Hade lillan med mig
när jag stängslade i tisdags. Unge på magen, och självklart ström i tråden. Hon
ville inte ens hålla handtaget åt mig. Hade bara fullt upp att förundras över
de gröna löven mot en blå himlen!

För tre år sedan, några månader efter att lillhönan fötts,
fick jag frågan om hur gammal storebror var. Han blev tre i februari, svarade
jag. ”Men… Är inte flickan också född i februari?” kom frågan.
Jo… ”Va fan!? Ligger ni bara en gång om året?!” var en totalt
spontan kommentar från en annan i gänget. Jajemen, svarade jag då
klämkäckt och lagom spydigt. – Ni vet, som bonde måste man ju planera. Så där när
vårbruket är färdigt och alla djuren är ute, men innan slåttern börjar, har man
ju en lucka över till annat…

Jag fick ett tredje barn i februari… Ni kan ju tänka er
responsen…

Men det skulle vara nu då, för igår släpptes de sista
kvigorna ut, och nästa vecka måste slåttern igång. Jäklar i det, vad stressigt
det blev! Tur att bebisproduktionen är färdig så vi slipper den hetsen mitt i
allt annat! Vilken lättnad!

Ett sätt att sova
på…

Nä, lite allvar istället; Igår släpptes de sista kvigorna
ut. Tre fjolårskalvar, varav den ena är mjölk-kalv så hon har aldrig gått ute. Därför
släpptes de ut i grindar igår morse, för att få rusa av sig på säkert område. Tog tio minuter att lasta och en timme att
få dem av kärran igen. Det var livsfarligt! Under eftermiddagen släppte jag ut dem för eltråd, så nu
går de under bevakning och mjölkisen verkar ha fattat gränserna. Men lite yra
är de allt, så de får nog hänga kvar hemma ett par dagar.

Mellan djurlastning och avhävning satte jag en ostmassa,
stack och handlade och fixade lite smått och sedan hem för att ösa vassle. (Får
försöka att sno ihop några vasslebröd nu också alltså!) Lovade i våras att jag
skulle baka ostkaka till en student, så vilken fruktansvärd tur att jag har
kvar spisen än så länge! Får väl som sagt ta mig i kragen och baka en massa
bröd att stoppa i frysen till rörigare tider.

Var på sommarfest på dagis igår. Sonens sista. Fyra och ett
halvt år sedan han skolandes in. På riktigt GALET! Efter semestern väntar
fritids och sedan skolan. En ny epok i livet.

Tänkte se om jag hittar motivation att städa upp lite
byggmaterial här på gården. Borde fortsätta att plocka i köket, men tänker
snickarna inte komma på några veckor vill jag inte trycka ihop oss mer än
nödvändigt. Under längre tid än nödvändigt. Satte drängen på att luska med dem
om hur de tänker. Det har ju rullat på så fantastiskt bra sen stommen restes,
men nu är det det här fasansfulla tvärstoppet i allt. Och så går det fort till semestern
nu. Det får iiiiiiinte stå stilla däröver! Det är en lättnad att det bara är
vi, av alla hantverkares kunder, som har den känslan… (NOT!)

Imorgon vankas det student för barnens minsta storkusin.
Hoppas det regnar över i natt så det inte är totalt plaskblött för studenterna.
I annat fall kanske de hålls nerkylda, vilket inte brukar vara helt onödigt i
såna sammanhang!

Strax innan avresa
till sommarfesten kom lillhönan in och skrek: Min häst är jättesjuk! Vi måste
skjuta den!!!!!!!!!!! Brorsan kom snabbt till undsättning och skenade ut med studsaren.
Tillsammans hängde de sedan upp den för att kunna slakta upp den… Bonnaungar.
Ska man skratta eller gråta? Skämmas eller vara stolt?!

När köksfönstret är
utflyttat kommer det inte längre i kollision med förråd och stor lönn, så
utsikten är det inget fel på!

Jag tror att jag redan nu önskar trevlig helg, så är det gjort i alla fall!