Blog Image

En ung bondes vardag

Ny etapp

Bondelivet Posted on lör, november 05, 2016 20:53:24

1 november 2007

Idag kom så leveransen. Eller ”blindköpet” från
Skåne om man hellre vill. Den nya Bonnabilen, bättre anpassad för livet just nu
än Kangoon. Dock fick jag lägga några tusenlappar emellan… Dessutom saknar
denna en pedal – kopplingen. Det innebär spännande körning ett tag innan man vant
sig! Sen blir det väl lika illa med alla kärringstopp med privatbilen, där man
MÅSTE använda vänsterfoten…

5 november 2016. Tillbaka där det började – Nissan

Skitväder, rent ut sagt. Småspik regnar från sidan. Tittat
på djuren igen. Åtminstone de på föräldragården måste hem snarast – de har ätit
enorm bra, så det är inget synd om vädret slår till åt det just nu negativa. Vill
heller inte ha kyla än – måste få ut några lass gödsel innan det fryser i
tunnan, annars kan det gå illa i vinter!

Men! Det är inte mycket annat att göra än att gilla läget. Gårdagens snö har regnat bort idag, men nu fryser det på och glassar igen…

Samma ställe, samma djur. Tre dagar mellan bilderna.

En fredag med slow-cooking på vedspisen. Blandsaft och lingonsylt

Sonen staplade in ved på eget bevåg. Men det känns lite vanskligt att ta träna…

Precis kommit hem från ett larm. Saknade stängsel på ett
ställe, körde upp dit och rättade till, körde ytterrundan längs vägarna och
kollade läget. Såg inte ett djur, så har de gett sig på promenad önskar jag att
de går hem så det bara är att släppa in dem i vinterhagen. Men… Det är halt
ute! När jag sniglat mig ur kurvan i nerförsbacken (25-30km/h) och skulle
svänga till vänster i T-korset, fick jag ta en snabb funderare på om jag skulle
fortsätta nerför den långa backen till sjön, eller om jag faktiskt fick stopp på
bilen så att jag kunde svänga. Svängde, men jag höll låååångt ut på höger
körhalva när jag till slut tog vänster – sen la jag i fyrhjulsdriften sista
kilometerna hem… Nu ska jag göra som katten:



Vinterland

Bondelivet Posted on tor, november 03, 2016 21:02:37

Vad månde det bliva av pöjken…?!

Och hur många brukare av hemtjänsten läser på kommunens hemsida? Förlåt, jag ska inte vara så fördomsfull…

Det ingick inte planen att vakna upp till ett totalt
vinterlandskap imorse. Så sent som igår tog vi beslut att preliminärboka tisdag
till att hämta djur från andra gården, och att mannen skulle ta ledigt då för
att hjälpa till med grindar. Djuren kunde gott putsa till lite mer i slänter
och kanter. Det var därför en smärre chock när jag efter dagis svängde åt den
andra gården och där var tre gånger så mycket snö som hemma… Ohps. Dessutom
obefintliga stängsel – hjortdjur i kombination med tung snö som tynger ner
tråden… Gick ett antal hundra meter och krokade i och sträckte upp trådarna.
Jag är ju både gnällig och känslig som önskar el i tråden, men minst att den
sitter uppe…

Blev inte mindre orolig för hur det såg ut i Lilla Norrland
norr om oss… Där fanns nästan ingen snö! Gräset stack igenom snön i alla
fall, och djuren gick med mularna i backen. Sen att jag själv med knapp nöd kom
upp på gårdsplanen där… Smarthuvudet fick för sig att köra genom skogen upp,
istället för ner. Backen är visst rejält brant blev jag varse…

Börja köra balar till djuren och fördärva åkrarna på andra
gården, eller ta hem djuren? Slängde ut ett par krokar. En nappade under
förutsättning att man ”kunde ta en långlunch” och hjälpa till. Hade
planerat att lägga om däcken på bilen och sedan åka och handla innan alla andra
gör det inför helgen, men det blev till att sadla om och köra iväg med
traktorer, bale och kärra. Grindpojken gick all-in och släppte inte mig nära
grindarna ens, så det blev till att minska hage och fösa djur. Och det gick
jättesmidigt! Lyckades hålla två av tre stora tjurar utanför den lilla hagen,
och fick sedan in tolv djur i första lasset. De kördes hem, de kvarvarande fem
sattes i grindar och i min ensamhet föste jag över de stora tjurarna till
grannhagen som en etapp på deras vandring hem till andra gården, där jag (för
tillfället) har tänkt ha dem på vinterförvaring.

