En ung bondes vardag

Tack för alla positiva kommentarer!Tänk att vi körde djur i denna! Brant. Hög. Vinglig. Sista sju-åtta åren har den agerat ligghall, lite nergrävd, men flyttades i helgen till de stora hallarna. En skamfläck mindre i sjöutsikten.Var bortbjudna i lördags. Det var vi för två år sedan också. Hunden har krympt! ”Hål” kom lillflickan och sa. Hon hade rätt. Ett rejält hål i de fodrade stövlarna o storlek 22. Men kanske är okej när alla våra tre barn haft dem som lagårdsstövlar sedan sonen fick dem i en kasse med ärvekläder.

——————————————————-

Så dök den då plötsligt upp. Slaktbilen. Makalöst tjuriga
tjurar att lasta, så tur vi kunde runda av med ett gäng lättlastade kor.

Han ringde och anmälde ankomst kl 10. 10:01 stannade han
utanför lagården. Det tycker jag är bra gjort.

Kossorna som åkte var de sista hornade jag skulle blivit av
med i oktober. Åja, den där felsorterade kvigan rök med av bara farten. Det var rätt djur
som åkte. Beslutet om hornlöst är taget och ett mål att jobba mot. När vi
dessutom fick använda varenda kvadratmeter av hagen för att samla ihop dem och
få upp på min djurkärra kändes beslutet än mer rätt. Lite vemod dock mot min
mjölkis inifrån. Min 1113-ättling.

(1113 var en mjölkko i egen klass. Kalvade en liten pigg skit, brunstade efter fyra månader, där brunsten utmärkte sig med två försiktiga bröl när man kom. Blev dräktig. Mjölkade totalt nio månader och tvärsinade sig från en dag till en annan. En pondus som gjorde att ingen rörde henne, hon rörde heller aldrig någon. Och när hon kom in i lagården, var det tomt i hagen. Hon väntade alltid ut alla andra. Även denna kossa jag handmjölkade inför 300 scouter när de hade läger med gårdstema. Helt fel tid på dagen, utomhus i grimma, bunden i en kärra. Sexton år hann hon bli. Fick en så oerhört massiv juverinflammation vid trettonde kalvningen att vi beslutade att låta henne flytta till de evigt gröna ängarna och nu var det då hennes sista kalv som åkte iväg.)

Men för det första har hon gått från att vara världens fegis
och mjukaste ko till att vara väl medveten om sitt övertag i och med hornen
(hon var den enda med dispens!) och nyttjade dessa vid varje tillfälle. Och för
det andra har hon inte blivit dräktig i tid, vilket skulle innebära en ensam
uddakalv i oktober. Så nej. Det finns inte utrymme för alla önskemål efter
2018. En tagg i hjärtat några dagar nu, sen har jag kommit över det. (Problemet
framöver kan bli att gallra bland korna. Många är väldigt tillgivna. Men det
tar vi då! Har redan hittat en ”älg” bland kvigorna som ska väck.)

Kan nån gissa vad som hände sen?! – Jo, vi möblerade om i
lagården! Flyttade runt lite kor. Roterade i tjurboxarna och samlade ihop
herefordligan, så jag slipper in i alla boxar när de ska vägas. Tog in tjurarna
från uteboxen så den kan ställas i ordning till kalvarna – de börjar få det
trångt.

Det ska bara erkännas att det är lite slitigt med kalvningar
inne. Det måste passas på ett annat sätt när korna sitter fast. Det ska flyttas
och grejas och flyttas igen. Kalvar ska ut och in och hitta rätt mamma (och
helst ska en ko inte ha tre kalvar vid juvret där ingen är hennes!) Men jag ska
samtidigt erkänna att det är himla roligt! Det är kalvar precis över allt. De
är så grymt nyfikna, lugna på sitt egna vis och såna totala glädjespridare. Korna
har lyfts till en helt ny nivå och jag blir så oerhört nöjd/stolt när de
accepterar att jag är lika mycket överallt omkring dem som kalvarna. Någonstans
har jag lyckats, även om jag givetvis har rötägg också i förklädnad. Nån ko undrade givetvis varför jag klättrade över huvudet på dem när jag bytte ut de gamla mjölkko-nummerna mot kalvarnas, så när det var tomt tog jag tillfället i akt.”Här har vi inte haft tillgång innan!” Varken hon eller han i mitten ger sig… Kvällstvagning

Sexton kalvar på tolv dagar, varav fyra kalvar igår. Tre av
dem ”planerade”, är lite stolt över det faktiskt! Att jag hann
se/misstänka i tid. De är luriga som tusan annars och visar inget från den ena
halvtimmen till den andra när där ligger en kalv. Men så är jag lite impotent
också! Eller var det inkontinent?

