En ung bondes vardag

Upptäckte att blogglänken försvunnit från hemsidan vid en uppdatering, den är nu återbördad, för kännedom!

Hann knappt riva av
det sista ensilaget innan lillhönan hoppat upp och ville åka ”karusell”.
Sen satte jag mig ner på en sten igår och pratade med kalvarna. 1703 såg sin
chans att ge mig en blöt puss i nacken för att fira solen. Hade jag inte haft
mössan hade nog håret fått ett nytt utseende!

Alltid insamling av
ensilageplast i mitten av maj. Tur jag tittade på programmet i god tid, i år är
det insamling första (!) och andra maj. Drängen har lastat, så nu börjar vi på
ny kula!

I onsdags lämnades barnen av på sin Onsdagsträff, jag och
lillan fortsatte till avslutningen på terminens linedance. Och hon blev lite av
en vandringspokal. ”Jag dansar inte denna dansen, jag kan ju ta henne så
länge…” Hon var nöjd över uppmärksamheten. Lite fika på mitten och sedan igång igen. Nyfiken
som sjutton är hon, den lilla.

Vad gör ni därborta?!

Igår var det dags för besiktning av henne igen. Jisses vad
hon växer. Förvisso ”bara” 1,5 cm de senaste två veckorna, men även
585grams viktökning! Hjälp! Ännu en gång frågade sköterskan ”Vad sa
du?!!” när vågen stannade på 4330 gram.

En tur till affären på hemväg. Blev helt full i skratt (igen)
åt konversationen i charken. ”Det ska bli spännande att se vad du vill ha
idag!” sa killen där. Är det spännande att jag kommer?! undrade jag
tillbaka. ”Ja, du köper alltid så mycket!” Jaha, är det ovälkommet
då? frågade jag, varpå en tant bakom brast ut i asgarv. Killen i charken fick
lite bekymmer att re ut situationen där.

Delar av rubriken omfattar även lillhönans önskelista när jag frågade om de var sugna på något speciellt från affären. ”Ris kanske, saltgurka och vanlig gurka som jag gillar…”

Hemma igen hade drängen inte kunnat hålla sig ifrån att
sätta igång skruven till spannmålslasset, så det var i full gång. Lagom för mig
att slänga över lillan i vagnen, äta lunch och skutta ner i tippkärran för att
ösa fram det sista. Det är otroligt mycket smidigare att klättra i en kärra med
fungerande ben, och o-höggravid. Det funkade då med, men det var betydligt
smidigare nu, tro mig.

Lillasyster kom på det där med att smila också! Vad roligt
det är när de knäcker den koden! Imorse bjöd hon på ett bubblande
mjölkrestsleende som äcklat vem som helst om hon varit äldre! Så söt! Sen
fortsätter vi minspelsbattlet som pågår på lokal nivå.

Helgen som var helt obokad har plötsligt blivit bokad med
lördagkväll (där även HV71 vann igår vilket ledde till att mannen och en kompis åker på finalen i Jönköping. Frun och jag stannar hemma med barnen!), söndagsmiddag och måndagslunch. Så var det med det lugnet. Blir
till att röja och städa undan lite idag med andra ord. Det brukar
behövas…

Sonen är jätteduktig
på att sortera tvätt efter mörkt och ljust, även om vissa kläder/färger ibland
är tveksamma. Han har även kommit in i ”tuktningsålder” gentemot
syrran. När hon igår la sin (tveklöst) vita t-shirt i mörk tvättkorg fick hon
frågan varför. Svaret: Jag visste inte…

Barn och man är hemma idag. Eller tja, sonen är hemma.
Lillhönan hos grannen och mannen ute och grejar med nåt. Lillan sover på
altanen sen ett par timmar tillbaka och jag önskar trevlig helg!

Vi har startat en
lokal undersökning om hur många miner man kan göra på en minut!

Så kom då måndagen med det där riktigt pissiga vädret. När
man inte kunde göra nåt annat än att krypa ner och kura. Men det kunde man visst!
Det var ju en dag med både mamma, pappa och barn hemma. Vi tog tillfället i akt
och smet iväg till lilla staden. Med resultat att hela familjen nu är ekiperade
inför dopet! Och knappt en kotte i affärerna! Win-win.

Barnen fick nya
solglasögon, som verkligen behövs denna underbart, vackra vår… Och mamma fick
förstås ”plova”!

