En ung bondes vardag

Fem dagars mellanrum…
Hämtade upp korna från skogen igår. Behövde inte be dem två
gånger. Pratade en stund med helikopterpiloten då hans ”sölkorvar”
till kollegor blev efter. Sen började det vara dags för barnhämtning och
Bokbuss hos di gamle. Familjen har inte varit hos dem på flera månader. Har
inte blivit av i hettan. Och hör och häpna! Morfar fick ta den minsta i famnen
för första gången på ungefär ett år då hennes karlaskräck tog fart! Är man (för)skolflicka måste man ju hålla sig redo! Väskan måste vara på!

Direkt därifrån åkte maken för uppskjutning inför älgjakten och
styrelsemöte. För egen del tog jag med barnen hem, lämnade dem i trädgården och
gick till lagården. Ännu en sån där underbar (inte!!!!) bale som tre
fjärdedelar rasade av med nätet. De längsta stråna är några centimeter och
resten bara damm. Får nästan ösa med snöskyffel. Är som att dricka hallonsaft
med dessertgaffel ju! Munskydd tillhör min grundutrustning nu. Stackars djuren hostar rätt friskt av dammet också…

Ungefär kring midsommar fick jag brev från Länsstyrelsen om
att EU-pengar var på ingång, beräknat kring semestern. Visste att jag har lite
som släpar efter, men blev väldigt positivt överraskad över den totala summan. Det
har dock inte kommit in något. Och efter ett väldigt deprimerande besök på
banken vid månadens räkningsbetalning blev det hög tid att efterlysa lönen.
Efter lång efterforskning hittade jag det finstilta om att de hade problem med
tryckeriet när pengarna betalades ut i december 2017, utbetalningsbeskedet
skulle skickas ut från och med vecka 26! Med andra ord: ”Beslut är taget 5/6 om
att du ska få XX i vad-det-nu-var-för-stöd. Pengarna kommer in på anmält konto
cirka tre veckor efter beslutsdatum.” JA! MEN DE KOM JU TYDLIGEN REDAN FÖR ÅTTA
MÅNADER SEDAN!!!!!!! (Får man på allvar göra så?! Det kunde väl stått på utbetalningen
att den redan var passé!??)

Jag förstår precis varför en del bönder väljer att avsluta
sina liv. I nära tre månader har jag ”njutit” av att det skulle komma in något på
kontot, som kunde hjälpa upp situationen som är betydligt värre än vanligt ”Illa”. Lite som att vinna en femtiolapp på Triss och inse vid inlösen att man
missat en nolla och det var femhundra.

Från att anse sig ha klarat sig hyfsat bra genom både minfält och
förbi krypskyttar, till att bli arresterad, släpad till galgen och därifrån
hissas långsamt uppåt i snaran, för att se hur länge man står pall. Att få
mattan undanryckt och rasa ner kvickt är väl för enkelt… Ett jäkla välriktat
slag i magen var det i alla fall. Ett psykbryt både för egen del och ett som gick
ut över barnen – förlåter mig inte för det men det blev för mycket när de bara
ska trilskas. Men jaja, täckning för knappt hälften av månadens räkningar, får
jag iväg djuren på slakt som utlovat kan jag väl tänka mig lite inkomst i
mitten av oktober och enligt EU såg prognosen ut att börja i december – verkar
inte komma någon lön i oktober heller… Hur kan folk undra varför lantbrukare
lägger ner. Denna är nära nu alltså. Man undrar ju på riktigt vad man håller på
med?! ”Kämpa på, ge inte upp. Jag tror på dig. Du fixar detta!” Men hur länge ska man orka och hur mycket skit
ska man behöva ta?

Väldig tur att jag bokade min och makens tur innan jag gick
in på företagskontot. Jodå, vi ska iväg. Och hör sen. Firar tio år ihop om några veckor, så
det kan vi allt unna oss. Sen ska man både hitta nåt lämpligt, barnvakt och
djurvakt/jour. Gärna samma helg… Vi hamnar inte där vi tänkte men det blir
bra ändå!

Provade att slunga den lilla sega honung som blev hos Jirka,
nu är det silningen kvar framför öppna spisen i vardagsrummet. Hösten kom från
ingenstans och rätt skönt att tända upp lite.

Hoppas på en sovande unge i natt. Halv ett till fem var det
hysteriskt skrikande nästan konstant. Vi har aldrig haft såna barn. Hur gör
man? Hur orkar man? Inget hjälper… Både hon och jag sov som bäst när klockan
ringde. Kanske skulle man flytta sängen så hon inte kommer åt eluttaget…

I annat fall kommer det finnas både en trevlig djurbesättning, diverse maskiner och en unge till salu imorgon. Billigt!

Ja, nu har det varit så där mycket igen… Hur funkar det i
andras liv? Händer det någonting alls där?!

Har klurat i flera dagar på rubrik. Den har ändrat sig
måånga gånger. Därav den nuvarande.

Ett par dagar senare är det framkomligt igen!

Skulle locka in katten en kväll i veckan, och hörde ett
väldigt konstigt ljud. Där ute gick drängens fru i mörkret med ficklampa. Vad
gjorde hon? Letade väckarklocka! Det är då man börjar fundera på om det slagit
slint på riktigt. Men, nej då. Roten till det ligger i spjälsängen här inne… Hon
hade väl hittat den där lilla gammaldags väckarklockan på 4×4 cm och tyckt den
var rolig att bära runt på… Den återfanns senare bakom ljuslyktan på vår
trappa, efter många kontroller i sandlåda och lektorn. Ny favvoplats. Jag är inte riktigt lika övertygad…

Själv fick jag en förfrågan om jag var singel så jag kunde
söka till Bonde söker fru – jag var ju både ung, snygg och trevlig. Det var en
som ville få chans att skriva brev till mig. (Ojoj, man blir både lite varm i
hjärtat och röd om kinderna!) Kanske tagit lite mer om jag faktiskt varit
singel, och definitivt om chauffören i fråga inte redan haft ring på fingret. Råkade
nämna att jag var gift trebarnsmor och fick svaret att det var oväntat, jag såg
så ung ut. (Är detta en komplimang eller förolämpning?!) Han visade sig vara
ett år yngre än mig och det kändes som att jag inte saknar tiden med
”jämngamla” raggare. Raggade var dock inte vad han gjorde, han var
bara glädjespridare! (Jaså, så då låg det inget allvar i det hela?! – Jag har
säkert nån bokstavskombination. Det är ju på modet! Låt höra; Socialt
handikappad? Aspergers som inte kan läsa av allvar eller skämt. Några förslag? Never
mind. Jag får väl ställa mig på utredning vid tillfälle.)

