En ung bondes vardag

Ja just det… Klockan hade ju ringt. Ser det ut som om Selma bryr sig?

Fick inte ihop logistiken som tänkt med ett trasigt
traktordäck, så nöp däcket i balklon och lastade in det i Navaran. Typ
måttanpassat. Tog med mig dräng och traktordäck till stan. Drängen tog press
och traktor med sig hem och jag fick tala väl med verkstadsmekanikern för en ny
slang i däcket.

Tyckte drängens skor såg stora ut. Jag lär inte ta dem av misstag, konstaterade jag…

Hemma med det var det dags att lossa vårt gamla slitna
reservhjul – som gör att traktorn funkar på gårdsnivå – och lägga på det rätta.
Lagom sliten var det dags att sätta tillbaka det rätta hjulet på bilen också. Även
om jag svär över de stora pickup-däcken när de ska flyttas var det i detta nu
oerhört lättarbetat! Men visst saknar man tiden när man körde med trettontumsdäck… Don efter fordon. Det långa röret utom bild är dock mitt hemliga vapen.

Lite stängsel mellan varven. Överraskades av en skur en
eftermiddag då jag tänkte göra klart ändå – i värsta fall blev jag ju blöt. Det
var innan skuren blev ett skyfall som blev en grym hagelskur. Släppte det jag
hade och åkte hem för att kränga av mig de plaskblöta underkläderna och tina
upp.

Djungeln har blivit skog, så snart kanske man får skit för att man skövlar för köttproduktion…?!
Igår sken solen. Nästan hela dagen. Och då det är långt till
nästa soliga dag enligt prognosen, tog vi beslutet att riva ner de sista två
hektaren korn som skulle ensileras. Man vill inte ha gul spannmål när man ska
ensilera – och inte grön om man ska tröska – och det har tappat i grön färg de
senaste dagarna.

Helst vill jag att det ska torka till en dag innan jag
pressar, men tiden fanns ju inte. Så strängade upp det, åt lunch lite lagom
sent och rullade sedan ut med pressen. Startade kraftöverföringen och pressen
stod still. Varför? Försökte med allt möjligt med inget gick. Okej, pressen är
frikopplad, men hur i helsike kopplar jag in växellådan igen då? Kanske jag
fick en snabb visning när jag köpte den för två och ett halvt år sedan?! Och?! Ringde
kontakten på verkstaden. Inget svar. Ringde till lagerkillen som fick springa
ut med telefonen till mekanikern som fick förklara för mig. (Kontakten ringde sedan upp, men lovade honom att inte skjuta budbäraren, hade redan skjutit den skyldige) Ta-daa. Pressen
gick med alla kedjor och drivhjul. Så igång. Skickade ut första balen och satt
sedan och väntade på larm. Kom inget men i backspegeln såg jag hur plastaren
gick för fullt!? Ah, mekanikern fixade även givaren till luckan som inte funkat
de senaste 1500 balarna. Med andra ord – näta, och släpp av eventuell bal från
plastaren, kör vidare.

Hela andraskörden förra året och hela förstskörden i år:
Näta, släpp av från plastaren, invänta larm (för dessförinnan kommer jag inte
in i datorn), redigera i datorn, stänga luckan, starta plastare och kör vidare.
Det var betydligt smidigare nu, även om det tog mig typ 45 balar att fatta, och
då var det liksom bara tre kvar… Det är en del nät på en bal, inser man när man får dra loss det från valsen.

En slutsumma på nittiofem balar grönfoder. Några hektar mer förra
året gav ungefär femton. Det är en obeskrivbar känsla att veta att fodret är i
hamn!

Idag skulle det regna – och har så gjort. 24 välbehövliga
millimeter. Förmiddagen tillbringade vi på torpvandring – av en annan sort,
nämligen husvisning. Ren nyfikenhet, så de som önskar oss från gården får nog
bli besvikna ett tag till. Vidare en tidig middag hos di gamle, och sedan
helgade vi detta sjusovareväder och kröp ner allihop, förutom de två stora
barnen som spelade spel. När vi tittat upp från filtar och grejer blev det fika
och sedan åkte familjen ”förbi” vänner med honungsleverans när vi var
på hållet.

Här vare skruvat! Borta bra men hemma bäst. Hjärtat har alltid funnits i Småland. Inte mitt fel att jag är född i fel län! Så länge jag kan minnas innebar ledighet från skolan att jag skulle få åka Hem. När jag kunde åka själv i tioårsåldern gick bussen 7:30 från Malmö, på lördagen på lovet, och gick retur 14:50 dagen före skolan började. Sommarlovet började som två veckor, året efter fyra och efter det minst åtta. Hemma. En trygghet. En fristad. En kärlekshistoria. En livslång kärlek. Synd att jag inte kände så där jag bodde mestadels av tiden, men stället ovan har jag aldrig velat lämna. Ingen annanstans har jag någonsin spillt så mycket tårar, ändå är avsked bland det värsta jag vet.