Idag startade dagen bättre med klarblå himmel och sol. Det
gick dock snart över i gråväder och vind för att sedan slå över i en heldag med
snö, regn och hagel. Och så lite små, små solglimtar på det för att göra
aprilvädret komplett!

Där på morgonkvisten dök två snickare upp följda av en
betongbil! Plattan är gjuten! Tjoho!

En lååång stund fördrevs hos drängen med småprat om allt och
inget. Han körde sedan iväg vagnen med gödning till rätt ställe och jag tassade
in med den lilla. Den lilla som inte har varit på humör alls senaste dygnet. Extra
matning i natt och sedan varannan timme hela dagen. Och varje halvtimme ikväll
känns det som. Extremt mammig är hon också, uppepå det. Skriker som en stungen
gris när pappa tar henne. Eller när hon läggs ner.

Nånting är knas, eller
är jag helt enkelt knäpp. Kanske bådadera

En lång stunds skrikande upphörde när hon hamnade på
skötbordet, med blicken riktad mot bilderna på skåpet ovanför, fötterna i
vädret och helt ifred. Undrar vad det är som får henne att trivas där! Men så
fick jag plockat med lite tvätt också!

Utvecklingssamtal på dagis klämde vi in efter middagen, och
hemma igen hade sömmerskegrannen kommit hem och nattningen fördröjdes då barnen
skruvades upp.

Nästan lika mycket som min surdeg faktiskt. ”Matade”
den igår och den fick visst oanade krafter av det. Tillräckliga för att pressas
igenom en glasbruk med gummipackning och snäpplock. I kylen… Ut med den på
bänken och städa kyl, det fräste till och ytterligare deg spottades ut. Försökte
att försiktigt lossa spännet för att lätta på trycket med resultat att degen
med ett ploff kräktes över halva bänken! Pytsa upp en del för att sätta en
fördeg nu före läggning, och ösa över resten i en lite renare burk… Spännande
detta!

Om en stund: Natti!

Hon tog en stund av
shoppingen med ro. Och i natt stylade hon det lilla hår hon har. (Till Hans
stora besvikelse är denna bild beskuren!)

I fredags tog vi en stenplockardag. Skittråkigt! Barnen
cyklade till åkern och jag och den lilla tog traktor med skopa. Aldrig någonsin
är ett hektar så stort som när man handplockar sten! Drängen kom förbi när han
kört ut sorkhögar färdigt, så han fick min plats vid ratten så hoppade jag ut
till familjen. Inte den bästa dagen att gå på nyharvad åker – massa vind och
torr jord… Det var svart både i ögon och näsa och det knastrade rejält i
tänderna. Lillhönan tröttnade och förpassades till traktorgolvet då syrran
knyckt stolen. Är drängen en fantastiskt trygg barnvakt, eller är han en dödandes
tråkig barnvakt? Bägge ungarna sov ju!

Tre generationer, eller fyra, eller vad blir det? åkte på
maskinvisning igår. Min Morfar, min make och min son. En Oxe stod på
önskelistan. Men som Morfar sa; det går ju emot utvecklingen att gå från häst
till oxe! Järnhäst och Järnoxe. Små skogsmaskiner alltså. Men den gamle gubben
verkar behöva nåt nytt stollastycke nu när hans skogsväg är klar. Kanske
behöver han ha en Oxe att köra på sin skogsväg som var dårskap att göra,
eftersom han ”aldrig skulle kunna använda den”, som folket sa. Han
behövde ändå leva upp till sitt rykte, tyckte han. Dags att övertyga den ekonimiansvariga, så det blir kanske en följetång!

En mamma som inte
någonstans är vän med rosa. Och en dotter som inte kan vara min…

I alla fall så åkte jag och småflickorna till motorbanan och
tittade på eventet ”Race 4 Fun”. Mors B tillhörde ett av teamen som
körde. Mer eller mindre skrotbilar, pimpade som flygvapnen, stridsvagnar,
krokodiler, ”Hitta Nemo”-fiskar och mycket annat drog runt varv efter
varv. Flest varv på åtta timmar vann, men många bilar pallade nog inte trycket
hela tiden antar jag. Gubbsen mötte upp där efter skogsträffen och vi tittade
allihop en stund innan det blev hemfärd.

Precis hemma och fått fram lite fika, kom en gammal
klasskompis till mannen med sina barn för att titta på kalvar och hönor. Mannen
ut till dem och jag och barnen fikade klart. De gick upp för att leka och jag
såg min chans till en kvart på kökssoffan med bebisen på magen. Mannen skulle
ju snart komma in och jag gå till lagården!