Djuren väldigt långt borta hämtades hem i fredags. Eller de
kördes till hemmaplan på föräldragården. Där de inte verkade trivas då vi idag
hämtat dem en kilometer bort där de stiftade bekantskap med grannens djur på
andra sidan stängslet. Gick relativt smidigt att få hem dem, sen var det bara
till att konstatera att någon (läs jag) haft lite brått att koppla elaggregatet
i skyfallet i fredags – inte tittat tillräckligt noga på makens alla trådar på
härs och tvärs. Tydligen går inte jordtråden neråt, utan uppåt och runtåt och
kringåt innan den fästes neråt i spettet… Jag konstaterade bara att det small
så inihelsikes när jag skulle knyta ihop på ett ställe som jag turligt nog såg
var öppet innan jag åkte – förklarar ju saken att det faktiskt var jordningen
jag höll i då…

Tillbaka igen… Så mycket arbete bara för det… Sällskap på hemvägen. Ser ni den bland träden!?Hemmakorna har hamnat på straffbete i skogen bakom gården. Åkrarna
kring ett gammalt torp ska återerövras, och till på kuppen höll jag på att
drutta ner i jordkällaren på stället. Nä, jag var flera meter ifrån, men det
var lite spännande en stund. Dessutom gick jag i skor då det är så illa torrt
över allt. Det var det inte i myren där jag dök ner så det klafsade i skorna
sedan. Faktiskt så illa att jag ringde till drängen och bad honom rycka ur
elstängslet så jag kunde göra färdigt. I många fall brukar jag börja med att
koppla ström när jag kontrollerar stängsel – slipper gå ett varv till sedan om
det inte skulle funka, men det gick bara inte. Inte heller funkar det att bita
upp en eventuell knut om man glömt kniv att pilla med – tänderna är extremt
känsliga för elstötar! Ah, det är klart därför huvudet inte funkar alltid… Ännu
ett världsproblem löst.

… Och plötsligt i fredags eftermiddag dök de jäklarna upp i mjölkkohagen. Blev till att sätta ett vitt band i ståltråden så den syntes, och dra en undertråd…

Djur kördes från framme-i-byn till grannbyn på andra hållet.
Maken inventerade på jobbet en fredagskväll, så det blev väldigt sen middag innan jag hunnit hem från djurflytt, slängt till tjurarna foder och fått fram mat till oss andra.

Nja, kanske inte var helt övertygad när stolpen vägrade släppa taget om mig… Men det var en fantastiskt vacker kväll med månstigningen! Älskar dessa lite längre, mörkare kvällar. Plötsligt behöver man inte jobba dygnet runt. Man får helt befogat sätta sig i soffa med en bok och bara vara! Nåväl, de gånger man hinner från allt ska-bara…Höst i luften ja… Lite svalare och ett batteri kassare än någonsin! Ska bli intressant att se om jag får tummen ur och byter det i år…Igår sedan var springlopp i kyrkbyn där båda barnen var med,
och det följdes av släktträff på min Mormors sida. Fantastisk uppslutning med
över åttio deltagande och knappa tjugotalet i manfall. (Som en ingift tjej sa: ”Detta
är extremt förvirrande! När vi samlas alla är vi tretton stycken!!!”)
Jotack, jag känner inte hälften. Sen är det en kusinskara med spridning på
trettiosex år från sju familjer. Där alla fjorton föräldrar dessutom lever och lever ihop. Det blir fort folk!

Dessutom firade di älskade gamle femtiosexårig bröllopsdag. Smaka på den! Solrosorna sticker i höjd. Taskigt att man inte får se blomman när den kommer…!

I övrig bjöd veckan på skytteltrafik till samhället med BVC, bilbesiktning av makens bil som han knappt fick köra hem sen han provade under semestern, simskola för sonen och tandläkarbesök med lillhönan. Veckan som kommer var det nu då Bokbuss, maken ska skjuta godkänt inför älgjakten, kalkhelikoptern står i antågande och de där korna lär springa ner mig när jag väl släpper upp dem från deras påstådda vanvård i skogen. Slocknat i famnen på drängens fru medan vi jagade kvigor. Befogat om hon vaknar i natt. Natten som gick var på riktigt jävlig med totalt otröstliga hysteriattacker. Händer mycket i det lilla livet nu.

Dags att rädda bröden ur ugnen och säga God natt.

Vilken trafikstockning!!

Gjorde misstaget att räkna baklänges på hur mycket foder jag
kört ut, och när det skulle ta slut. Kom fram till mitten på denna vecka, vill
ju inte riskera att bli utan. MEN! Novisen beställde ju hem först och dök i
containern sen… Får jag verkligen i tre ton i detta läge?! Njae… Eller?!

Ringde för att kolla om leveransen kunde senareläggas, måtte
bilen komma imorgon kväll annars… Nej, den står lastad och är på väg till dig
under dagen… Fuck…. Men vi skriver att de måste ringa så du får närvara vid
lossningen och hålla koll på nivån, vi vill ju inte råka blåsa taket av silon. Nä,
tack, för det innebär lagårdstaket – containern är öppen…

Ockupera backar och kärror för att ”tömma så mycket som
möjligt” före frukost.

Kopplade ihop måååånga slangar till gödselplattan, för att
låta sjövatten rinna ner i gödselbrunnen. Efter denna sommaren är det som att
försöka få ner omröraren i ett betongblock. Och ska brunnen ändå tömmas i höst
så varför inte medan det fortfarande kan växa!?

Tuggade i mig frukosten och gick sedan ut för att rensa
pumpen som sackade, märkligt när hela inloppet var ihopgeggat.

