När jag fått ut kalvarna någorlunda rätt igår stod jag och
pratade med drängen, i sedvanlig ordning, under de minuter lugnet lägger sig
innan de första kalvarna börjar förflytta sig och trigga tjurarna till att
skrika efter mat.
Berättade för drängen att jag är sjukt provocerad. Nåt
oerhört provocerad. Av alla som dyrkar det ”fantastiska vädret vi
har”. Det stör mig något oerhört att gemene man inte ser längre än precis
dit nästippen slutar. Vad är det folk inte fattar?!
Nog för att jag både är partisk OCH bonde, men hallå?! Var
är vattnet? Vädret är inte fantastiskt längre. Helt underbart några dagar, men
that’s it.
Sjöarna sjunker i rasande fart, långt innan de hunnit upp i
normalstånd. Åarna sinar och våra bäckar torkar ut. Det pratas om
bevattningsförbud och är beslutat om eldningsförbud i hela länet. I APRIL!!!!!!
Detta är saker som ska ske i skiftet juli, augusti! (Till råga på allt var det en diskussion på radio huruvida allt detta släckvatten från sjöar påverkar grundvattennivån. – Säkert mycket bättre att pumpa det från en brunn så det inte påverkar vattenspegeln i sjöarna, eller vad?!)
Vinden ska vi inte snacka om. Som om inte torkan i sig är
ett hot mot mänskligheten, så ska även vinden skallra i takpannorna. Torka ut
ännu mer, och skicka sjok av sand och grus på en så fort man sticker ut näsan.
Tröttnade, så efter avslutat pass bestämde jag mig för en
långfrukost (med kompletterande blogg efter helgen) och sedan en slipning och
slutspackling av dotterns rum.
Hade precis kommit in när jag fick sms från maken om att det
brann mellan samhället och kyrkbyn. Satte mig i bilen direkt för att
lokalisera, och hann få en riktlinje av en brandbil på avstånd. Vände efter en
stund och mötte ännu en röd lastbil, så stannade honom och frågade om de
behövde mig.
Långfrukost?! Blev en tallrik yoggi med müsli på stående fot
innan slangen från gödselbrunnen drogs loss och slängdes i sjön.
Upp i skogen, kontaktade boende där och blev snabbt
nervinkad på en skogsväg. Branden som varit fint inringad mellan tre sjöar
skuttade iväg och gick i rasande fart i stormen, upp mot byn och husen. Riktiga ”tassamarker”, noll mobiltäckning mestadels och stora ytor otillgängliga. 
Till höger om mig, och rakt framför mig…
Så kom de stora pojkarna…(och då var detta ändå den lille…:
Men alla körningar efter vatten i sjön påverkade den, så vips var där en traktorgrävare, och två bil och släp med grovt grus för att få till en bra, stabil plan att stå på
Fyllde
tunnan på nytt när maken ringde och meddelade om brand på ”våra”
marker i utkanten av brukssamhället. Precis där skogsbacken upp till oss
börjar. Ett par kilometer skog, brant stigning och kraftig ostvind innebär
gården hemma nästa. Evakueringsplan för lagården?! Jo, det har man ju om lagården
börjar brinna, men om det brinner utanför?!
Sorry, måste tänka på mitt. Iväg hemåt genom skogen, var
halvvägs till kyrkbyn när maken ringde igen. Under kontroll. Styrka från ett
samhälle ungefär en timme bort, tur i oturen inkallad till skogsbranden och
fick omdirigeras strax innan kyrkbyn, en halvmil bort. Hade de fått utgå från
sin station vid larm, hade det hunnit gå fruktansvärt illa. Där också. Tackar
gudar, öde, slump och allt annat att de kom så fort!
Svedd lagårdsdörr. Märkligt att det gamla höböset innanför klarade sig. Slangarna låg fint när jag tittade vid lunchtid, så faran var blåst över och nästan ett dygns bevakning likaså.
