En ung bondes vardag

Vilken vecka! Igen! Med allt från hittekatt till kojakt till
krossat glas till familjedag till flytt till bebis… Ja herregud, håll i
hatten, säger jag bara! Det sa jag nästan till den där försäljaren som frågade om jag ville läsa Kalle Anka för mina barnbarn!!?? Hade precis tagit mig uppför en brant som för en anställd skulle krävas spikskor, hjälm och lina, av myndigheter. Samt ett strå i munnen för att stävja törsten lite. Men ändå!? Jag har ännu inte fyllt 29, tänk på det! (sa jag tyvärr inte till honom…) Tanten igen.Kolla! Grön klöver i insådden!!!! Kvigor släppta låååångt bort. En håller lite koll på dem; ”Jag och tjuren har blivit riktigt tjenis. Igår tog jag en fästning på honom!” Inte planerat, men fick fiska! Två gånger… När hönorna är borta kacklar tuppen i redet?! – – –

Var ska jag börja?! Jo, stugan är ”klar”
invändigt. De klassiska listerna kvar, sen fortsätter den sorliga utsidan. Det
kommer längre fram, både utsidan och resultatet av förvandlingen invändigt. Eller
ännu hellre! Kom hit och se live vet’ja. Vi kan behöva lite pauser. Ta gärna
med fika, så fixar vi kaffe. Bakandet har varit lite sisådär med ett tag… Det är modernt att fördriva tiden med padda, så gör även jag vid nätternas arbete! Och har man ingen padda till hands, så funkar ju drängen som räddat den nyvakna lillan från vagnen!

För att börja i realtid har större delen av söndagen tillbringats
på High Chaparral. Dags att ge barnen lite kvalitetstid. På plats där
avverkades tre shower, för första gången i år. Nära på bokstavligen sprang ihop
med en bekant från BB. Får se om/när vi hittar tid att träffas då vi lovade att
ses före förra julen…

Larmsamtal där om djur som ”nog” hade gått ut. Skickade
upp drängen och han hittade en av åtta. Denna åttonde försvann till skogs och
de körde några turer på skogsvägarna utan resultat. En timme senare när jag
kommit hem tog jag bilen upp och snubblade över dem på vägkanten. Bara att
trava tillbaka till hagen, se över stänget, byta aggregat och prova att slå i
jordspett nummer fem och sex. Föga oväntat hjälpte det inte, så ännu en
vandring genomförd ikväll. Djuren släppta i den gamlagamla hagen där det fanns
lite grönt på tegarna i skogen, och sedan stängsla runt om dem…

Skenet bedrar… Och det nya växthuset hade klarat sig! Vilken sabla tur för mig!

Väl hemma hittade jag ugnen igång, och tur var väl det –
annars hade bröddegen varit över hela köket imorgon. Köket som för övrigt
fyller ett år i bruk idag! Femte augusti. Helt galet detta! Från ett bete till ett annat…

Igår skulle herefordkorna hämtas hem och skiljas från sina
tjurkalvar. Betena tryter, och snart vägning för de små. Gick som smort. Inga
som helst problem att lasta första lasset, inte andra heller för den delen… Det
var på mitten det spökade; Mitt på landsvägen på väg till andra gården för lass
nummer två exploderade traktordörren. Ett odefinierbart ljud, sa drängen, en
sekund innan det bara small. Både han och sonen glittriga av glasdamm. Tur i
oturen att det var höger dörr – annans hade det rasat över sonen – och att det
gick utåt. Plockat glas flera meter ut på åkern… Så hela eftermiddagen gick
åt att sanera väg och vägkant. Inte så jättebra känsla av en massa splittrat
glas i den fnösketorra vägkanten som följs av ännu torrare åkrar… Men det
krävdes långa och många sladdar till dammsugaren också! Från grannstället tjuvade
vi och lämnade det förhållandevis rent efter oss. Men alla som någonsin krossat
ett glas vet hur mycket splitter det blir. Långt bort. Tänk då att det var en
”modern” traktor där hela sidan, från framruta till bakruta, består
av en enda glasdörr… Blev inte mycket annat gjort den dan…

Stängsel hit, stängsel dit. Vatten på alla håll och kanter. En
heltorsdag med Mor och B, följt av en halvfredag med de samme. Välkommet och
tacksamt. Jag och lillhönan var i Reftele efter bland annat fler vattenautomater. (Maken byggt ännu en vattenvagn, och har slutat idiotförklara mig då jag önskade sex kubiktankar när vi väl lyckades få tag i några sådana. Detta året behövs varenda en! Har nio tankar i bruk plus en gammal plåtcistern. Snart behöver jag fler. Hoppas vi klarar det med de två resterande tankarna!) Stod och packade varor i mataffären när Mor ringde; ”Var är alla? Huset tomt och öde, olåst, ett sovande barn i vagnen och resten då?” – Tja, ingen aning. Jag är inte hemma… Det är som vanligt, låter det som… Fem millimeter regn i en åskskur gjorde sonen glad!

En ny familjemedlem har anlänt i Sydskåne. Hans fick en
flicka sista dagen i juli! Så roligt. Sen är den familjen lite puckad också i
sin planering som lyckas åka från en adress till förlossning, för att lämna BB för en annan adress… Just snyggt planerat att pricka in varmaste sommaren på
260 år som höggravid OCH flytta samtidigt som barnafödsel. Tacka vet jag att kicka igång
kalvningen på söndagen, föda på onsdagen och hinna med ytterligare 48
kalvningar de kommande sex veckorna…! Nåväl. Plus tillbygge av hus;) Fler bebisar! Andra kullen svalungar. Ett gäng på golvet också, de lever farligt sen de trillat ur boet…!

Det är kul näääästan jämt… Plötsligt händer det!