Tänkte åka iväg och stängsla så var på väg från gödselplattan
och mot förrådet för att lasta bilen när jag tyckte mig skönja ett (väl)bekant
ljud genom radion i lurarna. Jodå, var det inte foderbilsvinanade vid
foderblåsning?! Jodå. Men var stod bilen?! Inte var det på framsidan i rätt
silo inte, utan till den andra. Den som är som ett rum där dörren just nu inte
stod stängd… Med annat foder i…

Blev till att lägga räserväxeln i stövlarna och spurta runt
hela lagården för att få stopp på honom. Hade han hunnit få in mycket?! Nja,
tre fyrahundra kilo-nånting. Aja, kunde varit värre. (Varför kan man fylla i ”meddelande
till chaufför” om vederbörande inte får det?!)

Han fick packa ihop sig igen och flytta ekipaget till rätt
rör… Pausade honom en runda på slutet för att stoppa huvudet i containern men
det var lugnt. Även det som hamnade i ettan hade fått plats med råge.

Fick senare ett sms från honom att Transportledningen ringt
honom precis när han lämnat gården, och meddelat att han skulle kontakta mig i
god tid före lossning. Bättre sent än aldrig. Och ingen anledning att skälla på honom!

Men vilken tur jag hade! Tänk om jag hunnit åka iväg och han
tömt alla tre ton över hela ladan. Hemska tanke! Nu blir det till att hinka ut
några dagar tills jag kommer förbi med kärran igen!

Tur ja. Det hade jag förra veckan med, när jag ramlade ur
traktorn. Eller tur i oturen; Ena näven på dörren och den andra i hytten,
första steget ut och jag missar det på något sätt, eller kommer för långt ut så
foten vrids av stegen. Turen var att hade det varit på steg två hade minst en
hand lossat greppet och jag hade på riktigt ramlat ur. Nu blev det bara en
rejäl sträckning i ryggen och ett bröstkorgsbräck. Trodde jag. Första tio
minuterna var det inga problem att köra gödning. Men sen började vänstra tummen
ömma. Och det på allvar. När jag inte klarade av att lossa handbromsen längre,
utan fick vrida runt mig och lossa med höger hand, och vänster tumme slutade
lyda, bestämde jag att jag inte skulle ta av handsken på rätt länge…!

Vi körde klart, och sedan lossade jag försiktigt kardborren
på arbetshandskarna, men det såg helt normalt ut där inne. Varför pjallade jag?!

Det blev bättre redan kvällen efter, i fredags, men sen har
det gått lite pö om pö. Idag har varit en riktig värkdag igen. Ringfinger,
långfinger och tumme. Från ingenstans kommer en attack när ingenting funkar,
sitter i några minuter innan funktionen kommer åter och molvärken är kvar nån
timme. Det är inget av i alla fall. Det hade ju varit just snyggt!

Nu ikväll har vi slutskattat hos bina. De börjar redan
förbereda sig för vintern, det finns ju inget att äta. Kruxet är att sommarbina
som lever nu inte kommer leva varken i vinter eller till våren, så drottningen
måste stimuleras med sockervatten så hon luras att tro att det finns gott om mat
och vevar igång från pausläget så vinterstaben räddas. Men vi vill inte ha
socker i honungen, så nu är det sista lilla ynkliga räddat!

Dags för fika och sängen!
God natt.

BVC, Bokbuss, biträff, skola/dagis/jobb, halmleverans… Det
var väl ungefär så dagen såg ut. Tills vi fick info om felinfo gällande
Bokbussen – nästa vecka, en struken biträff för vår del och en utebliven
leverans. Så ordnade det upp sig.

Idag har jag nästan hunnit undan med lördagens projekt! Bara
två grupper till som behöver stängsel, varav en måste flyttas med kärra…

Det har regnat! Faktiskt så mycket att det är lönt att kalla
det regn. Och det är såååÅ skönt! Plötsligt börjar både hopp och gräs att
spira! (Och djuren har hållit sig någorlunda på plats sedan jag fick undan de tre
korna från grannens grönsaksland och iväg till hygget i två dagar innan betet var
slut.)

Körde ut gödning i onsdags och torsdags, precis i rätt tid i
förhållande till regnet. Lite väl välkoncentrerad spridning på skogsvägen på
föräldragården då en säck blivit skadad i flytt och plötsligt sprack… Jaja,
det var bara 250 kg att hinka upp, kunde varit värre. Det var ju inte alla 750 kilona och inte heller hade vi hunnit iväg så det blev en lång vit sträng efter kärran.”Spridaren är inte så tung, dessutom står den på en pall på hjul, så du kan dra ut den över rännesbron!” Ja… det är ju lätt att säga när man är starkare från början och har nära tjugo kilo mer i motvikt… Dessutom ligger inte brädorna fast på bron utan glider runt. Litar inte på att en rännesbro som är byggd för häst håller för en av dagens tunga traktorer… Tur man har fler traktorer när en stod med generatorhaveri.

Bestämde oss för familjetid och bad i fredags kväll. Något
jättesnopet att det var stängt! Så det fick bli en snabbhandling när vi var i
samhället följt av hämtpizza istället. Lite innan åtta på kvällen fick vi
förfrågan om att följa med på ”utflykt” under lördagen. En avancerad
sådan, tycker jag, då det ryktades om Kolmården. Typ tre timmar dit,
ungefär lika långt hem och heldag där. Och två dagars stängseljobb på hemmaplan
om vi inte skulle behöva jaga djur över två socknar… Tyvärr, hur lockande det
än lät, så blev det alldeles för kort varsel för att sticka. Vattenstrul. Då vill det till att ta med det stora röret så alla får dricka. 800 liter gick det år i den vattningen. Make på inskolning.Välputsat!
Räcker man inte upp får man lägga stolpen där man räcker!

Istället en lördag med flytt av hemmadjur, rivning av deras
hage, vattenkörning, stolpsättning och lite småfix. Stugan är helt klar
invändigt, så när som på en tröskel. (Hur är det med det, svägerskan?!…;))
Småpojkarna fick en foderhäck av gallerdelen till en hästbox tillsammans med
kobindslen av kätting. Och ställdes på krokarna maken svetsade till den gamla kreaturskärran så vi kunde hänga fångstgrindar på den.

