När jag skrev sist visste jag inte att jag hade planer på
att stå i Kalmars slottspark och vänta på att bli attackerad med vattenpistol och ha en blöja på huvudet…! Men så blev det. Tur
man inte vet vad som väntar.

Det blev möhippa för augustis brud och en lång dag för mig.
Åkte hemifrån strax innan sju och var hemma strax efter midnatt. Söndagen efter
helgade jag vilodagen och steg knappt upp. ”Sova koja” Kossorna fick beta i ”maskinhallen” och gjorde det med bravur! Träd både knipsades och gränslades, och nässlorna är puts väck!

Vidare har förstaskörden avslutats. 987 balar. Svårt att
säga om det är ett rekordår då jag utökat arealen sedan ”sist”, men
då jag förra året hade ungefär 400 balar, med allmosor och grönfoder, på mer än nuvarande areal, kan det mesta kännas som rekord. (2015 var dock strået vassare när jag kollar journalerna!) Himmelens skön
känsla är det oavsett. I synnerhet som jag räknar en årskonsumtion på tusen balar. Rent
krasst innebär detta att jag inte behöver ta någon andraskörd! Jag kommer göra
det, men just vetskapen om att inte behöva… Sug på den lite. Man får ju planera hur man lägger balarna när man inte kan flytta dem…?!

Jag har en känsla av att något inte gick riktigt enligt plan…

Mor och B var uppe en sväng och dessa tog vi med ut på ny
upptäcktsfärd i vårt intilliggande naturreservat. Jag gillar
”kulturvandringar” och att hitta gamla minnen. Detta ledde i sin tur
att hembygdsboken och Gods & Gårdar rotades fram ut renoveringsgömmorna,
och en helkväll med näsan i dessa.

”Sova bilen!” -Jodå, det gjorde hon, men fråga inte hur hon kunde andas i den positionen! Jag och de andra barnen stod i vinbärsbuskarna och när maken strängat klart försvann jag med pressen. När förste djurvakten Jirka är på vift, fick det bli fjäsk för nästa på jourlistan. Man blir ju inte särskilt nervös när djuren samlas kring den svarta bilen och blå spannen. Inte så noga vem som håller i det då!! Tryggade kan varken jag eller djuren bli. (O den nye jourgubben verkade inte vara så rädd han heller!)

Vi tog en tur till den beryktade Trästaden Eksjö, och
fortsatte med mer utforskning och bergsklättring i Skurugata. Skitskumt fenomen
det där. Men häftigt! Och inte hälften så farligt som att klättra ner från
Örnnästet häromsistens.

Dessutom passerade vi Sävsjö där vi tog oss en fika på ännu
en borgruin, och hämtade ut personligt vatten till bröllopet i augusti. Jag
hade väl kanske tänkt mig plastade flak med flaskor som när man köper i
affären, som hela flak med öl och liknande. Snopet värre att mötas av en
inplastad halvpall! Tack och lov så var flaskorna i alla fall packade i
sexpack, och fyllde lagom botten i bagaget. Bara att slänga på kartongskivorna
över och lasta in vagn och packning innan vi drog vidare. Taskigt att fylla på hösten, men det går fort dit, och ett sånt här helt fantastiskt bollträdsblomster hade prytt vår stora trädgård, garanterat!

Fortsättning följer, men nu ska jag iväg och tigga till mig en bit nybakad kaka på bygden innan det blir för sent!