En ung bondes vardag

Kom att tänka på denna för några dagar sedan och vaskade fram den från botten av mailkorgen. Ursprunget är för mig okänt, men likväl ett tänkvärt budskap:

Majonnäsburken och två koppar kaffe.
När saker och ting i Ditt liv nästan har
blivit för mycket för Dig att
hantera, när dygnets 24 timmar inte
känns nog, kom ihåg majonnäsburken och
två koppar kaffe:

En professor stod inför sina
filosofistudenter med några föremål på bordet
framför sig. När lektionen började lyfte
han under tystnad upp en mycket
stor och tom majonnäsburk av glas och
började fylla den upp till kanten med
golfbollar.

Han frågade sedan sina studenter om
burken var full. Studenterna samtyckte
till att den var det.

Då lyfte professorn upp en ask med
småsten och hällde dem i burken. Han
skakade den lätt. Småstenarna rullade
ner i tomrummen mellan golfbollarna.

Återigen frågade han studenterna om
burken var full. De höll med om att den
var det. Därefter lyfte professorn upp
en ask med sand och hällde sanden i
burken. Naturligtvis fyllde sanden upp
resten av tomrummen.

Han frågade ännu en gång om burken var
full. Studenterna svarade med ett
enhälligt ”ja”.

Då lyfte professorn fram två koppar
kaffe som stått under bordet och hällde
hela deras innehåll i burken, vilket
effektivt fyllde upp det återstående
tomrum som kunde finnas kvar mellan
sandkornen. Studenterna skrattade.

”Nu”, sa professorn medan
skratten klingade ut, ”vill jag att ni påminns om
att den här burken representerar ert
liv. Golfbollarna representerar de
viktiga sakerna. Familj, barn, hälsa och
annat som ligger passionerat i ert
hjärta. Sådant som – om allt annat gick
förlorat och bara dessa återstod –
ändå skulle uppfylla och berika ert liv.

Småstenarna representerar andra sakerna
som betyder något, som ett hem, jobb och bil. Sanden representerar allt annat
– småsakerna.

”Om ni lägger sanden i burken
först”, fortsatte professorn, ”går det inte
att få plats med golfbollarna eller
småstenen. Samma sak är det med livet.
Om du lägger all tid och energi på
småsaker finns det inte plats för det som
är viktigt för dig.

Så… var uppmärksam på det som är
oumbärligt för din lycka och
förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta
med din partner ut på middag. Ägna en
omgång till åt det som gör dig
passionerad. Tids nog kan du städa huset och
annat som är mindre viktigt.
Ta hand om ”golfbollarna” först
– sakerna som verkligen betyder något.
Återställ det som är viktigast i ditt
liv. Resten är bara sand.”

En av studenterna räckte upp sin hand
och frågade vad kaffet representerar.

Professorn log. ”Jag är glad att du
frågar. Kaffet finns med för att visa
er; att hur fullt och pressat ert liv än
känns, så finns det alltid plats
för en fika med en vän.”

Startade dagen med att vara låssmed! Eller i alla fall med
att plocka ner grannens dörrlås, pilla tillbaka de klackar som kuggat över,
trycka tillbaka fjädern som släppt och sedan sätta ihop det, smörja upp och
återbörda till ytterdörren. Lämnar inga garantier för arbetet, men just nu
kommer de både in och ut. Problemet har (igen) varit att de inte kommer ut
efter att ha låst. Inlåsta helt enkelt. Det fina i kråksången är ju bara att
det är så smörjigt i lås. Med sån olja som inte går bort! Fint att sticka på
massage sedan med sex mer eller mindre svarta fingrar!

Enligt boken så är det mesta fel på denna Herefordko. En ko ska inte sitta så där, men det gör hon ofta! Pigg, dräktig och alltid med. Det Kan inte vara alltförmycket vajsing på henne!

Välkomstkommittén med kvigorna i täten. Och minst en lyckades ta en mun av det bästa!

Det är inte helt optimalt med femtio djur i en grupp ute,
men jag har tyvärr inte rätt förutsättningar för att dela upp dem i mindre. Och
sanningen att säga spelar det ingen roll om du har just femtio – eller fem –
det finns alltid nån ragata som ser till att någon annan inte kommer fram till
fodret. Lösningen blir att vräka på med så pass mycket foder att det alltid
finns tillgängligt, även till de lågrankade kvigorna.