Dags att plocka fram hjorten i dem och skrapa efter mat…

När de sista fem skulle lastas upp fick en ko panik efter
all stryk en annan ko gett henne, så hon tog grindarna på huvudet och promenerade
iväg. När vi fått in de andra fyra i grindarna igen, var hon inte alls sugen på
att låsas in igen, så hon tog ett skutt upp över tråden och gick iväg på
asfalten. En förbipasserande som var på väg hem, gjorde helt om och gick efter
henne. Därefter praktiserade vi grannsamverkan på riktigt. Man ska ju be
grannar skotta och så om man är borta, men vad är det mot en kojakt i grannens
trädgård? Kossan föstes in i hagen igen, den elaka kossan hade låsts in i
kärrans främre del med två kalvar, och de sista två korna trycktes in. Den
förbipasserande mannen satte jag på att patrullera vägen utanför, skulle han
ändå prata med drängen kunde han ju göra nytta, tyckte jag! Att han fått koskit
under skorna bjöd vi på!

Detta är kalven som startade livet med kraftig navelinfektion och penicillinkur. Han har återhämtat sig. Kan tilläggas att kossan är en av mina största, korsning mjölk/Simmental.

Det lasset hem, sen över vägen till de sista sex. Tog längre
tid att sätta upp fem grindar, än vad lastningen tog, och innan vi skildes åt,
frågade grindpojken om han fick låna en rejäl traktor till kvällen för att köra
fram foder till sina egna djur. (Hmm, om han offrat en ”långlunch” på
mig och mina djur, har jag ens ”rätt” att tänka tanken på att säga
Nej? Knappast!)

Körde hem lasset, 23 djur hemtagna, satte drängen på att
fixa fram foderhäckar och balar till djuren. Själv tog jag traktor och skopa
och körde ner för att rädda stängsel längs stora vägen, det som ska stå nära…
Värdelöst när det bli så här. Idag har plogbilen varit snäll, men om det blir
så illa imorgon som de förutspår, så hjälper det knappast med regn på lördag om
stänget ryker offer för plogen innan. Rev alla mina vägstängsel, förutom en
liten kort sträcka, som stod uppe i vintras, ska ner senare. Inte så smidigt
att få upp stolpar som börjat frysa fast, och sedan armerats av den snö
plogbilen skottat undan… MEN! Det är betydligt smidigare än att rulla upp
stängseltråd full med is och påhängssnö! En del har legat i sol idag, så det
var i stort sett tinat, men den del som legat i skugga var värre med. Tur för
mig var att kokerskan på dagis kom gåendes förbi, pratade en stund och
förbarmade sig när hon kom tillbaka efter sin promenad, och ställde sig för att
isa av det värsta på tråden medan jag rullade upp den! Tackar för detta!
(Snacka om att jag anlitat svart arbetskraft idag, men det talar vi inte högt
om).

Hoppas djuren ser tråden bättre än vi..

Gjorde klart i alla fall. Nästa prio är definitivt att få upp tråden ur
sjön, sedan har jag vägstängsel uppe i andra grannbyn som nu är tom på djur.

När jag kom hem i skymningen hade mannen och barnen precis
lagt på mina vinterdäck, underbart!

Och! Jag har pratat med Växa-personal och bokat vägning av
mina äkta hereford, dräktighetsundersökning och Paratuberkulosprovtagning. När
vi lagt på blev jag osäker på hur vi egentligen sa, så fick ringa upp igen
under eftermiddagen. Vilken fredag menade du? För jag tänkte mig den 18:e…
”Oj, då. Ja vi sa nog ingen datum, men jag tänkte mig nog nästa fredag,
den 11:e!”. Hrm, hade varit snopet om semintanten knackat på lagårdsdörren
en vecka för tidigt med hälften av objekten på bete… (Om det inte blir mer
snö). Så var det utrett, med hennes slutkommentar: ”Det rullade på så
oerhört smidigt förra gången, så det finns inget fog för oro denna heller, som
jag ser det!” Det känns som sagt när såna som ”ser allt” säger
så!

OCH! Ännu en storaffär är avklarad. Eller nja, skutan är i
hamn, men den är inte förtöjd än. Jag är skitnöjd… Och livrädd! Men men,
pengar ska rulla!



Förfrusen eftermiddag

Bondelivet Posted on ons, november 02, 2016 20:41:50

Tillbringade eftermiddagen med frostskador! All ära och
intresse för uppfräschning av avel och exteriörbedömning, men inte i snålblåst och strax över nollan!

Exteriörbedömning av elittjuren Rocky. 5 år och drygt 1500 kg. Även fått till kriterierna för ett fint innanlår. En nia, högst på skalan, och kom på topp då det var så där ”gosekilligt”.

En timme på en riktigt fin Hereford-gård och sedan ett par timmar (?) i en
lokal med fika, utfodringsrådgivning och många diskussioner om både ämnena och
en massa utsvävningar om tjurar, semin, prövostationer, slakt, Fix- och
Pix-värden och massa annat. Flera avelsveteraner som gjorde senast nämnda ämnen,
så de få som var med från så kallade bruksbesättningar (de som bara föder upp
djur, utan inriktad avel), fattade inte nåt! (”Det värsta någon kan säga är att det ’bara’ är en bruksbesättning. Ordet ’BARA’ borde vara förbjudet inom köttbranschen!”)