Skönt att få hjälp att bära stolpar! Det blir inte så tungt då… Pappa nånstans i vassen:Sjöbotten att beta… Men ett smärre helvete att gå på. Ojämnt som tusan är bara förnamnet.Igår skulle det komma (och kom) rätt mycket regn, så det var
hög tid att göra det vi pratat om länge – att rista in den rekordlåga vattenlinjen.
Sagt och gjort, så blev det projekt i pannlampa med en sovvägrande unge i vagn
– bara för att konstatera hur tråkigt det var att sitta på behörigt avstånd i
mörkt regn, så hon somnade. En annan upplevelse att bearbeta; fikade hos en
tant på 102 år. Det är det inte alla som gör! Svärmors ingifta moster, som levt
över de flesta. (Och hade någon sagt 92 hade jag köpt det direkt! Inte alla
vars personnummer börjar på 1916- ) Konstigt att lämna dagis ensam, med mamma och mitt på dagen! BVC-dags. 10740 gram och 79,5 cm. Fortfarande en liten skit, men vi gillar henne ändå! ”Gömmer hon sig?!” frågade sköterskan. Ibland, men hellre grejor. Hittade en tjuvgömma bakom långa gardinen bakom soffan. TV-dosa, en sandal, osthyveln, speltillbehör… Eller som här – hon gömde den nyinköpta gurkan i sophinken…

Välbetat även på andra gården. Till och med ringvältrarna dök fram! Vilken smärtsamt påminde mig om de jag lånade som står kvar i vägkanten vid skogstorpet… De ska återbördas. Snart…
Klöver! På min, för två veckor sedan, totalt sönderbrända insådd!En för alla, alla för en… Maken mötte detta när han kom hem efter en vattenkörning på morgonen, och jag var i lagården. Tydligen hade ungarna vaknat!Ah! Det är generna!;PÄldst och yngst på gården i samförstånd.

Snart är mina bröd färdiga i ugnen, då är det läggdags.

God natt.

Alltså! Tog hem dessa ”vildbasar” i torsdags och kan inte värja mig från dem, så sociala som de är. Den som säger att köttdjur är totalt hopplösa och river lagården har nog satsat fel…! Luktärten har haft det tufft i solen i sommar, men några kämpar på uppåt.
Igår var en bättre söndag! Hade tänkt krypa ner under täcket
en stund, men det hann jag inte!

Större delen av dagen tillbringades i myskläder och
kringluffande. Eller kanske inte – gjorde ett rejält (eller jerält, som
lillhönan säger) dagsverke; Gick igenom massa kläder, sorterade barnens
garderober och packade in i ordning och reda med storlekarna. Vinterkläder sågs
över och det som är ett tag bort hamnade för sig.

Tycker det är väldigt mycket värt med en del
”ärvekläder” då det krävs en hel del med uppsättningar i
skola/dagis/hemma och så lagård. Där håller vi rätt hårt i att arbetskläder är
arbetskläder som inte ska vara någon annanstans. Det ska inte stinka koskit i
skolans korridor eller så. Inte från mina ungar i alla fall. Då är det skönt
att ha en extra ”halvdan” omgång som kan verka på hemmaplan. Således sparas väl nån jacka och nån kängor extra.

Nu är det sorterat. Containern till bättre-behövande ska
matas inom kort med sex kassar, och det lättar här.

På eftermiddagen tog maken en sväng på hembygdsdag i
”sin socken” och vi andra (jag hade hoppats att minst ett barn skulle
följa med honom!) styrde till mataffären och djurkoll på vägen. Jag packade mitt, och lillan sitt… Så fort vi klev ur bilen på parkeringen gick hon och pekade på bakluckan;P

Väl hemma var det lagårdsdags och sedan lite bak, äntligen.
Mjuk pepparkaka, tigerkaka, mandelkubb och bullar satt fint till kvällsfika!

Lyckades lura Jirka till att svänga ”inom” mina
djur som hade strömslut när han åkte och handlade på kvällningen, så det var ju
smidigt för mig. Inte ens fika ville han ha, trots det erbjöds nybakt. Lika bra
var väl det kanske, för det blev sent ändå. (Aaaaaldrig hänt förr!)

Jaja, i närheten av redet i alla fall… Hönshjärnor! Men du lillskit, har du slabbat med vatten, käkat täckbark i jakt på prydnadsjordgubbar och pillat av gröna tomater!?

Eehhh, varför tror du det?!

Lämningen på dagis gick som smort. Knappt hann skorna av innan hon sprang in och stod skrattandes på fönsterbrädan och vinkade!

Idag har jag stängslat in hygget bortanför här. Snart dags
att flytta djur igen och stolparna står i väggruset då vi, i år av förklarliga
skäl, inte sett röken (haha) av kantklipparen. Men det tog en stund att ta sig
ut – semestern är slut och lugnet har lagt sig. Med andra ord är det ingen som
stör när morgonplaneringen med drängen råkar ta tid till typ halv två med alla
världsproblem någorlunda lösta.

Jaja, våra världsproblem i alla fall.

Som jag tidigare nämnt blir det en slitsam och ekonomiskt
tuff vinter; Jag har inte foder så det räcker. Ännu hoppas jag på en hyfsad
andraskörd om det bara kunde komma regn och lite mer värme efter det. Annars
ligger jag, som så många andra, riktigt pyrt till.

Som djurägare måste djurens välfärd gå i första hand. Låter
jag dem svälta ihjäl blir det minst lika synd om mig. Ensilaget har skenat i
pris. Halmen kostar tredubbelt mot normalt. Därför har jag valt att även satsa på
ett kompletteringsfoder, som också kostar mycket, men som ska vara garanterat
tillgängligt. Det är en pelletsform som ska kunna ersätta hö/ensilage upp till
åttio procent. MEN! Det har skenat i pris. Efter en helg med en prisökning på
elva öre fredag kväll till måndag morgon valde jag att binda ett avtal.

