En ung bondes vardag

Stolleprov igår! Hämtade en gammal bod till Jirka. Långgafflar
på frontlastaren och balvagnen efter. Tänk att man faktiskt får köra ett sånt
ekipage, typ fyra meter traktor på mitten, sex meter släp efter och ett par
meter redskap framför – för att man klarar en uppkörning med EU-skoter! Vansinne
på riktigt! Ungefär som att köra runt bodar på ljusan dan. Och sedan palla upp
den bakom en lagård med hjälp av vattenpass(!!!).

Skulle på biträff igår kväll. Det var vi också. Men först
var far och son på motorträffen i brukssamhället. Och dessemellan var vi på
föräldragården och jagade in djur på vift. Eller rättare sagt så klev de fyra
förrymda kalvarna ner i diket och gick tillbaka in under tråden sen jag lockat
med deras mammor till den nya hagen. Hemma ett par minuter i sex- tack Mormor
som råkade titta förbi lite (o)lägligt med en påse frallor och en med bullar då hon hade för fullt i frysen…- och kom som vanligt lite för sent till
träffen. Tur att jag slapp skämmas för våra barn när traktens bitillsynsman
höll föredrag om Varroakvalster i alla fall. Men jag kanske är partisk.

Föredraget var
intressant. Fråga lillhönan!

Lillasyster somnade strax efter åtta i bilen på väg hem från
fritids idag. Lades i vagnen hemma och vaknade några minuter i ett!

Under tiden hann jag gå till lagården, äta andrafrukosten,
köra med drängen och titta på mark, koppla av strängaren, koppla slåtterkrossen
och sedan hem igen för att kidnappa en bebisram från ena bikupan och sätta i en annan (vilket resulterade i mitt livs andra bistick – det är behagligare i vaden (dagens) än i örsnibben, tro mig) och äta lunch.

Lät kanske inte så mycket på dessa fem timmar men till saken
hör att jag gjorde något ovanligt till frukosten – satte mig framför TV:n. Men
inte blev jag uppmuntrad av det! Första nyheten var om en sexåring som omkommit
efter att ha blivit påkörd av en hjullastare. (Ajajaj, sånt ligger alldeles för
nära till hands!) Nästa nyhet var konflikten mellan Korea och USA (jävligt
obehagligt det där!) Tredje nyheten att en dubbeldäckare kraschat in i ett
köpcentra i London…

Nä, jag har det nog bättre i min lilla bubbla. Ovetandes om
omvärlden med uppdatering av ”socken-news” av Mormor en gång i
veckan!

När den lilla vaknat och (ääääntilgen) ätit för andra
gången, skuttade vi i traktorn och åkte till sjökanten på andra gården och
tryckte stolpar. Nåväl, hon hejade på en stund, men slocknade sedan. Tror de
flesta någongång blåst en bebis i ansiktet för att få se reaktionen??! Hon hade
det tufft i vinden från sjön!

Och vet ni vad jag gör nu?! Bakar. Nyttjar min nya bänk! Och
diskmaskin! (Det har gått väldigt lätt att vänja sig vid den. Det tror jag även
min forne diskmaskin Maken tycker! Vilket också besvarar frågan i en kommentar från förra inlägget! Det kunde dock vara kul att veta vem av Carinorna det är som kommenterar:) Skoj!) Storladdning muffins (åtta ägg) och
bullar/vetelängd. Visserligen bara på enkel sats, men det räckte att starta med
det klockan nio när alla barn var nattade. I’m back! (Påminn mig om det när
klockan ringer imorgon…)

Kan i alla fall stoltsera med nybakt fika till maken när han
kommer hem från att ha gjort klart sjökanten nu ikväll – jag kunde inte hitta
skruvdragaren och var inte sugen på att skruva isolatorer för hand med bebis i
selen. Han hittade den i klädkammaren!

Imorgon kommer en bekant från BB på förmiddagsfika, sen
ligger ett antal hektar som ska pressas. Och så måste vi skynda oss på – har
blivit erbjudna en barnfri (och arbetsfri) kväll och den får vi ju inte missa!

