För sex år sedan (i söndags), när vi gifte oss, stod äppelträden i full blom, nästan på väg utför. I år börjar de små knopparna brista nu. Och jag fick den äran att följa med den lilla ”bumlan” på tur!

Typ äldst och typ yngst, sida vid sida i drivgången:)

Som jag nämnt tidigare, hade jag en ko som dog. Hennes kalv har gått som ”slattakalv” – han har snällt fått ta där han kommit åt (med viss styrning). Medan de andra kalvarna ökat i runda tal 1500 gram om dagen – har han slagit till med 2000 gram – i veckan. Jag har några gamla kor med många procent mjölk i sig, vilket ställt till det lite under de första veckorna i laktationen – produktionen är högre än vad den lilla kalven orkat äta. Varning för juverinflammation! Då har det varit lämpligt att sticka till denna moderslöse kalv och tömma ordentligt en gång. Och han brukar inte vara nödbedd. Inte denna gången heller, när jag bad honom, men det blev nog lite väl bra med facit i hand. Nedan en jämnstor kalv som nyss ätit, och den moderslöse som såg sin chans att vräka i sig… Kan erkänna att jag fuskade med vägningen en vecka, så när han kom på vågen tänkte jag att han kanske ökat fyra, fem kilo på de tretton dagarna. Vågen stannade på plus 15!!!!:

Kan tillstå att han på kvällen inte alls hade brått in – gick fram och tillbaka på gången och kikade lite förstrött in mellan korna för att återta sin promenad på gången. Till sist diade han. Morgonen efter smög han försiktigt fram till en hög ensilage och pillade i sig några strån. Stackaren fick nog en hejdundrandes magknip efter sin vrålätning.

Titta här, vem som vaknat och kommit ut på morgonens balkörning. Att få börja dagen i pyjamas i traktorn med drängen är inte fy skam!

Hade en episod med ett melittafilter som inte släppte igenom kaffet en dag. Kom ut i köket och hela köksbänken flöt. En del rann ner i skarvarna i grytskåpet, och kan ju sägas att sanering gjorde nytta efteråt…

Lördagen tillbringades med tjursläpp, och det var nästan så att kossan ser ut som en liten kalv bredvid Rudolf! (Eller nja…)

Vi hinner inte med markservicen i dessa tider, så bäst att nyttja barnen till städ och mat, eller hur?!

Himmel ritad med linjal?!!?? Nedan mitt sällskap när jag motvilligt plirade upp ögonen en morgon

För drygt fem år sedan köpte vi en gård som nyttjas för veckouthyrning. För att uttrycka det milt är underhållet kraftigt eftersatt, och nu har Coronan öppnat ett par dörrar för åtgärd – turisterna kommer inte till Sverige i samma utsträckning. Efter många och långa diskussioner slutade det med att mangårdsbyggnaden står under tvätt med hetvatten och högtryck – vilket leder till att vi inte alls kan börja måla till Kristi Himmelfärd som tänk. Tacka vet jag rödfärg. Där ligger fokus nu. Och lite taskigt timmer och panel som behöver lite kärlek. När man börjar på minus går det fort upp på ”tacksamhetsskalan”. Minsta lilla förbättring lär lysa!

Merparten av djuren är utkörda, lagården är i stort sett tom på kalvar och tidspressen där är väck, och skörden är inte ens i närheten i denna torra kyla som nu är. Bara att passa på (och bromsa maken som i vanlig ordning är odödlig och tror sig hinna måla fyra hus på en sommar…)

Ungarna – de sliter också!

Jag skrev för ett tag sedan att det är bra att vi får öva på att vabba då vi typ aldrig gjort det – nu när vårt dagis bommas igen och lillskrutt ska börja på ett tre gånger så stort ställe. (Det enda vi gjort hela året är att vabba!!). Detta var före pandemitider. Dagens vab med den hostiga storflickan gav oss tid till bullbak, tre sockerkakor och en kladdkaka mellan lagård och lunch. Måste ju fylla på lite inför helgens arbete. Är nån sugen på fika, måla eller sköta markservicen så ungarna avlastas, så vet ni adressen!

Nu ska jag ta mina katter och krypa ner! Maken lyser ju med sin frånvaro i vanlig ordning, så nån får ju se till att det hettar lite i sänghalmen;P (Man måste bevaka sin plats, annars är man (han) körd!

God natt