En ung bondes vardag

Totalt avslappnad slagen hjälte igår kväll!

2016 har varit ett ganska turbulent år, kan man nog säga. Det
började med 75% influensa i familjen följt av svärmors bortgång, efter flera
dagars vaka.

Därefter drog kalvningssäsongen igång, med väldigt bra
utdelning då endast ett tvillingpar dog (då). Dock var det förvånansvärt många
kalvar som inte hade instinkt nog att äta, så det gick många timmar extra
arbete för att få igång dem.

Våren kom med perfekt väder och grödorna satte fart precis
lagom tills torkan slog till och brände ner allt. Detta gav ett år med extremt
dålig havreskörd, halvtaskig grässkörd, men tack och lov har jag haft tillgång till
vatten i sjöar och betesmarkerna klarade sig förvånansvärt bra mot värmen, så
brist på bete hade jag aldrig. Däremot brist på motivation och ett svajigt
humör när rundbalspressen stod på verkstad mer än den kördes.

Året som gått har även varit ett ”rymmar-år”.
Många djur (eller ett fåtal djur, men vid många tillfällen) har varit på vift för mig, med blandade resultat att få in. Flera
gånger är det den mänskliga faktorn som spelat in, ännu fler orsakade av vilda klövdjur
och, som alltid, några idioter bland kreaturen.

Vintern kom som en överraskning i början av november, panik
med att få hem alla djur och rädda från frusna sjöar. Lika fort som vintern kom,
försvann den, och nu saknar jag den! Den hårda, fina och torra marken. Lite pudersnö
för ljuset och tio minus så det är vindstilla, och soligt. Den optimala
vintern, om ni frågar mig.

December månad har inte varit någon hit. En strultopp med
sjuka och/eller döda djur. En brakförlust med stortjuren. Många timmar tillbringad i gödselrännan. Men även en
storinvestering med ”ny” combipress.

Hönorna har fått tjuvstarta sin nyårssupé. Donerat från Coop, via den gamle mannen som hämtar säckvis med gammalt bröd och lämnar hos oss…

2017 då, vad har detta år i sitt sköte?

Vet inte, som tur är, mer än några få hållpunkter än så länge. I mitten
av januari ska det bli examensfirande för Hans. Hon är då färdig soc-tant och
tänker vaka över mina barn som en hök! *svälj*

Då jag mitt under den kanonbra dräktighetsundersökningen,
via sms, köpte på mig en åttameters strängläggare, ska jag försöka avsluta den
affären ganska omgående nu när det är nytt kalenderår.

Utmaningarna då? De ligger framåt sommaren i att lära mig
att köra den där nya pressen. Och självklart att lära mig komma runt
smålapparna med strängläggaren – risken är väl att man på vissa bitar får backa
in och köra rakt ut… Om jag nu hittar alla nya åkrar i skogarna! Det kommer
ju att bli några extra, som det ser ut.

Närmre nutiden så ligger vi inom en sisådär tio veckor på
kulmen av kalvningen. Ungefär samtidigt som jag hade tänkt mig ett par tre
dagars semester… ”Miss i planeringen!” (Samtidigt vet ju ni som
läser här, och/eller känner mig/oss, att Västergården inte ligger i världsklass
i planering. Allt kan ju hända. När som helst!) Men kanske samtidigt ett ypperligt
tillfälle att testa både kondition och kohantering hos maken. Fy vad elak jag
är!

Jag hoppas i alla fall på en smidig kalvningssäsong, med
minimalt med strul. Särskilt som den
femte stenen i vigselringen får sin innebörd!

Gott Nytt 2017!

Årets näst sista dag! Lite ovisst pusslande med barn och
scheman fick en bra lösning när min moster ville hämta dem för bad i simhallen!
Hon tog dem för lek och lunch, mannen åkte för att hämta sin mobil som var
färdig på verkstaden och jag kopplade ifrån den gamla plastaren och körde upp
traktorn till Jirka, vilket i sin tur resulterade i fika och en liten pratstund
(rekordkort, faktiskt!) Drängen kom med ett lass balar till honom och jag
liftade hem. Då var maken precis hemkommen så vi tog en lunch tillsammans. Kylskåpsrensning
på tu man hand, kan man säga.