Jag har nog fått en släng av väggen. Inget är särskilt kul.
Jag längtar hemifrån och jag längtar ut, men det är så j———a långt och
motigt att komma dit.

Visst känns det bra att ha gjort nåt vettigt. Men helst
skulle jag vilja sova. Om bara tillvaron tillät…

Någon blev inspirerad
av elefantungen på Borås Djurpark. I väntan på lacktork och skruvjakt får hon
hålla tillgodo med den tråkiga plaststolen.

Skit samma. Livet pågår: Vi har flyttat in i köket! Väldigt
pluttigt möblemang plötsligt och akustiken ska vi inte tala om. Måste fixa en
matta! Har snart penslat klart fogarna med skydd, imorgon tar mannen hem olja
till bänkarna sen är de igång. Har hittat lite smolk i form av en bucklig vägg
så att det inte går att sätta dit fönsterfoder… (Kanske gipset svällde av
tapetlimmet;)) Snickarna får titta på det nästa vecka när de kommer tillbaka.
Nästa smolk är väl att dörren på vår helt nya kyl håller på att ramla av…
Nytt kommer i veckan, men ändååå!

Elektrikern får vi inte ut förrän på måndag, så till dess
står den gamla fotogenlampan på köksbordet.

Vardagsrummet blev plötsligt väldigt stort! Vad hade vi i
vår matplatshörna tidigare?! Fristen lär inte vara så lång. Nästa vecka lät det
som att dörren mellan vardagsrummet och nya sovrummet ska tas upp. Skönt att
bordet är borta då. Undrar om det är lönt att försöka städa av innan dess…

”Hur får man av
tröjan på en sån här pluttisnutta?!”

Sitter med en, av brodern, nybadad men åter svårnattad
bebis. Ikväll drack hon hela 20ml(!) välling, mot gårdagens fem. Båda dagarna
har hon skrikande hamnat i säng för att få sig en mammahutt en halvtimme senare
och efter det somnat nöjd. Utom den kvällen hon vaknade vid midnatt, lagom
tills jag tassade i säng. Men det blev lite mat och sedan släcktes lampan illa
kvickt och det blev tyst.

Imorgon är det dags att ta itu med livet och skaffa sig
rutiner. Mannens ”semester” är slut. Två dagar har vi spenderat på
bortaplan. Det vill säga tjugosex med mer eller mindre massa arbete. Hur
deprimerande är inte det?!

I gengäld har vi ett stort, fint och efterlängtat kök. Får
försöka smita några helger till hösten på nåt.

Och nästa vecka kommer slaktbilen, så lättar det kanske lite
på kontot. Fick höra att de skulle hämtas vecka 29, men vad jag vet har den
passerat med råge. Fick ifrågasätta det lite idag.

Fick ta ett samtal med
Povel idag. För precis så var det! En Rammel-bale!

Lite större har hon
allt blivit sen premiären. Och tyngre!

Två bebisar. Den ena
frenetiskt sugande på en overall. Den andra på fingrarna.

Imorgon startar livet som sagt upp på nytt med lite ordning
och reda i den mån det går att bringa. Mannen på jobbet, dottern på dagis och
sonen ska börja på fritids!!! OCH inte att förglömma så ska mamman se till att
masa sig ur sängen i rimlig tid för att hinna med allt före lämningarna och
sedan ta en sväng med strängare och press på havreåkern. Får se vad den lilla
får hitta på då. Är det inte alltför varmt får hon väl följa med i traktorn. Sen
blir det stängsel, stängsel och åter stängsel…

Dags för den nybakta muffinsen och teet. Kanske i
ensamheten, kanske kommer maken snart hem från sitt möte. Semestern är slut
även på den fronten.

Lite snyftig i hjärtat känner jag mig allt. En epok är på
väg att gå ur tiden – amningen. Ett jättedåligt resonemang, men det känns lite
smått misslyckat att det ”redan” börjar sina. Flickebarnet är inte
nöjt. Har haft flera enormt skrikiga kvällar innan hon somnat. Till slut har
det bara varit att ge efter och hon har fått sig en snutt, för att sedan somna
vid bröstet. Kanske lika mycket behov av närhet, men att vaggas i famnen har
inte funkat. Ikväll blev det tvunget att ta till dubbla
”smakportioner” gröt, och en snuttig avslutning och hon har somnat
som en stock.