Hemma sent, sen kvällsmat och sen nattning av barn. Väldigt
snart nattning av oss lite större barn också (maken har redan trillat ikull). Först ska jag sätta en nattdeg, ta knäckebrödet ur ugnen och ta en mugg te i soffan – vore ju jobbigt att behöva pinka luft om jag vaknar i natt!

Hoppas ni har en bra helg! Japp, Selma är tillbaka. Dagens cirkel är sluten!

God natt

Så blev det då dags för en tur till Skånelandet till sist. Sent
om sider och långt mellan besöken.

Planen med att komma hemifrån ”tidigt” gick i
stöpet ganska fort sen vi alla skullat-bara. Jag försökte släppa kontrollen och
smet tidigare för att lämna in press och traktor på verkstad när vi ändå körde
förbi staden. Och alla som provat småstadslivet vet att man inte kommer ifrån
bara så där när det börjas prata.

Vi fortsatte försöka leva upp till vårt nyskapade rykte som
bergsgetter så vi tog en tur på vackra Österlen med ånglok, musteribesök och
klättring på Stens Huvud.

Jag undrar ju vad detta var för en liten sötnos som svansade efter tåget. Slog mig precis i detta nu – kan det varit brandvakten?

Dagen efter höll vi oss söderut och hälsade på gammalt och bekant. Lyckades även lura Hans lilla flicka till att hålla i en plastbanan istället för ett finger, så var isen bruten och hon går nu hela tiden, av uppdateringen att döma. Och ja, jag ser mig definitivt som medbrottsling!

I fredags blev det att rulla hemåt igen i sakta mak och det var rätt skönt att komma hem i vettig tid.

Friden var dock inte långvarig då barnen redan på lördagen
åkte till Faster för att sova i husvagn. Barnfritt en lördagskväll. Vad gör man
då? Datekväll! Fonduegrytan rotades fram och dammades av innan det blev en ovanlig
långmiddag i soffan med en lika ovanlig film igång.

Dagen efter var det tidig uppstigning för hämtning av barn,
firande av svågern och sen tog vi årets första tur till High Chaparral. Ungarnas
glädje över det hela gick inte att ta miste på. Min uppfattning var en annan… Nån hade gått på mutan att hjälpa storkusinen med diskmaskinen. Kan säga att lika nöjd som hon var, lika sotis var syskonen som inte nappat/trott på erbjudandet om betalning.

”Åka tåååååg!”

Sen var det måndag morgon och abrupt återkast till allvaret.
På väg till dagis och fritids ringde en granne till andra gården och berättade
om en ko i trädgården. Så bara att hiva av ungar, byta bil och flytta djur, och
samla ihop de två som var ute. Full stängsling på schemat, korna hemma ut på fin återväxt så att jag kan visa mig ute utan att de kommer mig till mötes och skriker (önsketänk, sorry grannar!) och sedan bilen stått
hemma på gården ett par timmar var den obrukbar. Så… På med ett vinterdäck på
tisdag morgon och se glad ut.

Mot däckverkstan som har semester en vecka till, vidare till
Reftele efter grejer de inte hade hemma, lunch med vän, dumpa däck på en annan
verkstad och hemåt. Nix, måste åka och titta på en halt ko så långt ifrån
hemma jag kommer med mina djur. Eller tja, det var mest stillastående med tre fibergrävmaskiner
på den ena lilla vägen och tvärstopp då en annan grävmaskin stod med haveri
mitt på vägen. Blev en promenad sista kilometern till halta kossan och sedan
tillbaka igen. Och en annan väg hem. Men kan ju inte köra förbi Mormor och
Morfar utan att titta in, så där gick resten av eftermiddagen.
Kvällen gick till att tappa upp honungen – äntligen, den har tagit rejäl tid på sig att mogna – och städa av allt honungsklister som kommer på köpet.

Idag har det varit mer stängsel, sen jag tog min titt norrut
och tänkte ”gena” genom skogen ner till andra gården. Men istället
fick nån en snilleblixt att hon skulle kika efter torp-spår och hittade – så då
gick ju jakten vidare till fots in i skogen. Och där tappade jag bort mig så
det blev polisinsats med helikopter och grejer för att få ut mig igen, så gick
denna dagen med!

Nädå, den ursäkten har jag tyvärr inte, men en timme går
fort! Hittade inte heller några torpskyltar, men nåt annat intressant! Vet
någon vad det är så berätta gärna. Kolarkoja? Lekstuga? Backstuga? Det känns ju lite ambitiöst med en murad spis i hörnet.

