En ung bondes vardag

Fick ju ryggen justerad för ett par veckor sedan, så det
måste givetvis sabbas. Drämde mig i skallen med järnspett förra veckan lagom
tills nacken började kännas okej och lagom tills smärtan börjat lägga sig så var det dags igen. Snorhalt.
En språngmarsch baklänges innan jag la mig raklång på rygg över ett
traktorspår. (Känner flera kotförskjutningar…) Perrrrfekt! Stackars kossan som stod i närheten – tre meter bort –
fick väldig fart för att undkomma mina fötter…

Tjoho! Hönor som värper precis där de står. Måste testa nåt nytt. Och två(!) gånger har det funkat sen i lördags!

Idag har det varit svinkallt alltså. Varmaste temp har varit
-8,5 (nu -13) och vinden ska vi inte tala om. Tröst att vi inte är ensamma. Bråkade med
vattnet länge innan jag gav upp och drog ut vattenautomat till dem. Väldig
trafik där, så kopplade in den och gick in för middag sedan. Att tina vatten är dötråkigt. Lika bra att somna ifrån… Är man tre om budet blir trycket på vattnet högre om man välter baljan…?!! Sen de hornade kärringarna var bortjagade för femtioelfte gången. De kom ju på att det var varmt och skönt i lä under lagårdsfläkten…

Hade gårdagskvällens surdeg klar som bröd en liten stund
innan mannen och lillhönan kom hem, så hon kom innanför dörren: ”VAD är
det som luktar så gott?! Har du bakat bröd mamma!?”

Ska försöka satsa på en tidig nattning idag. Och hoppas jag slipper
drömma om hamnstaden i dödsriket… Boken är slut i alla fall och den lilla sov
sin första fulla natt på evigheter. Hoppas på fler såna!

Mannen stack till föräldragården för nästa skift – de där
turkarna i källaren måste tittas till…

Ännu en härlig dag igår. Lyckades efter många om och men att
få upp Lillhönan på skridskor. Och vilken skillnad sen! Från att för ett par
dagar sedan inte klara av att stå på dem till att faktiskt kunna dras runt lite
på isen. Det kan man kalla att ”vila sig i form”!

En promenad med henne på snowracer också så fick sonen
egentid med pappa på isen. (Och jag kunde smita! Jisses vilken Bambi man är! –
Och livrädd för att ramla! Jag har inte vilat mig i form under de sexton år jag
hållit mig från isen…!)

Sonen drog till med en riktig praktvurpa i alla fall och
stoltserar med en smått blåskrapad kind.

Tidig eftermiddag för middag hos sömmerskegrannen. Ungarna
hittade ett spel där så jag körde en rond med dem innan vi gick hem. Askade ur
spisarna och hann precis ta det allra värsta i vardagsrummet med dammsugaren
innan ytterdörren öppnades och en vän kom på fika och firande av barnen.

Lite får jag allt skämmas, för har inte satt foten i
lagården på hela helgen! Skum känsla. Kluven känsla…

Idag är vi dock back on track! Sonen i skolan och jag ut. Fruset
vatten både här och där innebär merjobb, men inget som inte går att lösa. Vinden
har däremot varit väldigt kall att jobba ute i! En Sven. En Party. En Rudolf. Och en isbrytare långt där nere!

Selma höll på att krypa i krukan. Solen var ju ”bara” där – kattplatsen i fönstret låg som synes i skugga.

Kom även iväg på träning idag. Känns att det är mååånga
veckor sedan jag körde detta passet. Känns säkerligen imorgon också.

Gällande rubriken – Vi håller inte på med varken gisslantagning
eller flyktigsmuggling! Lillhönan har haft väldigt svårt för ”R”.
(Fördel med Småland då det krävs väldigt lite ”r” i vardagstalet!) Men
sent i höstas lärde hon sig uttala denna knepiga bokstav. Och det med råge.
Allt skårrrrrrrrrarrrrrrr på rrrrr nu! Det mesta funkar bra för henne, men
vissa betoningar är värre. Som idag när hon klargjorde för pappa att han får
åka till föräldragården och måla ribborna till vårt hus. ”Så de turkar i
källaren!” Någon som vågar sig på en gissning på den lillas räckvidd?!:) Och när till och med katten tycker det räcker med min läsdistraktion. Eller önskade hon uppmärksamhet. Eller så tyckte hon att det var dags för mig att ta kontroll på blodtryck och andhämtning igen! En ganska vanlig syn under våra kvällar! Man behöver inga betalkanaler om burken ändå bara ska på och dosan hamna på magen!

