En ung bondes vardag

Ja, lite lätt motion före sänggående sägs gynna nattsömnen. Och
lika väntat fick jag samtal lite innan åtta på morgonen om att samma tre djur
var ute igen. Var fanns maken då? – Jo, han gick med röjsågen i hagen där
kvigorna skulle vara. Så när jag väl fick tag på honom hade han hunnit få in
djuren innan jag kom ner, och sedan flyttades hela ligan tillbaka från
sjökanten. Aggregatet flyttades från sandkullen till det sura diket igen för
bättre skjuts i utmatningen. Nu är väl fibergrävarna undan för tillfället.

Till min stora lycka hade vi säkert ett femtiotal fjärilar i vårt syrenträd i fredags! Bondebarn på tillväxt…

Fint väder skulle ge drängen i uppgift att hämta jord till
trädgårdens alla ojämnheter, en del väldigt gamla synder och en del sedan
avloppet grävdes om och en del ytlig sten grävdes upp för ett par år sedan. Ska man klippa gräs och ställer upp trästörar mot hönshusväggen ska man se till att de står stadigt och inte kommer i rullning. Bara ett tips! ”Vi spelar kubb!”

Sen var det en sväng i bikuporna. Vilket honungsdrag! Och
för bara en vecka sedan misströstade vi enormt inför honungsskörden. Fanns inte
en gnutt då, och nu krävdes fler skattlådor (där bina samlar sin honung) i flera
av kuporna. Dessutom krävdes mer plats i flera av dem. En förberedande
svärmning kunde hävas då den snart-klara-drottningcellen kunde flyttas över i
svägerskans hittills misslyckade avläggare. Sen skulle en skattlåda tillbaka, varpå
makens slöja sträcktes in och ett bi oturligt nog såg sin chans att sticka. På
läppen. Kan meddela att vår alldeles egna trumpa Trump har förlängt livet på
oss samtliga! Kanske inte på honom då, men oss andra, inkluderat svägerskan. Helt
fantastiskt att han kunde svullna upp på det viset utan att ha ”ont”.
Och det svullnade sakta och länge. OM nu akutallergimedicinerna (de som ligger
snäppet under adrenalin, och som jag tvingade i honom) hjälpte, vet jag med
sanning att jag inte velat se hur han skulle sett ut annars. Ringde 1177 och
fick en beräknad väntetid på 15-20 minuter, där samtalet var avklarat efter 68
minuter och 48 sekunder (…!!) och rådet var att avvakta, men ha väckning en gång
i timmen under natten. (Trodde de på det själva?!) – Bara att konstatera att det finns tre alternativ; 1.
Ring innan du blir sjuk. 2. Tillfriska under väntetiden. 3. Dö medan du väntar
då du inte uppfattade ditt tillstånd som livshotande när du ringde…

Det gick åt mycket papper under middagen – tungan räckte
inte runt läppen, och det var mycket drickaslabb på magen ;P Inte var det lätt
att få till nån nattpuss heller! (Kanske lika mycket för svullnad som för mitt
asgarv när jag närmade mig!) Har kommit på att jag kanske inte sa säga så mycket om lillans lockar… Jag har några som ständigt smiter också… (fast det kanske är hornen!)

Lördagen blev en lugn morgon, sedan kalas för sonens del och jag rullade söder ut för lite mammaledighet. Ledig från att vara mamma = mammaledig.

Hans önskade att bli mammaledig för första gången på snart
elva månader, och jag hängde på. Jösses, det spårade ur innan nån av oss kommit
ur sängen igår så ni kan ju tänka er hur kvällen blev sen!?

Ja, se dessa turister som måste fota allt…;) Det må vara en fin stad, så här trettiofem meter över marken, men jag uppskattar nog minst lika mycket att promenera våra elva höjdmeter ner till sjön om jag vill njuta av vatten!

Nä då, vi var så städade så. Mysbyxorna på. Skip-Boo, Uno,
Yatzy och Ubongo. Godis, chips och snusisar (lakritspiporna fick faktiskt stanna hemma, jag övervägde dock att köpa med. Kanske hade passat bättre då vi båda insåg oss för gamla för att slafsa på en klubba och försöka hålla nån form av samtal igång). För att inte tala om den totalt
usla musik som kopplades in i bluetooth-radion. (Vet inte vad som skrämmer mest
– att man faktiskt lyssnade på skiten för femton tjugo år sedan (nja, inte jag, men våra jämngamla!), eller att minsta
lilla detalj i låt och text fortfarande sitter…?!!!) Inte hade vi nån
fältgrupp att heja på, inga stupfulla klasskamrater att garva åt där vi satt dolda på andravåning med öppna fönster, inget fotbad, ingen ”pissråtta” och ingen
spis att bubbelplasta in. MEN LIKA KUL HADE VI FÖR DET! (Och när vi inte hade så kul tittade vi på filmen på maken med läppen så skrattade vi så tårarna rann igen!)

Hann ju inte ner till stan knappt heller, innan maken taggade ett inlägg på Instagram gällande årets sista kalv – äntligen – och imorse meddelade han glatt att han sett henne dia. Hur mattillgången egentligen var nämnde han inget om!Idag blev det en långfrukost med två sletna småbarnsmammor
som nog behövt sova nån timme till (läs: några dagar!), innan en sväng på köpcenter för BH-jakt och
lunch. Blev en dyr helg, då jag även gjort slag i saken och beställt en ny
mobil nu när jag haft många tillfällen att klämma och känna på olika varianter i
många olika butiker. Fördel/nackdel att inga butiker har något hemma nu för
tiden, så blir ju beställningsvara oavsett. Jag har en modell, ett ordernummer
från nätet och en ännu mer ekande plånbok.

Väl hemma blev det middag med familjen innan pojkarna stack
på fotboll och flickorna satt hemma och spelade spel före nattning.

Maken är på pysselrunda och det börjar närma sig läggdags.
Rivstartar igång veckan med sommarfest på dagis, akupressurbehandling på
tisdag, skolavslutning på onsdag, sotning torsdag. Fotbollscup på lördag
någonstans och på söndag har vi lovat barnen deras något jätteförsenade
barnkalas. Kravet var att rummen skulle vara klara innan det blev kalas, och
tyvärr har kidsen inte lyckats glömma detta…”Tött. Sova vang!”

Ha en bra vecka!

God natt

Fixat ännu en matarledning med illaluktande elkablar, donterade från Mors B och vår gamla vattenledning från brunnen som ytterskal. Det finns ju tillfällen man undrar varför byxorna är slitna i rumpan. Kan det vara för att en 0-18-hög används som rutschkana?!

Idag låg tankarna på en relativt lugn dag med umgänge. Tanke
vs verklighet? – Umgänge blev det. Mellan varven, typ.

Maken skulle åka på Skogs-Elmia imorgon. Detta blev plötsligt
idag då det passade kamratens liv bättre denna gång.

Istället skulle det själv bli försäljning av tjur,
rängvältring och stenplock av det sista sådda och sedan massor med tid över
till Mor och B.

Nåväl. Det började ju bra med avklarad lagård i god tid och
sedan årets första långfrukost ute. Däremot kom tjurhämtaren för tidigt.
(”Tog bara tre kvart att köra ju!”), så han fick kaffe medan vi
andra avslutade frukosten. Sen var det bara att lasta då. Bara. Inga större
problem att få på tjuren ett halsband, sen kom vi ju till den lilla detaljen
som innebär att lyfta fötterna. Jag hoppas tjurplutt är lika stadig när han kommer ut på nästa ställe.