Högfokus ligger nu på att kunna hantera detta så smidigt som
det bara går. Vilket inte alls är smidigt under de förutsättningar jag har, men
det är ju vinna eller försvinna. Och försvinna är inget alternativ då jag nyligen
anmälde djur på slakt så fort som möjligt – vecka 19!!!!! Bara att bita ihop
med andra ord, och glädjas åt att jag redan i januari anmälde trettio djur i
höst!

Saken är för att göra en lång historia kort – Får jag inte
tag i mer grovfoder kommer det att innebära att jag måste ge rekommenderad
maxgiva till djuren i lagården. Sextioåtta djur, på en höft, med tio kilo
pellets om dagen. Var. Räkna själva…! Detta ska ut med skottkärra.

Det finns alltid två sidor av allt. Minst. Svart eller vitt,
vilket jag inte gillar då gråskalan är underskattad. Så två sidor:

– Leva eller Dö (Dö hinner jag inte så då är det bara Leva
kvar.)

– Vinna eller Försvinna. (Försvinna är inget alternativ då
jag inte önskar någon annan denna situation. Återstår Vinna!)

– Bli knäckt eller
extremt vältränad. (Återstår att se vad kiropraktorn kommer att kosta)

– Och först som sist är det ju som så att om inte jag reder
ut detta, så får väl Kronofogden göra det. (Sa detta till Morfar som började
asgarva följt av: ”Och då tar han djuren som inte heller han kan bli av
med!!!!!)

Just nu. Från containern på rännet. Hur att lösa kvantiteten framöver!??

Tough shit. Så är det för alla. ”Tänk utanför boxen och
lös situationen”

Blev så grymt sugen på en fondant, så det fick det bli till kvällsfikat. Fick ett par äggvitor över, så blev maräng av dem. Och jag veet att man inte ska skryta, men dessa blev jag jäkligt nöjd med!:

(Detta korta, hastiga inlägg blev visst varken eller. Jag måste nog skynda mig om jag ska vara i säng vid 22 som var målet… Meeeen, måste ju invänta marängerna i ungen då maken är iväg med en vattenvagn och skulle gräva fram konstgödselspridaren)

Äuhm…!??!

En jobbig natt för den lilla. Mellan halv två och fyra kom
det otröstliga illvrål ungefär var tionde minut. Den enda stunden som var lugn
var när jag låg på sida och höll om henne som en skål med armarna. Tog inte
många minuter innan svetten rann på både henne och mig… Ligga sked med mig gick inte. Till sist fick hon en
liten dos Alvedon då en kindtand plötsligt dykt upp och kanske följs av flera,
och efter det sov hon lugnt. Jag vill inte ha barn i sängen och när jag vakande
imorse var jag än mer stärkt av inställningen. Jag behöver plats själv när jag
ska sova:

Lagom tills den minsta lugnade sig vaknade istället stressmagen så jag har varit ännu spakare än vanligt idag, med andra ord.

Av föräldragårdens kor band jag in en idag för kontroll av
juvret – tyckte det såg lite skumt ut så vill ha henne under uppsikt. De andra
sju kördes iväg till herefordligan. Nitton liknande bruna, en svart med vitt
huvud och en vit mjölkis – kan vara bra att spara en om kriget kommer, så jag
kan sörja för mina barns näring. Väldigt kul att släppa djur där det verkligen
verkar uppskattas!

Tre traktorer rullade ut – kreaturskärra, vattenvagn och
pressen. Vattenvagnen stannade hos korna. Kärran rullade drängen hem med när
djuren var av, jag och maken fortsatte ut till föräldragården med pressen.
Någon har släppt tjurkalvar där pressen brukar stå, och någon har satt gödning (som skulle ut så fort det verkade bli regn efter den kassa förstaskörden…) på föräldragården i pressens fack i maskinhallen. Ingen nämnd, ingen glömd.

Vilken känsla. Det regnade på oss!!

Hemma senare än tänkt som vanligt, men pressen under väggar
och tak när regnet brakade loss. Dryga tio millimeter har kommit. Två
centimeter har det sjunkit ner konstaterade maken då han glad i hågen skulle
leta mask i grönsakslandet – fick bli i gödseln istället.

Rekordmånga kräftor hittade de imorse, maken och ungarna.
Själv skruvade jag in spannmål som bestod av lika mycket halm tror jag, så
drängen stod parkerad som luckvakt och reglerade så det inte svämmade över
eller tog stopp. ”Wow vad många ekhallon!” utbrast lillhönan.

Tänkte presentera stugan också. Den vi var och tjuvade lite
lagom odiskret så där en måndagseftermiddag. En gammal byggbod eller liknande,
som togs hem och blev ståendes i många år.

Vi blev vid den och släpade hem aset. Tanken var invändig
isolering, gips och tapeter. I vanlig ordning fick vi tänka om då det inte
luktade jättegott i stugan och jag pillade in en kniv bakom den buckliga,
tapetserade masoniten; fin, fräsch råspont. Masoniten revs ut, på både väggar och tak. Den
stinkande plastmattan på golvet rök ut och korkmattan under den också. Sen var det bara
resten kvar… Målning av väggar, taksättning, väggresning och golvläggning. En
våningssäng var på väg från bekanta till tippen, och ungarna som tjatat om en
lekstuga med loft skulle få den. Återigen tänkte vi om då vi fick nys om goda
vänner vars son hade en soffa som skulle på second hand. Plus ett par överflödiga madrasser. Det vackra gamla
skåpet som följde med stugan hem till oss fick lite kärlek och ett litet
möblemang specialbeställdes med kort varsel av Mors B.

En lite för ambitiös lekstuga, men de får plats i den, kan
ta dit kompisar och skulle det knipa kan den användas som gäststuga. (Ungarna sovit i den några nätter, sonen sover ensam därute ikväll. (Lister och tröskel kvarstår. Liksom numer utvändig isolering, ny panel och färg och det högprioriterade taket. Fönstren har inte fått någon tid nu förutom en skurning då de är i behov av byte. (Ligger någon på fönster ca 100×100 så tjoa gärna till!) Väl
bekomme:

Gammal surprise under ena fönstret…Bänken funkar! Både med rumpstöd och fotstöd!Gråsprayat armeringsjärn. Och femtumsspiken är uppdaterad till 90mm-skruv;)God natt!