Tillbaka uppe i byn där branden rasade. Körde tillbaka ner
på skogsvägen där jag insåg att min vändplats stod i lågor, så backa tillbaka
mot grushålan och vända runt där. Precis fått igång pumpen när det ringde
”ta dig därifrån fort som fan och kör bort till huset längst bort, elden
är på väg att ta det”.
Det var en upplevelse, men jag känner inget behov av att
återupprepa det.
Sjuk tacksam för insatsen så många bidrog till. Tre
vattenbombande helikoptrar, Maskinringen som kom med monstertunnor (var ju
pinsamt att stå där med en åttakubikare!), försvaret som kom med femtio man på
kvällen, tillsammans med grävmaskiner och bandvagnar, och allt ”vanligt
folk”.
Det har spekulerats i brandhärjade områden mellan hundra och
tvåhundra hektar. Två mil brandslang, såg jag nån notis om. Det är långt!
Landsvägen var ett mål att hålla, och det var kritiskt mer än
en gång. De stora boysen körde med sina tunnor och försökte hålla barriär, jag
hade inte där att göra och sista timmen tog jag lite mat och prat.
Maken kom för att lösa av mig efter släckning av den
”egna” branden, efter lagården och middag hos drängens fru, där även
barnen var. Han körde aldrig tunnan, men drog slangar framemot midnatt tillsammans
med några andra i det brandhärjade området.
Kom hem själv strax innan nio. Möttes av en smått hysterisk
tvååring som i olika kombinationer hackade ”mamma, tunna, brumma, elda,
pappa”. Fick henne lugn och i säng innan jag själv tog en sväng med
tallriken in efter mat hos grannen, en långdusch (nåväl…) och när adrenalinet
började släppa både det sved i ögonen och jag började hosta. Och frysa. Tända i
spisen?! Eh, nä. En filt duger gott…
Sverige är ett fantastiskt land att bo i. Såna här
tillfällen inser man att skatten inte är för hög, och vidden av att gräva ner
elledningar, då det i detta fallet starkt troligt orsakades av fallande träd på
just högspänningen.
Lättnaden idag av att se helikoptrarna styra norrut, och att
ha sett brandbil efter brandbil lämna området. Att det fanns så många
insatsbilar visste jag inte! Men så hörde jag på rykten att ölänningar var på
ingång för att lösa av också.
Har känt lukten av brandrök på många ställen idag. Varit ute
och tittat flera gånger, och tycker det pustat rök från värmepumpen i köket. Kände
mig lugn igår, idag vete fasen alltså…
Får se om det blir någon God Natt. Natten som gick fick jag i alla fall sova ett par timmar innan det brann på gärdet här mellan gården och sjön. Det slocknade lika fort som jag öppnade ögonen…
En rullgardin till kökets ”nya” västerfönster monterades. Tydligen hade den mognat klart nu efter ungefär ett år i vår ägo. Fantastisk uppfinning! Hur har vi klarat oss i ett och ett halvt år utan solskydd där under middagarna?! 
Allas vår egen radioreporter Håkan Eng trillade in på gården en onsdagsförmiddag. Eld och lågor för att få se ”en visp i gödselpoolen” (??!) satte han press på mig att verkligen få i den. Sällan så enkelt som det borde vara på denna gården, så det tog sin lilla tid, men var färdig när han kom tillbaka efter en knapp timme. Inte uppskattade han doften heller, även om han var noga att kommentera det som ”doft” och inte ”lukt”!