Den lilla i familjen har gjort ett jätteskutt i
utvecklingen. Så hundra med i allt som händer. Ska hon sova går hon och hämtar
blöja i tvättstugan, sen hon vaknat går hon och slänger den i soptunnan och
hämtar sina trosor (i och för sig låg shortsen i soptunnan idag också…) Skakar
på huvudet, nickar när hon tycker det passar. Jättekul! Säger till vid nödighet
och satt på toa idag och sssssssssssss:ade. Inte för att hon kissade, men
tanken fanns där. På tisdag börjar hon på dagis. Lilla skiten, hur gick detta
till?!

Det dök upp en främmande katt här. Har tydligen varit lite
skrikande på nätterna, men det har jag nog sovit över. Plötsligt kom den fram i
alla fall, kelig som få och återkommande. Misstänkte först en dumpad
sommarkatt, tills sonen får syn på den och utbrister; Det ser ju ut som Abbe! Han
är försvunnen, sa min kompis! Kontaktade Abbes ägare och han kom. Abbe puts
väck, förstås. Det började skumna när katten kom fram, och ägaren satte sig på
huk och lockade.. Katten kom. När han skulle ta katten, stack den, så han
jagade den runt bilen innan han fick tag på en väldigt motsträvig katt. Skumt,
var min tanke, den verkade så extremt tillgiven och tålig innan. En tanke slog
rot… ”Du har visst blivit tjock, Abbe. Det har inte gått någon nöd på
dig!” Sekunderna innan paret ska sätta sig i bilen kommer ännu en randig
katt ur skuggan och mannen utbrister: ”Det där känns mer bekant!” och
släppte vår Selma som försvann som ett streck. Abbe däremot, med samma teckning
men ljusare grå, vilket inte syntes i mörkret, nästan skuttade upp i
husses famn och de åkte hem. Stackar Selma såg vi inte mer av den kvällen eller
natten, hon som nästan alltid ligger i sängen en stund. Hon var väl helkränkt
efter att först blivit kallad tjock och sedan nästan blivit intvingad i en bil
med en främmande karl… Slutet gott…

Jag tror inte jag momsdeklarerar nu! Brödet är ur ugnen, fikat intaget och maken har somnat. I sängen faktiskt! Dags att försöka vrida tillbaka dygnet. God natt!

Ikväll har jag haft/tagit mig tid att skriva. Vill bara förvarna!
Tre barn på väg in till dagis! Men bara en som fick stanna! Vitlök på tork! Konstaterade att de sorgliga pensé-liken på verandan behövde bytas ut och vips kom UV-lägerchefen med en blomma! Kul att de livar till byn, uvarna, men lika skönt när de åker så man slipper få sin dygnsrytm ifrågasatt…

Jodå, havren rök också. Drygt hälften i alla fall. Det andra
får ett tag till på sig att fundera på om det vill växa till sig, odla mer
ogräs eller betas ner. För det är just så. Betet… Detta som jag varit helt
lugn med tidigare börjar kännas som en molande ångestklump i magen. Tyckte det
växt om, om inte bra, så ändå lite grann, här hemma. Men när djuren tuggat i
sig hälften av återväxten på drygt tre dygn känns det… Lite torrt. Extremt
torrt! Men de får äta så länge det finns, sen får de tugga i sig på hyggena här
hemma, och så hoppas jag att det regnat på lite. Annars får vi ta ställning
till nästa alternativ. De får väl åka på mer semester! Överlag ligger/har jag
legat ganska bra till, men… Men… Inget ont utan något gott – har fått många
extra hektar sjögräs att beta! Finns ju liksom inget vatten i de heller längre! Inget vidare vatten i Kvarndammen heller… Svårt att dränka bilen där nu, vilket en gjorde för några år sedan då handbromsen glömts i en hast. Det mest ironiska i historien är att ny bil inhandlades på kvarndammen.se—Om man kisar kan man ju låtsas att man ser strängarna!…? En bal per hektar. Normalt gräsår 17-20…Ännu behövs vatten på sandjorden! Och där kommer nån bonde (dräng) och stoltserar med fulla lass…

Allt gräs rullades och även de sex hektaren havre, och håll
i hatten; Hela sex balar! Tusan vilken skörd! Lyxigt att ens lägga
tid på att slå ner det, men det är dessa sex balar jag kan fodra med till
vintern. Korna kan jag som sagt skicka ut i skogen eller på ännu eländigare
ställen. Balar kostar i runda slängar runt tusenlappen för tillfället, de få
som finns. Plus frakt! Jag gör åt 30-35 i veckan… Räknar med 1000 balar per
år. Förstår ni om jag vill skörda varenda strå jag kan för att slippa köpa?! Jag ligger ändå ”bra till”. Skjutet från höften har jag fått ca sextio procent mot normalår. (inräknat det extra jag fått bärga och tacksamt tagit emot) Även om jag ogillar tanken att preppa markerna med konstgödsel kommer jag göra det, hoppas på regn och en sjuhelsikes andraskörd som kan rädda upp det. Brukar inte vara några större problem att slå i september, och än är det långt dit. Bukfylla duger det till i alla fall!
Dessutom
ligger slakterierna ”efter”, så djur som anmäls nu får likväl stå
tills i januari. Kul för den bonde som inte har ett strå att ge dem. När det dessutom hänvisas till kadaver, blir jag riktigt lack! Är inte det slöseri om
något så säg!? Fullt friska, fina djur ska alltså skjutas, betalas dyrt för
bonden för att bli av med – ungefär två tusen per djur – för att de ska brännas
till biogas.