I måndags skippade jag biträffen för ett Växa-möte med
foderleverantörer, rådgivare och LRF. Ett slags krismöte i den situation som
blivit. Egentligen var det två ”råd” som lyste starkare än resten: 1.
Ta itu med din situation och se till att lösa den. 2. Tänk utanför boxen och
gör det bästa av situationen!

Ta-daa! Mirakelreceptet! Jo, ja tackar. Jag sitter ju
fortfarande och väntar på att den goda fen med rosa trollspö ska knacka på
dörren! Nä, just det, vi bor ju på landet. Då kliver man rätt in! (Hon har inte gjort det än heller!)Hur mår ni, små svalungar?! Lämpligt att boa i ensilagehögen?

LRF var där med en representant för Omsorgsgruppen, något
som inte annonseras ut så värst mycket, och som jag inte hört talas om förrän
ett par veckor sedan då jag såg ett reportage om att de var nerringda nu av
oroliga bönder. Representanten menade på att man behöver se om varandra – alltid
förstås – men lite extra nu, då det är lätt att gå hemma på gården, se eländet
och vara den mest ensamma i hela världen. Stämma av läget så det inte rasar
totalt. Göra en orosanmälan till Omsorgsgruppen om man ser att det barkar åt
skogen ”hos grannen”. Och inte minst, kanske börja fråga hur någon faktiskt mår.

Och i just den frågan, oavsett situation, vill jag ge en
liiiten tankeställare; För egen del får jag frågorna minst tio gånger i veckan
– Hur går det? Räcker betet? Har du fått tag i foder? Blir du av med djur på
slakt? och så vidare. MEN! Väldigt få frågar Hur är det? Och ännu färre frågar
Hur mår du? Den sista frågan är helt rak. Lämnar inga utvägar. Alla andra har
små avfarter där man kan slingra sig iväg om man inte vill följa huvudleden.

Det är ingen lätt fråga att ställa, ingen lätt fråga att
besvara och man måste vara beredd på att få ett svar man kanske inte vill höra.

Frågar någon mig hur jag mår, så kan jag inte riktigt svara,
för jag vet inte. Bekymrad, men inte för det folk tror. Jag känner lite ångest
och oro för mig själv, för att jag känner mig ganska lugn och räknar naivt med
att det löser sig, på ett eller annat sätt. Detta lugn är långt ifrån befogat
som situation är, och det skrämmer mig faktiskt. Är jag helt blåögd och dum i
huvudet?! Har det slagit totalt slint eller?

Jag känner en frustration över att det är så in i helvetes
torrt att djuren inte känner ström i tråden, och flertalet – i synnerhet kalvar
– har tappat respekten totalt för stänget. De där åtta sen i söndags gick på
promenad igen i onsdags. Var jäkligt nära att hämta bössan, men vem skulle jag
sikta på först? Djuren, mig själv eller molnen så lite fukt rasat ner?! De
djuren är inom hägn och bom nu. Det ska väl en del till innan de bryter sig ut
från hjorthägnet. Ett litet plus i kanten för dem var ändå att batteriet hade
tagit slut, så de hade ingen ström i stänget.

Jag känner mig så fruktansvärt less på alltihop. Aldrig vara
ledig, alltid ha jour, aldrig få nånting för allt arbete man lägger ner. Alltid
oroa sig för ekonomin, tidsbristen med familjen. Kaoset i hemmet då ingen
hinner eller orkar ta itu med röran. Avundsjuka mot de som bara kan ta sitt
pick och pack och dra iväg, och plötsligt komma på att de känner för att stanna
ett par dagar till och gör så!

I nästa andetag får man en bamsekram av en kelig tjur. En
kviga tuggar i sig skosnörena och några kalvar kommer och slickar en i örat och
man bara bedyrar vilka goa, snälla djur de är. Tänker hur gott man har det som
kan bo på landsbygden, med grannar som alltid ställer upp på varandra
(merparten i alla fall). Som kan låta barnen vara med och arbeta/leka och få ta
del av det riktiga livet. Och som hellre gör det än att sitta vid Ipaden eller
TV:n. Där man kan få de bästa samtal under en stunds stenplockning på åkern
eller i traktorn på väg efter en bale… Frågar ni mig hur jag mår? Jag är
trött. Alltid sket slut.

Vi har nån fläck där vi slabbar med vattenvagnar. Jag tror jag vet var… Blasten från den gula löken började vissna, men vad snopen jag blev över att det var vitlök!

I tisdags startade dagen extra tidigt så lagården hanns med
före barnväckning, fritids och dagisinskolning. Riktig mjukstart med tre
personal, jag och mina två flickor. Den lilla fick klämma, känna och se sig om
utan att någon drog och slet i henne för att vara först med att visa
”bebisen” allting.

Efter dagis var det dock dags att ta itu med dagens arbete,
så maken försvann iväg med vattenvagn och stängsling. Sedan barnen var nattade
åkte vi gemensamt och lastade herefordar och släppte iväg till det jättestora
område som uppenbarade sig då jag fick tillträde till mer betesmark. Lastningen
gick på två röda på båda ställen och allt var frid och fröjd. Förutom klockan då
som blev långt över (behövd) läggning.

I onsdags var maken på dagis. Själv startade jag upp med
injakt av fyra kalvar som hälsat på herefordgruppen (går i andra änden av byn
och verkar gå ohejdat som de vill…Hela tiden…) montering av ny traktordörr, petat in två
kalvar från grönsakslandet och så frukost. Jakt på åtta djur som grannarna i
byn jagat in flera gånger och slutligen hjälpte till att lasta. Hem och jaga in
en kalv från vägkanten. Lastning av kvigorna långt borta för transport upp på
Berget ännu längre bort. Fick en chock då tjuren tog täten och åtta av tolv
djur var uppe på kärran innan vi ens hann få fram grindar och tråd! Stängde
snabbt då vi var oroliga för den enormt branta backen uppåt. Av de resterande
fyra gick tre smidigt, men den fjärde hade gett sig den på att inte följa med,
så hon tog väl sisådär två timmar bara hon… Bössan igen… Hem och jaga bort en kalv från hönsgården.