Dessa har dock i sin tur räknat ut – de är inte dumma – att
de större korna (hitintills) aldrig gått på mig. Därför flockas nu dessa små
räddharar kring mig när jag nätar av, eller för tillfällets balar, snörar av
dem inne i hagen. Jag gillar inte att stå utanför, då det blir ganska mycket
spill som dels ser skräpigt ut och dels lockar ut de rädda. Spiller det inne i
hagen är det alltid någon som äter upp det. På lovlig sida om stängslet. Även om riskerna med att stå bland
dessa djur är högre vid en bale än utan en. För det mesta springer de lägre
rankade undan och runt mig om det skulle komma en större – dessa är för det
mesta dock ganska mätta och ids inte hålla sig framme. Man måste hålla sig vaken och beredd! Vad det kan leda till är
dock också att det hänt att det plötsligt smugits in ett kvighuvud mellan mina
fötter för att hon ska kunna nappa åt sig en tugga. Något som jag kanske inte
är helt övertygad om. Jag kan ju säga att jag hoppas att hon backar INNAN hon
springer iväg om det skulle komma en häxa…Samtidigt njuter jag av orädda,
relativt lojala djur! Med eller utan ”morot”.

Möblerade om i lagården sedan. Något man kanske inte bör göra ensam, men med ett långt rep, en grind på rätt ställe, lugna djur, lagom mycket vansinne och en stor dos tålamod (vilket jag egentligen inte besitter) så man kan vänta ut dem så funkar det.

Ränngaller… Och just det. En Hereford…

Kossan utan lillkalv
skickades ut och bands i en stolpe vid lilla foderbordet. Hon blev jätteglad och sträckte för allt hon var värd för att komma så långt upp på foderbordet som möjligt – hon är nog lite hungrig. Är satt på diet nu för att minska mjölkproduktionen när kalven försvann.

Tjurar flyttades
runt, och sorterades delvis efter storlek nu när plats gavs. De tre som var
bundna leddes in bakvägen i vågburen för att få halsbanden avtagna och släpptes
sedan in i två olika boxar efter deras storlek. De tre små kvigorna i gamla
lagårdsdelen knuffades in på tjurarnas platser och kossan hamnade slutligen på
en av kvigornas plats i gamla delen. Så. Små är samlade, de lite större står
för sig. Boxarna är utnyttjade till max och två uppbundna platser är lediga,
vilket jag hoppas det förblir tills det är planerat annat.

Party ligger med fötterna på bordet som är rent och snyggt enda tills det fodrades i eftermiddags…

Fortsatte med att rensa foderborden i nya lagården, och gav
mig den på att göra klart. Resultatet blev att jag kom in klockan tre, duschade
och åt lunch och satt i bilen en kvart senare för att precis på slaget trilla
in hos massören. Tur denna människa inte kollar blodtrycket!

Mannen iväg på årets
första julbord. Har lagt barnen och sitter som eldvakt. Det väser om vattengrytan
på vedspisen, fläkten på den snurrar för fullt. Brinner i öppna spisen, fläkten
i den surrar. I trappan står den trasiga kupévärmaren med fläkt för att skicka
upp lite värme på nästa våning. Fem grader kallt och nordanvind kyler ut. Men
det är torrt och fint i backen. Det tycker dock inte drängen som halva dagen
försökt tina upp den frusna gödseltunnan…

Möttes imorse av denna totalt klockrena bild på Instagram. Läs och begrunda:

Första advent. En dag med julskyltning, kyrka, glögg och
pepparkakor. För vissa.

Här har vi firat söndag med annat! Jag och barnen har putsat
fönster i sovrum, trappa och toalett. Bytt gardiner och satt upp
ljusstakar/stjärnor. Skurat badrummet med ett barn på var sida toalettstolen,
med varsin kasserad tandborste för att komma åt i skarvarna. Gödslat ut hos hönorna
så det blev något fräschare, utfodrat djur i lagården.

Mannen har firat på sitt vis – kört hem sin skogskärra,
hyvlat vägkanter och väg upp till föräldragården. Bråkat med sin gamla
Boxer-traktor som inte startar.

Tur att vi bor i bibelbältet så att så många andra håller
söndag för oss med!

Två bröd är utbakta och ligger på jäsning, satte degen i
kallvatten med 6 gram jäst redan imorse. Lagom att få in dem i ugnen tills Allt
för Sverige börjar. Hinner tvätta av mig och svida om från understället innan
dess. (om jag ids)

Jag hoppas ingen dör för att vi inte fått upp stjärna/stake
i varken kök eller tvättstuga – det kommer fler dagar.