Och när drängen svängde in på gården med sista lasset balar
för dagen var det med ett platt däck. Morgondagens projekt:

Årets nassar är hämtade och Navaran har därmed också fått
sin årliga sanering efter att ha agerat grisabil.
Igår var det två (!!) år sedan vi flyttade in i vårt nya kök också. Hur fort har inte det gått? Så himmelens bra är det i alla fall. Saknar inte det gamla det minsta! Tro mig. Och idag är det ett år sedan den minsta började på inskolning… Totalt galet allting!

Tvätten är omhändertagen mellan bildladdningarna här. Återstår disken och en fika innan det är dags att dra täcket över nosen.

God natt

Efter en sen hemkomst blev det en tidig avfärd på andra
hållet morgonen efter – till Wapnö. Väl där möttes vi upp av vänner och tog oss en guidad tur på stället. Konstaterade att de jag såg av de fjortonhundra mjölkeskorna var i fantastiskt fint hull, men två minuter senare frågade guiden om vi tyckte korna såg magra ut och ett, till nittiofem procent, unisont Ja rungade…
Efter turen fortsatte vi sedan till vännernas stuga. Okänt hur många år de haft den, men vi har i alla dessa
år haft en plan på att hälsa på. Bättre sent än aldrig som det bekant heter.

”JA!! Vi kan ju plocka snäckskal som vi kan ge hönorna i vinter!” – Inte för att de är fina, utan för att mata hönorna… Bondebarn på stranden, man smälter ju lite…!:P Nån blev blöt i håret! Skönt att veta att man är saknad när man är borta. Ömsesidigt<3 Häst-KBTn går vidare. Önskan om sängen var 21. Målet 22, så därför började jag med förberedelserna inför morgondagens lunch så fort jag var hemma med pressen – kl 23. De bidde ingen tidi nattning.

En dag hemma med fix och grönfoderpressning, och en vältimad
mjölkkokalvning, samt en nattlig flytt av vrålaporna här hemma klockan fyra på morgonen sen några kor flyttat sig själva i sjön och i panik insett att de glömt sina kalvar och inte hade en aaaaning om hur de skulle hämta dem. Dessutom en dag med besök. Av släkt i släkten och släkten. Sånt man längtar efter då och då och så måste det hända precis när man har som mest att göra, under tidspress och samtidigt. Aja, tack för titten och välkomna åter.
Blev i alla fall ännu en väldigt sen kväll innan vi åter packade ihop oss och drog iväg till Astrid Lindgrens
Värld och vidare till Kisa sedan för en fantastiskt fin stuga. Och en chock i
att det faktiskt finns en sjö som är kallare än vår!

Våningssäng i Rövarborgen och en gammaldags bultpistol i Lekladan!? Nån har tänkt! Ett barnparadis, och flertalet toaletter med stora bås och TVÅ toaletter. En stor och en liten. Helt perfekt ju. Bondebarn i stan – TÅG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Hemfärd via Katthult, som tyvärr var stängt för dagen, och
en titt på Rumskullaeken när vi ändå var på hållet. Inte mycket liv i den
stackaren, men likväl lite kul att ha sett den.

Hemma som slagna hjältar för ett nytt ryck med bikoll, stängsel,
vattenkörning och flytt innan vi tar en sväng till mor och B i Skånelandet.

Ibland när man stängslar hittar man svamp, och ibland plastankor. Kossorna följde fint med över till ön i år också.
Fyrkantspress – med pickup:) Gillar texten: Dagorder (Brått). Fina biramar. Och en fantastisk färgglad pollenram. ”Denna var det inget på!”Tjoho – nytt bete! Typ lika lycklig var den minsta över att äntligen få somna i sin egen säng.Ha det bra alla så får vi se när det stabiliseras till något
som kan likna rutiner.

När jag skrev sist visste jag inte att jag hade planer på
att stå i Kalmars slottspark och vänta på att bli attackerad med vattenpistol och ha en blöja på huvudet…! Men så blev det. Tur
man inte vet vad som väntar.

Det blev möhippa för augustis brud och en lång dag för mig.
Åkte hemifrån strax innan sju och var hemma strax efter midnatt. Söndagen efter
helgade jag vilodagen och steg knappt upp. ”Sova koja” Kossorna fick beta i ”maskinhallen” och gjorde det med bravur! Träd både knipsades och gränslades, och nässlorna är puts väck!

Vidare har förstaskörden avslutats. 987 balar. Svårt att
säga om det är ett rekordår då jag utökat arealen sedan ”sist”, men
då jag förra året hade ungefär 400 balar, med allmosor och grönfoder, på mer än nuvarande areal, kan det mesta kännas som rekord. (2015 var dock strået vassare när jag kollar journalerna!) Himmelens skön
känsla är det oavsett. I synnerhet som jag räknar en årskonsumtion på tusen balar. Rent
krasst innebär detta att jag inte behöver ta någon andraskörd! Jag kommer göra
det, men just vetskapen om att inte behöva… Sug på den lite. Man får ju planera hur man lägger balarna när man inte kan flytta dem…?!