Efter en liten stund tyckte jag mig höra ett Hm! och
någonstans i den luddiga hjärnan kom tanken att lät inte det som Jirkas ”Hm!”?!
Så jag plirade upp lite med såg ingen. Hörde inte heller nåt mer, så jag drömde
väl. Tanken släppte mig dock inte riktigt ändå.

Vred blicken mot klockan på spisen – 16:38… Ohps! Var var
barnen? Mannen? Hans macka var borta, koppen tom och köksbordet
avplockat… Och jag som är så
lättväckt.

Ringde drängen och kollade status – mannen var i lagården
eftersom jag sov…!

Skickade iväg ett frågande sms till Jirka, och mycket
riktigt hade han varit inne och även han hittat mig på kökssoffan. Men
hänsynsfull som även han är så lastade han av vår beställning från Bifabriken i
Töreboda på altanen och smet hem.

Sonen var ute med pappa, och dottern tog på sig att cykla
till soptunnan, 25 meter bort, och slänga blöjpåsen.

Igår morse. Östra
sidan av gården, och västra

Sent på kvällen var det oro i lägret här ute. På med
pannlampa och ut. En ko gapade efter sin kalv, men att hitta en specifik kalv
bland 43 andra i skenet från pannlampa… Givetvis gick det från oro till panik
med någon som smög runt i hagen. Drängen ringde och kommenterade det, så jag
fick bikta mig och erkänna.

Vad då erkänna?
Knappast!

Sen är det oroligt på nätterna. Jag får väl snart grannarna
efter mig, grannar inom en radie på en mil! Men jag tror och misstänker att det
har något att göra med att vi fått en etablerad lodjursfamilj i krokarna. De
rör väl sig på nätterna och sprider oro bland mödrarna. Det har i alla fall
aldrig varit så turbulent nattetid som i år i kalvhagen!

Lilla fröken fyllde två månader igår! Galet galet! Och det har hänt en del, som synes…:

Om en stund väntar vi Mor och B. Ett tag med dammsugaren
krävs nog, och kanske är det väder så att foderstatusen hos bina kunde kollas
innan regnet – de bör ju inte blåsa bort idag!

Mannen jagade ut mig
med kameran igår! ”Jag tar ungen! Ut med dig!” Jo,,jo, men ungen
sitter ju fast!

En lugn dag. Borde kanske åkt och handlat, men jag iddes
inte. Det värsta är bara att mjölet tagit slut. Det var precis att det räckte till
en sats långjäst bröd vars deg sattes på förmiddagen och snart är redo för
ugnen. Riktigt gott att rosta det till helgen! Och sista skvätten mjöl försvann
i pizzadegen för kylskåpsrensning. Får väl ta en tur neråt samhället imorgon.

En liten runda på kontoret, en kortis på soffan och lite
handräckning till mannen som la slinga till framtida golvvärme i nybygget,
hamnade sedemera på agendan. Han är nu på UV och barnen är nattade. Sitter själv
med en olycklig bebis i famnen – till och med katterna har svikit!

Imorgon börjar en ny era! Fick en chock när vi gick in på
Försäkringskassan för att anmäla lillasyster. De stryper föräldradagar för barn
födda från och med 2014, som lillhönan. Endast 96 dagar får sparas från den
dagen då barnet fyller fyra. Dessa 96 får sedan plockas ut tills barnet fyller
12. Tidigare har man fått plocka alla kvarvarande dagar tills barnet fyllt
åtta. Och vi som har mängder med dagar kvar! Det roliga är att sonens dryga
hundra föräldradagar berörs inte. Som tur är! Jag har ju jobbat vid sidan av
med de andra två och inte plockat ut så många, och mannen jobbade tidigare
halvtid med morgonskift – 4:45-9:00, så han har ju bara plockat 2,5 dag per
vecka. Men nu blir det istället att maken plockar föräldradagar framöver. Måndag
och fredag är han hemma på heltid. Dagarna får ju verkligen inte brinna inne! Och
tänk! Vad mycket vi kommer hinna med framöver med tre barn som ska hänga med!

Mannen erbjöd förresten barnen varsin bulle till fikat efter
dagis, men lillhönan hoppade: ”Vill ha surmacka mamma gjort!

Inga skönhetspris i
sikte, men fullt ätbara!