Och helst skulle jag börja fira när den där Djävulsdagen vi nu
räknar ner till är över. När man vet om man överlevt. Den där dagen då man kan
räkna med flertalet besvikna/besvikelser. Den där dagen då allt går under om
man inte hinner träffa alla som man har blodsband med. Den där dagen då allt
måste hetsas, allt måste hända samtidigt och alla måste stressa för att hinna
med så mycket som möjligt… När det måste fikas och tittas på Kalle och delas klappar
och spelas klappspelet – samtidigt. Den där dagen då man måste tvingas på
umgänge med såna man aldrig skulle umgås med eller ens springa på annars. Den
där dagen som jag aldrig ser fram emot av just den anledningen.

Men… Jag kan ju bara vara Jag, som även gårdagens kommentar påminde om. Vem ska jag vara annars? Även om jag väl blir totalt idiotförklarad om jag önskar mig
något storhaveri i typ utgödslingen bara för att kunna slippa undan allt annat,
den där dagen. Så bara att försöka bita ihop och överleva tills den 25e. Åtminstone
tills forskarna kommer på något säkert sätt att frysas in och återupplivas några
dagar senare… Och på tal om påtvingat umgänge – Är någon sugen på att rymma
till okänd ort med mig över jul kan ni ta kontakt på info@bondeniskarvhult.se.

Trevlig första advent, till alla er som längtar!

Tack för grustipset! Får se om lusten infinner sig snart
igen att försöka…

För er som inte reflekterat över det så kan jag ha lite
svårt för att runda av när jag väl kommit igång att skriva, precis som det kan
vara svårt att få tyst på mig om jag väl kommit igång ”på rätt ämne”.
Men jag ska avsluta ett kapitel nu! Lillkalven har varit uppe och ätit så man
sett det varannan dag, legat varannan och sovit, och imorse låg han död i boxen,
så den följetången följer med kadaverbilen på måndag och där sätter vi (jag)
punkt.

Mitt i skiten kan det ändå finnas en grön oas…

Dags att möblera om i lagården (igen). Kossan behöver inte ockupera
en hel box där jag kan släppa lös fyra, just nu uppbundna, årstjurar istället. Tycker det är för
kallt nu, och att hon varit inne i värmen för länge för att släppas ut i koflocken.

Dags att sätta hoppet till att kvigan snart kommer igång att äta. Stortjuren har piggnat på foten och ska testa att släppas tillbaka ut med de andra två tjurarna när de hämtas hem från föräldragården. Ute har jag – om jag nu är kapabel till att bedöma det – bara glada och rundmagade kor, med slappa små juver.

Satt upp adventsljusstakarna i vardagsrummet nu ikväll. Passade
på att ta itu med bland det värsta jag vet – putsa fönsterna. (Jo mamma, det
kan inte bli värre än det är så man kan mycket väl göra det i mörker! Du
förstår inte tjusningen med en fint spinnande dieselmotor heller, så vi ligger
inte på samma plan där) När man ändå står där, passar man på att sanera
elementen. När man sitter där på huk ser man golvlisten… Och reser sig snabbt
med en frågande blick på klockan om det snart är läggdags.

Under tiden satt mannen på kökssoffan och slipade knivar.
Efter det hjälptes vi åt att rulla om stängseltråden som legat och tinat upp i
några veckor i tvättstugan…

En stängseltråd som rullades upp med en tjocklek på 20 mm runtom, av snö och is… Och samma tråd när den är tinad, torr och omrullad i vardagsrummet

Vad gör vettigt folk på lördagskvällar?

Gårdagseftermiddagen med ca 30 min intervall

Ja, sannerligen en svart fredag!

Började med ett lass grus. Ringde i början av veckan och
beställde ett lass av ”det grövsta ni har”. Så vida pass lerigt nu,
så det får inte finnas någon risk att
stenen försvinner, utan den måste vara stor nog att armera leran. ”Mm…Vi
kommer med ett grovt makadam då!” Bil och släp!? ”Nej, vi kör bara
bil!”