Dock kanske det går isär lite, för jag tycker det är
märkligt att hon sovit tio tolv timmar i stöten om hon varit hungrig. Men men,
får väl plåstra ihop hjärtat med tanken att jag inte räknat med att kunna amma
alls denna gången – bebis mitt i femtio kalvningar med vårbruk och två andra barn. Det
där ”fridfulla lugnet” som ska gynna processen bör ju inte fått sig
en spark i baken precis.

Men sonen var ensam och han fick sin första vällingflaska
vid dryga fyra månader. Lillhönan tvingade jag att sluta när hon var cirka åtta
månader, då hon misshandlade mig så totalt. Hon var suverän på att ta ett
stadigt tag och sedan rulla runt ett halvt varv, med ryggen mot min mage, så
hon hade full koll på brorsan och omgivningen. Så egentligen inget att hänga
upp sig för, och jag skickar inte som helst någon kritik mot såna som inte
vill/kan amma. Istället ser jag det som ett privilegium att ha kunnat amma tre
barn, i ungefär ett halvår i alla fall, och ha förmånen att bo ett land som kan
erbjuda fantastiskt fina alternativ. Både till nyfödda och halvårsgamla! Men en
suck ändå. Var sak har sin tid.

Kanske svider det mest med att i och med amningen så måste JAG
sätta mig ner, varva ner och bara vara en stund. (En välbehövlig stund, men bundet) Med något annat är den
”anledningen” helt passé. Men… Ännu finns det ju, så sluta pipa
människa!

Man ska vara rädd om
öronen. Det är sen gammalt. Men när sågen tystnat, då måste även lillasyster ha
det som ”Prästabonnen brukar”!

Fick ett samtal från en igår. Ett ovanligt och oväntat
sådant. Fick frågan om hur det går med huset och om det snart börjar vara
aktuellt att riva ner köksväggen. När jag svarade att fokus låg på uppsättning
av taklisterna, blev det tyst i luren. (Synd att jag inte påpekade bloggen som
uppdaterare…!)

”Bumlan”
vågade sig fram mellan skurarna!

En nyinköpt trappstege har fått sig en omgång olja. Barnstolen
letades fram i oredan i klädkammaren, ruggades upp och är lackad för tredje
gången. Visst finns det ställen vi torkar på! Faktiskt! Barnstolen hade ännu en
gång mattats av rejält. Nu återstår det bara att leta reda på skruvarna till
den. Trodde de låg i påsen med småbitarna, men icke. Kanske blev de kvar i
krypvinden som tömdes när snickarna sågade upp ett hål till elektrikern, eller
så är de någon annanstans. Ett av alternativen är det! Det är säkert!

Sällskapet på altanen,
med den lilla sovandes i vagnen.

Barnen nattade och knäpptyst från spjälsängen. Välling
behöver inhandlas! Ska ta nästa kökspass. Maken håller på med ett fönster.
Taklisterna är klara, till och med dit tapeterna inte räckte(!) och golvlisten
är inte ens införskaffad ännu. Men fasen vad bra det blir!

Och bäst av allt, som jag sa till mannen tidigare; Det har
varit sista gången som vi ”åkt iväg” för att fira oss själva. Nu får
vi plats hemma. Vårt Egna ärvda porslin och glas samlas i Våra Egna skåp! Ingen stress över att åka iväg och ingen press att inte glömma nåt hemma. Vi
kommer kunna duka långbord i Vårt Egna kök! Och det blir så himmelens bra!
Nämnde jag det eller?!

Mina fina barn.
”Hon kan ju vara på vårt rum med oss, så får ni jobba ifred!

I brist på tid för sammanhängande läsning i bok har jag roat
mig med att gå igenom delar av min blogg. Det som skrevs förra sommaren. Kommer
på mig själv med att sitta och småle, tänka ”Hur i hela friden hann vi? Hur
orkade vi hålla det tempot jag skriver i?!” Insåg plötsligt att det är
likadant i år. PLUS bebis OCH bygge… Mamma Maria…

Varken tid eller ork finns här för blogg. Eller kanske finns
både ock, det är bara nerprioriterat.