Telefonen ringde och jag ignorerade. Telefonen ringde igen
och jag kände mig nödgad att svara;

Släppte fem kvigor långt bort i fredags. I söndags hade en
av dessa gått ut och i måndags var hon puts väck. Nu roade hon sig tydligen med
att locka ut grannens djur, tyvärr med lyckat resultat…

Drängen ryckte in och lastade tjur – band repet i frontlastaren
och släpade ut tjuren. Traktorn vägde tyngre än vi! Och sedan upp med fler
grindar på vår kärra och iväg.

Gick väl relativt smidigt att lasta upp den där hoppetossan
till älg, för hemfärd och intag. Väl hemma gick hon också relativt smidigt in i
vågburen. Vad jag sen inte räknade med var att hon skulle ta ett jämfotaskutt
och försöka vrida sig runt, när jag stod och höll på att ta på henne ett
halsband. Med andra ord kom min handled flygandes (med tillhörande arm och hand
förstås!) tills det tog tvärstopp i burens galler, och kossans huvud i andra
delen av leden. Gick bra, men för första gången på tio månader vet jag precis
varför jag har ont i handleden. Skön vetskap bara det, ironiskt nog;
Har gått med allt möjligt från skenor, sjukgymnast och arbetsterapi till tjurighet under månader, och det som hjälpt bäst är tipset jag fick för en månad sedan om att tejpa handlederna. Efter några veckor med det försvann i stort sett alla symptom på tennis/golfarmbåge också. Vänsterhanden har inte varit go. Utan tejp har det gått några timmar innan det börjat pulsera. Kruxet har varit att nu när det blivit varmt har klistret typ smält vilket gett upphov till väldig klåda och narighet. Igår var första gången på veckor jag klarat att lossa tejpen (med några dagars intervall) utan att lipa efter en stund, men det kostade att bära fångstgrindar idag… Men tillbaka till lagården: Allt höll i mig och kvigan står nu bunden i väntan på bättre tider. Tror jag ska skriva en
skylt och sätta upp över henne ”Här växer framtidens köttfärs”, för
det är banne mig dit hon siktar. Om inte annat börjar köttlagret i frysen lämpligt nog krympa… Flyktvägen relativt strypt när kärrans dörrar öppnas.

Oavsett blev det dags för lunch där, och ungefär samtidigt
som maken kom hem dök även Mor och B upp.

En liten stunds prat innan det blev fika och sedan bort med
B, maken och sonen för att ta itu med den där välten och stenen. Fyra rågade
skopor samlade de ihop, gubbsen. Och Mor fick snällt fixa den där kvällsmaten
jag antar hon hoppats bli bjuden på, påhejad av två småflickor.

Kvällsmat i magen och barnen i säng så rullade de iväg mot
di gamle och ”pensionatet” och vi andra insåg att ingen av oss gjort
undan lagården i eftermiddags. Jaja, fem timmar hit eller dit… Och nu lagom
tills nattfikan var klar kom ett larm om tre djur på vift på andra gården, så
bara att åka och samla ihop dem. Och koppla i strömmen i tråden även på
sjösidan…

Man är bonde om man någon gång jagat
kvigor i pyjamas, heter det ju som bekant. Pyjamasbyxor och pösig tröja får
duga. Skulle jag jaga kvigor i min pyjamas skulle folk nog prata minst lika
mycket som när jag övervägt burka mot toppless-jobb för att undvika
bonnabrännan. (Fast det går ett rykte på bygden om en man som jagade får spritt
naken i gummistövlar en morgon… Hur sant det är har jag aldrig analyserat.) Tog en tur i det brandhärjade området en dag då jag hade vägarna förbi. Målet var ju att hålla det på ”rätt” sida vägen. Det är inte många meters marginal kan jag meddela. Där och då var det bara full action och adrenalin. Nu är det stort, skrämmande, märkligt rent och vackert på något sätt.

God natt till ugglornas hoanden, jisses vad vi verkar ha
ugglor här nu för tiden!

Finns visst många sätt att lägga ägg på…!Efter förra sommaren blir man lika chockad som bubblande glad över att det finns vatten i bäcken till korna! Tänk vad mycket arbete och i synnerhet tid man sparar på rinnande skogsvatten!– Har du några djur till mig?
– Hej Morfar. Självklart har jag djur. Du ska få fyra slaktkor med kalvar. Kanske i mesta laget, men ni har bete så länge ni har, så får vi ta ställning till det då.
(Jaha, ännu en ko som placerat sig på listan… Fem plus fem hos Morfar är inte ens att tänka på…)
-Jo, eh, Hej Morfar. Jag har gjort om planeringen lite, för tio djur hos er blir väl häftigt, och fyra småkvigor i hela campingbyn kommer aldrig räcka till! Så jag byter plats och du får fyra ettåringar istället.
(Fast egentligen har jag väldigt trångt i boxarna hos tjurarna. Jag hade ju egentligen verkligen behövt lätta på trycket för att slippa en liten ”pelle-tjur” som aldrig riktigt kommer åt maten…)
– Hej Morfar! Nu kommer jag med djur till dig. Jag gjorde om lite till, så du får fem tjurar!
Jag gick för att leta reda på djuren, och de gick för att leta reda på mig. Precis djur i min smak som kommer mig till mötes sen vi lokaliserat varandra! Och Party fick snabbt en beundrarliga!
Lördagskvällar kan man tillbringa på olika sätt. Jag campade med röjsågen en stund. Har stor trädgård och stor lagårdsplan… Men länge velade jag för om bina krupit ner och lagt sig. Våga eller inte våga!? Till sist våga, kom framför första kupan, och bensinen tog slut! Då klockan var kvart i elva på kvällen såg jag det som ett tecken på att ta just kvällen.Efter röstning till EU-valet blev det välbehövlig årlig städning av grovfarstun. Behöver jag nämna hur väldigt mycket trevligare det är att gå in där nu?
Ja, och så hade barnen tutat i grannarna på gården att det skulle vara invigning av de ”nya” rummen, så för att få en anledning till att äntligen få visa upp sina rum, hade de tre barnen bjudit in dem. Men, de fick själva fixa tårta och bjuda oss på! Och vid ”avfärd” passade sonen på att prova drängens ytterkläder. Nog för att pajken är stor för sin ålder, men än har han lite att växa i!Kampen mot betesdjuren fortsätter. Kalvarna som föddes inne vägdes innan de släpptes ut. Kanske är kul till hösten, men man kanske också behöver vara lite mer seriös och inte snitta vikten rakt av?!Nädå, men buren råkar även vara en bra förvaring för småkalvarna när lagårdsdörrarna öppnas och kärran ska intill, och just dessa fyra små fick ju plats! Och lagården börjar vara ganska lättarbetad. Nu återstår två kor med kalvar. En på utsidan och en på insidan i alldeles för tryggt förvar. Denna årets sista kalvare verkar knipa rejält bara för att jag inte vågar köra henne så nära inpå kalvningen… Den minsta i familjen börjar vara i en ”med-ålder”. Så fort man ska göra något ska hon ”med”. Om det handlar om att stängsla, ösa pellets till tjurarna eller fixa i hemmet så nog är hon ”med”. Bara att lyfta på hatten så länge det varar!(Lite egna idéer har hon också!)”Fast tråden!” (Självklart var det ström i)

För den som undrar varför betesdjur, kan jag meddela att det för nio-tio år sedan var tät lövskog här i sjökanten. Utan betande djur kommer sly och buskar direkt efter avverkning. Men inte med djuren.