Idag kom så lasset, med en oerhört opratig (otrevlig)
chaufför. Och det grova gruset. När man själv tänker sig knytnävsstor
klappesten typ, 50 mm och uppåt. Och får ”det grova” makadamet, där
de största stenarna är 25mm… Kunde precis lika gärna hävt på en bil med 0-18,
då det nu på eftermiddagen efter ett antal gödseltunnelass inte syns att det är
grusat. Då all småsten försvunnit rakt ner i leran. Ja, jag är rätt rejält
besviken. När chauffören dessutom vägrar komma en gång till för att det var
”för slirigt”… Ska jaga reda på någon av våra grävmaskinister i
skogarna och få nummer till lite mer serviceinriktade bolag och benämningar på
lite rejält grus…

Pallgafflarna – det mest mångsysslande redskap vi har. Ena dagen körs stängselstolpar, andra dagen körs ligghall, tredje transporterar de en skjuten ko från hage till kadaverbil, fjärde dagen lyfts det tak…

Efter det lasset bar det av med spånkärran. (Inga poliser
som läser här va?) Där jag tydligen hade obefintligt med ljus på kärran av
någon anledning. Planerad körning med andra ord. Inga vänstersvängar…
Skogsvägen alltså. Den som går som ”skogsvägen”, men egentligen är
lika allmän som alla andra… Ner till mannens jobb strax innan han slutade och
lastade. Som traktorlastare är man ju befriad den otrevliga sysslan att ösa ut
i kanterna och trampa, så det föll på hans lott! (Han är givetvis alldeles för
snäll för att protestera)

Fläkten av och in i silon bara!

”Jag ser det snöar, jag ser det snöar…”

Smurftomten kom tidigt i år…

På väg hem igenom skogen mötte jag – en LASTBIL! F*n. Håller
vägkanterna på denna halvdana grusväg?! Hur långt att backa till närmsta väg
annars (när en av oss redan sjunkit)?! Men det gick bra. Kanterna höll för både
honom och mig… Denna gång!

Under eftermiddagen kom foderbilen med pelleterat koncentrat
(kraftfoder) till djuren, som vi blandar in med ca 5% i krossad spannmål, så nu
klarar vi vintern. Har dessutom ett nytt lass spannmål att hämta hos grannen.

Behandlade bina med oxalsyran, mannen åkte ut till
föräldragården för samma sak- 2 av 3 samhällen där döda/puts väck! Plus
grannens två… Märkligt.

Så ja… Två tomma bikupor, ett billass grus, arton kubik
spån, sex ton kraftfoder, fjorton ton spannmål… Undra på att det är Black Friday i plånboken. Tur att
jag sålde en tjurkalv igår, som gick som en hund i koppel när han fick grimma
på sig, trots att han aldrig haft någon på sig, eller ens sett nån! Han som hämtade
var väldigt nöjd med lynnet i alla fall!

Nu är det helg! Så då är det väl lugnt! Eller?

Trevlig helg!

Trots allt så lovar jag att inte klösa på utsidan! Det frestar liksom inte tillräckligt ändå…

Vaknade igår morse liggandes på rygg med katten utstäckt
längs min sida. Kände att jag var i behov av att ändra ställning och rullade
försiktigt över på sidan, så katten hamnade mot mage och bröst istället, synd
att störa henne liksom. Och fick fullt med ludd i ögon, näsa och mun! Då låg
tydligen grannens katt på huvudkudden – något som aldrig hänt tror jag. Abrupt
uppvak!

Lillhönan kom till lagården med blomma till mig igår. Idag är hon dock tillbaka på dagis och mannen på jobb.

Drängen har äntligen kommit igång med gödseltunnan (kanske
inte fler som säger så i trakten…) och jag tog mig äntligen i kragen och stallade
in slåtterkross och strängläggare! I det gamla ängahuset. Där grävligen boat
under och underminerat hela golvet så jag åter brakade igenom med traktorn.
Tror vi klarade oss från punka i alla fall, såg inget idag.

Vad luftigt det blev! Brukar trökas in press, kross och plastare. Annat i år!

Gjorde lagården klar nu på morgonen, och jag och drängen gav
oss ut för att köra balar. Kom bort till kogänget och lät som alltid blicken
svepa över flocken. Klev ur traktorn för att öppna grinden och kom i ett annat
spaningsläge, längre ner. På andra raden, suktandes efter foder, stod en ko
(häftigt va?!). Med akut juverinflammation.

Och kallbrand.

Ena juverfjärdedelen var mörkgrå, skinnet sprucket i ett V
kring spenen. Blodigt och varigt. Kroppen har börjat stöta ifrån den sjuka delen. Plötsligt är ett avlivningsbeslut oerhört
lätt att ta! Föste över kossan i den andra hagen, där hon fick en egen bale att
mumsa på. Skickade iväg anmälan till kadaverbilen och hoppades att vi skulle
hinna få död på henne innan den kom.

