En ung bondes vardag

Det som var tänkt som min ”skulle bara titta till djuren norrut innan jag drog i väg och stängslade” blev lite mer än så. Avsaknad av sju kvigor och ett stängsel… Fyra kvigor kvar i hagen, som genererade tillräckligt liv för att en i grannbyn skulle ringa och påpeka oroligheter. Det är typ då man lugnar med att säga ”medveten om problemet… Några djur på rätt plats som svarar mig när jag ropar på de försvunna…” Spårade dem över hygget, rätt över vägen och ut i snårskog med potentiell destination Ungefär Var Som Helst. Storskog, byar eller reservat, allt omgärdat kring en massa raviner.

Kan ju sägas att det var lättnadens suck som genljöd när jag efter några turer runt och kring upptäckte djuren i nerkanten av hygget de borde vara ovanför!

Luddigt va? Men än en gång är jag oerhört tacksam över min relation till djuren, eller åtminstone deras relation till den blå foderspannen i min hand!

Höll på att trampa på en harunge efter avlämnad saltsten i hagen hemma. Och några meter bort låg ännu en.

Det är inte alltid så begåvat att knyta ekipaget, men med tanklocket i rumpan måste man ta sig intill pumpen!

Tuffat på med sjöutsikt ett tag. Efter en väldigt seg start med mycket strul och uppförsbackar har det sedan rullat på bra med grässkörden. Det jag önskar nu är två fina dagar till, sammanhängande, å det snaraste, så vi blir klara med förstaskörden och kan ta semester. Alltså BARA ha stängsel, vatten och husmålning på schemat…

Knappt lönt nu egentligen, men sent om sider fick även jobbebilen på sina sommardäck.

De säger att det kommit regn. Det har det säkert gjort också. Men inte här. Bäcken är fortfarande försvunnen och allt de varnat för de senaste två veckorna har med knapp nöd passerat tvåsiffrigt i antal millimeter. Totalt.

Fick för mig att utmana en rädsla – jo, jag har faktiskt sådan, i synnerhet för maskinella, roterade verktyg. Usch vilka mördarmaskiner! – och kapa lite ved då jag klyvt upp det som var kapat. Sammanfattning: Jag föredrar tultar istället för hela stockar som är ganska tunga, och den stillsamma klyven. Jag tänker mig lite att det är som ett fabriksjobb (ursäkta fördomen!). Men man står där, det är monotont och matar på. Inga större överraskningar och ganska skönt ändå. En stund ibland i alla fall.

Juni – på besök en dag i juli.

Rymde en kväll i veckan medan barnen var på aktivitet. Även om det fanns potentiellt annat färdmedel, valde jag att fortsätta gå – cykling är ju inte riktigt min grej!

Ännu ett ställe man tydligen kört förbi hundratals gånger utan att veta om eller notera. Lär ju aldrig missa det igen nu!

Blå himmel, några moln och en propeller.

Jag har en känsla av att trädet inte tog någon hänsyn till sin roll som stängselstolpe utan tog järntråden med sig upp i skyn med åren…

Åter vid bilen och en kvart till hämtning av barn… Inte läge ”att bara” se om jag hittade det icke-funna-torpet där på hemvägen. Fick bli en rofylld strosning på kyrkogården istället.

En våffelfika i hembygdsparken gav både en demonstration av grejer på museet och guidning på ödekyrkogården.

”Här under vilar salig hos Gud Sven Håkansson” – förfader till både mig och maken. Lite gissningslek när bara initialerna är med. Eller är det bara jag som inte ser ”KID” som det glasklara ”Kristin Jönsdotter” det är… Tror dock det är så utspätt sen 1735 att vi inte blir anmälda för incest!

Varje nål/prick (nåväl – några är extra och några saknas) är torp i socknen. Och jag har varit på de flesta, ibland både två och fem gånger… Plötsligt blir det konkret att jag ränt runt en hel del. Och lite vemod att de faktiskt börjar ta slut, torpen.

Stannade på Gamlerödje på sonens önskan när vi ”råkade passera”…

Det blev även dags att försöka prioritera makens intresse – bina. Skattning av honung som aldrig tycktes ta slut, och till slut även slungning av den samme. Har ungefär 180 kilo sådan nu…

Fyraåringen: ”Men mamma, varför har du en halsduk på huvudet när du kunde lånat en mössa??”

Det har varit ganska ostadigt väder den senaste veckan. Inte så mycket regn precis här, som jag skrev tidigare, men en fantastiskt massa vackra skepnader på himlen!

Med fotboll på TV:n hade jag det bättre på min runda i skogen. Kan lova att de inte såg hälften så mycket vackert i rutan som jag gjorde (och kan lika säkert lova att jag hade mer mygg)!

God natt

Endera dagen river man stängel och fyller bilen. För att nästa tömma bilen när det stängslas på annan ort.

Vi hade lite liggandes på midsommarafton, gräs som skulle pressas alltså. Det gick bra med det och när sista balen var plastad och jag var på väg ut ur hägnet, glatt konstaterande att jag hade en hel timme på mig att bli klar innan vi behövde åka… Så ringde maken: ”Jag råkade släppa ut tre kor när jag bytte vattenvagn!!”

