Jo, men titta! Tanken ändrade färg över natten! Eller under förmiddagen i alla fall, sen mannen slutmålat den! Och lagom till det var klart, som ju så klart en icke-utlovad skur. Så det var bara att lösa!

Igår hade vi bokat in en sväng till storstan. Så lämpligt att Mormor ringde och bjöd oss på
middag då! Och så lämpligt att vi råkade glömma barnen hos dem, medan jag och
mannen tog en tur norrut själva…! Och vilken otur, att vi råkade komma
tillbaka precis lagom till kvällsmaten…! Bara att bära barnen i säng när vi
väl kom hem, svida om och se till att få dieseltanken på plats.

Snart, så är vildvinet lika rött som huset under det!

Satt och blev förbannad när jag åt kvällsmat. Tror jag ska skicka ett mail till Ica. Trycka upp och gå ut med att våmmen är första magen, att LÖPMAGEN är nummer två och NÄTMAGEN nummer fyra! Får man göra så? Enligt mig, Wikipedia och Svenska Jägarförbundet är det Våm, Nät, Blad och sist Löpmage! Skäms på er, Ica!

Med tank på plats började det bli läge för sängen!

Jag är lite självgod. Bara att erkänna! Jag sågade enhälligt
grannfruns förslag om att åka till tippen med deras gamla tvättmaskin i V70:n. Jag
hävdade att hon inte skulle klara av det. Har man problem att lyfta en
fodersäck på 25kg, är jag tveksam till att man klarar en tvättmaskin på mer än
det dubbla. Slutet? Jag åkte själv med den!

Körde ut kycklingburarna från gräsmattan och placerade på
tomma plastrullar, så de kan torka av ordentligt i botten innan de sätts på
vinterförvaring. När jag ändå cruisade runt i trädgården med den lille
trädgårdstraktorn (90-hästars) och pallgafflarna på frontlastaren, tänkte jag
att jag ändå kunde ta med tvättmaskinen ut från deras trappa. Sen när jag ändå
hade den lastad, tänkte jag att jag kunde skicka in den i Kangoon! Så ut med de
få sakerna i den och in med pallgafflarna, så var det bara att knuffa in
maskinen utan ett lyft! Smidigt! Men…Jag vill ju inte ha min arbetsbil
ockuperad av vitvaror, så i med en TV, ett bord och lite småskit, så iväg med
hela lasset sen.

Hade tänkt sticka iväg med traktor och skopa och sätta upp
stängsel, men det får väl bli imorgon istället.

Glädjen för dagen var att Drängen slog! Och vilka strängar
gräs sen! Ska bli kul att se hur många balar det blir, förstaskörden var ju under
all kritik på de bitarna, och hur det kunnat växa om så på sanden, utan regn i
år, är mig ett mysterium… Men jag tackar!

Självgod eller inte! Grattis på namnsdagen till mig! Har väl
aldrig riktigt gillat mitt namn, men har snällt fått vänja mig. Efter skoltiden
har det blivit bättre, men ingen i hela världen kan uttala det, än mindre stava
det. Men det kan ju alltid vara värre, så tack snälla att jag inte heter Åslög!

Det heter att det inte är lätt att vara liten. Det är banne mig inte lätt att vara stor alltid heller. Jag kunde ge mycket ibland för denna totala sorglöshet och tillit som bara ett litet barn kan ha…

Och, måste jag tyvärr säga, ännu en gång… Blir man
påmind…

Jag fick ett samtal runt halv nio imorse. Av en vän som
ligger mig så varmt om hjärtat att jag har svårt att tänka mig livet utan
denne. (När jag berättade för mannen var hans kommentar: Oj, det är aldrig bra
med samtal därifrån!) Vi ringer aldrig. Vi är sms-gudarna själva. Några få
gånger har vi ringt oss emellan, mest akuta saker som djurjakt eller så från
min sida. Från andra hållet började det med bärgningshjälp. ”Nästa”
gång det ringdes gällde det ett dödsfall. ”Tredje” gången det ringdes
var det gällande en separation. Så när det ringde imorse, sjönk livsandarna,
och det med rätta.

I detta bibelbälte vi bor, passar det ju att skriva något
man hör ibland: ”Den Gud älskar – prövar han!” Jag önskar för mitt
liv att jag och de mina ska slippa bli älskad av honom (på det sättet, kanske
jag ska tillägga, så jag inte bara hädar för er som tar illa vid er)! Men det
måste väl finnas gränser för vad en familj ska behöva stå ut med och tåla.

Jag älskar min vän, och hoppas att det når fram även i detta
nu. Jag kan ”inget göra”, förutom att finnas till hands och lyssna,
om det önskas. Och jag hoppas att det vets om.

Var rädda om varandra och lev medan ni kan. Livet ändras
fort… Igen…