”Inte inte inte” har den lilla hojtat när hon skulle ha på sig stövlarna… Kan bara konstatera att hennes fötter vuxit sen i höstas. Från storlek 19 till 23…
Lovade mig själv dyrt och heligt att inte köpa hem något förrän rummen uppe är klara, men efter ett madrassinköp på Ikea snubblade jag över ett bord och två stolar (något liknande som jag tänkt att lillasyster ska få ha på sitt rum framöver). Tyckt det varit mycket pengar när jag kikat lite, så beslut var taget att kika på second hand eller blocket.se. Men på fyndavdelningen stod detta! Nerkladdat med tusch och stolarna nersatta från 129 till 89 och bordet från 329 till 249. Och när jag tittar på det kommer en personal och berättar att det målades på uppe på avdelningen, de tog ner det till ”Fynd” och någon har fortsatt att måla på det. Så det skulle sänkas ytterligare, till 99 kronor komplett för bord och två stolar. TAGET! Lite diskmedel och varmt vatten så är det i stort sett vitt och fint igen! Och den lilla, hon verkade glad för det.
Ligistkalvarna fick lite större hage, vilket de uppskattat i solen, och ett säkert vårtecken är när kossorna börjar gå på vägen… Sjön sjunker i rasande fart. Trettio centimeter på några veckor. Och inget regn i sikte. Den där klumpen i magen växer fort nu. Hittills beter det sig ganska exakt som förra året…
Liten unge, stor säng och en katt i kanten. Snacka om att hålla sig ”på sin kant”. Med lillungen ur sovrummet fick även vår tioåriga ekbyrå en ny outfit som passar bättre mot vår timmervägg, och sängborden har sedan bilden togs fått samma behandling. Nu återstår att leta beslag/handtag som föråldrar Ikea Malm ytterligare. Tips mottages gärna. Allt för att passa till den gamla väggen, och dörren på ungefär hundrafemtio år som vi har som sänggavel.
På den tiden jag hade glasögon brukade jag få väldigt ont i huvudet när de satt snett, typ alltid med andra ord. Hoppas inte lillbusan känner det samma!
Finn en bonde… Jisses vad de är klåddiga. Och jisses vad stelt det blir när drägglet torkat!
Det är verkligen lite Helan-och-Halvan-varning över det hela! Och så har sonen fått dille på att mjölka också. Handmjölka, så två till tre liter har han stolt kommit dragandes med. Det är vad han hinner få ut medan maskinen sitter på den andra kossan. Två gånger om dagen! Men han kunde haft betydligt värre nöjen. (Och rätt stolt är jag också!)
Påsken är konstrundornas tid, så jag tog med mig drängen på en tur förra veckan. Och för att få ut konstgödningsspridaren, måste makens tragiska Zetor köras ut. Den är SÅ SJUKT FUL, denna lilla traktor. Man måste nästan bara tycka synd om den och tycka den är liiiiiiiite söt. (Men det skulle jag ALDRIG erkänna för min make, tro mig!) 
Det är när man sitter där i månskenet och kisar, som man får ett sms från en annan bonde som skryter igen och igen, med alla LED-ramper han utrustat traktorn med. Tills plötsligt jag fick en bild på en traktor med ena sidan i mörker. En säkring som gett upp. Är det då man ska ringa och räcka lång näsa bara för att man kan välkomna i klubben?! Absolut inte. Något sådant skulle aldrig falla mig in. Jag har ju en annan devis; Det är tanken som räknas…! Och plötsligt så hade det egna glappet skakat ihop och lyktorna tändes på den gamla Fiaten!
Sen är det ju det där med att ta sig upp på mornarna. Man ska ju inte skylla ifrån sig, men jag känner mig rätt motarbetad ibland. 
För nio år sedan, den artonde april, var vi vid Grand Canyon, Arizona, USA, och förlovade oss. I år tillbringade jag dagen med att harva igen grisskador. Och kunde enkelt konstatera att vänsterhanden saknar alla spår av ringar. Men inte på grund av tapp, utan för att jag anser att smycken inte har att göra i mitt arbete. Så ni som skrämdes upp av min instagrambild – svälj ner hjärtat igen. Vid ”fint” åker de på. (Däremot fick maken beställa en ny ring sedan han tappat sin första under älgjakten samma år.)