Precis som på föräldragården på bilden nedan, där restaurering av betesmark pågår. Jag är partisk, men Länsstyrelsen kan inte komma och klaga precis!Dåligt med honung ännu. Teorin är att det blev varmt för tidigt i våras innan bina hunnit få upp sin sommarstab, när maskrosor och körsbär blommade som mest. och lagom tills samhället ”exploderade” var det så kallt att alla satt inne i kupan och käkade upp den honung som hittats. Men lite glittrar det, så visst finns det hopp nu lagom tills hallonen ska börja blomma. Och jordgubbarna. (Det vita på ramen innebär ”klar” honung med exakt rätt vattenhalt. När hela ramen är vit på två sidor, är den redo för skörd.)Hon ser ju onekligen rätt nöjd ut, där hon visar vattnet i kärran. Efter vattenkrig med fodrade gummistövlar på! Efter en dag med kokning av årets rabarber och jordgubbar (från frysen) och syltkok på resterna i saftsilen (med en gnutta citron), tänkte jag göra nåt så ovanligt som att gå ner till sjön utan mobil. Vände dock snabbt när jag såg att korna var ”framme” och gick in och hämtade den.Finns det något stadigare än en ko-stig? Dra in svansen, den sticker ut! Du är för tjock Mamma Mu! – Mu, Kråkan, det är trädet som är för smalt:) Rejäla skott på barrträden i år! Och farliga väl att aspfrö inte gror med tanke på hur vitt det var på mark och i luften för några veckor sedan! Sista kvigorna ute. Vilken oerhörd lyx att kunna åka och tulla på sina egna stolpar som en vänlig själ samlat ihop inför rensning av diken! Några stolpars marginal fick jag också, och lite eld i baken sen luften blev väldigt orolig och molnen tornade upp sig. (Men det blåste till andra breddgrader)Och vilken ångest jag haft sedan; Första flytten av kalvar – dessutom över belagd väg. Varför hade jag det? De gick hur smidigt som helst nästan helt utan tvekan! Inte ens en bil behövde komma.Vår maffiga rhododendron i snart maxad blom. Ungarna försvinner ju där nere i hörnet! Skalkar och torra brödskivor gick nu nästa öde till mötes – ströbrödsödet. Så är cirkeln sluten och redo för nya bak. Det är med väldigt blandade känslor jag ser mina åkrar och beten grävas upp för fiber. Det är ju nu, men där de var för några veckor sedan har ju hunnit läka ihop då gräset tagit fart nu det sista. Väldigt trevliga grävare, och väldigt försiktiga. Sen är det ju inte heller deras fel att jag råkar bruka i stort sett all mark i de tre byar de nu gräver upp. ”Nu har det regnat, böndernas kris är över!” – I helvete heller!

Jag är inte den vassaste kniven i lådan, och det har jag kommit undan med många gånger. Men jag fattar inte hur man kan boka ett bröllop i slutet av sommaren, med förmaning om att man inte får ”fixa bonnabränna”… Snacka om utmaning alltså. Men som dagens färg. Benen lyser bländvita, och armarna har fått några nyanser jord som komplement. En del går bort i duschen, en del stannar. Är detta ”bonnabränna” då?!Idag har jag sått det sista. Passade på att tömma såmaskinen på en del av de större skadorna fibergrävarna åsamkat, innan det var dags att slänga i sig mat och ge sig av på möte med föräldraföreningen inför skolavslutningen. Ljum sommarkväll, lagom avstånd och ensamfärd – moppe. Gött att kopplingen lossnat från sin låsning också nu efter några turer. Trevlig långhelg alla! Vad hittar ni på förresten, nu när jag latat ihop härifrån och ni läsare plötsligt fått massa tid över? Konditionstränar på annat håll än liggandes i soffan?!Man vet ju när man hittat en riktigt kompis

God natt

Någon som kommer ihåg det klassiska matteuppgiften ”Snigeln i brunnen”? En snigel ramlar ner i en ”XX” antal meter djup brunn. Varje dag orkar den klättra två meter upp men varje natt glider den en meter neråt under vila. Hur många dagar tills den är uppe igen? That’s me!

Före:Efter:Och så lillskrutts rum. Med Garderob!!:

Återstår bara resten nu då… Får väl planera in en städning ”en regnig dag” och gå vidare framåt hösten…:Det är längesedan jag var här nu. Blogg brukar innebära
överföring av bilder från telefon till dator. Jag hade nu 560 bilder o 47
filmer… Och så började tekniken strula. Måste verkligen överväga att byta
till en telefon som både tar och håller laddning! Och överföringssladden. Som det
är nu får man snurra sladden ett visst antal varv och sticka in kontakten i
rätt vinkel. Nåde om det kommer en avi sedan så den skurrar till, om jag glömt
ändra. Då tappar den kontakten. Behöver dessutom ladda den fullt minst två gånger om
dagen om jag tänker mig använda den… Synd att telefoner är så förgjordat dyra
bara. Jag har liksom inte råd med en ny. Och jag har inte råd att ha en
halvdan… Knepig ekvation.

Förutom tekniken var gårdagen en uddadag där det mesta
faktiskt klaffade. Lagård klar när maskinstation kom för att köra ut
fastgödseln. Hade inte tänk göra det förrän till hösten, men brunnen börjar
sina och ser det bättre att sprida fastgödseln på den ännu inte sådda marken,
än att tro att den gör nytta på gräset som äntligen börjat växa nu.

När han hade kört sista lasset och precis skulle ut från
åkern, rullade slaktbilen förbi och in på gården. Tretton kor och kvigor på
slakt och vi pratade minst lika länge som det tog att lasta. På tjugo minuter
hade han försvunnit igen, och det var lagom för mig att rädda drängen där han
stod med en gräsklippare på sock. När jag ändå var där och han hade tagit
traktorn, stängslade jag och flyttade djuren. Misstänkt smidig
årets-första-flyttning då endast en av sex kalvar tvekade en halv sekund innan
han slängde sig genom öppningen.

Började känna mig konstigt matt, och insåg att jag åt frukost
med sonen vid sju, och nu var klockan närmre tre… Visste att det var något
jag glömt…

Lagom tills middagen kokat upp på spisen brakade ovädret
lös. Inte jättemycket regn, med tanke på att de några mil härifrån fick en bra
bit över hundra millimeter, och dess grannby 1,5… En dunderknall och blixt så
försvann strömmen, så blev till att veva igång vedspisen för att koka klart
innan fotbollsträningen, vilken blev inställd på grund av åska.

Sedan sist då?:

Lillhönan har fått flytta in i sitt rum. Det är lika
ofärdigt som sist, men hon är på plats. Halva vårbruket är klart, ju senare man
sår ju fortare börjar det växa, så den andra halvan får vänta till ork, lust
och väder tillåter. Djur har börjat köras ut. Lång väg kvar, men lagården ekar
med endast sju kor och åtta kalvar på plats. Har prioriterat innedjuren då det
är de som både tar kraft och tid att sköta. Har en vision om att i stort sett
tömma ute i helgen och i synnerhet få ut tjurarna om jag tänker mig några
kalvar nästa år.

Fiber är grävt i byn så nu återstår ”bara”
sträckningen genom trädgården till vårt hus, och samma visa på andra gården.

Har man inget annat att göra så kan man ju sitta och vingla på en traktorhuv och försöka trä igenom en grov hydraulslang när aortan i frontlastarsystemet gått av i en koppling. Tur man har bra kontakter med skogsmaskinsfirmor i tassamarkerna för snabb service och trevligt bemötande! ”Var tacksam över att ha skor att kliva över när du kommer hem – det tyder på att någon är där och väntar på dig” -Jag lever hårt på den devisen, intalar jag mig…Fergusontröska.
Det är ju lite spännande att inventera ibland, eller hur Hans? Pedagogiskt ätande på dagis… Ny pump på gödseltunnan på plats. Och nya rör till kraftöverföringsaxeln – TVÅ gånger då det ena rök av på mitten efter några lass. Jäkligt mysko…

Miss i äggproduktionen. Men faktiskt så fanns det en liten, liten gula i det! Betesplanering och släktträdsritning. En förbannelse att behålla tjurarna för länge och sedan hålla koll på döttrarna… Och detta från någon som fortfarande är smått lyrisk över att hon klarade av att rapportera ut tretton djur till slakt OCH in fyra kalvar utan att det slog totalt knut på systemet… Klövverkning på några gamla kor före utsläpp. Även mjölkisarna fick en dos, och tur var nog det… Lillhönan fick köra sitt livs första bal till korna, och som tack blev hon själv uppäten!