Som flera andra nämnt i olika sammanhang hade detta varit
ett svältens år för bara hundra år sedan. Idag ”bryr ingen sig”. Allt
finns ju ändå i affärerna. En bonde gick ut och uppmanade folk att äta mer
kött, eller åtminstone köpa hem och frysa in det, för att lätta i affärens
kyldisk så slakterierna kan fylla på, så bonden blir av med sina djur hen inte
har mat till och kunna säkra djurvälfärden. Denna bonde blev mordhotad av miljöaktivister
då allmänheten behöver äta mindre kött för miljöns skull. Allt för att bonden
ville kunna sörja för sin egen familjs försörjning och välbefinnande.

Att denna masslakt/kadavring som väntar innebär brist på svenska
råvaror nästa vår tänker ingen på. Inte de Svenssons som har möjlighet att
påverka genom sitt handlande. Både som bondebehjälpligt/samhällsmässigt och
miljömässigt. För blir det brist till våren ökar importen från andra länder med
betydligt högre miljöpåverkan än Sverige. Med betydligt längre transporter och
med enormt mycket högre risk för antibiotikaresistens. Men ekonomiskt billigare för kund är det!

För egen del pressades det sista i torsdags. Förstaskörden
färdig, en månad tidigare än normalt. Å andra sidan har jag aldrig varit med om
så fint sammanhängande väder så vi har kunnat köra på som vi gjort. Enda nackdelen
är att jag inte har någon bra lada att förvara höbalar i – allt är extremt
torrt och många kronor ensilageplast kunde sparats in. Lägga balar under
presenning, tycker en del, men de måste likväl ha en bra plan att stå på.
Dessutom är kondensrisken överhängande, så det blev plast i alla fall.

Men efter middag och direkt nattning av barn firades den
egna färdigheten med att köra på entreprenad till en som ville få hästhö
rullat. Dags att åka hem, tvätta av fotlänkarna och fira med hemgjord chokladpudding till efterrätt!

Hem och sätta av pressen vid halv tolv då jag inte längre
iddes rengöra och smörja upp den, och krypa ner. Direkt på morgonen kom en
kille ut för att serva traktorn och behövde fri passage runt om. AC-slangen är härmed fixad. Hoppas bara den ansvarige kommer och fyller på den snart!Hem till en natt utan sömn. En kille var med fritids och badade och brände sig nåt så infernaliskt. Första natten gick förvånande bra, dagen efter var betydligt värre. ”JAG SKA ALDRIG MER BADA!!!!” Lät det mellan de hysteriska snyftattackerna. Jag är benägen att tro honom, när han sa att det gjorde ont… (på axeln har ett plåster suttit för att skydda blåsan, men tror fjällningen fick hjälp på traven när det behövdes tas bort…)

Min rygg blev inte bättre. Inga problem med att lyfta och
bära, men det där med att bälta barn i bil var ett smärre h-vete. Fick tid till
kiropraktorn vid lunch igår så det var lagom att springa över stänget hemma och
flytta de djuren, skörda sista vitlöken och sedan åka. ”Vad har du gjort
med ditt vackra röda hår?!” var kommentaren. (Tja, det byter färg själv så
jag behöver inte bry mig) och ”Ont i ländryggen?! Tror jag det, allt är
vridet och vänster sida av bäckenet ligger sex centimeter lägre än den högra!”
Sex centimeter?!!! Tror fan att det inte var behagligt!

Resten av gårdagen var så där öm som man blir när allt är
sönderbräckt och musklerna ska försöka släppa sin träningsvärk och anpassa sig
i den nya ordningen.

Djuren återfinns i skuggan! Det där med att aldrig mer bada…; satt halva eftermiddagen i vattenbrynet, i skuggan från alarna. Två abborrar kom på besök. Längst till vänster i bild skymtar en.Här har varit en del tantande nu, och när jag var hos grannen
till andra gården kom han ut; ”Vi träffas ju bara en gång om året så jag
får passa på att se om jag känner igen dig. Men du är ju dig lik! Förlåt att
jag säger det, men sen man gift sig och så brukar kvinnorna tanta till sig, men
du har ju klarat dig bra!”

Vad i hela världen svarar man på det?! ”Önskar jag
kunde säga det samma, men du har gubbat till dig rätt rejält på ett år!…”??
Jag höll tyst!

Imorse fick jag tredje larmet på ett dygn om en av mina
kvigor på vift i grannbyn. För tredje gången fick jag skicka vidare meddelandet
till vederbörande bonde och då han var på väg till lantmännen idag fick han
även en inköpslista från mig! Väldigt smidigt och tacksamt att få det avlastat
på gårdsplanen! Tackar!

Idag har annars varit en ganska udda dag. Den som hävdar att
livet på landet är långtråkigt har aldrig levt det fullt ut!:

Privatbilen fick sig en välbehövlig omgång invändigt. Jag
tog en tur och tittade till lite djur. Maken lurade drängen till att lyfta på
vedkapen på släpet på föräldragården (projektet startades igår men fick en
natts respit så getingarna kunde bekämpas innan). Far och son skulle åka till
Hamnen och titta på matchen på storbildsskärm, men hoppade då det började
smälla åska och regna!!! I detta började jag sy en tygpåse att hänga på nya
vagnen för lite ”smått å gott”. De små restlapparna från
köksgardinerna kom till användning! Mitt i ringde drängen som hade fått dieselslut
i traktorn borta på föräldragården – sen han kommit för nära ett dike som sög
ner honom! Mösadiken kan man lita på, de är alltid lika opålitliga i kanterna! (Sen kan man ju undra varför man måste backa så provocerande nära…!) Så
lillhönan med i traktorn och ut dit för att dra upp honom och sedan hälla i en
dunk – smidigt med elektrisk dieselluftning på den maskinen i alla fall!

Tillbaka till symaskinen och en son som kraschat på
balplanen – väldigt torrt och dammig där och han älskar det!