En osedvanligt puckad ko stod upp och kalvade igår. Och lät
kalven glida ut i full fart med huvudet först rakt i en stock så samtliga
tänder slogs ut. När jag hittade dem ett par timmar senare låg kalven och
krampade av smärta, blodig i munnen, svullen tunga och rosslig andning. Svårt
beslut?! Nope! Så var en tredje kalv tappad…

Idag kom kompensationen med två nya kvigor. En på morgonen
och en på eftermiddagen. Nu är slutet nära med tre återstående kalvningar. 45
av 48 kalvar.

Min enda sparade
mjölkkviga. Hon får tacka sina gener från vår underbara gammelkossa 1113.Gjorde en storbeställning idag på utsäde, gräsfrö och lite
gödning. Får skynda mig att få det i jorden så de inte hämtar tillbaka det, för
jag lär inte ha råd att betala det… Mannen i andra änden av luren skrattade
bara åt kommentaren.

Sen har EON varit och grävt om kabeln vars band följde med
plogen upp. Den visade sig inte tillhöra kommunens gatljus, utan var kabeln
till starkströmmen… Men alla var överens om att man måste få bruka en åker
utan risk. Ärendet lades även på prioritetshögen.

Katterna fick bli
barnvakt när jag smet från den välbehövliga middagsvilan för att kontrollera
kalvningen.

Barnen på Onsdagsträff, jag skulle på dans, men då även
Gräv-lingen dök upp för att göra klart sitt jobb kring grunden så fick lillan
hänga med på sin första linedance. Det ska börjas i tid!

Kvällsfikat hägrar och äntligen är dopinbjudningarna
utskickade. Lillan får samma dopdag som både pappa och storebror, trots
fullbokad kyrka. Och lillhönan delar ju dopdag med vår bröllopsdag!

Och så kom vi båda på att det igår var sju år sedan vi var
på Grand Canyon och växlade ringar! Galet med det mesta!

Ni som följer mitt instagram har nog räknat ut att det inte
blev nån lugn annandagskväll i soffan framför öppna spisen med en surdeg på
jäsning.

Vad som hände igår kväll och hur det löste sig är upp till
var och en att bedöma; slumpen, ödet, tillfällighet eller högre makt. What
ever.

I alla fall så vet alla som har djur, oavsett om det är 10
eller 110, att det finns individer som skriker, och skrikande individer.

Skrikande individer är såna som tutar för allt. Om kalven är
två meter för långt bort, om den ser någon känd. Om den ser någon okänd, eller
rent ut sagt är en sån som gapar för gapandets skull.

Igår skrek en ko som aldrig yppar ett ljud till vardags. Då
alla djur ”hängde på tråden” vid tvärstänget in till nästa bit, tog
jag för givet att nån kalv trillat igenom och stod på fel sida. Djurens
intresse låg dock längre bort, visade det sig. Nämligen på skotarföraren som
var ute och gick på vägen i sin gula jacka i skymningen.

När jag kom dit blev det riktigt hola-baloo med kalvdans och
tjurrusning och allt vad det heter. På alla kor utom en, som stod och skrek,
och på en kalv som stod blickstilla nere vid sjön, trots att systerbröderna for
runtomkring honom. (Han ville inte lämna sin kompis) Jag tog en lov mot sjön
och tyckte mig höra ett ynkligt brölande. När jag var ett par meter ifrån den
lille svarta tjuren stack han iväg, och jag tyckte mig åter höra brölet. Efter
en evighet som säkert var en halv minut upptäckte jag en liten vit hjässa och
två öron. – En kalv hade brakat ner mellan stenarna i ett odlingsröse ute i
sjökanten.

Insåg att jag inte skulle klara av det själv och att det skulle ta tid. Snabbt upp för att byta kläder, skicka in den lilla till
drängen och fru, förvarna de icke sovande, men nattade, barnen att de blev
ensamma och maken i näven tillbaka till kalven. Ganska snabbt kunde vi
konstatera där vi låg på mage med armar mellan stenarna att kalven satt fast. På
riktigt fast. Med minst ett bakben fastkilat mellan stenblock längre ner. Så
tre alternativ:

– Hämta bössan, skjut kalven och stycka den på plats för att
sedan kunna tråckla loss benet.

– Ha bössan i beredskap tillsammans med en traktor som kunde
försöka lyfta upp blocket (på fel håll mot hur en frontlastare funkar). Riskera
att tappa blocket och därmed kunna avliva kalven snabbt om den inte dog
ordentligt av rasande sten.