Varmt som tusan, ingen mat på alldeles för många timmar gav
svarta fläckar i kanterna när det väl var dags att åka hem. Maken sprang genom lagården och så åkte vi ner på motorträff i brukssamhället. (sen vi jagat iväg en kalv från vedbacken) Mängder av fordon och mängder med folk, allt försvann på en millisekund när åskan dundrade in med en skur.

Skittråkigt, tyckte den lilla som plötsligt blev väldigt tyst och stilla…

En brunn hade tagit slut så Jirka var och lånade vattenvagn och traktor för att kunna fylla badkar till sina djur. Han kom sent tillbaka och fick då fika tills jag slängde ut honom för läggning.

Igår ringde en snickare och meddelade att en av mina kvigor
gått in i en lagård där hon inte hade att göra. När jag väl hann dit hade hon
brakat igenom det tvärkassa golvet och stod en våning ner. Tack och lov kom hon
ut för egen maskin och till synes oskadd.

Hem för frukost och iväg till föräldragården för att hämta
djuren där. Delade av kor och kalvar och hämtade den andra halvan av gruppen. Precis
framme i hemmabyn igen ringde drängens fru då Växa-personal stod på gården, tio
minuter för tidigt, för vägning av de största herefordkalvarna. Väga dem, lasta
ur och sortera bort korna, lasta upp de två kor, kalvar och tjuren som skulle
till grannen i byn. Lite lagård, hastig middag och efter ett par julgrisar, som
råkade bli tre… En sen röjning på logen inför foderleverans resulterade i en skopa till skogen
varpå vi mötte sex kalvar långt borta på hygget… Flyttade hela hemmagruppen
lite innan elva igår, förlåt grannarna. Första tre tonen kompletteringsfoder av hundra… Det blir en arbetsam och väldigt dyr vinter…

Idag lämnades den lilla ensam på dagis. Kvickt in i rummet och skrattade åt mig och sonen utanför fönstret när vi vinkade. Hade gått jättebra allting! Upp till fritids med sonen.
Halvvägs genom lagårdspasset fick jag samtal från andra gården om en ko som rymt,
visade sig vara en kalv. Jag pratade i lördags om att de behövde nytt
bete… Får väl skylla mig själv som inte gjort det. Stängslade sista biten till
dem när det ringde: ”Mötte en kviga på vägen när jag kom hem, vad gör jag
nu?” Precis klar kom samtal igen om att kvigan var på plats och strömmen
åter på. Tack. (Lagårdskvigan var inte helt avskräckt…)

Drängen och fru tog en sväng till Reftele, jag kollade över ny
hage hemma (och återigen – gick över årets insådd och tänkte att detta är ju
inte så farligt, det tar sig med regn! Tolv millimeter på två dygn, det finns hopp!) Ut me kora på återväxten bara.

Min bromslösa traktor som åkte till verkstan i måndags var
klar. OCH det var inget inre läckage i bromssystemet utan ett bromsrör som spruckit.
Där såg jag mina ”trettiofemtusen” minskas till några tusenlappar och
jag lyfter på hatten. Körde drängen till stan så han fick hämta hem den, och
körde för att titta till kvigorna på Berget. Möttes där av hela gänget, med en
gubbe i mitten. I shorts och sandaler, sittandes hos den liggande tjuren och
kela. Lite kluven känsla. Lite ”stolthet” över de sociala, lugna
djuren. Lite oro över att utomstående går in till mina djur så där. Lite glädje
över att de som fixar fram bete och lånar djur är så glada över det och
uppskattar det så mycket att de bryr sig om djuren på det sättet. ”Tjuren
är riktigt tam, men de andra är lite reserverade” sa torpägaren. Jojo, men
du har likväl elva kvigor på typ fem kvadrat och du står i mitten… Det hjälper inte att fylla vatten till hönorna om spannen glöms kvar utanför hönsgården. Inne hade det tagit slut under natten…

Hem för lagård och hastig middag och sedan iväg på
fisketävling. Var inte alls sugen i dagens storm, men platsen låg i lä bakom
ett berg och så är det en gryta från början, så riktigt fin kväll blev det.

De stora barnen har krupit ner i sin stuga. Läggdags för en
annan också! God natt och trevlig helg. Önskar ro och vila. Men först ska föräldragårdens kor köras till herefordgruppen, helst ska gödningen ut om det verkar bli lite regn framöver och stängsel finns ju alltid…

Vilken vecka! Igen! Med allt från hittekatt till kojakt till
krossat glas till familjedag till flytt till bebis… Ja herregud, håll i
hatten, säger jag bara! Det sa jag nästan till den där försäljaren som frågade om jag ville läsa Kalle Anka för mina barnbarn!!?? Hade precis tagit mig uppför en brant som för en anställd skulle krävas spikskor, hjälm och lina, av myndigheter. Samt ett strå i munnen för att stävja törsten lite. Men ändå!? Jag har ännu inte fyllt 29, tänk på det! (sa jag tyvärr inte till honom…) Tanten igen.Kolla! Grön klöver i insådden!!!! Kvigor släppta låååångt bort. En håller lite koll på dem; ”Jag och tjuren har blivit riktigt tjenis. Igår tog jag en fästning på honom!” Inte planerat, men fick fiska! Två gånger… När hönorna är borta kacklar tuppen i redet?! – – –

Var ska jag börja?! Jo, stugan är ”klar”
invändigt. De klassiska listerna kvar, sen fortsätter den sorliga utsidan. Det
kommer längre fram, både utsidan och resultatet av förvandlingen invändigt. Eller
ännu hellre! Kom hit och se live vet’ja. Vi kan behöva lite pauser. Ta gärna
med fika, så fixar vi kaffe. Bakandet har varit lite sisådär med ett tag… Det är modernt att fördriva tiden med padda, så gör även jag vid nätternas arbete! Och har man ingen padda till hands, så funkar ju drängen som räddat den nyvakna lillan från vagnen!