Precis fått i oss middagen alldeles för sent som vanligt när ett nytt
samtal från drängen kom då det föll på min lott (de kunde inte) att försöka övertyga mjölkiskalven
som föddes i torsdags att det går att dricka från spann istället för flaska. Tjuriga
bägge, men jag vann!

Nyfödd mjölkiskalv med pappa Hereford innebär påfyllning av råmjölk i frysen!En konstig känsla det här. ”Bara” stängsel (och
lite gödningsspridning) en månad framöver! Och maken har semester! Kanske ska
vi försöka ta lite semester i år. Om inte annat för att vi kan?!! Inget varannandagsväder
som förhalar skörden, ingen köksmontering… Bara ett rum på andravåning och
ett hus som borde målas. Och som, om man vetat förutsättningarna, skulle ha
tvättats för några veckor sedan… Önska oss lycka till!

Maken sover sedan ett par timmar i soffan. Tror han skulle titta på matchen, men den var nog inte intressant… Dags att krypa ner själv!
God natt och trevlig helg!

Fredagen startade med en fontän i lagården som krävde åtgärd! Jag
packade väskor och bil och smet till lillstan för att lösa den där
Blocket-shoppingen jag varit på väg till i flera kvällar. Mötte sedan familjen
på High Chaparral för att kika på westerntävlingarna där en liten stund. Lunch
följde och sedan styrde jag och barnen söderut, och maken återvände hem för att
konstatera att 160 hade kalvat!!! Jo, det är faktiskt sant! En stor och präktig
kviga hade hon nedkommit med, typ tre månader efter vårt trodda datum, med
tanke på hennes hydda!

Sonen velade i det längsta och slutade med att han skulle
stanna hemma vid H.C. men ångrade sig när han kunde få både en stund där OCH en
Skåneresa! Under stort hemlighetsmakeri var det där vi hamnade. Hos modern som
var gräsänka. ”Pappa är hemma och vaktar sexti!” har lillhönan
berättat för alla som vill veta. Ja, och de som inte velat har också fått höra
det!

Nångång hörde/läste jag något i stil med att barn är de mest utsatta i trafiken, då de ofta somnar eller busar så de inte sitter som de ska i bältet… Jag är fullt benägen att tro på det!Kom ju ner ganska sent, så var inte mycket mer än middag och
försöka få omkull speedade ungar.

Spannmålsfälten ser fina ut, men tittar man närmre ser man de glesa, klena skaften… I lördags lämnades dessa ligister hos Momo, och själv styrde
jag nosen längre söderut. Till livets första Babyshower. Lurad ut i
fingernaglarna blev det många känslor
för Hans, så efter en vibrationsmassagekram, med tillhörande snorfläck på
axeln, fick jag ett ”din jävla skitstövel” i örat. Tror inte de andra
fick det, så jag var väl den enda som tålde/förtjänade det!? Jag som nästa var
mest oskyldig av alla (”Du är aldrig oskyldig!!!” hörde jag precis
ett eko i huvudet av en väldigt välbekant röst – läs Hans)

Tror det var lyckat i alla fall. Efter lunch försvann de
flesta och vi blev bara några stycken kvar i soffan under ett par timmars
samtal.

Morris inspekterade den groteska gunghörningen, medan den Simba parkerade sig på tryggt avstånd under sängöverkastet.På väg tillbaka, fick jag en speciell känsla i magen, så
svalde all Malmöångest och rattade in i staden. Hälsade på min gamla farmor.
Tack snälla högra makter att jag både hittade tillbaka till bilen OCH lyckades
få ut den ur fickparkeringen. Har aldrig varit så lycklig som när jag kom på
motorvägen igen! Jag hatar städer! Åtminstone stadstrafiken när jag själv måste
ta mig runt i den!

Efter söndagsmiddagen var det läge att rulla hemåt, men via
Skånes djurpark. Fåret Shaun-land var en riktig hit, måste jag säga. I övrig är
parken väl inte så mycket att hänga i granen då de flesta hägn kändes tomma…

Fascinerades av det fina storkboet de gjort på taket. Plötsligt steg storkarna upp bara! Sannerligen vägjorda…!Bärbar och bärbar… Mobil snarare kanske! Och varför inte?!Har man inget bättre för sig i bilen kan man ju alltid gnaga på tårna!

Hemma sent på kvällen. Barnen fick bubbla av sig till pappa
och sedan krypa till kojs.

Hemma hade maken haft en så-där-helg;

Lördagen hade tillbringats med slåtter, där en sten kilat in
sig mellan rotor och balk och traktorn dog. Som tur var, var det inga större
konstigheter att åtgärda. Vidare rasade ett stabiliseringsstag till
hydraularmen på ena traktorn, klippbordet på gräsklipparen släppte i svetsarna
och blev liggandes på backen och vips gick en fjäder i rumpan på klipparen så
drivningen slutade. En släp skulle backas in i en lada, och den långe
firmabilen försökte flytta en gammal nerväxt vagn med näsan. Vagnen står kvar
och nosen är bucklig. Vattnet tog slut på föräldragården, troligtvis då grannen
fyllt badkaren till djuren och det inte hann rinna till i samma takt. På andra
gården har det däremot varit lugnt med vattnet, det rann till och verkar vara
stabilt. Det som var mindre stabilt var ett samtal till mig, som inte svarade,
och ett till drängen då hyresgästerna – denna gång tyskar – hittat den nya
kalven död eller svårt elchockad utanför stängslet. Ojojoj, tänkte jag. Sta’bor
igen… Men kunde ju inte bara ignorera det, så drängen körde ner och
inspekterade. Det lite roliga i hela historien, tycker jag, är att när han
anlände, stod tyskarna på vägkanten och hade krängt på den lilla kvigan ett
hundkoppel! Inte vet jag om det var av välmening för att någon skulle kunna
titta på henne ordentligt, eller som säkerhetsåtgärd för vägen, men lite kul
att koppla en ”död” kalv.