Förra helgen var jag också iväg. På bröllopsplanering! Fått
den äran att vara tärna när en vän från gymnasiet gifter sig i sommar. Och ännu
en gång undrar jag vad ”vanligt folk” pratar om när träffas eller
hörs av. Handen upp alla som inleder med ”Hur har det gått med din diarré?”
(Troligen och förhoppningsvis gällande kalvarna då alltså!) Eller där vi satt
runt bordet och pratade bröllopsminnen ”Jag var aldrig nervös när vi gifte
oss, för hade han sagt nej hade han haft en fly förbannad pappa med en
drilling!” ”Han sköt sitt första vildsvin nu, och ska göra bogmontage
av den. Jag tycker han ska hänga den över sin säng så det är det första han ser
när han vaknar, en gris som stirrar ner på honom!”

Ja, som sagt. Vi har alla våra blandningar i gästrummen;P Sovplats för natten, i flygeln. Snackar vi pollen i sjön eller vad?! Gissa om det var glädjande att kunna skicka meddelandet att Abbe återuppstått efter tre månaders bortavaro! Ett hungrigt gäng. En morgontrött tjej som inte ville åka till dagis. Ni minns vad jag sa om ynkliga kalvar. Det är ju lite skillnad på dem när det skiljer några veckor… I veckan släppte jag ut årets största kalv. Ökat 113 kilo sedan födseln sista februari. Uslingen missade sedvanligt stålhättan när han trampade på mig så har blåmärken på foten som skaver fint i skor. Slaktkvigan ställde sig på stålhättan sen stod vi där både hon och jag.Alltid redo!Jag började bli lite bekymrad då jag tyckte korna smalnade av nu det sista inne, när kalvarna drar massa mjölk också… Tror inte det var så farligt… Jag kanske är gammalmodig, men jag har för det mesta hört talas om polisschäfer… Har man inget bättre för sig kan man ju alltid ta en slang på promenad en sen kväll! Är det nu man ska börja nynna på ”Min dingeling”?

I fredags firade vi vår femte bröllopsdag genom att åka
iväg. MEN FÖRST: Tog in slaktdjuren i torsdags eftermiddag för att ha dem
lättillgängliga om/när bilen skulle komma. Haft en skum ko som jag trott kalvat
omärkt i februari, då jag såg tecken på det men ändå inte hittat någon kalv
trots åtskilligt letande. Min tanke har varit att hon kalvat något dödfött så
har räven eller skogskatten tagit hand om det. Har väntat på brunst i tre
månader, men inte sett några tecken på det. Ringde semintanten som välvilligt
skulle komma fredag morgon och bara dubbelkolla, så jag kunde få rätt känsla i
magen. (Skulle man, medvetet eller ej, skicka en ko som är ”för nära”
att kalva kan man i stort sett räkna med att alla tänkbara myndigheter skulle
börja granska verksamheten under lupp och få tillbringa några dagar i
rättssalen. – Japp, hårda pix, så kanske billigt att ta ut en från semin och
göra en dräktighetsundersökning då)

Ja, just det. Min tanke var när hon kom klockan nio att hon
konstaterar att kossan är tom, åker på tio minuter så vi kunde packa i bilen
och vara iväg kring tio som vi tänkt (och räknat med elva, vis av
erfarenhet…).

Det ingick inte alls att hon skulle bli tyst, bekymrad och
vackla i sin tro (det gör hon aldrig!) Istället för min lilla plan blev det att
jaga slakteriveterinär, distriktsveterinär och slaktbilsplanerare. SEN lite
före tolv, kunde vi åka iväg med en ultraljudstid på måndag förmiddag.

Mot Kolmården, med stopp på Brahehus, Bergs slussar och
Cloetta-outleten i Ljungsbro, när vi ändå var på hållet liksom. Tillbringade
hela lördagen och hela söndagen i parken. Lagom tills vi krupit ihop i soffan
på lördagen öppnade himlen sig och på morgonen stod det mesta under vatten. Och
regnet mötte vi på hemvägen i höjd med länsgränsen, inte en droppe fick vi på
oss!

”Å herregud, så pinsamt” utbrast sonen. Så bodde vi på Trollhöjden också! Direkt utanför stugan vaktade en viking, eller tomten, som den minsta sa.The most important thing to remember, is COWS! VILL HA!!! Jag känner de såriga bröstvårtorna…Jag blev sjukt fascinerad av delfinshowen. Alla delade dock inte det intresset.Såna fransar och såna lockar<3
Jirka lät hälsa att han inte behövde nåt gym efter lagården,
fattar inte vad han menar riktigt, men så trygg och tacksam över att kunna
lämna över rodret till honom. Inte ens han hade lyckats skrämma fart på
kalvarna (”en elpistol hade ju inte suttit helt fel”….) Hade dock
hunnit få ut så han bara hade tretton kalvar att tampas med, istället för
trettio.

Hur gick det med kossan i måndags då? Jo, inget ska ju följa regelboken här, men en kalv kan dö i magen, inte stötas ut och ruttna där inne i livmodern. I annat fall kan kroppen ta hand om det själv på ett annat vis och mumifiera kalven, då kallas det stenfoster. I detta fallet verkar det hänt lite av båda, eller så dog kalven som nästan färdig, och då kan det tydligen ta månader innan mumifieringen är helt klar där inne. Låter skitäckligt, men men. Fick ett intyg i alla fall på att kossan var frisk och fin, efter åtskilliga konsultationer, så hon klev på lastbilen igår. Är man nyss utsläppt och inte fattat det där med eltråd, får man snällt ligga tills någon kommer och trasslar upp benen ur stenhålorna i muren. Förra veckan kom jag på två hönor med att picka sönder ägg. Båda fick flyga till de sällan jaktmarkerna och det var en drös ägg att ta hand om efter hemkomsten! Haveri i utgödslingen, då kan man tala om att sätta sig i skiten på riktigt för att fixa det. Och en flugodling mindre! Före ovädret igår.Detta har tagit massor av min stängseltid, så nu får jag allt lägga i räserväxeln!
Ha det bra.
(Och tycker nån att det dröjer för länge här kan ni alltid snoka på @bondeniskarvhult på instagram. Där går det snabbare att uppdatera!)

Svärmors kaktus har efter tre år i vår ägo bestämt sig för att börja blomma! Pizzaflickor
Vårtecken!Vår påskakärring kom hem, precis lagom tills att det kläcktes några kycklingar! Några ja, typ trettiosju stycken… Min moster kom och hämtade tio, så fick de plats i alla fall.Något som jag frågar mig väldigt ofta är hur folk utan traktor gör?! Här rensas andravåningen från spillgips. Och nog att det är en delstädning, men likväl en städning närmre ”klart”. På era platser, färdiga… Sista kalven ute för året. Som sagt, är den ynklig och sjuk, eller bara ynklig och ny!? Gjorde mig skuldfri på ett arrende. Inte varje år det händer, men då får det snällt bakas in i nästa års avgift som standard… Efter frukost. Ganska roligt på nåt vis, när det blev dubbelhandling till föräldraföreningens årsmöte, och jag behöll kaffemjölken hemma. ”Vad är det för nåt?” undrade femåringen och pekade på paketet. Men titta! Några droppar regn. Alltså finns det hopp?! Efter onsdagens bravader i annan rote blev det dags att baxa tillbaka och på röret till gödselbrunnens utlopp. Inte hade jag något för det då pumpen rasade nästan direkt. Ojsan hoppsan! Tredje gången gillt! Mitt första tvillingpar 2015 låg båda döda. Mitt andra 2018 klarade en sig, och tredje nu 2019 levde/lever båda! Småskitar på 35 respektive 38 kilo, men det gör inte mig något så länge de är pigga. En timme senare kom nästa kalv. Tvillingarna hade lite svårt med balansen, så efter nattade barn fick de tu en hjälpande hand. En ko precis i min smak – oerhört angelägen om sina små, och precis lika mycket oberörd över att jag var där och grejade både med henne och bebisarna.