I måndags pressade jag ihop det, typ, sista av
förstaskörden. Har lite granna kvar, men inga mängder och en del av det ska
användas till strö då det är urusel kvalitet på det där mossagräset. Bättre då
att djuren får rota, pilla och ligga i det än att fylla foderhäckarna med det!

”Äntligen släppte
hon till!”

Aldrig varit med om en
katt som ligger kvar på en stengärdesgård när pressen rasslar förbi – tittar
upp och återgår till tvättandet. Sedan tassade hen runt i strängarna på jakt
efter ätbart.

Medan maken tog strängaren för att lufta till de regntunga
strängarna så att de fick torka till några timmar, tog jag en promenad och
flyttade två grupper djur. Ena gruppen gick supersmidigt med både kor och
kalvar, förutom att det inte fanns någon ström så det tog en stund i
felsökning. Hittade felet då någon varit inne i hagen uppe vid huset och inte
krokat i ordentligt efter sig. Således fanns ingen ström alls till djuren flera
hundra meter bort. Hur länge detta pågått vet jag inte, men det har ju gått bra
i alla fall. (Rymmarkalven verkar inte heller gilla att vi bytte tråd i hennes
hage – det har, peppa peppa, varit lugnt sedan dess!) Tog sedan en sväng bakom
hjorthägnet för att hämta kvigorna. Det gick bra när jag väl hittade dem, men
promenixen tillbaka var desto hetsigare. Hade varit ganska kul om någon hade
filmat när man kommer gående med elva ankungar på rad efter sig. Dock hade jag
uppskattat om de ville hålla aningens mer avstånd. En decimeter anser jag vara
i minsta laget både med horn och tjurar. Någon torkade näsan på ryggen min i
ett försök att komma åt kraftfodret… Jag blev fuktig på ryggen av andra
anledningar också. Men det gick bra och det är skönt ändå med såna djur.

I tisdags tog vi en ledig dag. Åkte till Borås djurpark ihop
med gymnasiekamraten med familj och en annan. Lite meck att synka två jämngamla bebisar,
lagård och två andra barn för att komma iväg och sedan hinna med det som ska
tittas på utan att stressa. Men det gick bra, vi åt kvällsmat i stan för att
slippa hålla barnen vakna på hemväg – vilket (givetvis) resulterade i att båda
två snattrade hela vägen hem. Bebisen var dock inte alls nöjd och skrek ungefär
åtta av nio mil…

Jirka tog lagården och jag släpptes av hos honom på hemvägen
för en snabbgenomgång av hans då jag ska vara djurvakt igengäld.

Tog ett röj i
potatislandet också. Sonen körde skytteltrafik till hönorna som blev nöjda. Höll
sedan på att ränna gödselgrepen i en inneboende padda.

Igår kom Mor och B tillbaka. Köket pillar vidare. Det är lite Bygglovs-varning på det hela – allt är igång samtidigt och alla är i vägen för alla. Tog därför min tillflykt till vattenlåset i badrummet som har haft behov senaste halvåret. När jag ändå var igång fick drängens handfat också en välbehövlig genomkörare.

Tur att någon är tämligen
oberörd över vad som pågår!

OCH!
Ikväll har jag roat mig med att torka ur och börja flytta in! Spännande värre!
Dock är jag totalt förvirrad och har ingen aning om var jag ska få plats med
allt. Det finns ju så otroligt mycket plats! Sen kommer säkerligen hälften att
flyttas runt mer än en gång innan vi bott in oss. Men alla luckor är på plats.
Det sista taket är uppspikat och mer än hälften är tapetserat! Och det visade
sig förstås att tapeterna inte räcker, men i väntan på nya diskbänken kan vi
inte göra klart ändå, så det kvittar väl så länge!

En liten snabbis till hembygdsparken också för säsongens
sista våffla. Det var blött!

Ska dra ett tag till med rollern innan kvällsfikat, så nog
läge att göra det nu!

På återseende.

Ungen växte fort!