Saken är den att kadaverhämtning utförs måndagar och
torsdagar i dessa trakter. Här är så bondefattigt (eller skadefritt, beroende
på hur man ser det) att bilen ibland kör närmre femtio mil för ett lass, med
utgång från Varberg (vilket förvisso är typ 30 mil bara tur och retur). Men man
vill ju helst få med djuret i fråga, så man slipper ha det liggandes under presenning
flera dagar. Det går väl an i kylan nu, lagom kul i rötmånaden… Och det
brukar funka också, men den gången jag ringde direkt till bilen (vilket man
egentligen inte får, då det ska gå via centralen) och han svarar ”Är hos
er inom tio minuter!”, då har man flyt, men får också en fruktansvärd fart
för att kanske till och med dra ut djuret ur lagården! Samtidigt kanske man
ringde ibland och de precis kört ”förbi”…!

Denna gosse återuppstod när det vankades mat i alla fall. Dessförinnan sov han gott…

Till höger ligger en ”normal” nättuss. Till vänster har jag känslan av att jag svurit över pressen när den inte stoppat nätningen. Det tog tid att snurra av det av balen, kan jag lova.

Kossan lider inte mer nu i alla fall. Jag ska äta frukost
äntligen och sedan köra färdigt dagens balar, innan jag ska dra iväg en snabbis
till Reftele för lite våmstart så kvigan som inte ätit med någon ordning på en
vecka kanske kan komma igång.

Tur jag har många djur, så strulprocenten håller sig
relativt låg. Känner dock att jag är i ett stim nu med kalv, halt tjur, ko,
kviga… Men det är bra. Bara att ta sig igenom så är det lugnt ett tag sedan

Navaraträff på lagårdsbacken igår kväll

Det räcker med att se hjortarna här uppe så ligger hälften av stänget sen… Så där fem-sex stolpar nerrivna över en natt. Älgarna kliver över, rådjur under och hjortar rakt på. Men än har de inte rivit där jag faktiskt har djuren för tillfället!

Jag ljög häromdagen! Ber om ursäkt för detta! Men vi har
flyttat runt lite till i lagården. Band upp en tjurkalv som ska få jobba till
våren, och sedan ska en annan flyttas till en annan box när mannens
arbetskamrat hämtat sin tjur, så får pojkarna lite bättre plats.

Lite skiljer det på pojkarna. Men det skiljer också ett helt år på dem, så den vänstra har gått bra!

Lugn och fin kille. Enda nackdelen är att han har 50% hornanlag – mamma mjölk och pappa storeluffetjuren, så riktigt fina gener och hitintills fantastiskt lynne och tillväxt.

Helgen löpte på enligt plan. Lite mer fokus på en ko som
varit lite för platt om magen, lite för rund om juvret och lite ledsen i
ögonen, men idag var hon åter med i flocken och stred om foder, så nu går det
nog att blåsa värsta faran över.

Lillkalven – vet inte om han är sämre eller bara njuter av
god sömn. Han reagerar inte på nåt när han väl ligger och sover. Dessutom har han
blivit tunnare. Men om det är för att han äter och har fått igång systemet på
två håll, eller om han blivit sjukare, därom tvistar de lärde…

Våg/behandlingsburen är tillbaka på sin uppställningsplats efter fredagen.

En bur kommer lastad!

Gödseltunnan har kommit på, drängen ska köra denna vecka nu
när brunnen nästan rörts upp. Ovanligt besvärligt att få ner svämtäcket, men
det brukar heller inte komma en köldknäpp och tjäla den!

Det har även varit lokala Pippi-dagen, så därför har vi festat till det med äkta Långstrump-fräknar!

Pressen är tvättad och redo att rullas iväg. Plastaren och
slåtterkrossen ska få samma behandling idag är tanken och krossen ska ner på
vinterförvaring.