Drängen hade hur som helst klappat om kalven, ropat på korna
som kom från andra änden av hagen och petat in kalven mellan stängseltrådarna
igen, varpå hon skuttat iväg till mamma och börjat dia. Varde livet! Hon
återuppstod!

I precis vanlig ordning var kalven ”lagd” på ett
”bra” ställe och där ligger de tills mamma hämtar. Egentligen oavsett
vad som händer, så spelar de döda. Men det är inte så lätt för utomstående att
veta, så det är ju bara att le i mjugg, lyfta på hatten och tacka för
uppmärksamheten! Vattning av växthus gick visst inte heller så bra… Fördel att det repar sig snabbt. De flesta chiliplantor i alla fall. Det är aldrig smidigt när sådant som ”sköter sig själv” plötsligt inte blir gjort! I denna sol och hetta.Gräsklipparen fixades snabbt. Bara stjälpredan kom hem

Igår lastades ko med kalv upp, precis som resten av gänget
och kördes tillbaka till hemmagården. För första gången i år börjar en viss
oroskänsla för betet infinna sig. Måtte det snart börja regna och växa om.

Drängen fortsatte med slåtterkrossen, maken stängslade och
för egen del vinglade jag dammig runt i och på pressen för rengöring och smörjning. Och
vingla är rätta ordet – fått så sablars ont i ländryggen av helgens bilåkande. Det
funkar inte riktigt, och alla ryck och småvridningar är oerhört påtagliga. Brukar
hävda att jag har en ganska hög smärttröskel, men nu vete katten. Det är ju inte alla år man slår färdigtorkat hö… Detta trodde jag ju inte i slutet av april när åttio procent av bilden stod under vatten! Sen att man kör där med livet som insats då det inte är harvat eller nåt. Vill till att spänna åt korsetten så inälvorna hålls på plats! Och jo, jag har strängat. Ska bara hitta dem… Vitlöken blir inte heller bättre i torkan, så hälften är skördat. Pimpad för storbildsmatch! Dessutom kom jag på att jag kanske inte ska pipa för värk i ryggen med tanke på min lunchpose/tiominutare i traktorn…;P Har alltid extra batterier med mig. Mardröm om lurarna blir tysta i början av dagen! För säkerhets skull också ett par alkaliska, om de extra laddbara inte blivit laddade, vilket händer allt som oftast…

En sväng till di gamle för Bokbuss och fika blev det på
eftermiddagen. Mormor hade lämpligt nog bakat bröd och frallor som förhandlades
bort mot ägg, så alla parter nöjda.

Ryggen är snäppet bättre idag, åtminstone tills jag stannade
upp nu… Strängat ett antal hektar. Allt gräs är nu slaget. Ligger i valet och
kvalet på om man ska fortsätta med havren eller låta den få några dagar till. Utan
regn i sikte lär den inte växa något nämnvärt mer, och risken är väl istället
att den brådmognar, stressas till mognad, i värmen. Bättre då att ensilera den
ordentligt grön, vilket den faktiskt och förundrande nog ännu är. Får sova på
saken.

På havre och ett eventuellt samtal till kotknackaren, om han
nu inte har semester…

Rätt nöjd med nyförvärvet hittills. Med hjul som faktiskt går att låsa mer än i teorin, och en rejäl sufflett som provades mot den skarpa Skånesolen. Den högra till salu om någon är spekulant.

God natt

Här var’e penningtvätt! Den lilla hittade sina hörselskydd i bilen när hon släpptes ut, så de tog hon i ett stadigt tag och marscherade iväg till lagården för inspektion. Att pappa sen dök upp på väg till traktorn var superkul. Tyvärr fick hon inte åka med denna gången…

Men så jobbigt det var att vara med på Bamses gympaspel, bäst att vila lite.

Fler som tycker det är jobbigt att vakna på mornarna… En av tre avläggare i full gång! Och drottningen märkt! Fyra slaktkor upplastade kl 22 också då bilen var på ingång 6:20.

Det har varit tre dagar nu med många timmar i pressen! Men
så skönt att hektaren betas av! Räknade lite grovt med att jag fått extra bitar
att slå motsvarande ett par tre veckors vinterfoder. Det gör rätt mycket
alltså. Från såna som annars hade kört med en betesputs och låtit det ligga
kvar på marken. Slöseri!

Men det har rullat på bra i alla fall. Inga större episoder
förutom det sista igår; Släppte ut balen från pressen till vaggan den ligger i
när den plastas, och precis när den dimper i tycker jag mig höra ett dovt Poff,
varpå det börjar lukta kemikalier i hytten. Kvickt som f*n av med allt och ut.
Nix, inget konstigt på pressen däremot såg jag stänk på framaxeln på traktorn. Upp
med huven och därunder var allt grönskimrande!? AC-slangen som rök. Aja, kunde
varit värre. Däremot piggar det inte upp när man sovit typ tolv timmar på tre
dygn att sitta i en bastu i stekande sol. Vyssan lull kokar kitteln full… Inte bra att hitta på åkern… Måtte nån räv släpat dit det…

Drängens fru har basat för lillfis i flera dagar och fixade
även middag till oss alla igår. Direkt efter stack maken på möte, drängen körde
mig tillbaka till pressen och satte sig sedan hos barnen. Som han även nattade. Stackars dräng som hatar trappor i allmänhet och vår branta i synnerhet, med sin dåliga rygg. Men vad gör man inte för barnen när de ville ha sällskap till sängarna!Det är ju bra med sele…!