Avslutningsvis: Har någon en gnutta dödsångest – läs inte
Lars Keplers ”Playground”. Man får TOTAL dödsångest då. Fy fa-an vad
otrevlig den är. Måtte det bara vara uppdiktat!…

En surdeg är satt till morgondagen. Dags för fika och
sängen.

Åh förresten! Jag tänkte be eventuella Brukssamhälle-läsare om hjälp! Jag har bekymmer!; Har på ryktes vägar hört att jag har ett gäng Highland Cattle i hjorthägnet, så om någon ser dessa djur – ring mig. Jag hade ingen aning om att de ens fanns!

Lagårdsfläkten håller värmen. På vissa ställen! 172 var lite frostig och en ny stångskada stärkte beslutet att hornen ska bort!!

Fick sista spannmålen från säljaren igår. Nu behöver jag
inte betala hyllplats hos honom mer. Ett halvt lass, så det gick fort att få
in. Däremot dammade det något djävulskt. Tyckte han fick göra avdrag för de ton
som dammade över gården. Och ner i mina lungor. När det är så extremt hjälper
knappt munskydd. Förstår varför diagnosen dammlunga var vanligt på lantbrukare
förr! Idag har jag gruffat färdigt i alla fall.Där står de och har det bra. Tänk på mig! Behövs varken maskara eller puder här inte! ”Help yourself?!”

Lagom att kärran var tömd så var det kvickt in och tvätta
(!) av mig (”Hur smutsig ÄR du?!” frågade lillhönan förundrat) och
ner till samhället och BVC. Fyraårskollen – tredje gången gillt. Arton kilo och
hundrafem centimeter lång. Lite skumt med höger öra (förkyld fortfarande får vi
hoppas) och vänster öga verkade hon inte se ordentligt med, så en ny koll om en
månad innan det går till högre instans. Håll tummarna.

Den lilla skruttan fick sina vaccinationer också. En i varje
lår och tack och lov verkar hon opåverkad än så länge!

Hem för lunch (och Jo, mamma, man kan visst äta lunch kvart
i tre. Med frukost klockan elva så…) sen tillbaka till lagården.

Min hatt den har tre kanter…
Det sista jag gjorde innan jag kröp ner igår var att sätta
in en plåt med surdegsfrallor på nattjäsning i kylskåpet, sen sov jag som en
död. Tydligen har den minsta krävt nappen (och fått den) och lillhönan tassat
runt.

Imorse tassade istället mannen upp, startade ugnen och gick
ut till lagården. Till mig kom stora flickan med en Bamsetidning som vi plöjde
igenom samtidigt som vi löste ett gäng världsproblem. Diskussionen fick ett
abrupt slut när den lilla började illvråla och satt fast med fingrarna i
diskmaskinsluckan. Vad skulle de där och göra?!

Långfrukost och utgång för samtliga i solskenet. Sonen tog
en tur skridskor på gödselplattan sedan pappan skottat av en gång till. Jag
jagade ut samtliga hönor i hönsgården och startade upp städning av hönshus. Behov
sedan ett bra tag. Hjälp vad många de var!

Låg aktivitet, tack och lov! Solen värmer inte mer än ingången så då fryser de ihjäl på studs…

Korvgrillning till lunch med nybakta korvbröd (varför kan
man inte vara normalt funtad och åka till affären för de där bröden som glömts
vid flera veckors handlingar, istället för att ställa sig och baka…?!)

(Har lyckats få med tungan på bägge:))

När solen började smyga mot väster blev det lite ruggigt så
jag och barn styrde nosen inåt. Ny deg. Revansch på korvbröd, premiär på
hamburgerbröd och så en omgång rostebröd när det ändå var igång. Ja, och så en
pizzadeg till kvällsmaten. (”Men då mååååste du göra pizzasallad också
mamma. Vi får kolla så att kålen är fin fortfarande!” – lillhönan). Äkta håm-mäjd skorpmjöl!