– Dra på skämsluvan och ringa till Gräv-lingen, som efter en
heldag hos oss lämnat kvar maskinen och fått, typ, en och en halv timme hemma
med sin familj.

Trots allt kändes det tredje alternativet som det mest
humana. (Åtminstone tills vi fått se vilket skick nedre delen av kalven var…
Det är alltid lättare att avliva ett skadat djur än ett med ovissa skador) Snäll grävare
som är packade han ihop sig och var på plats inom en kvart. Lyckades lyfta
upp blocket som maken frilagt från jord och gräs så vi fick överblick och därmed kunde vi/de
också dra kalven snett baklänges och neråt för att få loss den. Någonstans här
hade Mamma Mu också lokaliserat sin kalv så hon stod ju under armhålan och
hejade på. Farliga väl att det var en snäll ko! ÄR en snäll ko.

Tror vi alla höll andan när lilltjuren drogs upp. Svullen i
ena höften med svansen motsvarande mitt på höger skinka istället för mitt i
mitten, en klöv som inte riktigt hängde med, men likväl var han inom en minut
uppe på fyra, vinglade fram till mamma och tog ett stadigt tag i spenarna. Trött,
hungrig och törstig.

Ungefär där var lättnadens tårar inte långt borta – han
kunde lika gärna haft nåt ben av eller varit totalt söndertrasad. Idag är han
fortfarande lite stel, ingen vet ju hur länge han legat i hålet innan mamma
saknade honom, men han får alla fyra fötter med sig i makligt lugn över hagen. Svansen
sitter nästan på mitten igen, tror inte någon utomstående skulle se skillnad på
honom mot de andra.

Bara att lyfta på hatten! I synnerhet mot grävmaskinisten
som turligt nog denna gång inte tagit med sig grävmaskinen hem efter
dagsverket. Och som ryckte ut från sin familjetid. Sprängare som han är
tillvardags uppskattade han stenen till ett och ett halvt ton, så det hade inte varit
helt smidigt att häva bort den för handkraft!

Sen börjar man ju också tvivla på om man verkligen ska låta
djuren gå ända ner till sjön och beta sly… Men om man vänder på det – tre
olyckor i stenarna på 45 år. Statistiken väger nog emot röjsågen… Får köra
ner några skopor jord och täta (det) hålet. Kalven har ju grävt bort det mesta
fyllet och stenen lades tillbaka.

Idag är en snickare här och lägger isolering på plattan.
Snön yr åter i nordanvinden och 650:n står och puttrar vid gödselbrunnen. När
lillan är färdigtankad ska jag sätta den där fördegen så att jag kanske kan
göra en bröddeg ikväll. Tur det fanns bikarbonat som alternativ…!

Jag verkar ligga på gränsen till kronisk trötthet känns det
som… Och då har vårbruket ändå inte kommit igång! Hur ska detta gå? Det jag
önskar nu är en dag med riktigt, riktigt pissigt väder, så att man verkligen
får krypa ner och kura en heldag!

Inte blev det bättre av att jag duttade till i soffan i
lördagskväll – somnade inte om i sängen förrän kring halv två efter den där
femminutaren… Så svart under ögonen som en annan tvättbjörn (fast de är
förvisso rätt söta…!), med större påsar än vanligt och ett kroniskt, molande
illamående. Är sugen på att be maken ta nattmatningen en gång, men jag lär
vakna ändå och om inte ungen äter får jag nog pallra mig upp och pumpa
istället…

Slutgnällt!

Stolt lillhöna som
fick förtroendet att köra vagn

Styrde nosen femtio minuter åt sydväst igår, till
gymnasiekamraten och hennes nya lilla familj. Hittade faktiskt en bebis som är
mindre än vår! Tre veckor yngre också, förvisso. Samma längd (fast lillan har
rätat ut sig mer) och ett halvt kilos skillnad! En kasse med små pojkkläder
donerades också. Och så en tur till lekparken (eller djurparken, som lillhönan
sa!)

Premiär i linbana (bergochdalbana)

En något statisk unge i soffan…

Kan man som bonde annat än smälta
inför denna gudomliga barnrumstapet?!

Har haft en trevlig show utanför fönstret idag – först
mannen med en för dagen ombyggd kratta, paddan följt av Gräv-lingen och sedan
en skuttande son. Varv efter varv. Grunden är nu redo för nästa etapp –
armering och isolering inför gjutning.