Gick bra för mig en stund tills nätet började sina. Till sist
rök en icke ordentligt nätad bale ur med nätet slut. Eller blev hängandes på mitten är närmre
sanningen. Så, ring efter nät och högaffel och börja ösa ut. Fördelen med detta
knappt existerande gräs är att det inte finns nån risk för den där tecknade
grodtungan – inget håller ihop så det korkar inte igen heller då. Ja, på
invägen i alla fall.

Manuell strängläggning! Sen på ’et igen så det blev klart. Hade ju dessa två strängar kvar…Och så var man så där lite lurad igen…

Men den där turen till lillstan som varit tänkt ett par
kvällar gick i stöpet igen. Får försöka planera in det under dagens tilltänkta
äventyr.

Om vi kommer iväg på det – maken trasslar med en fontän i
lagården som behöver bli klar före avfärd.

Just det, plötsligt blev vi sent igår varse om att tolv djur stod utan
vatten då sjön sjunkit undan och bäcken sinat. Men det värsta var väl ändå att
uthyrningsgården och trettio djur stod utan brunn… Hoppas det rinner till nu när
djuren fick en vattenvagn… ”Varför tror du jag hittat och lekt med solkrämen, mamma?! Jag har däremot roat mig i tvättstugan!”

Trevlig helg från havren alla!

Work in progress.

Körde ännu en rallydag igår. Startade med att titta på
klockan kvart över sju… Ohps, men både frukost och buss hanns med!

Jordgubb/rabarbersaft gjordes klar och sedan tömdes gården
för, vågar jag tillstå, första gången någonsin. Jag har inte bete så det räcker
här. De har gnagt av och det lilla som kommit om är som om vi i familjen skulle
dela på en portion om dagen – det räcker inte nånstans. Däremot har jag
förmånen att ha bete på andra ställen, så hemmagruppen kördes ner till andra
gården där det finns gott om bete som håller på att brännas ner. Det bör ge
några veckors vila här hemma och på den tiden bör betet hinna återhämta sig.

Tja, det är ju ett alternativ! Att tvinga köttbönderna till slakt! Då dör ju korna med så småningom så är alla världsproblem gällande växthuseffekten lösta så alla andra kan fortsätta med sina flygresor med gott samvete… Och på tal om andra problem så hade vi nog lagt trådrullen utan ström lite för nära kalven…;)Eko över gärdet

Tre lass djur blev det. I det sista låstes kokvigan, som
kalvade i onsdags, in med sin kalv. (Råkade upptäcka att hon gick med Pappa
Party. Ajaj.) Dessutom fick hon en tjurkalv, så de fick sälla sig till tjurkalvsgänget
på föräldragården.

Lite hastig middag innan jag fräste ner på möte med skolans
föräldraförening, en snabbhandling av lite akut avsaknat, lika snabbt hem med
det till kyl och frys. Vidare försenat på biträff och fika där då jag missade
kupkollen och sedan var jag ju nästan halvvägs, så fortsatte till Mormor och
Morfar med beställda ägg (och stackarn hade bakat innan hon köpte massa jordgubbar och fick förstås inte ner allt i frysen. Kunde jag tänka mig att ta några påsar bullar och bröd?!) och inventerade mitt klädförråd hos dem. Han sa att de andra skrattade gott när han vevade in den minsta i en gammal slöja så hon kunde vara med vid bikuporna. – Jag är fullt benägen att tro honom!

Jo… Jag sover rätt klubbad på nätterna… Faktiskt!

Idag var det minst lika segt att komma upp. Den lilla ville
inte vakna alls trots upprepade försök, så hon fick väl sova vidare då. Sova
över frukost, dagislämning, traktorskruvning och morgonpass i lagården. Och hon
sov vidare. Så då kröp jag ner några minuter också. Det var det som blev, innan
telefonen ringde om en knall-fall-död ko på bete långt borta.

Så, dags att tugga i sig lite mer frukost, tvinga upp den
lilla och rigga för att åka och hämta döingen.

Klart lillpigan ska ha en traktornapp som komplement, eller hur!? 09:30. Livet med småbarn är tufft!—Entusiastisk som få. Med lillpige-napp i Gård-och Djurhälsan-band, extra traktornycklar och hörselskydd. Det varade dock inte så länge…!:)För en gångs skull hade kossan gått och dött på ett relativt lämpligt ställe. Man får vara glad för det lilla… …Typ tills jag skulle stanna och rätta till presenningen på hemväg då den slet sig, och insåg att jag hade noll bromsverkan på traktorn. Tjoho!

En oplanerad utflykt med Jirka till stan efter en bil till
honom resulterade att jag fick min middag i matlåda på dagisets sommarfest.

Imorgon ska sonen på skolresa. Önskar att ungen kunde varit
lite normal och nöjt sig med kalla pannkakor eller liknande till matsäck. Men
icke då! Mammas potatissallad och kyckling skulle det vara. Med andra ord har
jag lite att ställa i ordning nu!

Imorgon är det hög tid för mig att ta itu med stängsel innan djuren flyttar sig själva – skulle gjort det i eftermiddags om jag inte kört svarttaxi. Man blir sååå inspirerad när man tvingas utfodra med pinfärska balar som inte hunnit stabilisera sig. Ironisk!? Inte ett dugg, vad får er att tro det?!

God natt.

Jag ser regnar, jag ser det regnar, det var på tiden Hurra!!

Faktiskt så började det dugga lite smått för ett par timmar sen! Äääääntligen!