”Har du inte lagt ut något sedan den trettonde?!”
utbrast min mamma igår när vi satt och umgicks sida vid sida med näsorna i
varsin skärm. Tack för den, mamma lilla. Du har varit här 9-22 i en veckas tid
och undrar varför jag inte bloggat?! Så det var väl dags nu då. Så hon inte
börjar bli orolig.

Fredagen var en bra dag! Stränga och pressa det sista som
låg ner. Kämpat rejält med att hålla drängen från slåtter då jag inte
”orkar mer” före helgens regn! Han placerades istället på gräsklipparen.

Så iväg norrut till strängarna. Och topplockspackningen på
traktorn rök! Tjoho. Bärgare till stan med den till veckan, och verkstaden
garanterade att de låg tre veckor back med arbete, så den lär inte komma hem på
denna sidan semestrarna… Perfekt i slåttertider. Tur att inte mer var slaget. Bara att försöka planera och
gå utanför komfortzonen med andra ord. Och koppla och koppla och koppla om. Fiaten har åter havererat i
hydraullyften och strular med kroklåsning, så då återstår endast den store
traktorn. Den som sitter för pressen och nu även måste samla balar då. De balar
som börjat ligga kritiskt länge på åkrarna.

Tog en paus på mitten då vi bestämt att spela minigolf hela
bunten, så stannade upp på eftermiddagen med arbete både på fält och i köket
och åkte till den lilla campingen.

Tuppen börjar bli
rejält luggsliten.

Sen hem för kvällsmat och nattning av tre trötta barn innan
det bar av norrut igen till åkern kring halv tio på kvällen och de sista två
timmarna kördes så det blev klart. Fram till elvatiden går det bra att köra,
sen mörkar det fort även med arbetsbelysningen och det blir lite halvsvårt att
se strängarna. Ett onödigt avbrott egentligen för få timmars senjobb, men ibland måste man göra något med familjen också. I synnerhet för barnens skull.

Började rassla rejält
i pickupen på pressen när denna åkte framför.

Lördagen blev till att smörja upp pressen, backa in den och
frigöra traktorn till drängen som fick köra hem ett antal balar. Nu har han
bara några hundra kvar att hämta denna vecka. Så trivs han som fisken i vattnet
med full sysselsättning som han klarar av. Tummen upp! Några hektar finns kvar
att slå första omgången, typ femton-tjugo. Så fort väder ges.

Redo från yttre
rymden! Taggad inför tryckluft och smörjning av pressen. Prosit!

Idag har det regnat. Inte mycket, men sånt där fint som det blir
megablött av. Köket har växt fram med hjälp av Mor och B, men sent igår kväll
lämnade de oss för hemresa. Slut med bekvämligheten alltså. Skit med! Mannen
har tillbringat det mesta av dagen med lite småfix så det rör sig fortfarande
så sakteliga framåt. En stund på soffan för både honom och mig också. Längre
för mig då jag kamouflerade det väl genom liggande amning och sovande bebis
(skrev inte det där!).

Mina fina ungar! Och
den lilla, typ efter varje matning. Hur gör man mot sån otrygghet när hon
svimmar av förskräckelse jämt!???

En sväng till föräldragården för att hämta hyllor, lådor och
fronter samt att röra i honungen som är i skriande behov av att burkas.
Diskmaskinen fylldes därmed med burkar och morgondagens sysselsättning är
räddad. Mannen är ute för sista (?) hämtningen av köksgrejor och nyladdning i
disken. Själv tog jag en paus från taktvättandet i gamla köksdelen före
målningen. Tycker det är jättejobbigt att stå på trappstege och arbeta uppåt
samtidigt som vattenbytta och balans ska hållas koll på. Får ta en bit till
efter detta inlägg.

Det är ju modernt med
utekök, även om denna åter är inne provisoriskt.

Jepp. Stort kök kräver
tre spisar! Fick låna den stora då det dröjer ett par veckor innan en reparatör
kommer ut och kollar på den andra ugnen.

Drängen och fru hann inte invänta oss för lagårdsutfodringen
så de gjorde det själva medan vi åkte till Gamla fabriken i brukssamhället för
en utlovad fika med barnen på väg hem från föräldragården.

Men men. Ska försöka ta en något tidigare nattning ikväll
(haha) men nu är det nog hög tid för en stunds back to work!

