I fredags tog vi en stenplockardag. Skittråkigt! Barnen
cyklade till åkern och jag och den lilla tog traktor med skopa. Aldrig någonsin
är ett hektar så stort som när man handplockar sten! Drängen kom förbi när han
kört ut sorkhögar färdigt, så han fick min plats vid ratten så hoppade jag ut
till familjen. Inte den bästa dagen att gå på nyharvad åker – massa vind och
torr jord… Det var svart både i ögon och näsa och det knastrade rejält i
tänderna. Lillhönan tröttnade och förpassades till traktorgolvet då syrran
knyckt stolen. Är drängen en fantastiskt trygg barnvakt, eller är han en dödandes
tråkig barnvakt? Bägge ungarna sov ju!

Tre generationer, eller fyra, eller vad blir det? åkte på
maskinvisning igår. Min Morfar, min make och min son. En Oxe stod på
önskelistan. Men som Morfar sa; det går ju emot utvecklingen att gå från häst
till oxe! Järnhäst och Järnoxe. Små skogsmaskiner alltså. Men den gamle gubben
verkar behöva nåt nytt stollastycke nu när hans skogsväg är klar. Kanske
behöver han ha en Oxe att köra på sin skogsväg som var dårskap att göra,
eftersom han ”aldrig skulle kunna använda den”, som folket sa. Han
behövde ändå leva upp till sitt rykte, tyckte han. Dags att övertyga den ekonimiansvariga, så det blir kanske en följetång!

En mamma som inte
någonstans är vän med rosa. Och en dotter som inte kan vara min…

I alla fall så åkte jag och småflickorna till motorbanan och
tittade på eventet ”Race 4 Fun”. Mors B tillhörde ett av teamen som
körde. Mer eller mindre skrotbilar, pimpade som flygvapnen, stridsvagnar,
krokodiler, ”Hitta Nemo”-fiskar och mycket annat drog runt varv efter
varv. Flest varv på åtta timmar vann, men många bilar pallade nog inte trycket
hela tiden antar jag. Gubbsen mötte upp där efter skogsträffen och vi tittade
allihop en stund innan det blev hemfärd.

Precis hemma och fått fram lite fika, kom en gammal
klasskompis till mannen med sina barn för att titta på kalvar och hönor. Mannen
ut till dem och jag och barnen fikade klart. De gick upp för att leka och jag
såg min chans till en kvart på kökssoffan med bebisen på magen. Mannen skulle
ju snart komma in och jag gå till lagården!

Efter en liten stund tyckte jag mig höra ett Hm! och
någonstans i den luddiga hjärnan kom tanken att lät inte det som Jirkas ”Hm!”?!
Så jag plirade upp lite med såg ingen. Hörde inte heller nåt mer, så jag drömde
väl. Tanken släppte mig dock inte riktigt ändå.

Vred blicken mot klockan på spisen – 16:38… Ohps! Var var
barnen? Mannen? Hans macka var borta, koppen tom och köksbordet
avplockat… Och jag som är så
lättväckt.

Ringde drängen och kollade status – mannen var i lagården
eftersom jag sov…!

Skickade iväg ett frågande sms till Jirka, och mycket
riktigt hade han varit inne och även han hittat mig på kökssoffan. Men
hänsynsfull som även han är så lastade han av vår beställning från Bifabriken i
Töreboda på altanen och smet hem.

Sonen var ute med pappa, och dottern tog på sig att cykla
till soptunnan, 25 meter bort, och slänga blöjpåsen.

Igår morse. Östra
sidan av gården, och västra

Sent på kvällen var det oro i lägret här ute. På med
pannlampa och ut. En ko gapade efter sin kalv, men att hitta en specifik kalv
bland 43 andra i skenet från pannlampa… Givetvis gick det från oro till panik
med någon som smög runt i hagen. Drängen ringde och kommenterade det, så jag
fick bikta mig och erkänna.

Vad då erkänna?
Knappast!

Sen är det oroligt på nätterna. Jag får väl snart grannarna
efter mig, grannar inom en radie på en mil! Men jag tror och misstänker att det
har något att göra med att vi fått en etablerad lodjursfamilj i krokarna. De
rör väl sig på nätterna och sprider oro bland mödrarna. Det har i alla fall
aldrig varit så turbulent nattetid som i år i kalvhagen!

Lilla fröken fyllde två månader igår! Galet galet! Och det har hänt en del, som synes…:

Om en stund väntar vi Mor och B. Ett tag med dammsugaren
krävs nog, och kanske är det väder så att foderstatusen hos bina kunde kollas
innan regnet – de bör ju inte blåsa bort idag!

Mannen jagade ut mig
med kameran igår! ”Jag tar ungen! Ut med dig!” Jo,,jo, men ungen
sitter ju fast!