade. Hoppas det
håller nu, åtminstone över helgen om det krävs rörmokare… Nej, men eventuellt
krävs nytt rör som behöver anskaffas genom rörfirma.

Bra sprut! Tom väggen tvättades!

En stund i soffan efter det, men framåt elva blev det
läggdags. Uppe i sovrummet hörde jag en hysteriskt skrikande ko, men tänkte
inte så mycket på det. När skrikandet inte upphörde var det bara att hoppa i
mysbyxor, morgonrock och stövlar, rustad med en ficklampa och ta sig ut. Och
hittade – en ko. Inget annat. Hon stod och skrek mot lagården, och tjurarna där
inne svarade. Kom på att hon tutat flera gånger under dagen också, men avfärdade
det då som att hon såg mig och ansåg att de ätit det bästa på betet… Såg i
ficklampans sken dock att det var kokvigan med lillkalven på snart två månader.
Såg honom i flocken på morgonen, men det var ju femton timmar sen. Och färskt i
minnet – det lodjursrivna rådjuret som hittats dagen före i grannbyn. Är inte
orolig att katter går på de större kalvarna, men hur är det med de små om det
kniper? Vände in och vevade upp mannen från sin soffsovning, tog
traktornycklarna och körde ut i hagen med fullt ljus. Skickade mannen med
pannlampa att undersöka kogatan upp till lagården om lillkalven möjligen gått
igenom stänget på det hållet.

Han hittade inget och jag såg inte en ko! Körde bortåt
skogen, men tröttnade och stängde av traktorn. Genom den öppna dörren ropade
jag sedan på djuren och Oj, vilket gapande det blev sekunden innan alla kom i
galopp från biten längst bort! Ungefär då kom jag på att mannen var ute i hagen
någonstans, hoppas han hade vett att inte bli nersprungen.

Yes Matmor! Vad ville du?!

Mitt i flocken kom i
alla fall lillkalven, och kossan kom från sitt hörn när jag ropade. De
förenades därmed och sedan dess har jag inte hört ett pip, eller Mu för den delen. Bara att gå in och varva
ner igen klockan halv tolv för att kunna sova.

Tjoff-tjoff Snobbelände. Jag får inte plats! Är tillbaka om en liten stund, måste kolla kossorna, se till att ha flyttat på dig!

...Hmm, det var ju mycket bättre…

Tidigare under eftermiddagen askade sonen ur spisen i
vardagsrummet. Han ville visa sitt verk, men vi tråknissar var upptagna i köket
med samtal och matlagning, så det hummades bara lite till svar. Plötsligt kom
ungen instormandes i köket, högg mannen i byxlinningen och drog honom med sig
mot vardagsrummet med orden: ”Att det ska vara så HIMLA svårt att få in en
gubbe i vardagsrummet!”

Idag var mannen försvunnen på jakt. I nordanvind, tre grader
plus och regn. Idioter alla elva som utsatte sig för detta. De bröt, utan lycka,
strax efter ett för att åka hem och tina upp sig.

Flyttade in min Silverudds-grupp till stora hönshuset igår kväll. Två tuppar blev så paffa att de tuppade av (haha). Matade resten och plockade ägg, sen fick jag snällt lyfta upp dem så de kvicknade till!

Ingen dålig bukett mannen fick inför nästa veckas jobbileum!

Städning på schemat idag. Denna så totalt otacksamma syssla
som alltid är på tapeten, förlåt, golvet… Sonen dammsög vardagsrummet, så det föll på lillastsysters
roll att torka golvet. Med en ny modell! – Moppen mitt på golvet och sedan
sprang hon själv runt, runt med skaftet. Lite i stil med ölhävartävling… Film på detta finns på mitt instagram
@bondeniskarvhult.

Allvarligt skojat. Är ju ett par veckor sedan nu, men stärker det förtroendet för blåljus? Ok om det varit tre djur, och ok med 37 om det varit tåget. Men en vanlig utryckning på väg pga en ko-krock, borde de inte vara uppmärksamma för djur på vägen då? Har de inte ljus på bilarna?!