Men men. Inget ont utan något gott; Rekordtidigt, det vill
säga ungefär tre veckor tidigare än vanligt, har grässkörden på gården startat.
Kan lova att det aldrig hänt tidigare. Sjätte juni, är den tidigaste slåtterstart
jag vet. I år på sjätte juni var faktiskt hela hemma (vilket inte är så mycket
i vanliga fall och i år är hälften upplöjt), och andra gården slaget och
pressat! Synd att det inte blir något på åkrarna bara… På en av sandjordarna
fick jag för två år sedan i torkan endast femton balar på tre hektar. Förra
året fick jag sextiofyra. I år fem… Känns ju sådär. Strängarna?! Var är ni?!

Man får ju göra det bekvämt för sig! Gillar inte!

Men än är det inte kört. Det är fortfarande början på juni
och hela sommarens tillväxt ligger framför oss. Ringde och beställde hem extra gödning
också. Det lär behövas och lär bli billigare än att tvingas köpa in foder i
vinter. Igår gjordes en annan by klar, trodde jag, men fick löfte om ”två
gårdar” till i samma by, så jag nu slår allt i den med. Några hektar med
klent gräs är bättre än inget gräs!

I onsdags firade vi röd nationaldag med stängsel, kok av
rabarbersaft, brödbak – jag lämnar det halvklart och den dumsnälle maken reder
ut situationen och grillar dessutom kycklingklubbor jag hade med på tjejträff.
Ja, jag kom ju hem till duschen ungefär när jag skulle varit i samhället i vanlig ordning. Hem
sen och direkt i andra kläder för att lura korna från slåtterkrossen där maken
slog skräppor, och märka en ny tjurkalv (filmsnutt finns på instagram
@bondeniskarvhult).

Fjolårets sista ensilagebalar… Hon fick helt enkelt för dåligt med middag! Fick ytterligare några hektar vid ett gammalt soldattorp. Tog en chansning att köra ner med stora stängaren, åtta meter, istället för den gamla tremetaren. Det gick. Det var inte mer. Men jag tjänade in många timmars strängning! Och den ena markägaren skulle ta sitt först, sen fick jag ta det som blev över. Don efter person?

När man får en känsla av att vara iakttagen… Dags för nästa pass, 21,30.Byte av nät kl 23,45. Känner mig lurad. Fick nys om mindre rullar för ett par år sedan. 2000 meter på 31 kilo istället för 3000 meter på 43 kilo. I år är de uppdaterade, så de små rullarna jag ber särskilt om för att klara av, är nu på 2500 meter och väger ca 41 kilo. Det får gå det med! Precis som mina kycklingar som fått för sig att sova på pinne ute. Maken kom in efter att ha stängt luckan till hönshuset; Ska du ha in dem får du minsann re ut det själv!

Sena kvällar har det blivit. Sällan kvällsfikat före
midnatt. I fredags hämtade maken upp mig kvart i tolv på åkern, då började det
bli för mörkt. Efter nattningen av barn hade vi dessutom hunnit med att ta hand
om en kalv, som kördes med sin moder till ”rätt gäng” och flytt av resterande
kor till ny hage på andra sidan vägen.

Gårdagskvällen tillbringades också med att flytta djur. Gänget
från hägnet skulle ut och promenera på landsvägen för att komma till Fårhagen,
och herefordligan skulle från Ön till Rännesbroa. Men det var nära att jag
ringde slaktbilen på studs! Jag höll på att stryka med när de skulle åt
kraftfodret! Jäklar vad rask promenad jag tog tvärs genom hagen för att kunna
komma till utsidan av stängslet! Det är ju bra med sällskapliga djur, men nån
måtta på det får det väl ändå vara! Smidigt med båda flyttarna i alla fall, sen
var det att åka hem och titta till den minsta som nattats i tomt hus, och försöka vräka
ikull de stora barnen som varit med.

Idag har det varit stora skördedagen! Hälften av det vi
tänkt är inte gjort, som vanligt – potatisen är fortfarande inte i backen och
några grönsaker ligger fortfarande i fröpåsar. MEN uppskattningsvis har vi plockat
drygt femtio kilo honung ur kuporna, när ska vi hinna slunga detta?! – och fått
ett stick i vaden från det ilskna samhället. (Lite kul att jag vara hos
sköterskan tidigare i veckan och fick ut den begärda ”akutmedicinen”
då man kan bli väldigt allergiskt av bistick från en gång till en annan. Hon
poängterade att om man får stick som blossar upp kring decimetern är det dags
att ta tabletterna – min vadblämma uppmätte jag till åtta centimeter…) Spenaten
är skördad och ligger nu och kallnar efter förvällning i väntan på hacken. På
föräldragården har ett par hundra klasar fläderblommor plockats varav hälften
nu ligger i saftgrytan. Rabarberna på samma ställe har slutskördats och fyra
kilo såna ligger nu med lika mycket jordgubbar i gryta. Ska sila upp det före
läggning, vilken börjar kännas frestande!

De har har blivit akut trångbodda, så de har då nyttjat allt vad plats de kunnat hitta! Sällskap i bladet!
Någon snabbrunda till samhället har inte hunnits med –
däremot utdelning av en drottningcell till min moster – men istället blev det
till att sno ihop ett par frukostbröd till morgondagen. Sedan dessa var
inskickade i ugnen styrde jag och maken ett par byar bort och hämtade hem
pressen som nu står inbackad på sin plats i skydd från regnet.
Nähä! Spenathack, saftsilning och kvällsfika var det!
God natt

God morgon för ovanlighetens skull! Lite fascinerande att det för några år sedan var tjock slyskog här! Och efter lite övertalning och mycket kraftfoder följde herefordgänget med ut på Ön. Nu har det dunstat så spökekan ligger över ytan! Och jag har stängslat och släppt djur vid ännu en sjö – har gott om dem! Och den där väskan var väldig efterlängtat sen jag väl hittat den (hemma…)

Körde skytteltafik i slutet av förra veckan. Vattenvagnar på
härs och tvärs (måtte den nya sjöpumpen komma snart och avlasta brunnen!), djur
fram och tillbaka, hämtning av strängläggare och slåtterkross.