Nyavskorvad och lika chockad som alltid!

En ny sån där dag. När ”ingenting” blivit gjort. Eller massa,
men inte allt som var tänkt!

Maken startade med en sväng röjsåg inför ett stängsel. Fortsatte
med att reparera vattenröret som droppat lite mer och mer för att nu spruta
lite, men vi lovade oss att skruva itu det på ”kontorstid” om det
inte skulle gå att få ihop, eller om det var något annat strul. Denna gången
räckte det med lite nytt lin.

Sen bar det av elfirman som tittat på vår spis, som igår
fick för sig osa bränd plast och jag brände mig på vreden när jag skulle vrida
av den. Elektrikern kom förbi och tog med den igårkväll, men det fanns inga fel
på den, tydligen. Vidare till kakelaffären i nästa by. Valde ut till köket och
skulle sedan titta på nytt klinker att lägga framför vedspisen. Hade sån flyt
att det fanns en öppnad förpackning med två stora plattor att lägga där. Och
sedan hittade säljaren lite fogmassepulver som vi fick med i en plastmugg då
det knappt behövs nåt. Med andra ord slapp vi köpa kvadratmeter för det lilla som behövdes!

Tillbaka till vår egen centralort och löste ut drängens bil
innan den blev inlåst på verkstaden över helgen. Tog den till bygghandeln och
lastade fullt med parkettgolv innan vi styrde hemåt för avlastning av två bilar
och avlämna en.

Iväg till andra centalorten för att hämta makens bil från
verkstad och lämnade den vid kyrkan som vi passerar på båda håll. Till staden i
söder och startade med lunch, bara tre timmar för sent, köpte bänkskivor och in
för att titta ut kyl, frys och diskmaskin till oss och torktumlare till
föräldragården. Blev i stort sett utslängda några minuter efter stängning
(sedvanlig fredagskväll med andra ord…) och rullade sedan äntligen hemåt för
att plocka upp makens bil på vägen.

Hon tog flaxandet i
stan med ro

Så! Hemma och tankade i lillan lite och drog sedan iväg på
pressuppdrag då en på andra sidan sjön slagit sina ”åkrar” och bett
mig samla upp det före regnet. Två balar kom jag hem med lagom till
kvällsmaten.

Igår då. Då var det en halvdag på föräldragården med
förberedelser och sedan efter dagis och middag (som blev på vedspisen igen då
den andra osade) åkte hela familjen plus Jirka dit och slungade honung. Svårt
att uppskatta, men säkert en åttio kilo som passerade. Kul, eftersom både för-
och efterarbetet är det samma på fem eller femtio kilo. Nu ska honungen bara vila
några dagar, sedan röras dagligen tills den ljusnar något och till sist tappas
på burk. Först då får man ut den totala mängden, eftersom ingen av oss vill
prova vågen med tunnan i famn.

Avtäckning av vax.
Alla ville prova. Utom lillasyster som satt hela kvällen i bilstolen och
övervakade att Jirka skötte slungan.

Tjugo över tio packade jag in barnen i bilen och lämnade
gubbsen med slutsilandet. Väl hemma var det till att bära in barnen i tur och
ordning. Börja med sonen på tjugosex kilo, fortsätta med dottern på sexton och
avsluta med bebisen på knappt sex när mjölksyran slagit till.

Snickarna dök upp imorse med fönster till kök och
andravåning. Det förstnämnda är på plats i gluggen med det vete rackarn om det
inte var bättre drevat med plasten. De fortsatte sedan med att riva köksskåp (tur
att jag plockat ur ett par) och sedan sätta sågen i taket för att ta upp nya
fläkthålet. Inte helt bra att man kan stå i köket och titta på himlen kanske…
Men röret på plats och plastat så kommer Plåtniklas nästa vecka får vi hoppas. Men
när allt ändå var undan så fick elektrikern ett sms och en elgubbe skickades ut
från en sommarstuga (sviter av åskan) och flyttade de där eluttagen till spis
och fläkt så inte det hindrar väggipset i nästa vecka!