Mjukt? Nä, var då?

Det är för ovanlighetens skull inte förbjudet alltså…!

En kalv kom sent igår kväll och ytterligare en låg i hagen
imorse! Sex kvar om jag räknat rätt. Inga garantier för detta!

Häromdagen blev jag snuvad på roadtripen då tjur-gubben
förbarmade sig över den lilla bebisen och körde ner ettåringarna Krokus och
Fokus till mig mot bensinpengar och en kopp kaffe!

Hur många hönor kan få plats i ett rede?!

Då jag skulle springa ner och titta till 650:n och omröraren
i gödselbrunnen fick den lilla slafa vidare i en spånback för att slippa
bullret. Vi tar annars små turer i bärselen för att försiktigt träna upp och
vänja kroppen vid belastningen inför kommande stängselsäsong.

Hälsa på Party!

Man kan ju börja fundera på om det finns en logisk förklaring till
varför man hittar både kutterspån och ensilage i blöjan ibland…

Ikväll ska jag prova att sätta en fördeg av min”nya”
surdeg så jag kan sno ihop ett bröd imorgon. Är väl inte helt övertygad om alla
tempon och långjäsningar – planering är ju inte familjens starkaste sida, men surdegsbröd
är ju så gott!

Men! Med tanke på inledningen på detta inlägg så kanske jag inte
bör ställa till det mer, men jag sätter ett stort värde på att veta vad vi
stoppar i oss, därav mycket (typ endast) hembakt. Mina bullar är i stort sett
alltid sockerfria och har nåt grövre mjöl i sig, och brödet mättar – och möglar
om det ligger framme några dagar. Varför gör inte köpebröd det? Hembakt, med
dess doft och renhet är vardagslyx, precis som att varannan vecka få krypa ner
i rena, stela manglade lakan. Det är det lilla extra i livet, även om man är
trött!

Nu börjar det bli hög tid att langa fram lite middag. Först ska jag bara byta tröjan som plötsligt blev blöt på ryggen. Kan detta ha ett samband med en nyäten unge över axeln?

Bor här nån räv tros?

Lillasyster fick
snällt vänta på vägen!

Var på middag hos Mormor och Morfar igår. Hela familjen tog
sedan en promenad och tittade på svunna tider.

Stenblock som står som monument med borrhål i sig. De block
som höggs bort forslades till torpet som grundstenar.

Den nya vägen ledde oss till sjön, förbi den forna
friluftsgården, lite offroad på skogsstigen där jag och tjejkusinen åtskilliga
gånger cyklat som dårar i leken att vi satt på galopperande hästar (med följd
att vi minst lika många gånger tackat att vi inte var pojkar – tvärstopp i en
sten eller rot gör ont ändå…) Knatade nerför backen och gjorde ett
studiebesök på fabriken där.

Fabriken som byggdes upp på 1870-talet som massafabrik som fraktades
till två samhällen 1,5-2 mil bort, och som även tillverkade spännpapp i stora
ark men som gick i konkurs kring 1917. Den nya ägaren byggde om till kvarn och
sågverk med träullstillverkning. Fin träull som såldes som emballage till
glasbruk tills andra världskriget var över. Då blev det en sängbottenfabrik med
ny ägare och var kvar i den lokalen till slutet på 50-talet. Byggnaden blev
öde, med en sägnen som säger att den enda som gick med vinst, var den som köpte
konkursboet billigt och sålde maskinerna. En vinter på tidiga sjuttiotalet gick
epoken bokstavligt i graven då huset kollapsade över en väg. Dess historia är
nu ett minne blott, och de som besitter minnet är färre och färre, i takt med
att naturen återtar det som en gång var sitt.

Välkommen in

Hackelseverket har
mått bättre, liksom sågbänken, vatteninloppet och turbinen. Och den gamla
Peugeoten!

Söndervittrade kvarnstenar
av betong som malde massan, och den stora saxen som lyfte stenarna vid behov

Idag river maken brädfodringen på huset. Det är med andra
ord nu vi inte vill ha en nordanstorm med nederbörd.

Jag har bagardag, med paus för lagården nu. Och trist nog
bokade vi om vår bortadag idag, tills imorgon då Gräv-lingen skulle kommit
idag. Dock blev han själv bortbjuden på västkusten, så han kommer imorgon… Han
får snällt klara sig själv då. På måndag kommer han igen och då ska grunden
fyllas.

Glad Påsk!