Svart mamma med 50/50 mjölk/hereford. Pappa samma blandning men brun.Fast mormor var ju ganska vit. För att inte tala om mormorsmor 1113. Så jag har fortfarande ättligar i rakt nerstigande led! Mer än jag visste!

Tre små kossingar ute och en inne. Jag som trodde att jag
hade en frist på utekvigorna tills mitten av mars, men de verkar ha varit
effektiva…!

Så himla vacker liten kviga. Totalt nerkärad i den. Nästan lite pinsamt mycket faktiskt!
Tyckte inte eftermiddagskalven fick komma till, så tänkte ta
det säkra före det osäkra och hälla i den lite råmjölk. Plockade upp min
”vaniljglass” som jag varit på väg att bjuda på flera gånger tills
jag insett att den luktat konstigt. Vattenbad i vasken och när jag skulle hälla
över första tinade skvätten insåg jag att det inte var råmjölk, utan vassle! (Måste
bli bättre på att märka mina burkar – men när man (jag) lägger in det är den
ständiga tanken ”det ser man ju!”) Inte mycket att hälla i en kalv
med andra ord – får bli brödbak. Plan B:

Natta barn och gå ut med en liten spann och ödmjukt fråga
morgonkalvade kossan om jag fick provmjölka henne lite. Efter lite övertalning
fick jag i alla fall ut till en flaska, värmde på den och gick bort till min
eftermiddagskalv. Noll intresse = mätt. Tack för den! Märkte i alla fall kvigan
och ledde/släpade bort henne till ligghallen från den vindpinade kullen. Mamma Ko följde fint efter, nosade på sin kalv i hallen och sprang sedan skrikande
efter mig när jag gick. Tillbaka med kossan en gång till, och en gång till. Och
såg att en annan kviga hade två extra fötter.

Tillbaka till lagården för nattamat för kalvarna. Fånga in
alla igen (börjar vara många med elva. Hoppas de lär sig rutinerna innan de är
fyrtio!) Repa en stor kviga och flytta henne genom lagården till kalvningsbox
och sedan tog jag beslutet att värma på flaskan med råmjölk och hälla i den alldeles
nyfödda kalven. Sonens andra kviga för säsongen. Snäll kossa i alla fall. Körde
lite teamwork. Jag hällde i kalven, hon drack upp mitt värmevatten. Märkte
lilltjejen och släpa in henne i den torra hallen.

Nu är man redo alltså, när märktången följer med in i fickan – igen. Och ni som varit med ett tag kanske minns mina kroniska episoder med termobyxor vs hängsle?! Har jag tittat det ena så inte det andra?! I år har jag hittat BÅDE byxor och hängsle ganska samtidigt!

Tur man har snälla djur alltså. (Å andra sidan räcker det ju
med ett felsteg för att det kan bli den första, enda och sista smällen!) I
synnerhet som maken hade tvärdäckat på soffan efter en lång söndag. Han tittade
upp när jag satte mig jämte med mitt fika där efter elva när jag kom in, sen vet nog varken
han eller jag nåt mer…

Jo förresten. – Jag vet att klockan ringde alldeles för
tidigt mot vad min kropp ville vakna…

Verkar bli en blöt vecka. Botten upp! Förlåt, BÅTEN upp.

Nykomlingen släpptes ut till förmån för kalv nummer två (sonens) och tog en presentationsrunda.Svårfångat… Sonen hade med kompis hem. Sen chocken över lagårdslukten gett sig var det nog mest mysigt.Ni får tro’t om ni vill, men det går faktiskt att få till
mer kaos på detta stället än vad vi har till vardags! Det har den senaste
veckan bevisat!

Sen sist har vi firat både grannen och vår tvååring.

Cake in da making”Wow. Hjulen svänger!”Slagen hjälte! Dörr till sonens rum på plats!