Köket är med andra ord ännu rörigare än vanligt. En salig
blandning av flyttlådor, plastbackar, kylskåp mitt på golvet. Spisen står mitt
på en vägg. Kakel i en hög, gamla skåp utspritt mellan nya stommar… Jag ids
faktiskt inte röja upp just nu. Jag ska krypa ner istället. Önskade mig en fredagskväll
i soffan med mannen. (Eller snarare önskade jag en kväll med en dålig film och honom snarkandes jämte) Gärna, svarade han. Måste bara göra klart det jag inte
orkade igår på föräldragården… Där är han nu och här sitter jag vid datorn. Vi har ju
faktiskt spenderat mer än hela eftermiddagen ihop, och det är nog fler timmar
än hela förra månaden totalt. Att ingen av oss gått i väggen är rätt
imponerande, men ännu är det inte heller för sent. Får se när vi får tid till
det!

MEN! Icke att förglömma! Två bilar är från verkstaden och hemma på gården. Bänkskivor är köpta men inte hämtade. Vitvaror beställda, typ. Kakel och klinker på plats och en gata är röjd så det är ”bara” att rulla ut stängselstråd.

Förresten! Fick ett intressant samtal vid halvelvatiden
idag. ”Ja, det är från EKB. Vi har haft ute grävmaskin nu och bytt kabeln
som åskan brände sönder. Det är fixat. Är det ok för dig om vi bryter strömmen
typ en timme nu så vi kan koppla ifrån reservaggregatet?!”

Hade varit väldigt intressant att säga nej bara för att höra
vad han sa! Men tack, det var lika omtänksamt som oväntat.

Trevlig helg!

Startade dagen med att besöka lägeravslutningen. Såg lång
väg hur det korkade igen på åkern av alla bilar, så jag ställde mig i vägen och
viftade in på nästa åker. ”Men får vi det…?!” Jodå, jag ansvarar
för marken så utnyttja den! Sen har vi sett bevis på att man inte ska lova för
mycket – en av pastorerna hade lovat att raka ”munkkrans” om årets
insamling (till vatten i Tchad) överskred tiotusen kronor. Han fick sin
helikopterplatta redan andra kvällen. Och om det överskred trettio innan avslutningen
skulle skallen helrakas. Under avslutningsceremonin fick han snällt ta plats i en
stol och någon tog fram en hundtrimmer innan hela knoppen kletades in med
raklödder… Rykten sa att han krävt förbön hela veckan för äktenskapet, så upp
till bevis!

Har sedan tidigare jämfört dessa läger med cirkus;
föreställningen är över, ett par timmar senare syns endast det platta gräset!

”Jag är helt
dyngsurig!” sa lillhönan sen de tvättat bollen med vattenslangen.

Lillan fick låna
åkpåsen (sovsäcken) av syrran. Den som även jag hade i min vagn.

Mannen åkte efteråt till föräldragården för visning och
röjning och var där hela eftermiddagen. Lingonsylten och saften togs omhand och
mellan varven tejpade jag skarvar på väggarna.

Helt normalt väl?! Glasfibertejp i ena näven och träsleven i andra. Saxen satt i bakfickan.

Följdes av en storladdning
köttgryta. Sen byttes gunga till barnen då lillhönan själv klättrat i
babygungan och fastnat… Innan vi hittade repet till den ”nya” gungan…!
Slutligen fastbundet i den undanställda skrindan. Men inga ringar att binda i.
Det löser vi! Har flertalet gamla nosringar till tjurar liggandes i mjölkrummet
till ingen nytta – säg inte att här inte finns resurser!

Lillan nattas tidigare för varje dag känns det som. Mer tid
för mig på kvällarna med andra ord. Än finns inte mer planer än att röja bänk och sedan dansa runt
köket med spackelspaden. Jag är inget proffs, men har stora ytor på mig att
öva!

Maken tar hand om lite lägermateriel som överenskommet. Även lite vedrester får komma till oss. Sen skulle han ta ”tidig” kväll och träffa mig lite, sa han. Vi får väl se. Vi får väl se…

Dags för mig att hoppa i andra byxor i alla fall.

