En ung bondes vardag

Man ska vara lite skeptisk när dockan i paketen också har lila klänning med vitt band om magen…

God fortsättning!

Jag har varit på väg hit i snart en vecka. Men sen är
klockan plötsligt midnatt och det är dags för sängen.

Lillfisen firade tiomånadersdagen med en ny liten kusin och
sista amningshutten. Faktiskt har hon inte gjort mycket anspråk på mer heller,
så det var nog moget!

Julafton hade löpt på fint om inte Tant börjat med att rycka
skägget av tomten. Vår son på snart sju har varit tomtens första och största
försvarare då Han Finns!! En rejäl (och lite onödig) besvikelse för hans del.
Han kämpade mot tårarna mer än en gång den kvällen. Bästa julklappsleken-paketen; Råttfälla med sega råttor!
Hörru Gubben Pettson, är du med?-Då behöver du väl en sån här också! (Spana in gubbsjukens händer! #metoo!;))

Premiär med morsans gamla gåvagn. Preppad med överblivet kakel.

Drängen och fru bjöds in på middag och lite julfirande på
juldagen och på annandagen firades barnens storkusin.

Sen var det dags för nästa sjuka. Bebisen hostat nätterna i
ända och sonen har lagt till med hög feber igen.

Igår var maken iväg på jakt hela dagen och jag hade tänkt ta
barnen med mig och riva stängsel, men då sonen knoppade vid tolv och vägrade
vakna igen förrän framåt fyra och då hade ökat ytterligare i temp var det bara
till att hålla sig hemma och underhålla elektrikern som drog el på
andravåningens nya rum.

Vedhämtare! Ett rejält lass drog de till med! Och medan andra kämpar för att bränna julmat, satsar jag på att hålla vikten med en dubbel sats surdegskanelbullar. (Fast egentligen kanske jag skulle prova på det där jag såg på Aftonbladet – Så promenerade NN bort 45 kilo på ett år… Har ju fått frågan tre gånger på ett par veckor – om jag är gravid. Frågan är bara vad som blir kvar efter 45 kilo bort på mig. Vad väger skelettet?! Inälvorna?! Och nej, jag är inte gravid för upplysning!
Igår morse följde lillhönan med mig till lagården. Rätt som
det var ropade hon att hon var en kalv och låst in sig i en undantagsbox. ”Var
kom den ifrån?!” sa drängen precis då från andra änden av lagården, och
jag som stod dold bakom balen på mitten, svarade att ”det måste vara en
importerad Belgisk Blå, eftersom det är blå kläder!” Drängen fattade inte
nåt utan fortsatte undra var ”den kom ifrån”. Nämen! Titta! En kviga
som plötsligt sniffat honom i nacken när han skrapade skit. Trasigt bindsle!
Fånga in, byta bindsle och binda om.

Så kom beskedet! Nu är det bara att vräka på med hereford. Och hur många får pengar för ”Vräkning”?!
Kvällen tillbringades vid containern och slängde massa
julskräp. Svängde inom ett tomt hus hos Jirka så åkte hem igen och plockade
fram den där underbart släpande bokföringen (…) Kommit igång och avverkat en
fjärdedel när sms kom från en Jirka som kommit hem, så jag åkte dit. Den ”tidiga”
nattningen uteblev då jag inte åkte hem förrän midnatt och då var så energiboostad
att jag inte kom till ro på över en timme!

Idag har trots smällande huvudvärk varit en bra dag. Före
frukost möblerade jag och drägen om i lagården, sorterade ut de fem
ickebetäckta kvigorna, och de två slaktkorna och band in dem. Frukost sedan ut
igen och flyttade den nu mindre gruppen till sjön igen. Offrar en åker nu så de
får något bättre att vara på, får plöja den sen. Jäkla gegga och regnade. Till
och med gräsmattan står ju under vatten! Balar ut, lite lunch och fram med
saxen. Svansar klippta och även den minsta lilla kvigan som gått i box tills
nu. Hon bands upp från tjurarna och blev nu lagårdens lejoninna! Fullt! Med stympade svansar.