Paketering av samtliga bröd nu sen barnen var i säng. Skärmaskinen
fram för de bröd jag snodde ihop igårkväll (nej, jag gör inte mycket annat!) och
dagens då. Försiktiga skåror i korvbröden och delning av hamburgerbröd – som
inte alls låg still för det ”perfekta” snittet. Nästan så jag blev
sugen på att balansera bullarna i handen, men förflyttades till Trelleborg på
en millisekund;

Jag, 14-15 år. Nyinköpta frukostfrallor från kvartersbutiken
(det enda jag saknar med stan!). Skar en bulle (för det heter det i Skåne. Det
är frukostbullar och ostbullar!) Hör mig själv säga Aj! – Står du och skär dig?! frågar Mor. – Japp,
svarar jag. Lägger ner kniven på bänken. Lägger ner bullen jämte och tittar på
min vänstra tumme. Tänker ”jäklar vilket fint snitt! Det ser ju precis ut
som i skolboken med hudens uppbyggnad. Där är läderhuden, där kommer ett par söta
små kapillärer och … Nu?! Nu BLÖDER DET!”

Kvickt in på toan och en helt uppstissad morsa halvskriker om
att jag kommer svimma och måste lägga mig ner och vi måste till akuten och sy
och jag kommer nog att svimma och jag har nog skurit av ledbandet… Och jag kommer nog svimma!

Jag stod på mig så fick dubbla plåster, några varv
kirurgtejp och högläge till frukosten. Tummen sitter kvar och funkar även idag.
Men, nej. Jag nöjde mig med det icke-perfekta-snittet i hamburgerbröden. Det
tog emot även denna gång att nyttja näven som skärbräda! Jag har inte lyckats en gång sedan dess!

Maken har satt upp knutabrädorna idag! Just nu är han uppe
och målar överliggarna till fönstren. Det rör sig, sakta men säkert.

Själv har jag räddat uppvispat-ägg-kakan/kvällskakan ur
ugnen och ska ge mig i kast med berget tvätt som jag hittade. Bob har förbarmat
sig över köksgolvet efter dagens bravader och själv känner jag att något
faktiskt blivit gjort. Även idag! (Jag tror jag måste försöka bli mindre självkritisk…!)Tummeltvätten har en tendens att fastna i korgar… Hängtvätten plockas undan allt eftersom men detta som ska sorteras verkar göras ”sen”…

So long!

Vilka dagar vi haft! Kallt, klart och solsken tidvis. Vill
till att njuta lite mellan varven! Utslängd i -12 grader

En liten bit kvar men det känns rätt bra!Hatten av!

Igår startade nästa födelsedagsrace. Sömmerskegrannen
fyllde, så tårta där inne på eftermiddagen. Men först möttes sonen upp och vi
njöt ihop av vädret.

Barnen på Onsdagsträff och jag tog en sväng till Mormor och
Morfar för ägglämning och potatishämtning. Synd fru Tant inte sagt att hon var
på symöte i kyrkbyn, för då kunde hon ju tagit med dit. Men en bra stund på tu
man hand med Morfar och många samtalsämnen att lufta. Direkt hem till sängen
sedan.

Idag då, så är det ett år sedan den minsta såg dagens ljus
mitt på förmiddagen efter drygt tre timmars aktivt förlossningsarbete, med ett evighetslångt krystskede – elva minuter. Men andra flickan gick det på fyra! Ett år.
Ingen mening i att fundera mer på vilket som är värst; att den förstfödda fyllt
sju eller den minsta ett. Det är så det är!(Ungefär samtidigt drog kalvningssäsongen igång förra året, men blev sinkade vid tjursläppet i våras – av någon anledning – och ligger nu ett par veckor senare. Och för två år sedan vid denna tiden satt maken och hans syster och vakade vid moderns bädd…)

Födelsedagen startades med att krångla för pappa – en
rymning från pottan med innehåll både i pyjamas, på golv och skåp. Fattar inte
varför han blev stressad – jag hade en jättelugn stund tillbaka i sängen och
scrollade nyheter. Varför piper han med att få det att klaffa med ETT barn?! Jag
brukar rodda tre!

Specialare till den lilla. Hon har aldrig fått i sig något så fort med så lite kladd tidigare:D

Sedan tårtan var gjord, huset avstädat och middag förberedd
tog vi en ny solskenspromenad och mötte sonen. En pojk som ville bli begravd i
snö (men inte i ansiktet, mamma) och en liten som släpptes ner från vagnen och
lekte bulldozer i snön. Jag tänkte mig kanske att hon kunde lalla lite på
plogad väg, men hon rök i mesta möjliga! Och kul var det. Första gången hennes
overall hänger över vedspisen och pyser.