Tillsyn och uppsmörjning. Sen i lördags blev det dags:
Slåtterpremiär. Rekordtidigt, men på torra jordar lär det inte bli bättre! Istället slå av och hoppas på en bra återväxt. Men med hjärtat i halsgropen och ett allvarligt övervägande på om
man skulle rulla gödseltunnan till sjön för fyllning och ha ståendes i
beredskap. Det får alltså inte på villkors vis komma en sten mot knivarna och
slå an en gnist. Mardrömsläge! Än är det grönt. Det växer inte. Det förgrenar sig inte så det blir tjockt och fint. Men det har heller, peppa-peppa, inte börjat gulna… Börjar bli gammal, den nyaste traktorn…

Den mest akuta sandjorden gick bra, synd det inte var nåt
gräs där… Och drängen tyckte det var så otroligt kul att slå så när han efter
många om och men tagit sig hem för middag, intogs den i nästan rekordfart så
han kunde ut och köra några timmar till sen!

En impuls mitt på lördagseftermiddagen genererade sällskap till
kvällningen och grillning. Kände att det var en väldigt aggressiv bale på
morgonen, slog an näsan direkt, men inget hjälpte. Tog ett par allergipiller
och kortisonspray, men det tjurade likväl. Lycka är att få riva i en ensilagebal…!

Orsaken var nog den minstas lilla febertopp tidigare i
veckan, för hela natten till söndag hostade hon, och själv vaknade jag upp med
pulserande huvud och en hals som känns som den vore full av glaskross. Höll
sängläge, således. Passade på att plöja genom en bok som jag påbörjat ett
tiotal gånger med fått ge upp då tid och ork inte funnits. Det mest avancerade
jag gjorde, förutom morgonens lagård, var att gå ner till sjön på kvällen och
fota solen. Med risk att jag inte skulle orka upp. Ingen jättebacke, men har
hört att det talats om drygt elva meters höjdskillnad på våra hundratrettio
till vattenbrynet. Jag kom upp, men det var också vad jag krävde i motion. Mitt sällskap för dagen.

Natten som gått har varit vedervärdigt varm, men det blev
morgon idag med. Typ sju grader svalare än igår vid samma tid. Ska tugga i mig nåt till frukost, när maken kommer hem – åkte
iväg tidigt med slåtterkrossen. Får ta några piller så den massiva värken i bröstet lättar så jag eventuellt klarar av att andas. Strängläggaren ska gå några timmar och
pressen ska igång. Pressen vars dator jag satt som en kråka inför, kliade mig i
öronen och undrade hur i hela friden jag manuellkörde när jag behövde. Det gick
det med!

Dags att sparka igång på allvar nu när även fyraåringen
behagades masa sig upp.

Lägga en extra tanke till svärfar på månen som skulle fyllt 85 idag.

Ha en bra dag!

Lämnade den lilla i vagnen åt sitt öde (drängen) och lastade
skopan full med stolpar för att stängsla in ett, för mig, nytt torpområde. Hej
hej, slye och fästingar innan jag rullade fram till byn, fick tag på markägaren
och tog en promenad mot sjön där och kanalen för att inspektera vad jag
egentligen gett mig in på! Hej hej myggen också, där i träsket!

Hemma hade den minsta vaknat, skrämt drängen med en väldigt
ovanlig bajsblöja – sömmerskegrannen hade fått rycka in – och det var snart
dags för sonen att komma hem.

Tappade andan lite. Inte mått riktigt hundra på flera dagar.
Tål inte riktigt värmen. Den i kombination med en malande oro för foder, bete
och även vatten, sömnbrist och en överkonsumtion av vätska, är mer än magen
klarar av. Den sa stopp nu ikväll, så gör inte många knop och håller mig i
närheten av dasset.

Maken däremot lastade en ny skopa med stolpar och åkte ner
till Ön en runda. Han säger väl hej till knotten där nere i grytan kan tänkas… Hade varit smidigare om vi varit båda, men just nu vågar jag
som sagt inte. Har istället rotat runt efter hans räkningar och betalat dem.
Visst är det faschinerande vilken vanemänniska man är!? Hans bankdosa
accepterar inte mitt personnummer och inte heller min kod. Måste sitta och
tänka till. Det gör jag aldrig annars. Det har automatiserats! Fingarna går på rutin.

Den minsta prövade en ny erfarenhet idag – engångssked. En
som hon lyckat få tag på från-gud-vet-var och stoppat i munnen. Kröp över
altanen med den och troligtvis hakade skaftet i mellan trallen. Den gick i
bitar. Hon klöks och skriker medan blodet forsar ur munnen och jag tittar och
tittar efter skedbladet där inne – skaftet låg i smulor på golvet. Plötsligt
körde hon själv ner in fingrarna och fick ut bladet, misstänker att det kilat
fast sig i gommen på henne. Lite tvätt och ett par minuter med nappen var det
lugnt igen sen. Tills hon fick varm middag i munnen. Hellre kalla äppelbåtar och
välling.

Det jag egentligen tänkte var att lägga ut lite bilder jag
tagit de senaste veckorna med inte hunnit/orkat visa. Det har ju varit och ÄR
fantastiskt vackert (om man ser till sta’bornas enkelriktade behov). Visst är
det helt fantastiskt att man kan äta frukost ute klockan sju i nitton grader i
maj, men man SKA INTE kunna göra det! Och ABSOLUT INTE vecka efter vecka!

Dags att stänga av vattnet som fyller en av vattenvagnarna och krypa ner. God natt