Ohps, handen fastnade från andra sidan, men inte fick lillkvigan något för det. Denna gång blev det SOS och faktiskt (!) en herefordtjur som kommer att heta 7128, precis som min andra herefordtjur i livet hette. Han som tragisk hängde sig i en trädklyka i hagen på Lucia för ett par år sedan… Bättre lycka nu.”Sätt dig i stolen om du ska äta!” – Visst gjorde hon som vi sa… Möttes av en pepparkaksgubbe med hatt, napp och klackskor på väg till hönorna efter avslutad morgonlagård. En pepparkaksfigur med väldiga lockar efter att ha fått några droppar regn på sig. ”Precis som du i den åldern”, sa Mor. (Men jag hade med hår vid ganska exakt samma ålder!)Samma lilla gubbe/gumma spenderade natten till måndag under soffbordet (oklart varför) kokande het i feber. Måndag och tisdag spenderade hon därför hemma under livets första VAB – lite häftigt med tanke på tjugosex månaders ålder och åtta av dem på dagis.Kanske har mina barn fått något av mig i alla fall. Ryktas om att jag också satt mycket och gärna i vagn. (Lat redan då!) Ett dygn senare:”Mamma öga!” Två bitar gödslade och klara, så bara att så då. Drängen körde snabbt ikapp med välten, men känn ingen stress, för all del. Återstår gödsel på resterande två åkrar före sådd.”Kom som du är” är ju en klassiker. Jag gjorde precis så och nyttjade direktlinjen mellan åkern och Valborgsfirandet.

För några veckor sedan nämnde jag något om 2018-baksmälla. Har
insett att det på sistone varit fler och fler jävliga dagar. De svarta dagarna börjar vara fler än de ljusa. Jag är så trött.
Jag är så less. Jag orkar inte mer. Och Jag Vill Inte Mer!

Den enda önskan jag har, är att få sätta allt på paus. Bryta
upp från precis allt, inkluderat bostad och familj, och få börja om någon
annanstans. Sen om ett år eller två, kunde jag få göra en utvärdering. Se om
”gräset faktiskt var grönare på andra sidan” eller om jag vill
tillbaka till mitt gamla liv och i så fall få återgå. Få prova att ha ett liv i frihet. Med lön.

Jag är så gudarstrött på att vara bunden. Ett helsike att ta
hem folk då allt inne alltid är sjukt eftersatt. Minst lika jobbigt att låta
sig bjudas bort, av två skäl. 1: Det måste klaffa och bli klart i tid. 2: Det
tar en massa tid från det vi verkligen måste få gjort hemma. (Och jo, jag vet hur viktigt det är att umgås och vara ledig och bla bla bla…)

Senast i söndags var vi iväg. Ett gäng från samma släkt som
varit i USA vid olika tillfällen och träffat den gemensamma släkten. Erfarenheter,
minnen och bilder visades upp, tills vi mitt i var tvungna att bryta upp för
lagård, men även fotbollsträning för sonen.

Jag är så trött på att aldrig kunna göra en spontan tripp
utan tidspress. Tji på att vara väderberoende. Så less på att bokstavligt talat
slita livet ur mig utan att få ett jota för det. För att varje månad gå in på
banken med ångest som börjar byggas upp kring den förste varje månad, för att
eskalera framemot de sista dagarna då det blivit oundvikligt. Pengar bara rasar
ut och inte ett skit in. En hopplöshetskänsla av att inte kunna bidra till
hushållskassan, då jag under de senaste fyra åren jobbat helt utan lön. Till
vad nytta?!

Så inihelvetes trött på att ingenting någonsin funkar. Allt
strular och tar massor av tid, gärna också pengar som inte finns.

Jag går runt och kokar. Skakar. Skuldkänslor för att inte
bara vi, utan även några andra sitter och vippar på en kant, för att VI ska ha
det så bra så möjligt. Känslan av skuld och otacksamhet. Skuld över att inte
har orken och viljan/motivationen att göra något. Skam över att maken tar på
sig ”mitt” ansvar också, så att det han vill/borde göra hamnar i
skymundan vilket leder till gnissel från flera håll. Kunde lipat om det bara
inte tagit så mycket energi. Energi som jag behöver till annat. En vilja av att
slå sönder något – med vetskap om att det lär krävas städning och troligen
reparation. Känslan av att bara vilja spy rakt ut – och likväl där skulle detta
mest kräva merjobb utan lättnadskänsla.

Jävla förnuft!

Lägg där till en femåring som gått direkt på en överjävlig
sexårstrots, med ljugande fler gånger på en dag än vad jag blinkar, ständigt
tjafs tre syskon emellan och ett flickrum som inte blir klart på grund av
tidsbrist och orkeslöshet. Femåringen är för tillfället förpassad ut till
lekstugan – det är totalt ohållbart att ha flickorna i samma rum. Ett flickrum
som skulle och borde vara/varit klart om bara… Har jag nämnt något om
trötthet, tidsbrist och skuld?!

Men likväl som en vän och kollega sa; ”Imorgon är du
ihoplappad igen…” Jodå. Plötsligt gick det smidigt att koppla såmaskinen
och lasta utsäde. Wow liksom. Ännu en kalv såg dagens ljus och hälften av
snedtaket i dotterns rum tapetserades en sen kväll (förvisso på bekostnad av sömnen vilket det sotats för i några dagar). Kanske finns det något hopp
någonstans i alla fall… Kanske… Kanske… Internet har till och med funkat idag! Kanske är det den lite lägre himlen som inte släpper iväg vågorna så högt som gjort det!? Har gått på tio sekunder per bild ungefär, mot den vardagliga minuten! I’m in chock! Vårt ruttna liv i en bild: Kaos, rörigt, snett, vint. Mycket påbörjat. Mycket på gång. Inget avslut i sikte…

———————————————————————————–

Idag kom en annan modell till morgonsamlingen utanför lagården!En full hand kvar! Nästan måttanpassat för en Emmaljunga… När väl jag kommit i säljar-fasen, har maken fastnat i spara-fasen. Tro’t eller ej, men det händer att jag ger mig (den ryker när han minst anar och sen tar det nåt år innan det upptäcks…) Men kan nån förstå känslan, av att i två års tid varit utan förvaring pga ombyggnation och renovering, ha haft vinterkläderna i kartonger/kassar jämte soffan, och nu plötsligt kan man bli av med det!?Nästa generations biodlare<3 Vi har galna bin! Dubbla avläggare gjorda idag, endast för att få plats i kuporna för de yngel som ska bygga upp sommarsamhället. Det är typ ny det brukar talas om att man ska vara nöjd med två handflator yngel, inte tio dubbelsidiga ramar! Lite långt mellan ramarna plötsligt. Bina fixade det tillfälligt med en bro?! Fick besök från sta’en idag. Eld och lågor för att få träffa djur och dessutom mata dem! Smygreklam?!

God natt

När jag fått ut kalvarna någorlunda rätt igår stod jag och
pratade med drängen, i sedvanlig ordning, under de minuter lugnet lägger sig
innan de första kalvarna börjar förflytta sig och trigga tjurarna till att
skrika efter mat.

