En ung bondes vardag

Nu har hösten kommit smygande med stormsteg, vilket kanske
inte är så förvånande då vi är inne i oktober redan, men nu kommer även
tecknen:

– Nordanvinden har legat på ett par dagar. Funderingarna går
kring om man ska sätta på värmen eller ej, huset blir snabbt utkylt till 17-18
grader. Ännu är bara elementet igång i badrummet, och golvvärmen där är
uppskruvad. Sen går plötsligt vedspisen 6-23, och öppna spisen hela kvällarna.

– Man börjar undra om det kommer ett skyfall, men inser att
det är alla virvlande löv som rasslar på taken.

– Man önskar sig vantar när man hänger ut den blöta tvätten.

– Strumporna åker på vid läggning.

– Man går inte frivilligt in i lagården utan hörselskydd…

Igår kom sex kalvar in, som jag tidigare nämnt. Idag kom
ytterligare sex in. Tre kor och en tjur är inbundna inför slakt. Två av korna
ska iväg för fula juver, den tredje för lynnesproblem. Blev påmind om varför
när hon skulle bindas in… När hon senare slet loss bindslet så steg hon dock
i graderna – det var inte överdrivet svårt att fånga in henne och binda henne
på ny plats. Nu står dock dessa tre kor mule för mule med sina söner, bered er
på tut!

En utgård är nu tömd. Hade med mig Jirkas sambo som
bära-grind-hjälp, som blev besviken. ”Borde det inte vara mer
high-life?!” var kommentaren. Sommarhusbonden var också med, avslutade
säsongen med en kram oss emellan. Man måste ju hålla igång gubbsjukan i bygden!

Drängen snudd på idiotförklarade mig när jag envisades med
att köpa buren till vågbalkarna för dyra pengar förra hösten. Växa-personal lovordade mig för initiativet.
Nu har även drängen gjort det. ”Det går ju sååå smidigt att fösa in djuren
där och sätta på halsband! Och mycket säkrare!”

Tog hem en stor kille idag. Född normalstor (ca 40-45 kg) 22
mars, och vägde idag 399 kilo. Kanske ska spara hans mamma trots sin
enspenthet. Denna enda spene måste tagit över de andra 75 procenten av juvret! Hon
kunde inte föda en kalv på det viset annars.

Visst sitter tarmpaketet typ där, men borde in skiten sitta på insidan? Sanering med vattenslang före tvättmaskinen. Tröjan var av då!

Nyss ringde en man som erbjöd sig att sälja balar hyfsat
billigt till mig. Han har minskat djurantalet och får mycket foder över. Tänkte
då på mig med vårt midsommarsamtal i bakhuvudet. ”Vad är hållhaken?”
undrade jag. ”Tja, jag känner din man och han är ju trevlig!”. . Ok
gubben min, ut och pruta omedvetet på tjurar till mig också!

Trött som ett ålderdomshem ikväll, och när mannen ville iväg
på ett jaktmöte var det inte nån jättestor uppoffring att stanna hemma i soffan
istället för att åka till dansgolvet. Fick en mysstund med barnen med kex och
brie till barnprogrammet istället.

Nu ska jag varva ner med en mugg varm choklad och när klockan slår nio ska jag rasa i säng efter ett rejält dagsverke!

Provade på något nytt igår. Är säker på att jag definitivt
inte gillar det! Vi vägde tjurar, drängen och jag. Plockade ut dem en och en ur
box, föste in i vågburen och släppte sedan i ”stor-” eller
”liten – box”. Drog igenom femton stycken. Tretton av dem gick
jättebra och smidigt, två gick inte alls. Alla är dock mer eller mindre redo
för slakt. De äldsta som växt aningens sämre är 22 månader, de yngsta 15
månader. Fyra av dem skulle inte skada att lägga på en tio kilo till, även om
de redan nu borde klara klassificeringskraven på slakteriet. Då det börjar bli
slaktkö och bilen tidigast kan komma nästa vecka, så hinner de växa på sig. I
synnerhet som ”de minsta” inte kommer att gå iväg i denna resa, utan
om ytterligare några veckor när det blir dags för nästa omgång.

Hur som helst. Det jag inte gillade, var att jag plötsligt
fick ett blodtrycks/blodsockerfall. Stod med en extra tjurig tjur för att vänta
ut honom, så att han kunde vända sig om och gå på vågen, när det helvita
huvudet började bli grått, och fyra – fem stycken tjurar framför mig (alla
andra i boxar bakom ryggen) och dessa blev svart- och vitprickiga, sen mörknade
det i kanterna. Bara att ta ett steg tillbaka, öppna en tom box och låta tjuren
gå in där, innan jag gick ut och satte mig.