Det är så mycket jag borde göra, och så lite av det jag får
gjort. Skäms på mig. Igår var det riktigt puskväder; regn, fukt och massa vind
– så maken var och redde ut en björk som var på väg ner över vägen. Jag borde
åkt två byar norrut och stängslat så att den sista gruppen djur kom ut på bete
nångång. Men… Men…

Ringde elektrikern och frågade lite om kommande i köket. I
den gamla delen ska ju en ny strömbrytare in, men den vore ju väldigt bra att
ha innan vi kaklar, vilket troligen sker på semestern. Och det var i grevens
tid – han jobbade sin sista dag före sin semester! Han kom på en timme och
hackade sönder vår vägg(!) och gjorde en fuling med förlängningssladd från ett
uttag på andravåning så att det är redo för kyl och frys i alla fall. Resten
får vi se hur vi löser.

Familjen åkte på kvällen ner för bad och middag. Hela
familjen faktiskt, så den lilla fick sitt första klordopp. Det var lite
läskigt, men väldigt mysigt att ligga invirad (en stund i alla fall, innan hon
jobbat sig ur den) i handduken på golvet och titta på alla i omklädningsrummet, och
le mot de som pratade med henne. Men sen hann hon bara halvvägs genom maten när
hon tvärdäckade. Så kunde vi andra äta i lugn och ro.

Den där lilla kämpar med vändningen också. Nån idiot har ju
monterat en arm ivägen! Hjälpte henne med den där sista centimetern som behövdes
för att komma runt, och hon blev så chockad att hon fortsatte ett halvt varv
till!

Plockat upp ny storlek
till lillasyster. Det blev fullt på torkstången!

Idag har vi skattat honung från bikuporna. Slungning står på
schemat i veckan. Och det verkar lönt – lite grovt uppskattat bör det ligga på
45-50 kilo honung. Kul när det blir något. Det är liksom lönt att kladda ner
hela cirkusen då, även om det skulle visa sig att Jirka inte har något. Dessutom var
någon av oss lite oförsiktig och råkade slänga ut drottningen ur ena kupan. Fy
fy, hon är en värdehandling! Men med en tomram som skyffel och ett tag med
sopborsten för bi under flustret (ingången) lyckades vi störta monarken och
hiva tillbaka henne i boet! Svettigt där en stund. Man får inte brista i
uppmärksamhet på det sättet! Detta hann vi alltså med och en del annat, då den
lilla som hade vakendag igår har sovit idag. Hamnade i vagnen lite innan elva
och väcktes när vi var klara kring fem…

Tänk om man haft
hälften så bra morgonhumör…!

Tur syskonen visar hur det ska gå till när det stod gröt på smaken idag

Men inte kom jag iväg till stängslet
idag heller Var på väg, men fick ett samtal från drängen som körde hem sista
lasset balar sedan däcket kommit tillbaka på balvagnen – Traktorn skriker STOP och ryker!
Jaha, bara att ta med sig wire och Fiat bort till byn, ca 500 meter och dra hem
både dräng, traktor och lass. (Uvarna hade middag då, så de fick väl sig en
syn!) Felet verkar dock inte vara värre än att en slang till kylaren smitit
från sin plats, så det sprutat glykol över halva motorn. Servicekillen får
titta på det när han kommer och byter navpackningen på måndag. Helt fantastiskt
att det kan strula så mycket utan att vi sitter totalt i sjön! Men inte värt
att säga för mycket. Säsongen har ju bara börjat!

Mannen åkte till föräldragården och vi andra kom
efter. Vi plockade ungefär 250 fläderblommor och det som var kvar av
rabarberna. Nu är därför en flädersaft satt, och 150 blommor ligger i frysen. En
omgång rabarber/jordgubbssaft kokar och får rinna av i natt och jag hade en
tanke på att koka lingonsylt på de tre kilo jag tog med hem, men en blick på
klockan sa nej för nu.

Smidigt att plocka!
Var bara att kasta klasarna över axeln så tävlades det om vem som fick flest i
sin påse!

På lägret är det riktigt lajbans. Tror de hörs i halva
socknen med sitt disco. Eller vad det nu är. Sista natten med gänget i alla
fall, och de har riktigt kul där borta!

Dags att ösa upp saften och sätta på kvällsteet!

God natt