Barnen kom hem och jag gick åter ut för stängsling med
drängen. Reparerat vinterhagen till djuren, satt en del nya stolpar där de
gamla hängt i tråden i några år. ”Bara” isolatorer, en ståltråd, lite
trådspännare och installation av elgrinden (som jag köpte förra hösten som
blivit liggande), kvar. Bra med en piska – fryser sjön igen sitter jag rejält
på pottkanten, så då tänds väl fotogenlampan i baken!

Då makens telefon startade fint i butik och bad om sim-kort,
åkte han hem. Väl hemma när sim-kortet skulle i så gick det dock inte att få
liv i luren. Stendöd och ingen som helst respons på laddning, precis samma som
den lämnades in för… Gick inte ens att få i laddsladden ordentligt trots att
det stod i papperna att det inte var några problem. Spånen i headsethålet var
dessutom också kvar, så vad har de gjort?! Bara för honom att lämpa in barnen
till grannfrun och sticka till stan igen! Sex mil till, tur och retur.

Under hans första runda i stan hämtade han ut lusmedlet till
mig, eller till mina djur kanske, så det gick jag med efter
eftermiddagsutfodringen i lagården och sprutade på dem. Skönt att det faktiskt
hänt lite idag, varit sådär obehagligt avdankat och slött ett tag nu!

Fick även obduktionsrapporten på min stortjur – han var inte
frisk i alla fall, även om jag inte fått någon diagnos på det hela. En tröst i
alla fall! En lever som ”var blek och blodfattig”, ”vattnigt,
blodblandat innehåll” i tunntarmen och ”bitvis kraftigt hyperemisk i
tarmserosan”. Inte för att jag riktigt vet vad det betyder, men blod på
fel ställen är aldrig bra. Inte heller gick det att utesluta en perakut
lunginflammation, då han blivit ”allt för kadaveriöst förändrad”. Får
ringa till veterinären nästa vecka och reda ut begreppen.

Nu ska jag betala årets sista räkningar och göra bokföringen
klar!

– Jag var nästan framme hos dig, så fick jag ett larm på en
mjölkmaskin, så jag har fått vända hem till min egen by igen, så typiskt. Ringer
sen!

Det sa DeLaval när han ringde fem över halv nio imorse. Gick
då in till de ensamma barnen för frukost, och hittade lillhönan i tomteklänning
och med två råttsvansar som brorsan satt upp på henne – underbara ungar! Precis
lagom klara med frukosten ringde DeLaval igen och kom en liten stund därefter. Barnen
gick in till drängarna och jag gick ut i lagården där jag hittade servicekillen
liggandes på mage på golvet, med örat mot eventuellt pysande i kolven, precis
vid fötterna på mina stora tjurar.

Sen började felsökandet på riktigt. Pumpen byttes, filter
byttes, givare och ventiler byttes, men skraporna gick lika dåligt ändå. Gamla
pumpen tillbaka, gamla givarna och ventilerna tillbaka, men filtret som jag
rengjorde igår dömde han ut då det var för smutsigt. Om han bara visste hur det
såg ut igår då…!

Hela brädgolvet bröts upp, kulverten kördes fri från gödsel
och han dök ner för att lossa kolven. Den plockades upp, demonterades och fick
nya packningar för att sättas tillbaka. Gick det? Nope!

Kolven på mittgången lossades och packades om, bland dessa
hemska, nervösa djur. Både jag och servicekillen tog luchpaus (klockan närmre
halv tre) och vi var överens om att tanka lite energi innan vi började flytta
tjurar och lyfta betongspalten. När jag kom tillbaka var kolven i mittgången
tillbaka och det gick för fullt. Till synes felfritt, och då han tittat i bilen
och inte hade fler packningssatser med sig, så läggs spalten på hyllan i ett
par veckor tills tjurarna gått på slakt och ett par boxar är tomma. Det
underlättar!

Två dagar i skitrännan ger förhoppningen att slippa imorgon
och istället ta en stund hos Mormor och Morfar för middag.

