Kamikazekatt!

Ska börja med att tacka för alla gratulationer från olika
håll!

Födelsedag eller ej, den bästa presenten kom i form av hällregn hela dagen. Detta
innebär i sin enkelhet att andravåning fick en storstädning. En väldigt
välbehövlig sådan. Dessutom flyttades lillhönan till vårt gamla rum så från och
med nu har barnen egna rum! Tummen upp! La mig dubbel av skratt då sonen kom
inspringandes med full cowboymundering, pistol i hölstret och hagelbössan mot
axeln skjutklar mot syrran, och vrålade UPP MED HÄNDERNA!!

Lillhönan tog ett steg framåt och sa kavat: ”Du! Detta
är Mitt rum!” Så den gubben gick inte.

Plötsligt blev båda
rummen ”väldigt” stora och rymliga! (Och rena…)

På kvällningen kom svägerska/syster och tog barnen så att
jag och maken kunde åka på föreläsning med Tomas Gunnarsson, träna din inre
kondition. Ganska tänkvärt. Får försöka ta med en del av vad han sa i vardagen.
Sånt som man inte tänker på helt enkelt, för att det är så (o)självklart.

Den sämsta presenten var väl att Morfar ringde igen på
morgonen (inte helt oväntat efter gårdagens status) med taskiga besked, men vi
fortsätter leva på hopp om bättring.

Imorse lämnades lillhönan på dagis och betesrundan
avklarades. Med den lilla detaljen att jag möttes av tre kor i grannens
trädgård… Gänget från avkroken. Två hagar rivna, men de som kom från Mormor
och Morfar var kvar (nästan) där de skulle. Över med lillan i vagnen, i kläderna
och vifta ut drängen. Djuren hemma hängde på tråden men kom som skott när jag
ropande lockade in dem i en ny hage. De tre rymlingarna ville hänga på och tog
därför vägen förbi mig, så kunde jag gå upp bakom dem och fösa dem vidare in i
deras hage som drängen öppnade. Ihop med dem igen. Utfodra i lagården och prata
med herefordbonden som tittade in en snabbis. Tänkte passa på att stängsla
klart det sista till de vid norra sjöspetsen, medan lillan sov, så tog loopen
om grannbyn och tittade på djuren där. Hann sätta ut ungefär tio stolpar innan
grannen ringde ”Det sprang precis förbi tre kor. Jag kunde inte se om de
tog höger eller vänster ute på storevägen…”

I bilen och hem med andra ord. Hann precis ut
på rakan så ringde cateringgrannen om kor på vägen, men nu på väg hem igen.

Frågan vi uppmanades
att alltid ta till. Inget ont utan något gott. Så vad att hitta med dessa två
promenader? Tja, enkla beslut, gratis motion och en pratstund med grannarna i
en uppenbart fungerande grannsamverkan. (Även inkluderat en pedagog.) Kossorna
såg nog det nyttiga i att de kom in till massa mat och inget regn. Straffas de
tros…?!

Såg dem mycket riktigt komma travandes från stora vägen och
svängde tillbaka in på åkern vid grannen där jag först hittat dem. Grannarna
där kom ut och gemensamt lyckades vi ringa in samma tre kor och då ringde
mobilen. Dagis. Varför ringer dagis när jag lämnat för en dryg timme sen? Två
alternativ: Ungen har halvt slagit ihjäl sig, eller spytt… Jag skiter i att
svara! Hinner inte med det just nu ändå… Jo, jag måste svara! ”Jo, jag
körde precis till jobbet och det sprang tre kor på vägen…” Ok, de är
inte under kontroll, men under uppsikt. Nu ska de jäklarna in!! De köpte sig
nyss enkel expressbiljett med bolag Slakt.

Har man ingen kniv
skaffar man en. Två stenar och elband emellan gör elbandet kortvarigt. Det var
det i och för sig i hagen också då djuren rev ner sträckan jag lagade med mindre
än en timmes mellanrum.

Djuren ner bakom lagården med grannarnas hjälp, pressen ut och
korna dit. Grindar stängs och traktor parkerad utanför. De SKA inte kunna slita
sig igen!

Så. Frukost. Och vem låg och surrade lite halvirriterat i
vagnen då? Inte var det jag! Så gröt till mig, andraamningen till lillan under
samtal med Morfar, mer frukost till mig. Drängens fru kom in till bebisen –
vill inte på villkors vis ha barn i lagården när man grejar med djur att binda.
Sliter de sig kan de hamna precis var som helst och det är det sannerligen inte värt! Gick
dock nästan äckligt smidigt att binda in kossorna. Pressen tillbaka in och drängen
fick den traktorn för att hämta ett lass spannmål.

In och luncha bebisen, ut med henne i vagnen. Somnade på fem
(YES!), äta själv, packa bebisen i bilen efter tjugo minuter och iväg på
babysim följt av mathandling.

Sa nån höst?!

Sen ska man ju fira i dagarna tre, heter det. Vi startade i
söndags, fortsatte igår på ”rätt” dag och avslutar firandet idag med nio år med mannen. Inte har vi snorklat i korallrev, bestigit Mount Everest eller vandrat i Sydamerikaska djungeln. Men vi har gjort mycket annat ihop!

Tror faktiskt
inte han har koll på dagen (Ääääntligen kunde jag reducera en aning!) Enda
kommentaren när jag gav honom knippet med blommor: ”Det var otippat!” Jag
har järnkoll på allt sånt, alla födelsedagar och en massa annat. Men då jag
sällan har riktig koll ens på vilken veckodag det är, har jag inte järnkoll på när
det faktiskt infaller.

Så firar gör vi! Jag med sprängande huvudvärk, barnen i säng, köket röjt, brasa i spisen
och katten i knäet. Mannen är på föräldragården och inventerar i brädgården.
Dags att börja måla och smäcka på huset.

Snart nattning känner jag. Och hoppas. Helgen överlevde
jag. Ett-noll till mig.

Barnen inkluderas i
hushållssysslor på olika nivå.

Fått några förslag om alternativa karriärer. Den första för några år sedan. Något så otippat som ansiktsmassör. Och häromdagen författare. En bok är redan såld. Vad ska jag ta för gage för alla dessa noveller här då?? Jag måste lägga av…

God natt.