”Jag fick upp armen!”Gårdsfolket kom in på middag och tårta, mannen stack på UV
och barnen skickades genom duschen före nattning.

Lite skepsis gentemot paketen… Syskonen var däremot inte nödbedda på att ställa upp med öppnandet!
Snart nattning för min del också! Men skönt med såna här dagar då jag själv står och stampar i tvivlens träsk. Vad vill jag/inte. Ska man satsa eller lägga av? Minska och ta en timanställning nånstans? Mellan varven är det väldigt lockande med en låda i ett område där det största bekymret är hur ofta grannen klipper gräset. Risken är väl att det blir enformigt i längden också?!
Mitt största problem just nu tror jag är att det finns mycket att göra. Men mest av sådant som vore bra om det blev gjort. Det är inget tvång. Alltså är det lättare att trippa ner och drälla runt istället för att göra nytta. Det som vore bra om det gjordes blir lite mer och man vet inte var att börja. Lättare att fly in i en uppdiktad värld mellan raderna i boken. För lite tvång, för lite rutiner. Ändå vet man hur j*a gött det är när alla dessa ”otvungna” projekt är avbockade. Ekorrhjul. Hamsterhjul.
Fick höra i morse av en ”okänd” kvinna att jag ”behöver en kram”. Det var tufft faktiskt. Det var inte långt till tårarna i den omtanken (för min del) så det var till att försöka avstyra det hela, samla sig och rulla hemåt. Det ligger mycket under ytan och skvalpar…

Katten har fått både basker och halsdukDet går inte längre att ha kängor på gräsmattan – de räcker inte tillKanske man skulle be om en bedövningspil i rumpan o en transponder för att kartlägga rörelsemönstret: Men det är rätt givet i snön nu! Man har sina stigarGod natt

Busunge! Och en period med mycket bära, helst sista vakna timmarna på dagen. Tillsammans med tupparna i hönsgården. Bor man på landet så gör man. Kanske inte helt väldoftande kläder efter några feldoserade vurpor, men ganska idiotsäker is! (Notera hydrauloljedunken och den chockade 1724 i hörnet…)

Livet just nu känns som att stå längst upp på en bergstopp,
krama en liten, liten snöboll och släppa iväg den. Utan någon kontroll om
det är kramsnö hela vägen ner, om denna lilla, lilla boll kommer att smulas
sönder av kraften eller om den kommer växa och växa på hela nerfärden, med
destination okänd. Eller om den drar med sig en hel lavin i fallet. Och var hamnar den?!

Ingen koll på något och allt kan hända.

Life
is like a mountain railway
With an engineer that’s brave
We must make this run successful
From the cradle to the grave

Heed
the curves and watch the tunnels
Never falter, never fail
Keep your hands upon the throttle
And your eye upon the rail

En vän frågade vad jag ”tänker göra åt det”. Svarade
lite halvskämtigt internt. ”Får leta reda på en passade takstol…”

Men skämt å sido. (Nej, jag är inte självmordsbenägen, bara en
liten aning uppgiven) Jag förstår varför lantbrukare dör!

Jag har haft flertalet diskussioner med liemannen de senaste
dagarna.

If you’re goin’ through hell keep on going

Don’t slow down if your scared don’t show it

You might get out before the devil even knows
you’re there

Det började med att vi gjorde slut på det sämre fodret till
utekorna, i kombination med snö på ingång – de är betydligt mer sugna. Jag
brukar ju näta av balarna inne i hagen för att korna ska tugga i sig det spill
som oundvikligen uppstår, men nu vete rackarn. Lite mer svinn än vanligt…

Korna är som tokiga kring balarna, eller BALEN mer specifikt. Vi snackar en tio tolv kor kring balen där jag ska gå. Och de flyttar
inte på sig. Hinderbana för min del, bland huvud, ben och under halsar. Allt
med ögon på alla håll så inte en dominant kärring, oftast med horn, närmar sig.
(Alla hornade kor ska bort till hösten för övrigt). Hade någon stått utanför
och filmat detta för att sedan visa mig det, hade jag nog idiotförklarat den
där dåren bland alla kohuvud…

Vidare så har jag bockat av en ångestfylld syssla – spänt ut
alla halsband i lagården. Kvigorna har vuxit på sina tre månader inne och
förhoppningsvis växer de ytterligare före betessläpp. Men, som vanligt ångrar
jag att jag inte hanterar djuren mer. Rykta dem och/eller klippa brukar gå bra,
man håller sig utom räckhåll för huvudet. Det gör man inte vid halsen. De känner sig hotade…Inte undra på att en lyckades slita sig halvt om halvt. Dessa låsbrickor har gjort sitt! Indeed! Fäller gör odjuren också!