Jag har en känsla av att något inte gick riktigt enligt plan…

Mor och B var uppe en sväng och dessa tog vi med ut på ny
upptäcktsfärd i vårt intilliggande naturreservat. Jag gillar
”kulturvandringar” och att hitta gamla minnen. Detta ledde i sin tur
att hembygdsboken och Gods & Gårdar rotades fram ut renoveringsgömmorna,
och en helkväll med näsan i dessa.

”Sova bilen!” -Jodå, det gjorde hon, men fråga inte hur hon kunde andas i den positionen! Jag och de andra barnen stod i vinbärsbuskarna och när maken strängat klart försvann jag med pressen. När förste djurvakten Jirka är på vift, fick det bli fjäsk för nästa på jourlistan. Man blir ju inte särskilt nervös när djuren samlas kring den svarta bilen och blå spannen. Inte så noga vem som håller i det då!! Tryggade kan varken jag eller djuren bli. (O den nye jourgubben verkade inte vara så rädd han heller!)

Vi tog en tur till den beryktade Trästaden Eksjö, och
fortsatte med mer utforskning och bergsklättring i Skurugata. Skitskumt fenomen
det där. Men häftigt! Och inte hälften så farligt som att klättra ner från
Örnnästet häromsistens.

Dessutom passerade vi Sävsjö där vi tog oss en fika på ännu
en borgruin, och hämtade ut personligt vatten till bröllopet i augusti. Jag
hade väl kanske tänkt mig plastade flak med flaskor som när man köper i
affären, som hela flak med öl och liknande. Snopet värre att mötas av en
inplastad halvpall! Tack och lov så var flaskorna i alla fall packade i
sexpack, och fyllde lagom botten i bagaget. Bara att slänga på kartongskivorna
över och lasta in vagn och packning innan vi drog vidare. Taskigt att fylla på hösten, men det går fort dit, och ett sånt här helt fantastiskt bollträdsblomster hade prytt vår stora trädgård, garanterat!

Fortsättning följer, men nu ska jag iväg och tigga till mig en bit nybakad kaka på bygden innan det blir för sent!

Jag tror att jag bott i pressen senaste veckan! Och balar
blir det. Många balar. Det blir ett dyrt år då varken mitt nät eller min plast
kommer att räcka ens tills förstaskörden är klar. På en höft ligger jag som
förra året i antal. Med den lilla skillnaden att vi har ungefär trettiofem
hektar kvar att slå. Det känns verkligen som att vi inte kommer någonstans! Men
det gör vi ju! Det är väl bara önskan om en stunds ledigt med familjen som
pockar nu när första veckan av makens semester är passé. Grovt räknat (om allt
mot förmodan skulle funka!) har jag tre rejäla dagar kvar i pressen.

Jag såg en kråka i dagboken att vecka 28 för två år sedan
bestod av höskörd också. Plus att Mor och B var här. Vi stod utan kök, B
grejade för fullt med golvläggning, taksättning och kakling. Mor stod för
marktjänsten i kaoset med hemfix och mat, inkluderat att köra ut knappt fyramånadersbebisen
för amning till den åker jag för tillfället befann mig på.

Och så tycker man att livet är galet nu….!

Det var verkligen hög tid att flytta korna! Och där de nu betat syns vinterns grisskador rejält. Jag står på mitten och fotar på två håll.Justering av dieseltanken sen plintarna flyttat sig i vinter. Eller kanske tanken…När jag som bäst kommit igång att stängsla längst norrut, kom larmet om kor på vift. Björk över tråden i stormen. Tur de samlades fint i alla fall, och följde med tillbaka till tjuren och kalvarna som väntade ”inne”. Nån var före sin tid med utekök!
Flytt in i hägnet, givetvis längs vägkanten….! Och en inspektion av årets korn som börjar sätta ax, en tvärhand högt.”Vill man så kan man” En ”lunchutflykt” en dag ledde oss till Örnnästet, det visade sig att det inte heter så utan anledning. Det var brant på slutet. Och vi skulle ner så småningom. Klätt-ape mässade den minsta där hon satt trygg på ryggen. Trodde mig ha en saftig träningsvärk att vänta då jag klättrat/krupit/vandrat med tretton kilo extra på ryggen, men det enda jag kände var stelhet i högra axeln på kvällen. Man behöver ju inte ha alltför mycket fantasi för att fatta varför. Tur hon inte får sova så länge….! Tid tar det att gå också då det i vaket tillstånd skulle plockas blåbbä vartannat steg.I lördags blev det äntligen till att slunga. Ungefär 100 kilo honung!
Och i söndags gjorde jag och storflickan slag i saken och åkte till Ikea för förvaring till hennes rum. Presstrul. Glömde att jag lagt ”svansen” i plastvaggan på väg in i hjorthägnet då kvigornas tråd rivits ner och jag rättade till. Som tur var hade maken inte hunnit iväg med strängaren och traktorn med balklo. Efter en lång dag när jag hämtade maken från nattskiftet blev det några minuter vid sjön och med en fot inne i duschen kom ett samtal – står en kviga i trädgården. Bara att klä på sig igen. En tiominutare så här börjar bli en (o)vana. Maken försökte dryga ut fodret ytterligare med att tillsätta träd. En god tanke, men ingen bra idé. Vilken lycka att ha goda grannar som ställer upp och hjälper till att räta. Tyvärr var det inte ”bara” det som hänt, så idag har det blivit till att pressa på slagen sträng.