Nya årets almanacka är ifylld med födelsedagar och redan kända hållpunkter, årets sammanställning på antal bokade dagar är klar (142 i år, utan dubbelbokningar och födelsedagar, varför utsätter man sig för allt?!) Elden sprakar, katten spinner och sängen börjar locka.

Trevlig kväll!

Då var det första ”svarta” dagen efter jul,
arbetsdag med andra ord. Den sista svarta dagen (eller den 22:a) tillbringade
vi med ett vattenrör som åter läckte.

Tänkte skruva av det och dra på en ny
laddning med lin och kopparpasta, men när jag skruvat loss röret från ledningen
i taket och lossade det från vattenkoppen, så satt gängorna kvar i koppen… Svårt
att täta lite snabbt då. Fick tag på grannens son som är rörmokare, han tittade
in på hemväg men hade inte de grejor vi behövde i bilen. Snäll som han är
erbjöd han sig att plugga takledningen!

Avböjde vänligt men bestämt då åtta
tjurar skulle bli helt vattenlösa… Klockan var halv fem. Testade nästa
kontakt – i Bosnien! Sista livlinan – svägerskan på kontoret på en rörfirma!
Hon var kvar på jobbet och hade rör i butiken! Ner och fixa, det där som skulle
ta fem minuter före middan, tog lite längre tid… Min moster frågade sedan hur
många rörmokare man kan känna. Aldrig för många, hävdar jag!

Ska vintern eller pensén vinna?!

En sen kväll igår med firande av barnens 18-åriga storkusin
följdes av en tidig morgon för mina pojkar – sonen premiärat på älgjakt.
Dottern hade jag dock inte hjärta att väcka, utan smet ensam ut i lagården och
tittade in då och då. När vi var nästan klara med balkörningen tittade drängens
fru in och mötte lillhönan i trappan, tjugo över nio!

Idag då, då har dagen tillbringats i utgödslingen. Den
sackar med sina skrapor och står efter några minuter och tuggar fram och
tillbaka utan nån gödsel. Började med att dra på dubbla plasthandskar och
plocka ner oljebehållaren – en bytta diesel och en pensel för rengörning. Behov
fanns, utan att säga för mycket…!

Tillbaka med grejorna och ny olja i. Samma problem. Dags att
plocka upp golvet och titta ner i kulverten. Där det inte heller tryckte ut,
utan stod precis i utloppet och drog fram och tillbaka och byggde på mer och
mer av dynga. Bara att bryta upp lite mer golv, rusta sig med grep och skyffel
och skutta 1.30 ner för att börja ösa. Hittade slutklaffen som demonterades,
ensilaget som satt sig mellan den och skenan lossades (gjort en gång tidigare
på mina 8,5 år här, så inte vardagsmat precis) och skrapklaffen sattes
tillbaka. Men fortfarande samma dilemma med trycket. Sista minuterna innan
skraporna gått klart började den åter köra fulla slag, när inget motstånd
bjöds. Imorgon kommer således DeLaval-nissen igen och ska börja med att testa
en annan pump, annars är det läckage i någon av kolvarna – verkligen smygande i
så fall, för ingen olja försvinner märkbart.

Tja, men vad ska man göra?…

…Ta katten i rumpan och köra!

Slutremsan ut var som tur var inte tät…!

Mina stackars livrädda, jättestressade tjurar… Men Party undrade nog vad jag gjorde! Bjuder på en bullfie:

Frågade sonen om han tappat sin lösa tand – han blånekade!

En dusch sedan för att skrubba bort lite lukt – ren gödsel
är inte så farligt som den oljeblandade, den fastnar mer i nosen! En sen
middag avklarad och barnen nattade.

Innan jul måste man ju göra sig skuldfri… Det var en hög att ta hand om…

Varför ligger Länsstyrelsen i Jönköping i Överkalix?!!

Lillejulafton gjordes ett familjeryck och hönorna fick julfint!

Satsade på ett alternativt pepparkakshus i år! Sonen har dekorerat allt utom älgen längst fram (dotterns) och det rutiga hjärtat (mitt)

Ingen jul utan lite strul… En halvt lös kviga är ju dock både snabbt och enkelt åtgärdat!