Så det är livsfarligt när jag kliver emellan kvigorna. Tycker
de. Tycker jag… Hej Hej, klapp på rumpan, två snabba steg in och ett rejält
tag i grinden mellan djuren så man har något att hålla i OM de skulle stirra
iväg sina egna fötter och slå undan mina. Hände ingenting denna gången. Bara
tacksam att jag hade en tom plats bredvid den ena slaktkossan (hon är slaktko
av en anledning!) Hon vägrade släppa ut mig igen så jag fick snällt krypa genom
frontgrinden ut på foderbordet och knata runt om.

Ingen skada skedd, mer än att ett stort ok lättat från
axlarna som kanske kan trilla på någons tår, och jag själv, igen, förbannar mig
för att jag inte springer mellan djuren oftare så de vänjer sig…

Idag fortsatte min vilja till självskadebeteende. Rätt och
slätt så klippte jag till mig själv med ett järnspett i huvudet. Inga detaljer,
men jag lärde mig kvickt hur jag inte skulle stå och bända om jag dessutom tänkte slinta…

En spegel på traktorn hade slagits in så dörren inte gick
att öppna. Skulle hjälpa drängen att fixa det så han kunde ta sig ut. Spegeln
fjädrade till och när dörren gled upp slant jag till på trappsteget och
trillade ner. Höll dock i en störtbåge så blev hängande i vänster arm. Plus för mig. Minus var att positionsljus/blinkerslåda var i
vägen så höll på att slå av handleden. Tur att det är vänster handled som jag
haft ont i ett par veckor, så jag inte ställde till det med den andra också!

Vad jag grunnar på nu är om jag vågar dra täcket över mig i
natt eller om det slutar med att jag trasslar in mig till kvävning, eller spräcker
skallen mot sängbordet när jag trillar ur… Nää, jag har nog förbrukat oturen
för idag.

Kom jag ens under?! Svårt med allt det vita. Vilken lycka när grusbilen hade svängt ut längre bort sen!Jag lyckades dessutom möta en bil snökaoset på Jirkas väg
när jag var på väg dit med traktorn. Oddsen liksom?! Trehundra meter väg. Taxin
blev nog lika chockad som jag över mötet, men han hade den goda smaken att
flytta sig illa kvickt. Ingen gled i diket i snorhalkan, och Jirkas djur
fick sin bale som ombett. (Jag hoppas han var så sjuk som han utgav sig för att
vara så jag inte tvingades iväg i onödan…! Då jäklar;))

Efterlängtad! Och en totalt oberoende medpassagerare. Sen hade jag ett gäng som ropade på mig när jag kom hem också!Lånade också en trevlig bok från Bokbussen som blev
liggandes. Någon som vågar gissa vad jag gör nu på lediga stunder?

En vetesurdeg är kasserad och en ny startad. Baguetterna
till gårdagskvällens tjejträff kunde funka som paddlar till en kajak (har hamnat i högen till skorpmjöl), men
brödet till dagens kycklingsoppa (på egna kyckligar) var så himmelens gott! Hjälp!
Jag skulle inte kunna jobba som säljare då jag inte ser allt det
”underbara och fantastiska” i
allt, men detta bröd alltså…
Bakvägen till vårt hus, som vi knyckt som grovfarstu, är kanske 2,5 kvadrat stor. Jag som går där tjugo gånger dagligen är inte helt övertygad i hur den disponeras. Dörren rakt fram är dessutom ingång till gårdens gemensamma matkällare… Till höger ytterdörren och själv står jag i dörren till tvättstugan…När kvällen är komplett!