Klockan hann dra över en timme innan vi bröt upp, då hade
snöregnet dragit ända dit till sydvästra delen av länet, så det tog en stund
att köra milen hem… Blev rejält slirigt när jag svängde av storavägen för den
sista milen hem, men hem kom jag i alla fall.

Hade en sååå fantastiskt fin vy när strålkastarna lyste upp de vita granarna, men i risk att jag inte skulle komma igång igen i den sega uppförsbacken, så fick det bli ett stopp på väg ner istället. Dags att lägga på vinterdäcken!

Dansinstruktören ringde under eftermiddagen och halvt om
halvt avrådde mig att komma ikväll, skulle bli själv då resten av gruppen,
boendes i Jönköping inte skulle komma. Avbokade allt när jag väl tagit mig enda
hem. Blir att kura i soffan framför elden istället, och tina upp benmärgen.



Nio år senare…

Bondelivet Posted on tis, november 01, 2016 20:24:13

Nio år sedan jag tog körkort! Galet! Och:

Jag saknar min Kangoo! Lastat i privatbilen idag. Och
försökt hålla den så ren som möjligt inne, så därför har jag nog lyckats trampa i varenda koblaja jag kunnat hitta på betena…

Tog ett tag med högtryckstvätten i helgen, och hade missat ett par fläckar, såg jag sen. Men… Det räcker ju med en betesrunda för att ordningen är återställd

Gick visst att göra denna till bonnabil också. Direkt satt det gräs i grillen!

En grupp på tolv har delats på nio plus tre. Totalt
osamarbetsvilliga! Efter flera försök gav vi upp och jag körde hem efter
spannen med kross (som inte fanns i bilen), lurade med mig djuren till min
tilltänkta lastningsplats och lämnade över spannen på drängen som underhållare,
vilket resulterade i flertalet vrål från hans sida då djuren höll på att
springa ner honom… Själv smet jag runt traktorn och fick upp tråden för att
stänga inne djuren på liten yta. Nio upp på kärran och iväg till återväxtbete
på föräldragården, tre ståendes kvar som fån och undrade varför de inte fick följa
med.

Väl på föräldragården släpptes djuren av, sen fick drängen
snällt trycka ner jordspettet med skopan, stängselklubban låg ju inte heller i
bilen (det där med att tänka och planera alltså…)!

Betessläpp 1 november alltså…

De andra tre lastades upp och kördes till grannstället här i
byn då det växt om en del där sen småkvigorna åkte till norra sjöspetsen. Vi
drog förbi hemmet och fortsatte norrut två byar för att flytta tjejerna där.
Fick slänga av ett par grindar för att få med även den kuvade mjölkisen,
(vilket troligen är orsak till att jag knappt kan gå nu). Kunde inte gått
smidigare att få upp dem, så kördes de den korta sträckan till nästa (tidigare)
by och släpptes ihop med tjejerna från hjorthägnet. Tjugo djur flyttade till
andra bete.

Hemma flyttades gruppen över trädgården igen för start av
vinterutfodring för deras del.

Några sprang fram till balen, några till saltstenarna och detta par till äppelträdet!

Kreaturskärran har hållt sig torr och fin hela hösten, men
några millimeter regn i den har gjort gödseln till en soppa så det blev ett
projekt att rensa ut.

Några tag i tvättstugan, denna eviga följeslagare, och
gårdagens rester till middag. Gick bra att sätta sig på kökssoffan, men var
sugen på att be mannen dra bort köksbordet, det där med sidledsgång var ingen
hit! Man ska inte stanna upp! Det gör så ont att komma igång, väntar på att
klockan ska slå läggdags så jag kan sova bort den värsta onda. Vilodag imorgon
med en träff för avel- och köttproducenter via Växa Sverige. Sen ska det rivas
stängsel. Såg att det fyller i sjön på andra gården, vilket är hög tid, men
måste få upp stänget från vattnet medan stövlarna räcker till! Och så måste det
till en handelsresa också, pallen med värpfoder är slut i veckan och jag borde
kanske investera i ett par nya stövlar nu när grisarna bitit hål på mina i
tån…

Vred till ryggrumpan på nåt sätt igen ja. Den ömmaste
punkten sitter på något vis långt in i rumpan, så den kommer man inte åt att
kyla (är väl för fläskig…!?), så satte mig på klampen en stund innan.
Blåskatarr here I come! Kanske skulle försöka mig på att skruva av hela
protesen. Så där som en gammal barbiedocka som man kan plocka sönder. Det
ondaste sitter ju i ring kring vänstra benets infästning. (Släkt med Morfars vänster eller vad?!)
Slutgnällt! Ska flytta tvätt till tumlaren och rädda mina muffins ur ugnen!

Om inga djur rymmer imorgon, så ska jag inte sakna Kangoon!

Heja rosen!



« Föregående