Julaftonsmorgon och barn bubblandes av förväntan… Firade
lite smått kvällen innan med svägerska/syster/faster och familj med tomtegröt och
skinkmacka. Så sonen underhöll sig med sin nya radiostyrda traktor medan jag
gick till lagården. Det där berget under granen var väldigt lockande och jag
var nog den elakaste häxan i världen som propsade på att vi skulle äta frukost
också innan klapparna öppnades. Sonen hade inte ”kunnat sova en blund på
hela natten” och hört hur tomtenissarna tassade runt nere medan de fyllde
på under granen – tomten hinner ju inte med alla ställen!

En paketöppning hemma alltså, stekning av prinskorvar till
knytkalaset och en dusch innan det drogs iväg till min moster för firade. Mat,
mat och åter mat. Speedade barn som hela tiden väntade på mörkrets inbrott då
vi hört rykten om att tomten skulle komma. Som tur var så höll hans schema
ganska bra och en stor säck med klappar släpade han på!

(Gammel)Morfar blev rastad! Tomten var snäll, men lite läskig!

Den nya älgstudsaren fick snabbt skjutas in! Tomten hann tack och lov undan skottlinjen innan!

Några bröt upp därefter, vi andra landade för gröt och
skinkmacka och lugnet började lägga sig. Åkte hemåt kring sjutiden och barnen
somnade gott i bilen när vi var nästan hemma. Således anlände även julfriden
för oss andra två.

Krasch i soffan med en av de nya böckerna, mannen slocknade
en stund innan han åkte iväg som vaktmästare på midnattsmässan och jag sov som
en gris när han kom hem!

Dessförinnan hade drängen ringt och ursäktat att han inte
matat mina hönor under eftermiddagen, (men jag hade ju inte bett honom!) och
undrade om jag kunde hjälpa dem att få igång DVD-spelaren så de kunde titta på
sin julklappsfilm.

Burka, sorgflor, eller bara pedofili – bedöm själva vad mannen gör under flickans kjol…

Idag har kossorna skickats tillbaka över vägen ännu en gång.
Sjön har gått upp, så även tjälen i backen i den sorgligt blöta vinterhagen, så
nu satsar vi på att spara på marken där ännu en stund…

Inne har det varit lugnt. Framåt middag kröp jag ur
understället till förmån för mysbyxor, mannen kom i ett par jeans ungefär
samtidigt och sonen har sprungit runt i sin tomtedress som han sov i inatt. Helt
enkelt mest skrotat runt och tagit det lugnt. Gott!

God fortsättning allihop!

”Man var väl nykter imorse, men nu börjar det ordna upp
sig…” Nja, nykterheten går väl att diskutera men nog börjar det ordna
upp sig!

Mannen är någorlunda på benen efter ett par dagars soffläge.
Det underlättar när han är uppe, så att
säga.

En tur till mataffären igår, innan julruschen börjar på
allvar, en stund på soffan (eller sängen med katten, snarare) för att landa
efter ett par rejält oroliga nätter från alla håll, och kurering av ännu en
laddning blodtrycksfall (spännande när man går bland djuren…)

Hereford på rad. Jag tror faktiskt att de är lite raskännare…

Idag en sväng till stan för att lämna in mannens telefon som
la av i torsdags, för att hoppa igång i söndagskväll och stendö när han satte
tillbaka sim-kortet. Tur att jag hann rädda hans bilder medan den låg i koma,
innan den dog. Säkerhetskopiering? Varför då?! Självklart går det inte på
garanti, då telefonen är använd och dessutom fått ett par knappt synliga repor
på baksidan (efter 1,5 år), så den är givetvis tappad och därför trasig… Men
förhoppningsvis täcker ändå försäkringen han tecknade när han köpte den… Ett
nytt sim-kort som passar i den aningens äldre Samsung han fick låna av Mors B,
så var det uppdraget utfört. Sen till apoteket i stan som har extra inriktning
på djur, för uthämtning av lus- och avmaskningsmedel (som vi la till efter
veterinärdiskussion i torsdags, det skadar väl inte i alla fall) till mina
ungdjur i lagården, som de givetvis inte hade. Eller jo – de hade en liter, jag har fått fem liter
utskrivet då det doseras efter vikt, och vi gjorde ett grovt överslag på att
jag har drygt 30 ton djur kliandes i lagården. Så de får gno och härda ut till
nästa vecka, tyvärr, kossera.