Jaha, lös det då liksom… Mötte kossorna på vägen halvvägs åt mitt håll, fick dem med mig tillbaka (Förlåt du lilla tant i bilen som vevade ner rutan med kommentar ”Det här var roligt att se!!” – Jag menade inte att vara otrevlig när jag kort svarade NEJ!, jag var bara fokuserad.) Men visst kanske jag kan leva mig in i hennes bild med en gåendes i vägkanten och tre kossor på rad efter mitt i midsommartrafiken…

Två kossor följde med snällt tillbaka, den tredje fastnade i ett träd på vägen – löv är gott! – och sen hade vi ett smärre h-vete med att få in en ensam ko som inte ville. Tack och lov kom närmsta grannen här hemma förbi, stannade och med två pers till i vägen gav kossan upp och lommade in.

Min timme för andning, dusch och fix (och hemresa) var nu tre minuter.

Men det blev midsommar ändå, med dem som betyder mest – Di gamle, Mor och B.

Körde genom skogen hem och tittade till småkvigorna, och upptäckte att en stor del av tråden mot skogen låg – det hade kvigorna inte upptäckt, så kvickt fixat.

Midsommardagen tillbringades med eftersatta stängsel innan det blev dags för den numera traditionsenliga träffen med vänner. Och lite mys med deras månadsgamla bebis. Jisses, vilken klyscha det är, men man GLÖMMER verkligen hur små de där kottarna är! Ungefär jämnstor med vår minsta vid födseln, men ack vilket litet knyte.

Selma tyckte jag tog för lång tid på mig med dagboken, så hon assisterade lite…

Lär ju inte ha något grönfoder att slå om det ska fortsätta torka…

Sommarstädning av lekstuga.

Måndag sedan och alla iväg för första gången på fem veckor! Körde ner sonen på träning och passade på att handla då detta var enda planerade resan till ”city”. Precis utkommen från affären kom larm om kor på landsvägen. Var? Vilka? Varför?

Vidare kontakt med en som satte sig själv på span, och sedan mötte jag upp gänget och vi gick (nästan) gemensamt in i Hjorthägnet – som var närmst. Hela gänget med kor, kvigor, kvigkalvar och tjur har helt enkelt bytt inte bara hage utan även by! Orsak? Det måste blivit en jävla smäll när tusen liter vatten plötsligt stod på huvudet, tog med sig kärran i fallet och sedan slog ner igen. I panik har djuren då sprängt tråden. Befogat, helt klart, och en lättnad att upptäcka. De var inte bara på okynnesvandring. Lärdom?: Spara inte den bakre tanken till sist! Och hur många år har det gått bra utan att någon tänkt på det? Tja… Minst tio-tolv.

Skörden har tuffat på efter den sega starten. Bedömer oss vara ungefär halvvägs nu, drygt, och sen bär det av utåt då ”hemomkring” är klart. Tror jag chockade de flesta med att sätta mig i strängaren halv fem på morgonen, hoppas byborna kan förlåta mig. Men det var av säkerhetsskäl. Det är SÅ torrt! 2+4 mm regn i mitten av juni, sen friska vindar, stekande sol och 25-30 grader varmt.

Tisdag 05:13

Den som någon gång strängat (eller brukat jord på annat vis) nattetid vet hur mycket gnistor man ser skickas iväg när/om man träffar en sten. En av bitarna uppåt är riktigt jävlig med berg i dagen och stenar. Jag vill inte se det börja pyra i backen bakom mig om jag kan undvika det! Jag har ingen som helst lust att byta balpressen mot gödseltunnan med vatten. Tio grader på morgonen, dagg och dimma kändes rätt brandsäkert då. Har en sån åker till, i en annan by, men den är betad i år och numer sönderbränd av solen.

Tidig morgon befogade siesta – Selma var inte sen på att sällskapa före nästa pass. Vilket ledde till siesta även i traktorn. I väntan på strängare och mer diesel. (Fattar inte varför vaderna somnar efter en stund…:P)

Lite till mig – lite till traktorn. Så går det ett tag till. Några minuter vid sjön efter middag och läggning av flickor var skönt.

Räddade undan fläderblom och jordgubbar för regnet som skulle komma igår. 20 mm, fattar ni! – Det kom två här. Med god vilja och rätt vinkel på regnmätaren… Kontoret kom undan i alla fall, nån sa att det inte bara var månadsskifte igen utan även halvårsskifte – vad händer? – och sen blev det en stund i vedboden. Inte gjort något med ved på flera år så börjar vara dags för ett rejält pass i år och fylla lagret.

Vi har inte klippt gräsmattan på några veckor nu i torkan. Det har resulterat till mängder av vitklöver. Uppmanat barnen att ha skor på sig då blommorna är eftertraktade av bina. Men – igen – sprang de barfota och – igen – blev det bistick under foten. Och det svarade bra denna gången…

Idag regnar det! Smattrar faktiskt lite på fönsterna och lyckan är total!

Ha en bra dag!