Efter en familjestund med minigolf blev det nattarbete att skruva in spannmålen. Kände viss panik växa i takt med molnen idag. Mycket riktigt. Kom en åskskur på mitt torra gräs. Men ingen torka i sikte, och ett blött foder är bättre än ett ruttet. Får ställa det i en separat hög för ”ute”. Maken ville ha hjälp att ta sig ut ur hagen…?!!Oavsett om planen för morgondagen håller eller ej, vet jag att det lär bli en helsikes lång dag. Med andra ord borde jag sovit sen minst ett par timmar nu. Men jag skulle ju bara… Trevlig helg och ha’t gott!
God natt.

Avundsjuka och missunnsamhet finns överallt i vårt samhälle, det är väl bara att försöka acceptera;

Jag blev påflugen en dag. Fick en uppmaning om att jag med
”ditt beteende allt får börja passa dig”.

Det jag kan kontra med är i så fall beteendet som kom med
budskapet. Jag tycker det är något som kunde skötts på gårdsnivå, inte vid en
officiell tillställning. Men så mycket stake och ryggrad ska man nog inte begära. Jag har
hört mycket, sett en del, men nu var det definitivt sista spiken i kistan som
dödade det sista hoppet om att ryktena inte var sanna.

Det som retar mig mest är; VAD har jag gjort? HUR är mitt
usla beteende och VAD ska jag passa mig för? (Förlåt, men jag är tillräckligt blåst för att inte fatta!) Ska jag passa mig för att låta
sonen gå från bussen själv? För ständiga punkteringar på maskinerna? Sabotage
mot djuren? Ingen aning. Hade önskat lite mer specificering för att kunna vidta
åtgärder och ”lära känna fienden”, som det bekant brukar heta.

Skämt å sido. Men för ganska många år sedan nu var en granne
här av någon anledning när jag och drängen skulle genomföra lite större
rörmokerireparationer i lagården. Vi avböjde vänligt grannens erbjudande om
hjälp och när han efter några dagar frågade hur det gått för oss, svarade jag: Bra. Hans kommentar på det? ”Jaha, då var det inte så svårt!”

Tummen upp! Detta har gett oss många interna leenden sedan
dess – Jag och drängen klarade ju det, så då var det ju inte så svårt! Det har rent av blivit en klassiker. I alla möjliga sammanhang.

Lika nu – Drängens fru kom och frågade vad vi (jag och
drängen) gjorde en dag när han satt på sin rollator, och jag på altanen och
avslutade min frukost. Istället för att ”prata igenom dagen” blev det
givna svaret att ”vi passar oss”! För det gjorde vi ju. Han passade
mig och honom. Win-win.

Så om någon ser oss till synes sysslolösa, så kom ihåg – Vi
passar oss!

Nog om det. Något annat som finns överallt i samhället är
tekniken. Som leder till I-landsproblem. Bytte ju lur, till en
”modern” som kopplar upp sig på trådlöst wifi så fort det erbjuds. Med
den lilla detaljen att det dragit ur alla gig ur vårt mobila bredband. Noll
internet till datorn alltså. Illa nog att sitta med mobilen och försöka
genomföra betalningar, bokföring var det inte tal om, tro mig! Plötsligt händer det! Nu återstår bara att jobba på viljan att fortsätta öva… Massor och åter massor av bi. Pollen på benen och fullt med täckt yngel som snart utvecklats till bi och kryper ut. Och en hel del honung som snart behöver tas om hand.

Dags att flytta tillbaka kossorna igen från ”trädgården”. Längesen där var så fint! Behövs inga blodtryckshöjande mediciner här inte… Man ska bara ta sig över bron.

En vecka med intensiv skörd. Har skördat cirka en tredjedel
av arealen, och fått cirka trehundraåttio balar. Förra året hade
jag fyrahundra balar på hela arealen, inklusive allmosor och det tilltänkta
grönfodret. Ser lovande ut i år med andra ord. Hittills är faktiskt 2015 (som var ett enormt gräsår!) strået vassare ändå, enligt min statistik på balar från varje åker.