Även om jag överlag har väldigt lugna och snälla djur, så
vet jag vart en tjur som inte vill vända sig bort från mig tar vägen om jag
skulle flytta mig. Vart jag hamnade när jag flyttade på mig vore mindre
relevant för hans del… Satt ute på slåtterkrossen och kallnade, och landade
tyckte jag, så tog ett djupt andetag och gick in för att väga de sista tre. Allt
gick bra tills jag stått stilla en halv minut. Då var det dags igen. Dags för
en paus med soffläge några minuter följt av lite mat… Skrämde drängen också,
faktiskt… Ska man planera att tuppa av är det väldigt korkat att göra det
bland lösgående djur. Tänk på det!

Så mycket firande blev det inte sen. Tio minuters middag
sittandes vid samma bord innan mannen åkte iväg på nåt möte och kom hem lagom
tills jag slocknade.

Tjohoo! Vi ska få åka på nytt bete!! (?)

Jag vet inte om dagens djur la ribban för säsongen, eller om
vi gjorde misstaget att börja med den bästa gruppen… Åkte långt åt
tjottahejti efter en grupp. Har ett favoritställe att lasta på, så tänkte locka
dit djuren. Men insåg att jag skulle vänta tills jag släppt in drängen med
traktor och kärra.

När djuren hörde traktorljudet genom skogen kom de i sken
över stock och sten nerför en lång backe, för att samlas kring kärran, så det
var problem för oss att sätta ut grindarna.

Lyckades sedan sortera ut djuren så de som blev kvar i brist
på plats var tjuren, en ko och två kalvar. De fick order om att vänta snällt i
grindarna medan vi åkte hem med lasset.

In med dem i en kätte i anslutning till lagården, iväg efter
nästa lass. Lyckades efter ett par försök att hålla tjuren ensam inne i kärran
och låsa in honom i främre delen, för att sedan låta kon och kalvarna gå in. Av
med dem hos de andra hemma. När det var gjort var klockan tio över två. Kvart i
tre skulle jag på massage igen. Tjugo minuter att köra dit. Mat eller
snabbdusch?! Det blev Mat!

Drängen och fru åkte ner med tjuren till en grupp på andra
gården och släppte honom med den storestore killen. Stackarn. Först drabbade
dessa tjurar samma, det bara small, som drängen sa. Tror jag det, en tjur på
1500 kg och en annan på 1200 kg. Det är kraft i det. När de sedan lugnade ner
sig – lite stora kroppar för att ha superb kondis – så stod åtta tjurkalvar på
rad för att rida på honom.

Nästan två timmar senare. Panna mot panna- så kan allting ”hänna”

”Den nye” hittade äntligen vattnet, vilket gav småttingarna ännu fler chanser att hoppa upp…

Hemma efter massagen blev det klädbyte igen, delade kor och
kalvar där de sex kalvarna sorterades in i två boxar efter storlek, och de sex
korna föste jag ut och ner till ligghallen och stängde in dem där. Detta under
tiden drängen åt middag. Fantastiskt orädda och lugna djur. Även dessa kalvar,
som är märkta som precis nyfödda i våras och ivägkörda till bete. Fantastiskt,
säger jag igen.

En grupp är hemma, imorgon ska två grupper hem, så att de
flesta skriker av sig hyfsat samlat. Både för vår och grannarnas skull. Det
kommer ändå bli två grupper till som gapar efter barn/mamma.

Nu när grannarna äntligen blivit av med nio galande tuppar,
blir det åttio gaphalsar i tre omgångar istället! Är det nu man ska be något
undersökningsbolag kontrollera grannsämjan?!

Ska avsluta med sonens kommentar innan jag hoppar i säng:

Mannen frågade sonen vad han hade på knät. Sonen tittade
lite undrande, så jag svarade att det är ärret sen han brakade i backen i
somras, på grusig asfalt i nerförsbacke. ”Nej”, sa sonen. ”Tittar
man på det ser det ju ut som ett I, inte ett R!”

Krosset tog slut, så stuten satsade på att testa att tugga i sig botten istället.

På fredag förmiddag flyttades en grupp djur. Snabbt hem och
tvätta håret inför klippningen.

All cred till lastbilschaufförer som tvingas backa in till en affärs lastbrygga, från stora vägen rakt igenom samhället… Och korka igen trafiken

Handla mina metallformar, hem och luncha, pilla
runt lite, baka ut kakorna. Hämta Hans vid bussen, en halvtimme sent på grund
av tågproblem vid bytet i Alvesta och sedan strul med tågbromsar en bit innan
Värnamo.