Har även lyckats med en drös kalvar. Från tisdags kväll till
torsdag morgon, på cirka trettio timmar, hann vi med sex kalvar. Tre kalvar på nio timmar. Fyra på sexton. Fem på tjugofem så tyckte jag att började se ett mönster. Så kom den sjätte kalven redan på den trettionde timmen. Matten igen alltså… Ett gäng kalvar dessförinnan och nån därefter. Hittills har vi bara hunnit med en kvarbliven
efterbörd, ett spentramp och en kokviga som skuffades ifrån sin kalv av övriga
flocken och därmed en kalv som inte kom igång med maten ordentligt. Lite tips
och trix till några inne också.

Och så denna platsbrist… Jag känner att jag måste få till
det positiva om jag ska klara det, så jag får försöka se det som en enorm bonus
i hur jag får chansen att hantera mina djur. Kort sagt så har jag en plats för
lite för korna. (Och det ändå sen jag hivat ut en ko på undan-undantaget) Vill
för enkelhetens skull, både för utfodring och kalvar, samla de kalvade korna på
en rad. Och med en plats för lite får jag ha en ko i kalvningsbox. Flytta en
icke-kalvad ko till den kalvade kossans plats när det behövs, och få ut kossa
och kalv ur boxen innan denna behövs till nästa drabbning.

Jösses, jag har fått elva kalvar inne, flyttat fler kor –
har måånga chanser ännu att få storstryk Men detta som flera andra sagt
gällande livsfaran att ha köttdjur bundna, kan jag inte hålla med om. Än!

Det gås emellan. Det klickas bindsle. Det leds med långa rep
och föses fram och tillbaka. Det pillas med juver och det jagas kalvar under
magarna på korna.

Kalvar ja… De första två gick bra. Sen blev de några dagar
gamla. Och saaaatan vad klåddiga de är! Precis över allt är de! Och de är på
precis allt!

Står med de stora flickorna!Glada kalvar har knorr på svansen. Det är sen gammalt! God morgon, drängen!Stopp! Där är din mamma!

Samtidigt är det jäkligt roligt. En dag var hela familjen
ute. Först kom en unge i vagn, sen kom en kalv. En unge kom med skrapa. En kalv
kom på andra hållet. En hund kom förbi, en gubbe gick förbi. Två kalvar kom i
språng, en kalv kom och satte sig på rumpan. Nästa gång nån TV-säljare ringer
ska jag tipsa dem om lite kalvunderhållning! Om det är billigare än TV kan
diskuteras, men garanterat minst lika underhållande!

Nästa generation nyfikengrisar…Kvällsjobb före för sen nattning och en halvtimme senare:Ut på undantaget! Maken kalvsäkrade, men tror han var den enda som var nöjd?!Envis kalv som dessutom skulle dia liggande mamma. Välkommen ut lilla bi! Kom ut en kväll och såg min 13 stå med mulen pressad mot foderbordet och frusta. Pust-och-stön-kurs pågår, och mycket riktigt kom blåsan strax därefter så in med henne i box.Taggade för frukost!

Men för att försöka freda mitt en aning och även kossorna då
flera av kalvarna hugger första bästa spene oavsett status på kossan, så har de
fått flytta in i samma gång som fick agera kalvningsbox lite hastigt. Att få dit
dem är dock ett kapitel för sig.

I övriga livet har vi försökt ta lite stunder med familjen
också. En promenad till torpet bakom lagården. För tio år sedan stod stugan upp
med ett spräckt fönster. Förfallet går fort när det får fäste.

Fanns ju lite snö där uppe på lyckan i skogen som man kunde kriga med, om man inte smet in i granarna för skydd. Gör man vinkelhakar av såna här träd?! Inte alla som uppskattas att fångas och vinschas in med lasso…

En annan eftermiddag i det fantastiska vårväder (en månad för tidigt) som varit tog
vi fikat på bryggan och passade på att kika på vattenståndet. 53-55 centimeter
har det allt ökat i sjön sedan vi ristade i stenen.

Först som sist har det varit en rolig tid med mycket familjetid
i lagården. Båda de stora barnens kor har fått varsin kalv, och barnen är väldigt måna
om just sina kalvar. Varsin kviga för övrigt, så deras besättningar byggs på.

Idag går jag dessutom in på mitt femte år som egen. Var tog dessa fyra år som passerat vägen? Nu ska jag ut och släppa ut kalvarna för nattamat, lägga en stund på att jaga in dem igen och sedan krypa ner nån timme. Trevlig helg hörrni!
God natt

Ps. Den där åttonde slaktkon visade sig vara en kviga som nån bonde felsorterat. Har tydligen bara fem hornade kvigor i stora gruppen, istället för sex!