God natt

Feberfria barn igår morse! Tjohoooo! (Glädjen blev dock
kortvarig) Fint väder var det också så efter lagård, traktorskruvande då
tallriken var på väg att lämna fälgen (!) och en väldigt sen frukost (nästan
elva) så blev det utgång för samtliga. Lite sol på snoken och lite bus i snön
gjorde gott för själen, men sen blev det in och vila igen. Kvällens temp på
barnen låg återigen långt över det tillåtna.Det var knöligt i skon med en magnet istoppad… Och passar man sig inte så kan man få sig ett ras i nacken helt plötsligt.Maken hade åkt iväg på UV och medan maten stod på spisen
skickade jag ungarna i duschen. De stora i alla fall. Den lilla tyckte jag
kunde vänta tills efter maten men det tyckte inte hon. En halvt söndertryckt duschdörr
och en tvärilsken unge senare så fick hon hamna inne hos brorsan. Och en
ensamdusch sen EFTER maten. Hon har ingen som helst respekt för sånt – kladd upp till armbågarna och potatismos i håret som grand finale. När de
väl var i säng sen så kröp Selma intill – hon som varit hos grannen en vecka
eller nåt och nu har mycket gos att ta igen.

Idag har kroppen strejkat rejält. Totalt utmattad känsla. Nedre delen av ryggen har värkt så det varit svårt att gå. Knän och handleder
har inte heller samarbetat. Väntar bara på att barnen ska ha delat med sig av
bacillerna så den småtäta näsan får sällskap med den ömma kroppen och det
dunkande huvudet.

Lillhönan vaknade med massa feber idag igen, så har försökt
hålla henne nerbäddad. Den nya bvc-tiden på förmiddagen fick avbokas för ännu en ny
och även lillfisens sprutor flyttades fram en vecka.

Själv bäddade jag ner mig i soffan med sonen framför film och har sedan
förflyttat mig till sängen för en stunds sovning, följt av en halv bok som till
sist tog slut och ett koppel ungar som sällskap som slutade med familjemys som
slutade med Selmamys när ungarna försvann och maken började med middagen.

Maken som dessutom halmade upp ena ligghallen åt mig och
sedan slängde till djuren i lagården när han ändå var ute och påklädd. Tror tjejerna gillar sin mineralspann! Och pojkarna ställde upp sig.

Huuuur tar man på trosorna?!En del har Facebook som påminner om årsdagar. Själv skriver
jag tioårsdagbok. I dessa dagar för ett år sedan sprang jag ikapp och avlusade
femtiofem kor ute bland lerkokor, is och i femton centimeter snö. Det är ett
under att den lilla föddes en vecka senare, ”bara” en månad för
tidigt!

Trevlig helg

Hade en spännande upplevelse igår kväll. Lillhönan fick nån feberpsykos/yrade totalt och helt omedveten. Fångade upp henne skrikandes på väg in i brorsans rum. Skulle inte gå på toa. Mamma, jag är kissig. Full speta på kranen och satte sig på en gungko. Skulle titta på TV. Ställde sig upp och kissade där hon stod. Helt blank i blicken. Ner till duschen och ny pyjamas. Imorse var hon helt ställd över att hon hade andra byxor på sig. Var är de rosa med stjärnor?! – De har jag tvättat. Varför?!
Skumt! (Men samtidigt lite intressant…!)

Från kvällen till dagen:
Vem fan stjäl ett P-hus? Det stod i alla fall inte kvar där
det skulle och när jag plötsligt var på väg ut ur stan på andra hållet var det
till att svänga in i ett villaområde och koppla på GPS:en. Sen var det sånt
flyt att någon förbarmat sig över mig och lämnat en p-ficka precis invid en
utfartsport = gott om plats, precis utanför Memiras lokal. Tur jag hade gott om
tid. Och bonden ska hålla sig på gården! Lika konstigt att komma bakvägen till
Ikea sen och helskumt att röja runt själv utan barn. Kunde ta de minsta rutorna
då jag själv kräver väldigt litet utrymme i och ur bilen och inget asande fram
och tillbaka. Enda nackdelen var väl att om man drar på barn så tar man
tveklöst kundvagn. Ensam så skulle man ju inte ha så mycket så det räcker med
korg… Överfull och mer därtill!

Men tillbaka till optikern, och överlämnandet av amningspump
efter överenskommelse med köpare, så visade det sig att det inte är något fel på
ögonen – vilket överläkaren på sjukan konstaterade för ett par veckor sedan
också. Synen har svajat väldigt sen i höstas, men med största sannolikhet är det
hormoner som spökar sen amningen trappades ner. Ingen förändring nu fem år
efter laserbehandlingen. Enda felet är ett liiitet brytningsfel som inte är
lönt att försöka justera. Tummen upp på det.