Å rätt som det kom en skur och jag ville köra klart ändå så small det… Min tredje bult på elva år så har väl inte varit storkonsument. Däremot smack jag två svep 2008, och… några fler nu… Bortskämt med att få en smidig hemleverans av nya! Och Så Tacksamt. Krångligt, trångt och allmänt jävligt att komma åt som vanligt bara.Ligger man där får man hoppas att man varit snäll så ingen rullar iväg. ”Ska jag ta en instagrambild?” frågade svägerskan.När familjen kommer med lunch till vischan och har med sig jordgubbar och grädde till efterrätt<3 Flytt sen fredagskväll. Tålamodet låg kanske inte på topp, eller vad säger du, 1761?

Lite tjurigt dock då det såg ut att bli två riktigt torra
veckor, vilket bara blev en. Hoppet/drömmen om två extremt intensiva skördeveckor
och i stort sett ”ledigt” hela familjens semester gick i stöpet, så
det blir som vanligt. Fullt fokus på skörden och så får det bli ledigt efter
den, om så bara en helg vecka trettioett.

MEN vi behövde vatten. Min årssådd började nästan gulna så
det var i grevens tid. Och vi behöver mer vatten. Mycket mer. Jag förberedde lite. Känner att skötväskan snart inte längre är försvarbar, så försöker vänja mig lite smått vid en eventuell handväska, då fickorna oftast är obefintliga på ”lättare” kläder. Blev lite mobbad av min käre make dock.

I lördags var jag på vift österut. Mer bröllopsplanering.
Ibland kommer jag på saker jag ångrar med vårt eget bröllop – det gick ju lite
fort, bland annat skulle det lagts tid på mer fotografering och gärna i
hembygdsparken – men samtidigt känns det väldigt skönt att inte ha vetat allt
och få med alla detaljer. Det blev som det blev och blev rätt bra, även om det
brakar rejält mellan varven.

Kanske finns det lite hopp om mänskligheten trots allt.

Heldag i alla fall. Åkte hemifrån strax efter sju och var
hemma strax före midnatt. Tur jag fick samåka med värdparet från halva vägen. ”Kaffe,
ljudbok och nervevade rutor” fick jag tips om, men fick räcka med ljudbok
och en glass för att få upp fokus sista viltberikade halvtimmen. Den lilla har fått för sig att ha nappen konstant. Får man inte. Så istället fick hon valet att ha den när hon ska sova, eller slänga. Hon valde slänga! Men när jag kom från jordgubbslandet nån timme senare hade hon fiskat upp dem igen. Rätt nöjd var hon också. På grund av sopfisket, jordgubbarna eller syskonens godis hon hittat…?!

Igår hade jag en plan på att ligga lågt. Slutade med sex
kilo rensade jordgubbar till frysen, skiftbyte i denne på föräldragården. En
flädersaftomgång satt, gelé kokt och ska strax ta itu med ett syltkok. Men jag
snodde också åt mig en timme under täcket med katten på magen! Välbehövligt, i
synnerhet som jag däckade direkt vid midnatt (varför behöver det alltid bli
midnatt före sänggående??!!) och inte hade några som helst planer på att vakna
när klockan ringde imorse…

Nä, jag är inte den trevligaste på morgonen. Skyller det på att klockan går så fruktansvärt fort efter kl 21, så det blir korta nätter. Sen är det svårt att komma upp, men inte heller det är mitt fel. Bildbevis kommer här:

Det blev en biträff igår – utan bi då det mer eller mindre
ösregnade hela kvällen. Blev till att kura inne och prata bi (och en massa
annat) istället. Direkt därifrån åkte jag och handlade lite då det ekat tomt i
kylen i en vecka, och sedan till min moster för att hämta hem lillhönan som
varit där över natten och dessutom fått en resa till Borås djurpark. Lyx!

Stängsel var det. Om jag hittar nån lämplig klädsel för detta denna aprilvädersdag med tjugo grader svalare än i förrgår. I annat fall får det väl nöjas med en vattenrunda i väntan på påfyllnad i bäckar och diken och så kommer det surt efter imorgon istället.

Men vet ni vad jag köpte på Ica igår? Köttfärs! Jag minns
verkligen inte när det hände senast. Förfallet är totalt! Bäst att jag börjar
passa mig…! (Den kanske jag ska steka upp nu och förhala utejobbet även över denna skuren?)

Smidigare lastning än den vi genomförde i fredags får man
allt leta efter! Nytt bete – nä, rätt i slyet! Spåren av förra årets torka ligger där än – komockor som åtta tio månader senare ligger kvar på betesvallarna, icke-bort-regnade…

Släppte av kossor och kalvar och åkte hem för att lasta den
sista gruppen som skulle ut på sommarbete. Även detta gick smidigt och på
hemväg sen så svängde jag inom föräldragården och flyttade dem, rev hagen vid
campingen och satsade på att stängsla klart i hagen dit vi släppt djuren. Och
släpper man djuren först och stängslar sen, får man räkna med sällskap! (Läs: Svans. Fatta ”rädslan” över att de skulle gnaga på mig precis när pulseringen kom från elstängslet. Det brukar göra ont på både dem och mig. Jodå, strömmen var på när jag drog tråd.)