En laddning lussebullar är äntligen gjorda, jag rullat ut,
sonen knorrat ihop och dottern pillat i russinen. Så har vi hunnit med att
hämta gran också! Nu ska vi bara hitta den förrymda julgransmattan…! ”Det är ingen ordning med allting!”, som Pippi sa.

Barnen nattade och en laddning vedervärdig lakritskola kokar
på spisen (vad gör man inte för kärleken…?!) Dags att rasa i soffan!

Mina förrymda ”tämoboppes” är återfunna och förenade med hängslena! Tjoho! De låg dock i en låda i tvättstugan, under bikläderna…

Drängen varnade mig igår för en hängig höna. Tanken gick ju
direkt till att det suttit fint med lite fågelinfluensa/New Castle-sjuka ,
uppepå allt annat. Men faktum är att jag ännu inte hittat denna höna. Min
slutledning är att drängen inte är van vid hönor som somnar vid fem när det
blivit mörkt, sen att några somnar lite där de sitter eller står…

Sonen hemma idag. Var han inte lite varm? Kände han sig inte
lite hängig? Tyckte inte du det, mamma?! Sanningen att säga misstänker jag att
han var sugen på att vara hemma, bara, men det fick han vara. Skruvade upp en
kompletterande del på av en plåtvägg sedan var vi inne och pysslade lite. Tvättmaskinen
gått varm och jag har hunnit tvätta upp och paketera alla 54 (!) ägg som
drängen plockat in från mina hönor under fyra dagar.

”Vabb-pyssel”

Jag undrar också om det finns fler som har nästan-sexåringar
hemma, som ifrågasätter hur Drakens (Bolibompa) gräsmatta alltid kan vara så
grön och fin när det enligt deras väderprognos alltid är Sol!?

Elektrikern varit idag och kopplat om strömmen i lagården,
så vi åter har ljus i mittgången, men armaturraden bakom spaltboxarna fick
slopas istället och nya armaturer beställas. Det blir väl lagom att få upp dem
när två boxar tjurar gått till slakt efter helgerna, så kanske boxarna äntligen
kan fixas klart också!

Så mycket har pojkarna saknat mig – tillräckligt för att inte släppa ner mig i sängen. Natten har spenderats med en katt i armhålan, en i knävecken och en som halsduk – inte många sovtimmar där känns det som. Tio kilo återkommande katt på strupen är ingen hit…

Heja heja! Paratuberkulosstatusen är uppgraderad från C till B! Ingen smitta påvisad som tur är!

Tordag. Ett pass i lagården, lugn frukost. Röja i huset och
julpynta färdigt. Duscha i lugn och ro. Packa väskor och packa bilen för att
åka runt tre. Det var önskan, tanken, förhoppningen och planen. Den sprack!

Denna gång blev det min sista mjölkes-diko som bjöd på rimfrosten!

Har inte sett en ekorre på flera år här hemma, så rasslade det till nästan över fötterna och upp i ett träd!

Ett pass i lagården blev det i alla fall. Efter att läkaren
från vårdcentralen ringt och undrat vad vi pratade om i telefon den 5/12, gällande dottern, då
han inte dikterat det. Strax efter ringde de från obduktionslabbet och frågade
var veterinärremissen var. Den som skulle faxas in senast tisdag eftermiddag,
direkt från veterinären.

Och så en kvigkalv som var allmänt ruggig och inte åt för
fem öre. 39 i temp, så ingen vidare feber, men inte heller något bra
allmäntillstånd. Ringde och rådfrågade igen hos distriktsveterinären som kom ut
efter ett par timmar. Detta efter att vi insåg att sjön lagt sig med is under
natten. Femtiotvå djur utan vatten med ishalka… Bara att skicka dem över
vägen till vinterhagen, köra balar dit istället och flytta foderhäckar.