Lillhönan fick en tid hos Farbror Doktorn igår då hon
hostar, väser, rosslar och piper. Hon vägrade högt att åka iväg, men hon mutades med att åka jobbarbilen, så gick det bra. En perfekt övning för pappa att träna på avledning och konflikthantering, och en ännu bättre övning för mamman att släppa kontrollen… Lite hög sänka, och feber, men fick lite
hostmedicin och en ”akuttablett” mot krupp att lösa i vatten om hon
skulle få ett ”anfall” som det hon fick i lördags. Inget roligt med
nonstop hosta i en halvtimme. När vi dock bar ut de icke-utslagna hyasinterna
släppte det ganska snart. Så inga såna till oss, tack. (Vilket vi inte har ändå
då jag inte tål dem utslagna, men det var heller inte vi som fixat
bordsdekorationerna, och man lär så länge man lever). Hon är som en
durcellkanin idag, efter 14 timmars nattsömn, så det vill till om pappan hänger
med!

Jämn, fin rad av kalvryggar – tills slaktdjuren börjar

En traktorreparatör kom och tittade på 650:n och kopplingen som
är helt slut där. Går den att justera kan det göras hemma och man slipper köra
den gamla häcken tre mil enkel resa till staden och verkstaden för ett byte. Utan
vindrutetorkare, värme och en mer eller mindre öppen hytt. Jag vet, jag är
bortskämd! Den är nu också justerad, så snart kan den åka på
vinterförvaring/utlåning över vintern. Om Jirka inte tar lika lång tid på sig
att hämta den som sin egen 135:a som stått på föräldragården sedan semestern
och försvann nu i helgen!

Dags att återgå till räkenskaperna.

Så var dagen för den stora djurkarusellen här! Och så var
den över…!

Mannen hade tagit ledigt för att hjälpa till att bära
grindar med mera vilket vi är tacksamma för. Byggde upp en mur av balar efter
att korna flyttats till en annan hage, kreaturskärran och traktorn sattes som
stopp på andra hållet sedan var det bara att invänta Fröken Semin.

Sen skulle då djur slussas in, och sedan jagas ut. Kan meddela att jag hade lika mycket sjå att hålla djuren ute som mannen och drängen hade för att få in dem. Dels var deras kalvar inne, blev de varse, dels meganyfikna på alla semintantens grejor som stod där, glidslem att smaka på, papper som rasslade, en spann med burkar att nosa på… Under tre timmar togs det träckprov på 57 djur. Det
konstaterades att vi kan se fram emot 53 av 54 kalvningar till våren och att
det verkar bli en ganska intensiv period med, av vad hon kunde bedöma, fyra
till fem eftersläntare. De andra har tagit sig ganska fort när de släpptes med
tjur, så i mars lär vi rastas! Lika bra att det, tycker jag.
Kort men intensivt så det är undan sen. Herefordkalvarna vägdes och det ser väl
bättre ut än förra året, men jag tror inte de kommer upp på sin korrigerade
200-dagarsvikt för stambokföring. (Så lugna och fina djur, sa hon igen! Jag vet att jag tjatar men jag blir lite stolt!) MEN det där med att få små herefordar att gå…

Mormor och Morfar hämtade barnen, och hade middag med sig
till oss, så efter intag av denna gick mannen och jag ut igen för att hämta in
de tre slaktdjuren och den ickedräktiga kvigan. Dessa bands in. Ännu en gång
möblerades det om i lagården och herefordkvigorna vräktes från sitt
andrahandskontrakt i boxen för att bindas upp, kossan med lillkalven fick
flytta tillbaka och nu står djur på 41 av våra 42 uppbundna platser i lagården.
Och nu är väl inte tanken att det ska flyttas mer förrän i början av nästa år
när slaktbilen kommer och vi får loss boxar till de tjurar som står bundna.

Kolla vad lillkalven äter! Han dör nog inte i natt om han inte lyckas ha ihjäl sig!

Mannen
iväg och bowlar med jobbet. Jag gjorde äntligen klart mina biskvier och lagom
tills jag nyduschad rasat i soffan med TV, några bitar godis, katt och dator i
konkurrens i knäet, så kom drängens fru med larm. Vid sista skrapningen nu
efter mjölkningen hittade de lillkalven, som nu testade ännu ett liv. Hängandes
fast i fodergrinden… Bara att dra på kläderna igen och lyfta upp den
självmordsbenägna lille skiten….

Alla
kor är bortsläppta på sjösidan så det blir lite distans till tutandet, om de
inte skrikit av sig när de hittade sina kalvar inne i lagården under undersökning/provtagning.
Nu ska jag ta en kopp te och en biskvi, sen krypa ner och smälta dagen.

Just
det. Det verkar som att jag under eftermiddagen i ett svagt ögonblick köpte på mig
en åtta meters strängläggare också… Får nog nysta lite i det på måndag!

Trevlig Helg!