Jag grunnade länge på varför jag hade gammalt gräs i några meter tjock sträng längs alla åkrar, men kom fram till att den enda logiska förklaringen måste vara att vattennivån steg, svämmade över och lämnade kvar vassen när den vattnet sjönk undan…
Hela långfredagen gick åt till att kolla igenom alla sex bisamhällen. Fantastiskt bra i alla faktiskt. Svägerskan och två kompanjoner var med på studiebesök då de nyligen börjat på bikurs.
Tog hand om de försummade barnen med en lunch på bryggan. Allt för att reta igång korna som tycker sig vara bortglömda då jag passerade öppningen till nästa hage utan att flytta dem…
För egen del hade vi inte tid, men tog oss likväl ut en runda för en lunch i skogen igår. Sonen undrade om vi inte kunde gå och titta på vattenfallet, så det gjorde vi. ”Man kommer nog bakvägen till badplatsen om man svänger på denna stigen” sa maken, så det gjorde vi. ”BADA!” sa den lilla, så det gjorde vi. Eller nä, knappast, men barnen doppade fötterna i alla fall. Och studerade mängder av grodor under ytan.
Detta får räcka för ikväll. Hoppas ni alla haft en bra påsk så önskar jag en bra kommande vecka med aningens försenade påskkycklingar (eller ”anka”, som den minsta säger, det är ju så mycket enklare!)
Sista tapeten satt i lillasysters rum!
Gjorde en galginventering i dotterns garderob. Kan ju ärligt säga att det gav utslag. Hon har nu bättre plats, och jag har mer att hänga tvätten på! 
Japp, det var punka på plogen! 
Instängda tjurarna Trump. De knatade rakt igenom mitt nysatta tråd, så jag blev ilsk på dem och kopplade i strömmen medan jag rullade ut resten. Var lite glad att jag hade mina tjocka vintervantar med mig, för jag tyckte det slog i fingrarna (och i mulen, sa tjuren som provade). När jag var klar och på väg därifrån satte jag på mätaren och insåg att jag kanske var befogat gnällig… 10,5 sa den… Här nedan kollar lillan om det är ström (3,1-3,3) och svaret på frågan var Ah! (filmsnutt på @bondeniskarvhult) (Kan bli spännande att se hur hon reagerar när hon gör om det barfota… Men kalven var söt i alla fall!)
Efter förra inlägget fick jag ett telefonsamtal från en vän
Jag fick ett sms en dag gällande sorgen att plocka undan spädbarnsgrejerna. Jag svarade ”Tänk när du gör det för sista gången!” Och nu rök skötbordet här. Stått oanvänt fullt med prylar i nån månad och ungen är torr. Fram med kläckaren på dess plats istället för att se om vi kan få några påskkycklingar. 
Hon kan roa sig där i timmar!
Min första inköpta tjur någonsin hette 7111. Tyckte det var lite ”fint” att knyta ihop säcken med en ny herefordtjur, 7111. Jag kollar ett par gånger innan jag märker kalvar så jag gör det rätt, men uppenbart missade jag denna. Döm min förvåning när jag av en tillfällighet upptäckte att tjuren kissade därbak! Tur jag inte hunnit rapportera.
Förra helgen fick jag även ta ut veterinären igen – ännu en
Friskhetstecken igen när det fradgar kring munnen!
Det var visst många eftersläntrare…
Nån fick bada med Blubbeeeee!
Saknar någon en brygga finns den här. ”Funkar nog som botten till ett älgtorn annars”, sa maken!
Samma dag med två praoelever, som rök på stenplockning på en
”Ni kanske blir arga på mig nu, men jag har grävt en damm!” Ja, frågan är om man blir arg för åverkan, eller fylld av beundran och stolthet för idén och företagsamheten? Det är ju inget farligt, och han la ihop det fint när vattnet sjunkit undan.
Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår… Mor, nu är våren kommen, Mor. Nu får vi gå utan strumpor och skor!… Blåsippor aldrig snuva få!… Än får ni ha både strumpor och skor, än är det vinter kvar, säger Mor!
Senaste kommentarer