Berättade för drängen att jag är sjukt provocerad. Nåt
oerhört provocerad. Av alla som dyrkar det ”fantastiska vädret vi
har”. Det stör mig något oerhört att gemene man inte ser längre än precis
dit nästippen slutar. Vad är det folk inte fattar?!

Nog för att jag både är partisk OCH bonde, men hallå?! Var
är vattnet? Vädret är inte fantastiskt längre. Helt underbart några dagar, men
that’s it.

Sjöarna sjunker i rasande fart, långt innan de hunnit upp i
normalstånd. Åarna sinar och våra bäckar torkar ut. Det pratas om
bevattningsförbud och är beslutat om eldningsförbud i hela länet. I APRIL!!!!!!
Detta är saker som ska ske i skiftet juli, augusti! (Till råga på allt var det en diskussion på radio huruvida allt detta släckvatten från sjöar påverkar grundvattennivån. – Säkert mycket bättre att pumpa det från en brunn så det inte påverkar vattenspegeln i sjöarna, eller vad?!)

Vinden ska vi inte snacka om. Som om inte torkan i sig är
ett hot mot mänskligheten, så ska även vinden skallra i takpannorna. Torka ut
ännu mer, och skicka sjok av sand och grus på en så fort man sticker ut näsan.

Tröttnade, så efter avslutat pass bestämde jag mig för en
långfrukost (med kompletterande blogg efter helgen) och sedan en slipning och
slutspackling av dotterns rum.

Hade precis kommit in när jag fick sms från maken om att det
brann mellan samhället och kyrkbyn. Satte mig i bilen direkt för att
lokalisera, och hann få en riktlinje av en brandbil på avstånd. Vände efter en
stund och mötte ännu en röd lastbil, så stannade honom och frågade om de
behövde mig.

Långfrukost?! Blev en tallrik yoggi med müsli på stående fot
innan slangen från gödselbrunnen drogs loss och slängdes i sjön.

Upp i skogen, kontaktade boende där och blev snabbt
nervinkad på en skogsväg. Branden som varit fint inringad mellan tre sjöar
skuttade iväg och gick i rasande fart i stormen, upp mot byn och husen. Riktiga ”tassamarker”, noll mobiltäckning mestadels och stora ytor otillgängliga. Till höger om mig, och rakt framför mig…Så kom de stora pojkarna…(och då var detta ändå den lille…:Men alla körningar efter vatten i sjön påverkade den, så vips var där en traktorgrävare, och två bil och släp med grovt grus för att få till en bra, stabil plan att stå påFyllde
tunnan på nytt när maken ringde och meddelade om brand på ”våra”
marker i utkanten av brukssamhället. Precis där skogsbacken upp till oss
börjar. Ett par kilometer skog, brant stigning och kraftig ostvind innebär
gården hemma nästa. Evakueringsplan för lagården?! Jo, det har man ju om lagården
börjar brinna, men om det brinner utanför?!

Sorry, måste tänka på mitt. Iväg hemåt genom skogen, var
halvvägs till kyrkbyn när maken ringde igen. Under kontroll. Styrka från ett
samhälle ungefär en timme bort, tur i oturen inkallad till skogsbranden och
fick omdirigeras strax innan kyrkbyn, en halvmil bort. Hade de fått utgå från
sin station vid larm, hade det hunnit gå fruktansvärt illa. Där också. Tackar
gudar, öde, slump och allt annat att de kom så fort!

Svedd lagårdsdörr. Märkligt att det gamla höböset innanför klarade sig. Slangarna låg fint när jag tittade vid lunchtid, så faran var blåst över och nästan ett dygns bevakning likaså.

Tillbaka uppe i byn där branden rasade. Körde tillbaka ner
på skogsvägen där jag insåg att min vändplats stod i lågor, så backa tillbaka
mot grushålan och vända runt där. Precis fått igång pumpen när det ringde
”ta dig därifrån fort som fan och kör bort till huset längst bort, elden
är på väg att ta det”.

Det var en upplevelse, men jag känner inget behov av att
återupprepa det.

Sjuk tacksam för insatsen så många bidrog till. Tre
vattenbombande helikoptrar, Maskinringen som kom med monstertunnor (var ju
pinsamt att stå där med en åttakubikare!), försvaret som kom med femtio man på
kvällen, tillsammans med grävmaskiner och bandvagnar, och allt ”vanligt
folk”.

Det har spekulerats i brandhärjade områden mellan hundra och
tvåhundra hektar. Två mil brandslang, såg jag nån notis om. Det är långt!
Landsvägen var ett mål att hålla, och det var kritiskt mer än
en gång. De stora boysen körde med sina tunnor och försökte hålla barriär, jag
hade inte där att göra och sista timmen tog jag lite mat och prat.

Maken kom för att lösa av mig efter släckning av den
”egna” branden, efter lagården och middag hos drängens fru, där även
barnen var. Han körde aldrig tunnan, men drog slangar framemot midnatt tillsammans
med några andra i det brandhärjade området.

Kom hem själv strax innan nio. Möttes av en smått hysterisk
tvååring som i olika kombinationer hackade ”mamma, tunna, brumma, elda,
pappa”. Fick henne lugn och i säng innan jag själv tog en sväng med
tallriken in efter mat hos grannen, en långdusch (nåväl…) och när adrenalinet
började släppa både det sved i ögonen och jag började hosta. Och frysa. Tända i
spisen?! Eh, nä. En filt duger gott…

Sverige är ett fantastiskt land att bo i. Såna här
tillfällen inser man att skatten inte är för hög, och vidden av att gräva ner
elledningar, då det i detta fallet starkt troligt orsakades av fallande träd på
just högspänningen.

Lättnaden idag av att se helikoptrarna styra norrut, och att
ha sett brandbil efter brandbil lämna området. Att det fanns så många
insatsbilar visste jag inte! Men så hörde jag på rykten att ölänningar var på
ingång för att lösa av också.

Har känt lukten av brandrök på många ställen idag. Varit ute
och tittat flera gånger, och tycker det pustat rök från värmepumpen i köket. Kände
mig lugn igår, idag vete fasen alltså…

Får se om det blir någon God Natt. Natten som gick fick jag i alla fall sova ett par timmar innan det brann på gärdet här mellan gården och sjön. Det slocknade lika fort som jag öppnade ögonen…

Blir en ”bildsammanfattning” här nu! Det mesta är utom kontroll i vanlig ordning, men på det stora hela är vi väl relativt okej.
Drängen har plöjt färdigt, jag har gräsharvat sorkhögar och mycket vildsvinsskador. Fick till och med besök på lastaren under körning en dag. Välkommen lilla sädesärla!En rullgardin till kökets ”nya” västerfönster monterades. Tydligen hade den mognat klart nu efter ungefär ett år i vår ägo. Fantastisk uppfinning! Hur har vi klarat oss i ett och ett halvt år utan solskydd där under middagarna?! Allas vår egen radioreporter Håkan Eng trillade in på gården en onsdagsförmiddag. Eld och lågor för att få se ”en visp i gödselpoolen” (??!) satte han press på mig att verkligen få i den. Sällan så enkelt som det borde vara på denna gården, så det tog sin lilla tid, men var färdig när han kom tillbaka efter en knapp timme. Inte uppskattade han doften heller, även om han var noga att kommentera det som ”doft” och inte ”lukt”!”Inte inte inte” har den lilla hojtat när hon skulle ha på sig stövlarna… Kan bara konstatera att hennes fötter vuxit sen i höstas. Från storlek 19 till 23…Lovade mig själv dyrt och heligt att inte köpa hem något förrän rummen uppe är klara, men efter ett madrassinköp på Ikea snubblade jag över ett bord och två stolar (något liknande som jag tänkt att lillasyster ska få ha på sitt rum framöver). Tyckt det varit mycket pengar när jag kikat lite, så beslut var taget att kika på second hand eller blocket.se. Men på fyndavdelningen stod detta! Nerkladdat med tusch och stolarna nersatta från 129 till 89 och bordet från 329 till 249. Och när jag tittar på det kommer en personal och berättar att det målades på uppe på avdelningen, de tog ner det till ”Fynd” och någon har fortsatt att måla på det. Så det skulle sänkas ytterligare, till 99 kronor komplett för bord och två stolar. TAGET! Lite diskmedel och varmt vatten så är det i stort sett vitt och fint igen! Och den lilla, hon verkade glad för det.Ligistkalvarna fick lite större hage, vilket de uppskattat i solen, och ett säkert vårtecken är när kossorna börjar gå på vägen… Sjön sjunker i rasande fart. Trettio centimeter på några veckor. Och inget regn i sikte. Den där klumpen i magen växer fort nu. Hittills beter det sig ganska exakt som förra året…Liten unge, stor säng och en katt i kanten. Snacka om att hålla sig ”på sin kant”. Med lillungen ur sovrummet fick även vår tioåriga ekbyrå en ny outfit som passar bättre mot vår timmervägg, och sängborden har sedan bilden togs fått samma behandling. Nu återstår att leta beslag/handtag som föråldrar Ikea Malm ytterligare. Tips mottages gärna. Allt för att passa till den gamla väggen, och dörren på ungefär hundrafemtio år som vi har som sänggavel.
Lillskruttans växasäng får väl ställas på förvaring igen, så får vi se om det dröjer sjuttiofem år innan någon tänker sig använda den igen. Då kan vi snacka retro! Nu är den ju ”bara” från tidigt trettiotal.På den tiden jag hade glasögon brukade jag få väldigt ont i huvudet när de satt snett, typ alltid med andra ord. Hoppas inte lillbusan känner det samma!

Det fyller på med kalvar. Är nere på ensiffrigt kvar nu. Och trodde i min enfald att det skulle rassla till i helgen. Så fel man kan ha! Några smartskallar har kommit på att dia bakifrån, vilket ger mer plats mellan korna, men nästan totalt hopplöst att ta sig fram med eventuella rymmare. Rymmare som dessutom numera binds fast då han fått dille på att ge sig på alla nykalvade så de små inte får någon chans att komma intill…Finn en bonde… Jisses vad de är klåddiga. Och jisses vad stelt det blir när drägglet torkat!Det är verkligen lite Helan-och-Halvan-varning över det hela! Och så har sonen fått dille på att mjölka också. Handmjölka, så två till tre liter har han stolt kommit dragandes med. Det är vad han hinner få ut medan maskinen sitter på den andra kossan. Två gånger om dagen! Men han kunde haft betydligt värre nöjen. (Och rätt stolt är jag också!)Påsken är konstrundornas tid, så jag tog med mig drängen på en tur förra veckan. Och för att få ut konstgödningsspridaren, måste makens tragiska Zetor köras ut. Den är SÅ SJUKT FUL, denna lilla traktor. Man måste nästan bara tycka synd om den och tycka den är liiiiiiiite söt. (Men det skulle jag ALDRIG erkänna för min make, tro mig!)

Lite sena kvällar, och en traktor med noll lyse, har verkligen fått mig att förstå vad det innebär att vara ”månskensbonde”. Och tänk vilken simpel lycka man kan känna i kroppen och hjärtat, när ens bil plötsligt förflyttat sig till min position. Två traktorer och en bil ger ganska stora logistikproblem när man är själv, så vilka vänner man hittat! Som faktiskt flyttar ett hangarfartyg. Två gånger. TROTS automatlåda! (Bromsarna funkar! Frikopplingen är värre!;P)

Det är när man sitter där i månskenet och kisar, som man får ett sms från en annan bonde som skryter igen och igen, med alla LED-ramper han utrustat traktorn med. Tills plötsligt jag fick en bild på en traktor med ena sidan i mörker. En säkring som gett upp. Är det då man ska ringa och räcka lång näsa bara för att man kan välkomna i klubben?! Absolut inte. Något sådant skulle aldrig falla mig in. Jag har ju en annan devis; Det är tanken som räknas…! Och plötsligt så hade det egna glappet skakat ihop och lyktorna tändes på den gamla Fiaten!Sen är det ju det där med att ta sig upp på mornarna. Man ska ju inte skylla ifrån sig, men jag känner mig rätt motarbetad ibland. För nio år sedan, den artonde april, var vi vid Grand Canyon, Arizona, USA, och förlovade oss. I år tillbringade jag dagen med att harva igen grisskador. Och kunde enkelt konstatera att vänsterhanden saknar alla spår av ringar. Men inte på grund av tapp, utan för att jag anser att smycken inte har att göra i mitt arbete. Så ni som skrämdes upp av min instagrambild – svälj ner hjärtat igen. Vid ”fint” åker de på. (Däremot fick maken beställa en ny ring sedan han tappat sin första under älgjakten samma år.)Jag grunnade länge på varför jag hade gammalt gräs i några meter tjock sträng längs alla åkrar, men kom fram till att den enda logiska förklaringen måste vara att vattennivån steg, svämmade över och lämnade kvar vassen när den vattnet sjönk undan…
Hela långfredagen gick åt till att kolla igenom alla sex bisamhällen. Fantastiskt bra i alla faktiskt. Svägerskan och två kompanjoner var med på studiebesök då de nyligen börjat på bikurs.Tog hand om de försummade barnen med en lunch på bryggan. Allt för att reta igång korna som tycker sig vara bortglömda då jag passerade öppningen till nästa hage utan att flytta dem…För egen del hade vi inte tid, men tog oss likväl ut en runda för en lunch i skogen igår. Sonen undrade om vi inte kunde gå och titta på vattenfallet, så det gjorde vi. ”Man kommer nog bakvägen till badplatsen om man svänger på denna stigen” sa maken, så det gjorde vi. ”BADA!” sa den lilla, så det gjorde vi. Eller nä, knappast, men barnen doppade fötterna i alla fall. Och studerade mängder av grodor under ytan.
Det blev onekligen lite stressigt innan gymnasiekamraten med familj kom, då den tänkta lunchtimmen blev närmre tre, och ungefär 6,5 km promenad. Kanske inte så farligt i sig, men det är ju den där nivåskillnaden på ungefär femtio meter på två kilometer också. Tycker det där paret som bytte Emmaljunga mot Eskil (shettis) till sin snart-tvååring låter mer och mer förståndiga…Detta får räcka för ikväll. Hoppas ni alla haft en bra påsk så önskar jag en bra kommande vecka med aningens försenade påskkycklingar (eller ”anka”, som den minsta säger, det är ju så mycket enklare!)
God natt hörrni!

Jaha, då har det gått en massa tid sedan sist igen! Är det
någon tröst så började jag fila på ett inlägg redan dagen efter det förra –
tacka gudarna för redigering och censur! – och sedan har jag vid oräkneliga
tillfällen startat datorn, satt mig framför den… och stängt av den…

MEN! Jag har gjort klart hela min bokföring för 2018,
skrivit ut alla meddelanden som kommer på mail och bank. Skött rapporteringen
av kalvar – 20 kvigor och 20 tjurar, plus en död tjur. Var det där
”kvigåret” är som alla andra pratar om vet jag inte. För här är det,
typ, oerhört jämnt!

En runda till Ikea gav sonen ny sängstomme och sängbord och
därmed är hans rum komplett. Rum nummer två är färdigställt, så när som några
saknade skruvar i taklisten, för inflytt av tillfällig storasyster. Lillasyster
var inte lika övertygad om detta. Hon pratar bara om ”stugan” och
tycker att syrran kunnat fortsätta bo där liksom hon gjort de senaste tre veckorna.

Sista tapeten satt i lillasysters rum!

Storasysters rum är tömt i stort sett så när som på
dubbelbyrån som ska ner i vårt sovrum när den lilla flyttar upp till sitt rum
när den stora flyttar till sitt rum som ska bli färdigt. Katten på råttan på
repet. Vad kom först, hönan eller ägget?

Men helt ärligt. Skit i det! Fan vad vi jobbar på bra de stunder vi får! Gjorde en galginventering i dotterns garderob. Kan ju ärligt säga att det gav utslag. Hon har nu bättre plats, och jag har mer att hänga tvätten på! Japp, det var punka på plogen! Instängda tjurarna Trump. De knatade rakt igenom mitt nysatta tråd, så jag blev ilsk på dem och kopplade i strömmen medan jag rullade ut resten. Var lite glad att jag hade mina tjocka vintervantar med mig, för jag tyckte det slog i fingrarna (och i mulen, sa tjuren som provade). När jag var klar och på väg därifrån satte jag på mätaren och insåg att jag kanske var befogat gnällig… 10,5 sa den… Här nedan kollar lillan om det är ström (3,1-3,3) och svaret på frågan var Ah! (filmsnutt på @bondeniskarvhult) (Kan bli spännande att se hur hon reagerar när hon gör om det barfota… Men kalven var söt i alla fall!)

Efter förra inlägget fick jag ett telefonsamtal från en vän
och kollega. Det som sades var i stort sett: Har du nånsin hört talas om en
utbränd bonde? Hade vi haft ”vanliga” jobb hade vi varit sjukskriva i
sex månader i första omgången för att vila ifatt efter 2018! Och när en bonde blivit
utbränd på allvar – det är då vi får läsa om det i tidningen
”Länsstyrelsen omhändertagit vanvårdade djur…” Det är pest nu, men
imorgon är du ihoplappad och på ’et igen.

Och nog fasen är det så alltid. Bryt ihop, tvivla. Spotta i
näven, sträck på nacken och sköt ditt!

Jag fick ett sms en dag gällande sorgen att plocka undan spädbarnsgrejerna. Jag svarade ”Tänk när du gör det för sista gången!” Och nu rök skötbordet här. Stått oanvänt fullt med prylar i nån månad och ungen är torr. Fram med kläckaren på dess plats istället för att se om vi kan få några påskkycklingar. Hon kan roa sig där i timmar!Min första inköpta tjur någonsin hette 7111. Tyckte det var lite ”fint” att knyta ihop säcken med en ny herefordtjur, 7111. Jag kollar ett par gånger innan jag märker kalvar så jag gör det rätt, men uppenbart missade jag denna. Döm min förvåning när jag av en tillfällighet upptäckte att tjuren kissade därbak! Tur jag inte hunnit rapportera.

Förra söndagen konstaterade jag en vattenavgång på en kviga
på tidiga kvällen. Framvid läggdags hade det inte hänt något nämnvärt, så jag
tänkte gå in och känna lite. Insåg dock snabbt att det var hög risk för knäskador
på mig – i bästa fall – så lät henne hållas.

Förlossningar kan ju starta på olika vis, både på folk och
fä. Själv har jag haft två förlossningar med värkarbete och sedan en hiskelig
fart efter vattenavgång. Den tredje gången när ”jag kunde det där”
gick vattnet över tolv timmar före första värken och SEN gick det i rasande
fart.

Satte i alla fall klockan för att ge kossan ett par timmar
till och när jag kom ut halv tre stod hon likadant. Hon gav mig nu tillåtelse
att känna, och en bit in hittade jag snabbt två fötter. Bra! Eller vänta,
lättklövarna upp… Mindre bra… Baklängesfödsel…

Fick ringa ut maken också, och han kom lite lagom yrvaken
och hjälpte till att dra ut detta spektakel. Var väldigt säker på en dödfödsel
då det gått så många timmar, så det var en smärre chock när kalven blinkade
till och ruskade på huvudet!

Förra helgen fick jag även ta ut veterinären igen – ännu en
navelinfektion. En kalv som skuttar direkt till mamma, äter, och kommer och
hälsar före utgång igen. Den morgonen släpade hon sig in, la huvudet i drängens
hand och stannade där. Friskhetstecken igen när det fradgar kring munnen!

Har haft två navelinfektioner på fyra år. Nu har jag provat
två navelinfektioner på tre veckor… Det är renare ute med fyra fem hektar
kalvningsbox än inne i en lagård!

Oavsett har nojan slagit till. Jag springer och
överanalyserar, klämmer på navlar, klockar ät-tider, studerar tömning av juver.
Är inte den där kalven lite ynklig? Krokig i ryggen? Slöare än igår på att gå?
Trött i ögonen? Jo… Där är nog någon skit på gång.

MED DEN LILLA DETALJEN! – Att kalvarna växer bra. En del
växer oerhört bra. Och det kanske inte heller är så konstigt att en kalv på två
tre dagar och 40-50 kilo ser liten, ynklig och darrig ut, jämte en
sjuveckorskalv på 120 kilo?! Skärpning, Bonden.

Det var visst många eftersläntrare…

I synnerhet en kalv har jag haft ögonen på, inte av slöhet,
utan då jag tycker naveln känts lite hård. Igår hivade jag in henne i vågburen
bara för att konstatera min hypokondri – hon har ökat 1400 gram. Om dagen! Går
ingen nöd på henne.

Det är inte bara bra att ha ”full koll” på vad som
händer. Nån fick bada med Blubbeeeee!

Saknar någon en brygga finns den här. ”Funkar nog som botten till ett älgtorn annars”, sa maken!

Med en blick på stenarna har jag egentligen bara en fråga. VAR ÄR ALLT VATTEN VI BEHÖVER??????

I helgen har mor och B varit på plats. I fredags middag
rullade de in med ett Taikon-lass bestående av stängselstolpar och en gammal
moppe. Efter tio års frånvaro är lilla Tommy, min första riktiga kärlek, åter smålänning och det är många
glada för!

B hamnade med pill på andravåning, mussla ihop nybygge och gammalt hus, och det blir så himla bra.

Samma dag med två praoelever, som rök på stenplockning på en
tänkt förstaårsvall. Får väl se om det finns något gräs som kan tänkas orka
fram efter sönderbränningen i somras, men det är betydligt färre stenar som kan spöka nu!

”Ni kanske blir arga på mig nu, men jag har grävt en damm!” Ja, frågan är om man blir arg för åverkan, eller fylld av beundran och stolthet för idén och företagsamheten? Det är ju inget farligt, och han la ihop det fint när vattnet sjunkit undan.
Gårdagen tillbringades med en hästplog framrotad ur gömmorna. Fiber ryktas om
att vara på g (även om jag ännu inte tror på det förrän det är färdigt) och
firman gräver visst bara till tomtgräns. Med dubbla hus och dessutom – tydligen
– en av Länsstyrelsen skyddad allé längs vägen blir det visst inte sån där
smidig grävning i vägkanten. Tvärs genom allt återigen – tur man har stor trädgård. Tycker ju det är lite fjantigt med en häst, så vi kopplade 125 före istället…

Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår… Mor, nu är våren kommen, Mor. Nu får vi gå utan strumpor och skor!… Blåsippor aldrig snuva få!… Än får ni ha både strumpor och skor, än är det vinter kvar, säger Mor!
Får se vad jag tar mig för nu. Om det ska upp och slipas byrå, rivas lister,
tömmas garderober eller om jag rätt och slätt ska koppla på harven och ge mig
ut.

Ha en bra vecka så får vi se när jag orkar hit igen.