På lördagsmorgonen tog mannen med sig barnen till
höstmarknaden i Skillingaryd, sonens Dag, med stort D. Dagen då han kan köpa
fler djur (för tillfället hästar). Jag och Hans stannade hemma och höll
ställningarna. En totalt misslyckad tårtbotten fick resultera i plan B och en
ny tårta gjordes. Mitt i allt kom samtal om en kalv på vift på andra gården. Äpplena i hagen hade tagit slut, så han hade brutit sig ut och fortsatt i trädgården. Drängen fick åka med ner på jakt och Hans sattes som spis- och ugnsvakt.

”Jag har väl inte gjort något fel? Enligt socialtjänstlagen ÄR barn berättigade lördagsgodis…”

På eftermiddagen kom närmsta familjen – Mor och B, Mormor och
Morfar, Drängen och fru på fika. De fyra förstnämnda stannade även på
kvällsmat.

Är det kalas så är det! Fatet till vänster är beställningsjobb från Mormor

Mitt under pågående kafferep togs beslutet att flytta ett bisamhälle från en uppstaplingskupa till en nygjord trågkupa och vintra in dem. Morfar ställde upp som frivillig bärare och utrustades med slöja och handskar!

Mor blev än en gång smått galen på mina önskningar. Men nyttogrejor, det är min modell. En peng i näven också, med stränga förmaningar om att den skulle gå till privata MIG! Och dit räknades INTE mat eller bensin… Hårda bud…

Söndagens födelsedag firades på rymmen med Hans – på Dagspa
med frukostbuffé på Hooks Herrgård. Behöver det skrivas ut att man var såsig
sen?

Körde hem ”via” Värnamo för att släppa av Hans vid
bussen. Tack för denna gång!

Vacker morgon på väg förbi den andra gården.

Hooks Herrgård i vacker höstskrud

En typisk ”instagrambild”. Vatten och himmel hand i hand.

Hur som helst tänker jag inte ha dåligt samvete för att jag
smet igen – mannen kontrollerade och byggde älgtorn med ett av jaktlagen han är
med i, för att sedan åka på barnkalas med barnen – vilket gav mig en lugn
halvtimme på soffan med katten för att återhämta mig efter allt
varmt-vatten-avslappning. Senare dök en vän upp, följt av min moster en stund
senare! Bra att tårtan gick åt!

Denna vecka blir det till att hämta djur. Den alltid lika
lagom ångestfyllda uppgiften. Lika skönt som det är att köra iväg djuren på
våren, lika skönt är det när de är på hemmaplan. Det brukar dock sällan strula
något nämnvärt med infångning och lastning, men man vet ju aldrig hur
samarbetsvilliga kreaturen är. Ryggen är inte vad den borde, och tyvärr har jag
ny massagetid redan på tisdag, så ser inte fram emot att tvingas misshandla
ryggen efter det i veckan, med släpandet av grindar på typ femtio kilo stycket,
då kalvar inte går att lasta enbart med stängseltråd som stopp. Det rör sig om
trettiofyra djur, på fem ställen som ska hem denna vecka, då älgjakten börjar
nästa måndag. Ingen vill hålla ansvar då, om jägare öppnar grindar, eller
älghundar jagar kor istället för älgar. Dessutom åker min ständiga inryckare
Jirka på en onödigt tråkig Finlandsresa denna vecka, så han är ute ur räkning
för min del. Får muta mannen till en dag ledigt för att hjälpa till, tror jag.

En trasig boxvägg i lagården ska bytas (behov har funnits i
tre månader, men ska ske ”sen”…typ när det blir panik!), tjurar
vägas och nyss försökte jag lura slaktbilen till att komma och hämta ett gäng
så jag får loss ett par boxar då de tjurkalvar som nu ska hem också ska in och
avvänjas. Får se om planen lyckas. Dessa chaufförer måste ju också jaga älg
nästa vecka, så då hinner de inte bry sig om lilla mig!

Stängsel ska sättas, djur flyttas och stängsel rivas. Och så
ska stängsel lagas, då det känns som om det kommit ett stim av hjortar/älgar
som springer ner mina permanenta stängsel med trästolpar och ståltråd.

Dags att bränna av sommarens damm – nu är det höst!

Ännu en späckad helg avslutad, följt av ännu en späckad
vecka. Helgen avlutades (hela helgen egentligen) av firande, och denna vecka
sparkar vi igång med ett nytt firande: Åtta år med mannen idag! Lite galet
faktiskt!