För att börja i realtid har större delen av söndagen tillbringats
på High Chaparral. Dags att ge barnen lite kvalitetstid. På plats där
avverkades tre shower, för första gången i år. Nära på bokstavligen sprang ihop
med en bekant från BB. Får se om/när vi hittar tid att träffas då vi lovade att
ses före förra julen…

Larmsamtal där om djur som ”nog” hade gått ut. Skickade
upp drängen och han hittade en av åtta. Denna åttonde försvann till skogs och
de körde några turer på skogsvägarna utan resultat. En timme senare när jag
kommit hem tog jag bilen upp och snubblade över dem på vägkanten. Bara att
trava tillbaka till hagen, se över stänget, byta aggregat och prova att slå i
jordspett nummer fem och sex. Föga oväntat hjälpte det inte, så ännu en
vandring genomförd ikväll. Djuren släppta i den gamlagamla hagen där det fanns
lite grönt på tegarna i skogen, och sedan stängsla runt om dem…

Skenet bedrar… Och det nya växthuset hade klarat sig! Vilken sabla tur för mig!

Väl hemma hittade jag ugnen igång, och tur var väl det –
annars hade bröddegen varit över hela köket imorgon. Köket som för övrigt
fyller ett år i bruk idag! Femte augusti. Helt galet detta! Från ett bete till ett annat…

Igår skulle herefordkorna hämtas hem och skiljas från sina
tjurkalvar. Betena tryter, och snart vägning för de små. Gick som smort. Inga
som helst problem att lasta första lasset, inte andra heller för den delen… Det
var på mitten det spökade; Mitt på landsvägen på väg till andra gården för lass
nummer två exploderade traktordörren. Ett odefinierbart ljud, sa drängen, en
sekund innan det bara small. Både han och sonen glittriga av glasdamm. Tur i
oturen att det var höger dörr – annans hade det rasat över sonen – och att det
gick utåt. Plockat glas flera meter ut på åkern… Så hela eftermiddagen gick
åt att sanera väg och vägkant. Inte så jättebra känsla av en massa splittrat
glas i den fnösketorra vägkanten som följs av ännu torrare åkrar… Men det
krävdes långa och många sladdar till dammsugaren också! Från grannstället tjuvade
vi och lämnade det förhållandevis rent efter oss. Men alla som någonsin krossat
ett glas vet hur mycket splitter det blir. Långt bort. Tänk då att det var en
”modern” traktor där hela sidan, från framruta till bakruta, består
av en enda glasdörr… Blev inte mycket annat gjort den dan…

Stängsel hit, stängsel dit. Vatten på alla håll och kanter. En
heltorsdag med Mor och B, följt av en halvfredag med de samme. Välkommet och
tacksamt. Jag och lillhönan var i Reftele efter bland annat fler vattenautomater. (Maken byggt ännu en vattenvagn, och har slutat idiotförklara mig då jag önskade sex kubiktankar när vi väl lyckades få tag i några sådana. Detta året behövs varenda en! Har nio tankar i bruk plus en gammal plåtcistern. Snart behöver jag fler. Hoppas vi klarar det med de två resterande tankarna!) Stod och packade varor i mataffären när Mor ringde; ”Var är alla? Huset tomt och öde, olåst, ett sovande barn i vagnen och resten då?” – Tja, ingen aning. Jag är inte hemma… Det är som vanligt, låter det som… Fem millimeter regn i en åskskur gjorde sonen glad!

En ny familjemedlem har anlänt i Sydskåne. Hans fick en
flicka sista dagen i juli! Så roligt. Sen är den familjen lite puckad också i
sin planering som lyckas åka från en adress till förlossning, för att lämna BB för en annan adress… Just snyggt planerat att pricka in varmaste sommaren på
260 år som höggravid OCH flytta samtidigt som barnafödsel. Tacka vet jag att kicka igång
kalvningen på söndagen, föda på onsdagen och hinna med ytterligare 48
kalvningar de kommande sex veckorna…! Nåväl. Plus tillbygge av hus;) Fler bebisar! Andra kullen svalungar. Ett gäng på golvet också, de lever farligt sen de trillat ur boet…!

Det är kul näääästan jämt… Plötsligt händer det!

Den lilla i familjen har gjort ett jätteskutt i
utvecklingen. Så hundra med i allt som händer. Ska hon sova går hon och hämtar
blöja i tvättstugan, sen hon vaknat går hon och slänger den i soptunnan och
hämtar sina trosor (i och för sig låg shortsen i soptunnan idag också…) Skakar
på huvudet, nickar när hon tycker det passar. Jättekul! Säger till vid nödighet
och satt på toa idag och sssssssssssss:ade. Inte för att hon kissade, men
tanken fanns där. På tisdag börjar hon på dagis. Lilla skiten, hur gick detta
till?!

Det dök upp en främmande katt här. Har tydligen varit lite
skrikande på nätterna, men det har jag nog sovit över. Plötsligt kom den fram i
alla fall, kelig som få och återkommande. Misstänkte först en dumpad
sommarkatt, tills sonen får syn på den och utbrister; Det ser ju ut som Abbe! Han
är försvunnen, sa min kompis! Kontaktade Abbes ägare och han kom. Abbe puts
väck, förstås. Det började skumna när katten kom fram, och ägaren satte sig på
huk och lockade.. Katten kom. När han skulle ta katten, stack den, så han
jagade den runt bilen innan han fick tag på en väldigt motsträvig katt. Skumt,
var min tanke, den verkade så extremt tillgiven och tålig innan. En tanke slog
rot… ”Du har visst blivit tjock, Abbe. Det har inte gått någon nöd på
dig!” Sekunderna innan paret ska sätta sig i bilen kommer ännu en randig
katt ur skuggan och mannen utbrister: ”Det där känns mer bekant!” och
släppte vår Selma som försvann som ett streck. Abbe däremot, med samma teckning
men ljusare grå, vilket inte syntes i mörkret, nästan skuttade upp i
husses famn och de åkte hem. Stackar Selma såg vi inte mer av den kvällen eller
natten, hon som nästan alltid ligger i sängen en stund. Hon var väl helkränkt
efter att först blivit kallad tjock och sedan nästan blivit intvingad i en bil
med en främmande karl… Slutet gott…

Jag tror inte jag momsdeklarerar nu! Brödet är ur ugnen, fikat intaget och maken har somnat. I sängen faktiskt! Dags att försöka vrida tillbaka dygnet. God natt!