En runda på Ikea och sedan lite mat innan hemfärd till den
sjuka familjen. Maken vabbat och skött lagården.

Lite plus i kanten på matlagningen när det trots allt är
Alla hjärtans dag och ett nytt experiment på efterrätt som dessutom var
tillräckligt godkänd för att delas med av till gårdsfolket. Alltid kul att
spöka i andras kylskåp när de inte är hemma!

Det friskaste barnet kalasar på apelsin till förrätt och anser maten som överskattad när det finns vitlökssås!God natt

Äta själv ger mycket på golvet. Tur man kan leja ut det till dammsugaren.Lördagens storkalas kom, såg och försvann. Puh!

Första stordukningen i köket. Sexton personer gick in utan
vidare trängsel. Fantastiskt! Middag och tårta och Momo och B på kvällsmat
efter det.

När huset blev lugnt kröp sonen upp i soffan med tjockaste
pläden om sig och frös. Feber. Och där är vi än!

Söndagen var lillhönans födelsedag. Hon inledde
middagsbeställningen med ”köttbullar, morötter, brocc-li och stuvade
makaroner. Då e de FEST!”

Drängen och fru bjöds in på tårta så hon skulle få något firande
på ”sin” dag – att alla var på plats dagen innan räknas ju inte i hennes värld. Och
vi resonerade att de redan skulle fått smittan av feber som nu båda stora
barnen besatt.

Nej, maken har fel. Detta är ingen Cloettaburk. Det är en vällingburk. Har alltid varit (åtminstone för 25-30 år sedan) och kommer alltid vara, även om den varit O’boy-burk i betydligt fler år! Nu är den återförenad med välling! (Med eller utan flaska…!)

Igår var en fyraårskontroll på BVC inbokad – det gick bet. Under
eftermiddagen skulle det vara Bokbuss, men även där kom bud om sjukdom så ingen buss
skulle komma. Lika bra det när det på tidig eftermiddag satte i att snöa
riktigt ordentligt i kombination med en hel del vind. Det blev popcorn och film
istället. Maken hade ryckt in på jobb då en annan åkt på semester.

Idag vaknade sonen lite piggare, nääästan feberfri (med en
god portion tänjning på gränserna). Lillhönan låg en grad högre och betydligt
hängigare.

Den lilla vaknade strax efter åtta – samtidigt som jag
skulle gå ut, så ett snabbt blöjbyte och en flaska välling i soffan så fick hon
klara sig en stund med syskonen. Dubbel plast eller is?! Sen börjar jag bli liiite smått nervös över brunnen. Det myckna regnandet i tidiga vintern fyllde bra. Men det går förhoppningsvis fortare till våren än det går att fylla upp de sista kubiken…!

Efter frukosten fick sonen brått ut när jag förkunnade
kramsnö. Lek i det är alltid kul. Ett par rundor till har han varit ute och
fick drängen till att skyffla upp en snöhög så han kunde gräva ut en igloo, men
det blir nog en annan dag i den hårdpackade massan. Men lite luft och en tendens till sol fick vi i alla fall!

En ettårskontroll blev det för den lilla, som inte hämtar
saker på kommando, pekar ut lampor och syskon när man ber henne. Så lite
efterbliven är hon allt. Inte ens vinka kan hon ju, två månader efter
schablonen så hon är nog ett hopplöst fall. (Tur att syrran får någon dag extra
så hon kan öva på huvudfoting, det har vi aldrig sett hos henne!) Men vi gillar
ungarna ändå! Tro’t eller ej.

Långa armar, god vilja. Lång räckvidd…
Kvällstempen var inte okej. 38,7 på sonen och 39,9 på
lillhönan. Tror de kan glömma allt vad dagis och fritids heter denna vecka. Om
den minsta klarar sig är det väl ett smärre under – hon fick inga sprutor idag
i risk för krock och jättereaktion på allt. Själv hoppas jag att den totala
trötthet jag känt i kroppen idag bara beror på den mördande träningsvärken
efter gårdagens tabatapass. Men det ger sig väl.

Krya på andra sjuklingar där ute!

Prosit.