Lördagen bjöd på fotbollscup i grannlänet, så det fick bli
en familjeutflykt och efteråt tog vi en fika på ett trevligt naturreservat på
hemhållet.

Hörde en arrangör prata om nittio anmälda lag, så undra på att det var folk överallt.Blev lördagen lugn utan krav var söndagen dess motsats. Dubbla
kalas. Och jag ska gladeligen säga att jag mer än gärna hade haft femton
femåringar till om jag fått hälften så många åttaåringar. Måtte mina egna ungar
bete sig vettigare när de är borta utan föräldrar. Skattjakten var uppskattad i alla fall. Jag var skitnervös att grävlingen/räven hittat skatten under natten. Hade varit just snyggt!Kvällsmys vs kvällsfys

På måndagen blev det både Bokbuss och eftermiddagsfika hos
di gamle, följt av biträff hos min moster. Vi var lättvaggade den kvällen, sen tvätten var i ordning.

Fördelen med att ”vara sin egen” och själv kunna
styra sin tid, är att man just kan göra lite som man vill. I tisdags la jag en
stund på att titta på djuren, och en stund på att plocka fläderblommor och
sätta en sats. En stor sats…

Strax efter sju i onsdags morse ringde telefonen, jag satt
med den i näven och svarade snabbt; Hade tejpat för båda silohålen och skrivit
meddelande till foderbilen och detta funkade. – Mitt kontrakt på
grovfoderersättade kraftfoder förlängde jag i vintras och nu gick det ut. Ville till att
ta ut det sista alltså. Ganska väluträknat också då det diffade på tre ton. Nu
väntade alltså en leverans på de avslutande sex tonen och min container rymmer
tre. Dags att återuppta ”silorummet” som rymmer sex ton. Men nu när
containern hunnit tömmas ännu en gång ville jag ju inte ha sex ton att ösa från
golvet när jag kunde nöja mig med tre där?! Chauffören var snäll, så han fixade
3+3 ton på två olika ställen. Kramgoa träd.

Djuren precis utanför samhället släpptes ut på vägen och jag
tänkte kanske gå före med spannen och de skulle följa med. Men se, de hittade
gräs i vägkanten så jag fick snällt gå runt dem och putta på. Tänk så smidigt
när grannarna har rejäla staket och grindar man inte är för blyg för att
använda.

Idag nyttjade jag djurrundan till att låta sonens lilla kalv
jobba på nyfikenheten. Var helt säker på att det var kossan som ryckte i
spannen, men det var kalven som bökade. Mycket kul tycker jag, då dessa kalvar
är födda ute, går ute och ska gå ute. Relationer är viktiga.

Sen skulle det ju regna nåt helt galet idag. (Än har jag
inte sett något). Gjorde i alla fall slag i saken och tog itu med något jag
tänk på i åratal – intervjua di gamle om deras liv och även Morfar i synnerhet
om lite runtikring. Jag vet att det skulle gräma mig till döddagar om jag sumpar
dessa chanser. En vänlig själ lånade mig dessutom en diktafon, och jag känner
redan idag hur fantastiskt det känns att faktiskt sitta på denna skatt. Gav mig ut på en Amerika-vandring. Tycker inte det var så längesedan det bara var halvmeterhögt gräs kring torpet där vändplanen slutade. Men tiden går ju.Tjuvakistan har ingen tjuvat minsann.Grunderna består, men det skär i mig när man ser skogsmaskinsspår rätt över gamla husgrunder, här en smedja.

Inte blev det ”sämre” heller när Morfar avslutade
med ”Du är nog den enda som skulle få mig att gå med på nåt sånt här…”
– Kanske är han orolig att jag kommer och kidnappar tillbaka mina snygga tjurar
han förfogar över!

Jag får gå vidare i det snaraste. Fler frågor väcktes. Fler
ämnen att ta upp, och Mormor ska inte tro att hon slipper undan heller.

Trevlig midsommar till Er alla! Lillskrutt har börjat värma upp med huvudbonad. Badbollshatt!

Jag förundras ständigt över hur djuren år efter år hittar ”favoritplatsen”. Alltid samma ställe, oavsett om de varit där tidigare eller ej.

Bara att kavla upp ärmarna och ta itu med livet igen efter
semestern. Däremot bedömde jag inte det som lika mycket panik som
maken att flytta en grupp djur (morgondagens projekt- inte måndagens!) men blev
att mata knott och stängsla.

Inte mycket lönt att försöka slå här.