Det var motigt igår. Så där när man helst bara vill krypa
ner med en dålig dänga till film eller en bra bok… Ut kom jag så småningom i
alla fall.

Rev en hage och skickade drängen efter ett par trasselhurve
som låg på en bit som jag betade för första gången. Jag är så fräck att ta det om
någon betade där för tre-fyra år sedan och sedan snodde ihop allt i två stora
högar, stolpar och tråd i ett och lät det ligga. Avbrutna förvisso, och tråden
inget värde med, men i varje stolpe satt tre isolatorer (den plastbiten som
tråden vilar i). Lovade att jag skulle ta hand om det, då jag trånade efter isolatorerna
och handtagen. Men när jag rev hagen och skulle ta med dessa högar, lät jag
gräset vinna då det under flera år fått nästla sig in i trasslet. Därför blev
det ett uppdrag för drängen med pallgafflarna på traktorn och tippkärran efter.
Jag rustade mig sedan med hovtång och kniv för att hitta stolparna, men insåg
att det var för jobbigt för ryggen, så min gamla mjölkpall dammades av och
bidrog till en bättre sittande ställning.

Idag blev det stängselsättning och flytt norröver, efter en
lång stund i drängens kök. Blev ståendes och prata med ett par vandrade danskar
som har ett hus uppåt, så minuterna gick fort. Klockan var två när djuren var
överflyttade, så ringde till drängen och frågade om vi hann lasta upp djuren
vid sjön. Han trodde knappt på det – jag skulle visst hämta barnen – men vi kom
snabbt överens om att ställa traktorn där om det skulle strula.

Snälla kvigor som stod och tuggade medan de väntade. Annat än skränhalsarna på andra ställen…

Jag var först på plats, och självklart var djuren inte där
jag ville ha dem, på den lilla lappen längs vägen. Men jag tänkte för mig själv
att svängen in i skogen går att hålla ut, och håller bron för pressen, så
håller den för tre kvigor i en kärra. Placerade spannen med kraftfoder i ett
hörn och sprang ett varv runt djuren för att rama in dem på liten yta. Drängen
kom och jag viftade in honom. Skulle precis lägga ner tråden och köra in bilen
när drängen hängde sig på tutan. Det där med att ställa traktorn om det
strulade innebar inte att ha bilen inlåst på en skogsåker… Men det var det
som hände. Drängen råkade komma aningens aning fel på den lilla dåliga
stenåldersbron, som gav vika och kreaturskärran blev hängande på underredet…
Tick-tack. Tick-tack. Blev inte nån bild på det, tiden fanns inte. Som tur var
kunde han trycka loss sig baklänges när fyrhjulsdriften kopplades i på
traktorn, så fick han backa, backa, backa. Och ta ny sats en hjulbredd längre
till vänster, så gick det! Denna gången… Undan med bilen, in med kärran. Av
med en grind, gubben i hörnet, tråd runt kvigorna och smäck in med dem. Kärran
stängs, grinden slängs upp, och jag sticker i förhoppning om att drängen kommer
helskinnad över bron och hämtar barnen. Jag hann… Nästan. Hemma med barnen
värmde jag två potatisplättar som blivit över från min lunch, mutade dem med
mycket lingonsylt och stack själv ut till lagården för att lasta av kvigorna. Drängen
hade dock redan tagit in tjurarna från utekätten, in till en box, så det var
bara att skicka ut kvigorna i utekätten, men vi kom plötsligt på att en box
inne stod tom sen söndagen, så då föste vi in kvigorna i den för att slippa
fodra ute när de ska bindas upp inom kort.

Nyfikna i en strut och se vad som tittar ut i drivgången!

Hej hå vad det går ibland! Mannen varit iväg och styckat
älg, så nu precis kom några kilo kött att ta hand om, sen är det en snabbdusch och
sängen, jag är trött!

Att ”Uppfött i EU” skulle vara bättre vet jag inte… Från veckans Land Lantbruk 43/2016: