En ung bondes vardag

Onsdag kväll: Biträff

Tordag kväll: Grillning hos grannar

Fredag kväll: Metartävling med LRF

Vilket biodlarknä är skönast? Tur det fanns dessa två och ett gäng till att provsitta…

Späckat schema helt plötsligt! Igår tog vi oss i kragen och
åkte till Åsenhögas hembygdspark för våfflor och en titt på årets utställning.
Det var nämligen sista gången för säsongen, så skulle det bli av så… Årets
utställning hade fokus på kvinnorna, och deras arbete med textil. Dagen till
ära stod ett par damer och kokade tvätt, drog en gammal tvättvagga och
skrubbade trasmattor. Mycket folk och trevlig tillställning, som alltid.

Kul att se en tvättvagga in action! Finns en på Morfars snickarboavind, och en i lagården på andra gården! Roligt med historia!

På sen eftermiddag/kväll var vi bjudna till ett par grannar.
De har två hästar och några får, och ingen gödselplatta, så de kör sin skit
till mig. Det lilla det tillför spelar liksom ingen roll på alla mina kubik. Så
nu var vi alltså bjudna till dem – som tack för allt skit vi tar utan att
gnälla! En trevlig kväll.

Och på tal om att gnälla – alla ni som gnäller över att det är dyrt med bil – skaffa inte traktor!

”Mamma, ta en bild på himlen, den är fantastisk!”

Idag gick den årliga metartävlingen av stapeln. Den som den
lokala LRF-föreningen arrangerar. Ett femtiotal personer var på plats. De
flesta främlingar, men en del kändisar också. Sonen fick en liten liten
pluttefisk, sedan trillade hans krok av.

Detta ledde till ett mindre sammanbrott i bilen på vägen hem
– då allt bus mellan barnen tog slut och han fick tid att grubbla. Hans
livsfarliga krok lämnades i sjön. Tänk om någon fisk ser masken på den och
sväljer den. Då blir den ju skadad invändigt och kommer därefter plågas till
döds… Ja, djurvän eller inte, det är frågan. Var hittar man balansen som
förälder?!

Annars rullar det på här. Ligger fortfarande lite lågt, men
mannen har gått några rundor med röjsåg, dels i skogen, dels på nygamla
betesvallar. Har ingen före-bild, men tänk till slye på drygt en meter, så går det snabbt att inse vad betesdjur, följt av en eller två gånger med röjsåg, gör för vårt landskap!

Några grupper djur flyttas ibland. Jag har gått i sjökanten och
stängslat idag. Och till alla er som säger att byn där den andra gården ligger
är sååå fin, slät och stenfri – gå ner till sjön! Där ligger stenen! Men inga
ben brutna och inga fötter stukade!

Kvigorna lärde ju sig att bada, och då den ena hagen går
långt bakom hjorthägnet och slutar vid ån, nu utan vatten, då det återigen är
extremt torrt, är jag inte sugen på att leta efter djur i grannsocknen! Eller
på campingen där, för den delen. Stängt igen alltså, tappar mycket bete, men de
har ju putsat av rejält en gång, och kommer det en syndaflod längre fram i höst
får jag väl rulla upp min tråd och släppa på dem igen. Nästa gång de flyttas
ska de tillbaka in i hjorthägnet, där behöver jag inte tänka på nåt stängsel!

VARFÖR ska man behöva gå på sin åker och plocka burkar? VARFÖR kan man inte släpa med sig en tom, lätt burk, när man kan dra runt på en full, tung? Skärpning, Svenssons!

Inte är det så smidigt heller att flytta djur, när en grupp
på elva ligger på vägkanten, och på andra sidan vägen ligger de 18. Alla far
upp och börjar tuta när man hojtar på dem. Tack och lov stannade de 18 på sin
sida…

Idag har jag dessutom fått erbjudande om mer åkermark, två
byar bort från oss. Den förolyckade mannen har haft åkrarna, min dräng haft
betesmarken i många år, men alltid betat åkrarna i samma veva. I samband med
överenskommelsen av återväxten bestämde vi betet i år också, men när det nu
blev som det blev tog jag tillfället i akt att stoppa markägaren när han körde
förbi. Om inte annat för att få veta om jag fortfarande kan beta, eller måste
rädda allt vårt stängsel däruppe.

Vad ska det bli av denna femåring?? Sitter och pillar med sin modellera och kommer sedan och visar upp sin solros, gris och häst…

Imorgon blir det en ny roadtrip med Jirka.

Trevlig helg!

Jag är lite tyst nu, och ja, det är bara att erkänna; Jag är
lite låg också. Full fräs med skörden, stress iväg på ”semester”,
vilket innebär att träffa så många som möjligt på så kort tid som möjligt, och
sedan komma hem till helgens onödighet.

Det har plockat ner mig lite. Inte heller är jag känd för
att ha stenmage – så fort något bryter rutinen rasar den. Det hjälper inte upp
riktigt. Sen utan att gnälla alldeles för mycket kanske jag ska erkänna att det
har varit lite för lite ”måsten” och lite, lite för bra bok! Så vad
att skriva? ”Låg på golvet i vardagsrummet och läste sida 17-116 på
förmiddagen? Fortsatte i soffan under eftermiddagen till sida 270”. Inte
så spännande att läsa om kanske! Istället:

Tog ju med Hans upp, hennes sambo kom upp under
fredagskvällen. Tanken var att vi skulle få en långfrukost ihop på lördagen
innan de fortsatte längre norrut på bröllop. Lagom tills vi satt oss vid bordet
kom drängen och meddelade att mjölkeskon höll på att kalva. Nyfikna som vi var
så gick vi ut allihop. En födsel är ju en födsel oavsett hur många man
bevittnat.

Efter en stund gjorde vi bedömningen att lägga rep om
kalvens fötter och hjälpa till att dra ut den. Inget hände. Mannen gick in för
att hjälpa drängen och fru, men inte ens med hjälp av hans styrka rubbades
kalven.

De andra kände klockan gå, så de tog med sig barnen in och
åt frukost, jag gick till garaget och hämtade spännband. Kossan fastbunden vid väggen och drog bandet från kalvrepen, tvärs över lagården för att spänna upp i
”rätt” vinkel och sedan pumpa fram kalven decimeter för decimeter. Spännrulle
för spännrulle. En mycket absurd syn, måste jag säga, med risk för att anmälas
för djurplågeri – kalven kom ut med framben och huvud. Klistrat mot kossans
vulva spretade öronen rakt ut och han råmade. Extremt obehagligt och
skrattretande på samma gång. Kalven måste ut oavsett! Gick in och kände, vi var
alla överens om att han hade en stor bål som hade hängt upp sig i bäckenet. Dock
stod jag med hela armen inkörd, och kunde dra med handleden hela varvet runt,
mellan bäckenbenet och kalvens kropp. Varför satt han fast inåt? En tvilling
som hade trasslat ihop sig med honom? Pressade mig ännu lite längre in, men
kunde inget känna. Ringa veterinär? ”Bara dra”, brukar de flesta
säga. Plötsligt gled han ut några centimeter, lite till och sen plaskade det
bara till på golvet. Det kom MÄNGDER med blod, inte fostervatten, och en massa
små skumgummiliknande klumpar.

Kalven dog någonstans på vägen. Till sist handlade det om
att rädda kon. Kalven hade vi inte klarat ändå. Han var missbildad. Bäckenet
var snedvridet, pungen stor som en melon och framför den ett stort öppet hål
rakt in i buken på honom. Inte vet jag, men troligen har väl detta hål varit
ihopväxt med fosterhinnan, och det var det som vi har dragit loss när han
slutligen kom ut. Efterbörden har inte släppt helt än på kossan, men hon
mjölkar och äter som skam och visar inga tecken på sjukdom än så länge.

Det var bara för mig och mannen att tvätta av armar och
händer, krama gästerna hejdå, slänga kläderna i tvätten och äta frukost halv
tolv efter drygt 1,5 timmes kalvningsslit. Nu vet jag också att det går att
förlösa kalvar i träskor och pyjamasbyxor. Inte optimalt, men det går!

En av barnens storkusiner spenderade fredagen på sjön (MED flytväst) tillsammans med ett par kompisar och fick en rätt rejäl abborre!

Man SKA INTE odla potatis på samma ställe år efter år! Men om potatisen odlar sig själv då? Och överlever en plöjning och tre omgångar jordfräs?! Detta är ett av stånden jag grävde upp från mitt jordgubbsland!

Bläddrade i en veckotidning hos Mormor. Denna är ju klockren, eller hur Jirka<3

Högre medelålder och friskare gamlingar har inte bara fördelar… Också från en veckotidning!

Medan vi var på kvällsmat hos Mormor och Morfar, Mor o B,
hade frun och sonen till den förolyckade mannen sökt mig. Körde upp till dem på
förmiddagen idag. De erbjöd mig hans mark. De visste att jag blivit lovat
återväxt, och såg gärna att jag har den fortsättningsvis, så att den tas omhand. Vad säger
man?! Är väldigt tacksam att de tänkt på mig i detta nu, men ändå så konstigt
att planera för framtiden när det är som det blev… Frun var dock lite
bekymrad, då hennes man lovat att slå och stränga andraskörden till mig, men
jag försäkrade om att jag klarar ut det på egen hand! Körde genom skogen ner för att
titta på återväxten i fråga, och när jag kom ut till sjön där mannen arrenderat
några plättar, såg jag ägaren stå på gårdsplan. Stannade till och pratade med
honom. Sa att jag absolut inte propsar på att ta marken, men lägger en
intresseanmälan på det, så får han själv välja. Han var glad om jag åtar mig
det, och efter ca en timmes prat öppnade himlen sig, så vi flydde till våra
respektive bilar och åkte hem. Konstig känsla som sagt. Mycket konstig…

Ett gäng som slipper fundera! Man kanske skulle vara ko i nästa liv!

Senare har jag tvingat ut mig själv. Inte har jag mått sämre
för det heller! Tre grupper djur är flyttade. Det första lastades upp och kördes
tvärs över stora vägen mellan grannarna i byn igen. Visserligen bara 500 m
bort, men 25 minuter från att vi kopplade kärran tills den var parkerad igen.

Vid en inspektion på andra gården flyttades två grupper. Den
första smärtfritt, den andra kom dit jag tittade, och blev ståendes där. Fick
snällt knata iväg efter dem, och locka med dem för att få ut alla på
”rätt” sida, så att ingen kom på fel ställe när de skulle vika
90-gradersvinkel. Så typiskt att en eller ett par skulle springa parallellt med
tråden i den gamla hagen och sedan fastna i hörnet när de andra gick in i ny hage. En kalv var så
glad i hågen att han kom i full kareta, och missade hålet! Och hamnade på –
åkern! Stängde ute resten av gänget och la ner eltrådarna på marken en lång
bit, men på in-hållet är ju tråden totalt livsfarlig. Drängen kom med traktor
för att flytta gruppens vattenvagn så fick vinka in honom och fösa in kalven med
hans hjälp. Sen var det nemas problemas att flytta!

Inte led den där uslingen av stress heller! Och när han väl kom in så hade han ju varit utan mamma i nästan tio minuter (!), så då måååste det ju dövas med en hutt!

Släppte av sonen hos en kompis när jag började på rundan,
tog med honom när jag var klar. Precis hemma när Mor o B trillade in.

De har åkt, barnen är lagda, jag duschad och mannen åkt iväg
för att hjälpa mig slå i en rejäl stängselstolpe (som saknades, hängde den
gamla avbrutna i tråden och höll tummarna att djuren inte skulle kolla
hållfastheten på en gång…), där inte traktorn kommer in. Jag har för långa
stolpar eller så är jag för kort! Men att tro att jag lyckas träffa med ett
spett eller klubba tio cm över huvudet så att det förslår… Ok, jag är bara
lat!

Vet någon vad detta är för larver? Nässelfjärilar? Varenda nässla på gården är invaderad av dem!

Skrivit av mig en del igen. Ber om ursäkt för min långrandighet om någon orkat hänga med ända hit! För att få en framgångsrik blogg ska man skriva kortfattat och sakligt, läste jag någonstans. Jag är körd på det med!

Dags att ta itu med disken och
sedan krypa ner. Imorgon bär det av till guldbutiken Reftele Lantmän för inköp
av foder, handskar, färg till dieseltankarna och ett elaggregat att plugga i
väggen – ligger ett kort sedan ett åskväder.

Jag skrev igår att man blir liten med fullt räddningspådrag
i skogen där man bor.

Man växer inte precis när man inser att det är mannen och
svågern som plockat upp en jaktkamrat till mannen, som vinglat runt på vägen
vid vår andra gård. Som har gått flera kilometer genom skogen för att komma ut
till en väg, och försökt stoppa två bilar som kört förbi. Som blivit tvingad
att gå efter hjälp, chockad och med kända hjärtbesvär, då hans vän hade nyckeln
till fyrhjulingen de åkt iväg på. Detta efter att ha tvingats släppa sin goda
vän och lämna honom i vattnet när att deras båt välte. Mannen som klarade sig
hade flytväst, den andra hade det inte.

Sjön ligger oländigt till, så en i grannbyn satte sig i
brandbilen för att lotsa den genom skogen på omärkta vägar för att de skulle
komma fram till skogssjön. Min man fick lämna över jaktkamraten till
ambulanspersonal och följa med i polisbilen för att lotsa dem och resterande
fordon den andra, något bättre, vägen till sjön.

Fullt adrenalinpåslag alltså. Mannen blev hemkörd av polis
vid midnatt, då pågick sökandet för fullt.

Det har inte blivit mycket sovit i natt. Tankarna far på
alla möjliga håll, från den drabbades familj, till markarrenden till praktiska
göromål.

Olyckor och tragedier händer alltid bara andra! Nu, ännu en
gång, har den drabbat ”någon annan” som är nära. En man vi inte kände
väl, men kände väl igen. En från grannbyn som började vara till åren, men som
kunde haft många år kvar. Sista gången jag såg honom var när vi tog i hand,
överens om att jag skulle ta vara på andraskörden. Senast i förrgår var han här
och hämtade en halmbal, då han behövde mer strö till grisarna.

Idag hittade dykarna honom i sjön. Hoppet är definitivt ute.

I dessa småbyar känner alla igen alla. Sorgen ligger därför
idag tung över bygden. Det är SÅ onödigt med hela historien. Tänk på att allt
kan ändra sig snabbt. Skiljs inte som ovän med någon, det kanske är sista
gången ni ses. Det kanske inte är ”någon annan” som drabbas nästa
gång

Använd alltid flytväst!! Oavsett om du är en bra simmare
eller inte! De flesta sätter på sig bilbältet så fort bilen börjar rulla. Inte
för att vi förväntar oss att krocka, bara för att det ska vara så! Precis samma
sak! Och om du ser någon på vägkanten, stanna till åtminstone och lyssna på vad
som har hänt. Denna gång var det redan för sent, men nästa gång kanske det är
avgörande för att rädda livet på någon.

Vad denna katt har varit med om innan hon kom till Mor, vet bara hon. Om det handlar om skrikande barn, flygande bollar eller smällande bildörrar… Antingen är hon extremt trygg eller otroligt korkad!

Mumintroll i skyn!

Tryggt i Sverige! Tur man inte springer på såna här skyltar överallt…

Vid avgrundens rand på Ven

Lååångt ner

Han surade ihop en stund i början över att inte få cykla själv, men det gick snart över när han insåg att han och pappa alstrade den perfekta raketfarten

Hamnen i Backafall, Ven

Lite skugga och lagom kamouflerad mot husgrunden. Bonus att gråsparvarna i holken ovanför blev tokiga…

Back on track!?

Måndagen startade med en tur på ca sju kilometer, innan
lillhönan fick för sig att frukosten inte hade plats i magen på våra krokiga
vägar, så det blev till att vända om och sanera bilstol och unge. Därefter
kunde vi starta om vår trip och kom ner till Skånelandet runt middagstid.

Tyvärr råkade jag under kvällen bli varse en kalv på vift
hemma, det var ganska onödigt för man kickar igång på det även om man befinner
sig långt hemifrån! Situationen reddes upp av drängen med fru, samt Jirka som
hade ringts in. Så kunde jag sitta kvar i hammocken.

Tisdagen blev en kringåkning på bygden med mat, fika,
artigt, stelt konverserande, livliga samtal och många skratt. Tillbaka till
kvällsmat hos Mor, vars gästrum utgjorde vår bas.

Onsdagen erbjöd en upplevelse på den vackra lilla ön Ven.
Sonen sattes på en påhängscykel efter pappa, och trampade som en dåre, medan
pappan mest verkade sitta och njuta av utsikten med stilla fötter… Lunch i en
sommarstuga med samtal som tog alla möjliga (och omöjliga) utsvävningar
tillsammans med en gammal bekant och hennes man.

Idag var det så dags att åka hem! Men först efter ännu en
hetsig diskussion med lillflickan rörande nappen, vilket slutade med att hon
slängde den i soptunnan! Hon la sig snällt ner i vagnen för middagsvila, men
hemma i sängen blev det jobbigare. Slutrepliken blev ”hämta tutte momo
Skåne tissda!” I hennes värld händer det mesta på tisdagar!

Vi plockade upp Hans vid bussen så åkte hon med oss upp.
Sömmerskegrannen ska fixa en klänning till henne inför helgens bröllop de är
bjudna på.

Måste säga att jag känner mig besviken! Hur många tröskor
som helst, men INGEN i närheten av Mor. Jag är ännu ett år snuvad på doften av
mogen säd (nåja), det dova, monotona mullret från en tröska, och detta
vidunderligt hemska, fantastiska tröskdamm! Typiskt

Barnen har saknat hemmet. Mannen och sonen gick direkt till
sjön för att meta. När det blev dags för dottern att lägga sig fick hon
uppmaningen att vinka god natt till drängen, men nej, Kram! sa hon och sprang
emot honom!

Svågern med söner kom förbi och la i båten i sjön. Skulle släppa
av mannen på föräldragården för att hämta sin bil.

Tjejsnacket här kom rejält av sig när det plötsligt blinkade
blått utanför fönstret när det kom räddningsbil, brandbil, polisbil. Ännu en
räddningsbil, brandbil med båt på släp och två ambulanser, följt av en tredje
insatsbil. Sanningen att säga så blir man ganska liten. Sannolikheten att någon
man känner är drabbad är hög…

Det har blivit sent. Mannen är hemkommen, men här är fullt
adrenalinpåslag. Bilder kommer en annan dag.

Igår var en sån där lagom strulig dag. Mycket nätstrul med
pressen och småkrabb. Barnen var med en vän som hade med sig middag till oss. Och
när vi väl landade på kvällen stod en sockerkaka på bänken! Såna är guld värda.
Efter middagen åkte hon hem, Jirka kallades in och han, jag och drängen drog
iväg för ännu ett frest. Det gick väl hyfsat så där på kvällen, det började bli
läge att runda av för att hinna ikapp med plastaren, när den ”lille”
traktorn slog ut elen till tredjefunktionen. Så där satt drängen, med en bale
hårt klämd i klon, och fick inte loss den! Då kände vi att det var dags att
inse att klockan blivit halv elva! Tjuvkopplade över hydraulslangarna till min
traktor (som är drängens) och utnyttjade den tredjefunktionen för att få loss
baleländet! ”Tur” man har två balklor! Och tre traktorer med lastare!

Minns ni att jag ”välsignade” traktor med stängd hytt efter Volvo-upplevelsen? Detta är orsaken!

Söndagar är heliga för drängen, så Jirka kallades in igen
och sattes med strängaren. Jag flyttade en grupp djur till nytt bete och mannen
gjorde klart för att flytta djuren på föräldragården. Sen drog vi igång igen.
Hela 25 balar grönfoder på 5 hektar! Det ni! Sicket skit!

Vilken rolig syn att möta på morgonen! Not! Klättra upp och bryta loss pinnen, som visade sig vara knappt en decimeter, och tejpa igen.

En från grannbyn till föräldragården ringde för ett par
dagar sedan. Han behövde inte mer, men hade slagit för att låta det växa ner. Så
hade hans fru sprungit på frun till mannen i vår grannby, som jag fick gräs av
tidigare, som hade berättat att de gett mig skörden! Ville jag ha mer att
pressa? Ja tack, 21 balar kruttorrt hö! Så – 16:13 släppte jag ut den sista
balen för nu! All förstaskörd och allt grönfoder är färdigkört! Och faktiskt,
trots vädret, bara 1,5 vecka senare än förra året! Sen väldigt mycket mindre
också! Har inte vågat räkna efter hur mycket mindre… Men mannen i grannbyn
kom och frågade mig om jag ville ha andraskörd, så det finns hopp om ett rejält
race om ett par månader igen!

De stackarna som inte fick plats på balvagnen fick vänta på nästa resa!

Lagom till jag svängde upp på stora vägen kom åskskuren…!

Hemma för dagens första ”riktiga” mål mat, kl 20.
Det var gott! Vilket dock inte magen tyckte efter att gått på en lätt mackdiet
med mängder av vätska under dagen, i kombination med
yes-skörden-är-klar-stressen-släpper och stressen-stiger-över-att-åka-bort-är-allt-fixat?

Barnens väska är packad, vagn och badkläder ligger i bilen.
Vi hade tänkt åka idag, men det blir inte alltid som man tänkt sig, så klockan
ringer tidigt imorgon. Och så hoppas vi att det där mannen känner i kroppen går över
med lite vila. Eller så rasar vi allihop av lugnet!

Att åka bort innebär också att sanera sig. Hårborttagningskräm
funkar faktiskt på olje/gräsfläckiga ben. Jag trodde inte det! En erfarenhet
rikare. Sen rök även scrub-vantarna på. Men när ben och armar nästan börjat bli
blodiga, insåg jag att det kanske är blåmärken… Skyller på det om någon stör
sig på dem! Den där randen runt öronen, som blir av svett, damm och
Peltorlurar, tror jag är borta. Precis som märkena efter linnet – eller var det
solbrännan?!

Några chips, en bit choklad och ett glas Resorb är mitt
sällskap på altanen. Dags att lägga fram kläder tills imorgon, och då ska även
den ständigt uppkopplade jourtelefonen stängas av. Jag kan inget göra, någon
annan får fixa. Jag har fixat backup till drängen i alla fall! Om i fall att…

Dags att bli mamma, fru och dotter. Bonderollen får stanna
hemma!

Tystnaden här beror inte på att jag befunnit mig på sluten
avdelning iförd en vit tröja med extralånga armar, om ni tror det! Vet inte
egentligen hur jag formulerade mitt förra inlägg, men det tog många timmar
innan det slutade rassla i mobilen! Jag lever och mår bra! Men tack för omtanken! Hade jag fått hälften av responsen i ”vanliga” fall hade det varit en ren fröjd att skriva här!

I torsdags ringde vi in en kollega som köpte en kombipress
för ett par veckor sedan. Det som slogs i lördags hade börjat ligga lite länge,
och vi insåg att vi inte skulle komma ikapp. Så det har strängats som en dåre!
76 balar körde de ihop, rätt ok med tanke på sommaren, men förra året hade vi
85 på den ena av bitarna…

De ville gärna mjölka av mig mer pengar, men jag drog i
bromsen; betalar inte dyrt för att få min press iordning för att betala för att
någon annan ska komma och pressa! Men hade dem som backup, då det var osäkert
om min press skulle bli klar i veckan. Nästa vecka ska vi ha semester, och då
SKA gräset vara undan!

Efter en lång kväll med samtal och mycket känslor blev
klockan en bra bit in på detta dygnet innan lampan släcktes, och när jag
vaknade lite innan halv åtta, var prio 1 att kontakta verkstaden. Drog iväg ett
sms och fick snart svar. En halvtimme senare kom ett nytt sms; Press redo att
hämtas! Yes. Iväg till stan och hämta traktor och press! Och att premiära med
att tanka på mack! Håller på på utgårdarna nu, bla föräldragården, och att köra
två mil extra för att tanka hemma innan vi skulle komma igång lockade inte. Vet
inte om det är nån säkerhetsgrej, eller om det helt enkelt tog slut i pumpen,
för mer än 94 liter fick jag inte! Och då hade jag en kvarts tank kvar att
fylla! Snåla St1!

Nä’rå, man blir inte alls uttittad när man kuskar runt i stan…

Drängens fru har haft barnen, samt fixat middag. Jirka
skulle sluta upp med strängare, men blev så pass sen att han fick köra hem om
oss och ha barnen en stund medan frun utfodrade djuren i lagården.

87 balar är ihopkörda! YES!!! Fan vad gött! Ett pass till
efter middag, då Jirka strängade, drängen slog grönfodret, jag pressade och
mannen plastade.

Dagens enda episod var väl när Jirka väl skulle igång att stränga,
och kort därefter kom ett sms – Haveri. Snacka om lättnad när jag insåg att
det var en axel till ena hydraularmen på HANS traktor, och inte min strängare! Förlåt, jag tycker om dig! MEN –
vad gott att det INTE VAR MINA GREJOR! Till saken hör dock dessutom att hans
nyckel skurrat ut tändningslåset… Någonstans på milen från oss till
föräldragården. Så om någon råkar ha en extranyckel till en MF135:a, så
vänligen kontakta oss! Föreslog att han kunde ta en av mannens traktorer, som
står på gården. Dock saknar den ena fungerande hydraulik, den andra saknar
axeltapp till kraftöverföringen. Det slutade med att han fick låna
grannställets BM2200 att koppla strängaren på. Nu verkar han vara hemkörd i
mörkret. Hörde mannens bil (eller rasslande släp) över sjön!

Dags för en sen fika på den tysta (nåja, ackompanjerade av lommen) altanen, sen är det dags
för sängen, himmel vad gott det ska bli!

Trevlig helg! Imorgon kör vi klart vår skörd, om allt
håller!

Sprang runt stänget hemma igår kväll, familjen var försvunnen sen. Hittade dem…

Ännu en gång känner jag mig sviken. Sviken av en närstående
som jag trodde jag kände, vilket jag tydligen inte gör. Och ännu en gång tar
jag upp min inre diskussion – om man ska fortsätta umgås med människor och ta
risken… Tacksam för ensamjobb och ljudbok – slipper fundera på att vara
trevlig!

Töreboda Golfklubb. God mat och fin utsikt!

Igår tog jag, Jirka och Prästabondens fru en roadtrip till
Västergötland och Töreboda för att handla bigrejor. Ingen av oss skulle
”handla så mycket”, men det visade sig att tre pers, som handlar till
fem pers, gör att man får stuva ganska bra i en VW Tiguan! Fruktansvärt tur att
Prästabonden inte fick tag på den bonde som sålde en kreaturskärra i Töreboda,
så han följde med och tittade på den. Och väldig tur att den andra mannen hade
råkat få ett läkarbesök denna dag! Annars hade vi inte fått med oss allt hem! Och
tre pers i en bil under fem timmar på en dag hinner ventilera många
världsproblem! Stora som små!

Vänstra bakdörren fick säkras upp inifrån för att undvika ras om den öppnades!:)

Sockerkakan kändes smått möglig, men sonen bedyyyyrade att så inte var fallet!

Drängen slog i lördags, och även igår för att det ska bli
FINT väder under flera dagar! Då måste vi ha att jobba med! Med ca 12 hektar
liggandes, startade mannen med krossen, jag med pressen och drängen började
köra ihop balar till plastaren. Glad i hågen att allt rullade på så bra – bara
två omnätningar på 24 balar – så måste det givetvis bli smolk i bägaren… Man
får ju inte vara glad för länge…

Hade precis startat på den 26:e balen när något hände. Pressen
ändrade ljud. Det tog väl en 15-20 sekunder innan jag var säker på det, vände
mig om och såg ett stort, svart moln lyfta från pressen! Och det var ingen
dammoln denna gång. Stannar maskineriet illa kvick, men traktorn igång för en
eventuell flykt, öppnar dörren och känner pustarna av brandrök. Vad gör man?
Tömmer pulversläckaren för säkerhets skull? Rycker sprinten och sticker med traktorn,
med kraftöverföringsaxel och slangar kopplade, om pressen skulle explodera? (Det
är dumt att offra traktorn då! Slangarna blir billigare…) Eller avvaktar man och börjar felsöka? Jag
gjorde det sista. Ringde på drängen och vi lokaliserade felet till, självklart,
ett lager! Ringde verkstan som var lagom road. Det visade sig självklart inte
bara vara lagret, utan det har ju förstås spruckit, ramlat ner, förstört en axel och
några andra småsaker. Det får ju inte vara för enkelt liksom. Varför i H-vete kunde
den inte bara brunnit upp så jag hade sluppit tänka mer! Då hade det varit
försäkringsstrul och pappersarbete och jag hade stått utan press. Punkt Slut!

Men tja, den är ju redan renoverad för mer än den är värd i
sommar… Jag har ju inte råd att skrota den och efter detta är det väl ”bara”
mattan som kan ryka, sen är allt inre utbytt… Så fruktansvärt träligt – för
att förfina mina tankar till läsligt språk…

Drängen hade frun i stan, så hon fick invänta honom medan
han körde in maskineriet. Jag körde ut och löste av mannen vid slåtterkrossen
så han fick fixa stängsel på föräldragården. Allt resterande gräs och grönfoder
ska ner nu! Imorgon ska det fortsätta slås, strängläggaren som vi nästan aldrig
använder ska kopplas. Om jag nu inte får hem press-eländet på fredag, vilket
var mitt tidigaste bud, om inte under sker, så ska jag bara ta ut maskinstation en gång. Sen får vi
se hur vi löser den årliga entreprenadkörningen.

Man sitter i skiten och vet inte om/när/hur man får pressat, så vad gör man? Skruvar uppljudboken några hack och drar på med slåtterkrossen…

Barnen kom hem från min moster, drängens fru bjöd på middag.
Mannen är på föräldragården igen och drängen åkte med för att dra igång krossen
några timmar till. Barnen är lagda och jag ska fundera på om jag ska sätta mig i ett hörn
och lipa, vilket känns väldigt lockande just nu, eller om jag ska ta vara på
vännens erbjudande om terapi och/eller takstol (vilket bara är ett internt
skämt och inget annat!)

Man kan sova på många sätt, vissa kanske mer bekväma än andra…

Mitt ben har dessutom blivit en vacker palett! 50 shades av rödbrunt på en blå/grön/gul/lila botten!