Is och is… Såg mer ur som en glasskiva lagts ovanpå!

Drängen körde över häckarna, medan jag räknade in kor, inväntade eftersläntrarna och lapade sol!

Veterinären kom och tempade kvigan – 37,2 – undertemp… -2
grader på två timmar. Enda felet hon kunde hitta efter en lång och grundlig
undersökning var att kvigan ”andades för tyst”. Något som kan tyda på
en kraftig luftvägsinfektion… MEN då skulle hon andas med buken, flämta och
ha feber. Jaha… Flera jämnstora kvigor lyssnades på och de andades alla
”normalt”. Vad är det som händer???! Den berörda kvigan fick i alla
fall en stor vitamininjektion, avmaskning och en hutt ”Alvedon”.

Oj vad bra det kändes att veta att man planerade att åka
ifrån detta…

Kom in kring halv tre, ett par mackor i näven som lunch
medan väskorna packades, och jag in i duschen tio minuter senare… Nästan som
planerat! Sen dags att stämpla ut för några dagar!

Fredagen startades med att ringa till drängen och
kontrollera kvigan – mycket piggare med både matglädje i ena änden och pluttar
i andra! Ringde veterinär för vidarebefordring av allmäntillståndet, men hon
ringde tillbaka först långt senare, då hon även pratat med labbet i
Kristianstad. Enligt den första preliminära rapporten fanns det inget fel på
tjuren! Tjoho, vi sköt en frisk 1,5-tons tjur! Knappast. Han mådde långt ifrån
bra och veterinären jag pratade med i tisdags var chockad över resultatet med
tanke på hur han lät. Men obduktionen visade inga tecken på mask i någon form,
fria lungor och luftvägar, ingen synlig förgiftning av något, inga inre skador,
förutom en aning blodig diarré i tunntarmen, vilket kan blivit av att han inte
mått bra och ätit nåt… Återigen. VAD HÄNDER?? Gick resten av dagen oerhört
kluven mellan känslan av att ”allt är bra och det var bara otur”, ”jäkligt skönt att det inte börjar
springa runt gubbar på gården iförda vita overaller med avspärrningsband”
och ”fan, jag kan inte göra något åt detta och det kan när som helst hända
igen…”

Mors okänt gamla katt gnodde in sitt revir på julgransmattan innan den blev barrsticksig!

Nog för att jag är en smådum bonde, men denna annons fattade jag inte. Hur kan en lavalampa med rött vax även finns i färgerna grönt och blått vax?!

Barndomens och konfirmationskyrkan höljd i dimma

På fredagkväll firades mor i all enkelhet, lördagen blev ett
maraton med fyra inbokade ställen; fika på ett, lunch på ett annat, fika på det
tredje och kvällsmat på det fjärde för att sedan styra norrut igen och sova hos
mor.

Lite småroligt också, att när vi väl kom ner till Trelleborg
och parkerat bilen, frågade sonen i vilket av hotellen Hans bodde i… Eller
husen, rättade han sig snabbt. Tja, hyreshus på både längden och tvären är våra
barn inte speciellt vana vid…

Barnen pyntade pepparkakshuset som Momo satte ihop. Jag bidrog med tomtarna till vänster (1995 o 97:))

Idag lugnt, middag mitt på dagen och sedan motorhuven mot
norr och ett nerkylt hem. Fick bli hämtpizza från sista samhället på hemväg. Strax en kopp te, och sedan min egen säng, mina egna ljud och
en skock keliga katter som saknat oss.

Hemma har det varit lugnt, förutom ett brustet bromsrör på
balvagnen, strömproblem i lagården som slår ut mestadels av ljuset och en
ruggig höna. Kvigan verkar må bra i alla fall!

Jag har åter kopplat in jourtelefonen, tackar för en helg
hemifrån med många återseenden och är ganska glad över en vardag igen, så man
får vila upp sig och vet vad man ska göra… Eller?!

Trevlig fjärde advent!