Tog med mig bilen för att slippa gå så långt, men jag var
helt säker på att det fanns en infart där jag ställt bilen så blev rejält
snopen när det började luta. Fick lägga i 4WD för att komma därifrån sedan.

”Ser ni mig?!”

I tisdags kan vi väl säga att det regnade rätt rejält på
morgonen. Hade dessutom kommit på att sonen kanske skulle ha något på
skolavslutningen som inte omfattade trasiga jeans, så tog en tur till staden. Därifrån
direkt till centralorten för att hämta ut mobilt paket och sedan hem.

En annan kväll än jag tänkt. Var helt inne på akupressur,
men man måste visst bekräfta och inte bara tänka att man gjort det, så blev
till att plöja ner sista fibern hemma i trädgården istället. (En ganska knasig
filmsnutt på detta finns på Instagram, @bondeniskarvhult) Men återigen – du är
själv ansvarig för din lycka, och man har inte roligare än man gör sig. Sällskap så det hette duga i fiberållan! Vilket huvudbry! Sagt i flera år att denna rabatt ska väck då den varken synts eller skötts. Nu är den stora skrymmande busken borta, det syns, och fick det att klia i fingrarna… Det är vi och Gummifabriken, som går i etapper…

”Vad är du för en lite skit?!” Gamla mjölkespannen har rostat sönder totalt i botten, så nu grävdes den ner lite istället. Namnbrickan ska sparas när spannen är väck!Till åska och spöregn var det dags för skolavslutning med
tillhörande tårtkalas. Tycker nog ändå att det gick relativt smidigt till väga,
eller så har jag varit med en gång innan nu och insett lite hur man ska och inte
ska göra. Var nästan smidigare än att ta bilder i kastvindar och hagelskurar.

Ingen motivation till något annat så det slutade med hela
familjen kring köksbordet och Fia med knuff. Icke att förakta!

Under sena eftermiddagen blev det till att pälsa på sig och
åka med sonen på livets första fotbollsmatch, då delar av hans lag var med som
stöttning till årskullen före. Jag kan lova att om någon sagt till mig för en
tio år sedan att jag den tolfte juni skulle stå med regnbyxor, tjocktröja,
jacka, halsduk och önska att jag haft åtminstone vantar också, för att titta på
en FOTBOLLSMATCH hade jag bett dem flyga och fara när jag väl slutat skratta…

Sen hade då posten kommit, med skyddsutrustning. Dags att ta
itu med det där att byta telefon alltså… De drar möe me si! Nog för att det
gick att föra över från gamla till nya luren via det trådlösa nätverket, men
med den till vardags usla hastigheten o nu till regn och åska, började
nedräkningen på en timme och arton minuter, för att – när jag gick och la mig –
stå på drygt fyra och en halv timme.

Att föra över allt är en sak, men alla inloggningar. Alla behörigheter?! Visst
finns BankID och Swish och hela konkarongen, men jag kan ju inte använda det! Och
inte kan jag gå in ”lite snabbt” och motrapportera tjuren jag sålde
på Jordbruksverket, för jodå, se det kräver BankID. En stund i kväll har gått
åt till att reda soppan.

En tur för att trycka ner stängselstolpar gjordes också och
en mindre trevlig upptäckt av en totalt sönderkörd åker. Av fyrhjulingar. Som om inte grisarna vore nog. ”Tack och lov” ingen stor bit men ändå. Jag blir så fruktansvärt arg
och ledsen.

Maken däremot har gått helt i taket. Vi har våra misstankar
om vem som är skyldig, men ord står mot ord. Uppenbart har det inte hjälpt att
ha stängsel i vägen heller för det har fint lyfts ner och hängts tillbaka. Hänsynsfullt.
Man får visst vara glad för det lilla. Spark i arslet och ut och sniffa på tråden, lillskit! Finn ett fel. Frågan är dock var de två sista försvunna var!? Lite rassel med spannen som kom de från skogen och sprang in till de andra! Dags att byta från vinterdäck innan besiktningen imorgon!

För ett antal år sedan gick jag och rev stängsel utanför brukssamhället, när jag fick en fråga av en vandrare: ”Har du nån jobb eller går du bara hemma?!” Jag svarade väl rätt ärligt att jag ”mest är hemikring”. Nu har det hänt igen; Sotaren frågade idag om jag ”bara jobbar lite på landet typ?!” När jag svarade jakade var motfrågan ”Har du några djur eller så då?!” Mm, typ etthundrasjuttio. Nästa sak han sa till mig var ”Hejdå”. Lite udda och fula, men fullt dugliga. Och stenhårt skal! Man måste ju prova. Men jag tror isglassen är smidigare att göra! Här en blandning av apelsin, choklad och vanilj. Inte så snyggt, men gott.

Nu ska jag fått i mig min nattfika och ska krypa ner. Fryser som en gris
och nosen rinner som ett såll.

Ha gott!