Sonens feber håller i sig och lillhönan började låta hes
igen. Får väl se om vi blir friska rätt vad det ger sig.

Om vi flyttat in i garderoben än? Nja, vissa av oss…När man bara ska bli buren och vägrar golvet, då får man hänga med och stryka. Varmt blir det kan jag lova.

Det blev dags för granhämtning. Vi packade ihop oss med glögg och pepparkaka och gick
till skogen. Vägen var bar. Den allmänna vägen alltså. Inte skogsvägen. Det var
väldigt tungt att dra vagn där! Något hade hänt med granen vi tittat ut. Den
var inte alls lika fin som för några veckor sedan. Det blev till att leta
vidare. Ungen dumpades vi utanför vägen med plant ryggläge när vi själva gick upp på hygget. (Schyssta föräldrar… Stackars barn!) Hon
skötte sig och hade i brist på annat somnat! Drängen mötte upp med traktor och
skopa så lades två granar i den. Gick lättare att köra vagn ut från skogen.
Vagnen är ungefär ett traktordäck bred. Kanske något för Emmaljunga att ta upp
i sina mått hädanefter?! Tyvärr ledde traktorns framfart också till att isen
brast med framkommande lera…(Jag bjuder på två bilder då jag av någon anledning inte får bort den ena…)
Granen har kommit in idag. Barnen har klätt den. Ute viner
vinden och det var tänkt att faster/svägerska med familj skulle kommit. Enhälligt
avbokade då vi har två barn med massa feber och en jag med en gnutta feber. Dunderförkyld. Ikväll har det känts som ett väldigt bra beslut.

Ena foten framför den andra. Inte sätta sig innan det är klart. När jag inte vibrerat av frost
eller suttit genomsvettig. Inte helt hurken alltså. Läggdags och tumhållning
att det är bättre med samtliga imorgon.Storstädning. Leksakshyllan utflyttad. Skitkul, tyckte bebisen, om att krypa i tunnel.

Vi är inte helt klara med bottenvåningen. Fortfarande dessa
två lister som saknas. Pepparkakstraktorn har ingen orkat montera, inte heller
är något julgodis kokt. Det mesta av vårt julpynt har kommit på villovägar i
uthyrningsröjet på föräldragården. Men nog attan blir det julafton imorgon
ändå! Shit happends. Min fina make har sett till att hönorna fått det julfint i alla fall. Det som har varit behov av i över en månad. Tacksamt att se hur de borrar ner sig i den nya spånen. Började skyffla där, men det blev väldigt varmt väldigt fort så han tog vid.

Undrar om en tiomånaders mår dåligt av att sitta på pottan. Det ser inte riktigt så ut. Ganska laid-back om ni frågar mig.
Nu ska jag krypa ner. Får se när och om jag hittar tillbaka
hit. Om inte annat måste jag väl försöka sätta mig och knåpa ihop en
årssammanfattning. Bara det kräver väl en heltidstjänst efter detta år!

God Jul och God Helg på er alla.

Ingen större orsak till oro för tystnaden. Snarare är det så
att det är så fullt upp att den lilla vakna tid som blir över går till att
sova!

Kom iväg till Skåne i fredags. Hann dryga milen innan
lillhönan blev åksjuk, så det sinkade ytterligare. Utöver allt vi fick göra som
tjuren ställde till i torsdags – flytta djuren från sjön, halma ligghallar och
sånt. Nästan så att sonen kunde varit i skolan, vi som tagit ledigt för att
komma iväg så tidigt som möjligt. Men det blir inte alltid som man tänkt sig.
Det är vi levande exempel på. Vi var framme innan det var helmörkt i alla fall.
Alltid något!

Vilken skillnad från
det vi åkte ifrån!

Hur många gånger har
man gått denna väg egentligen?!

Så sant så

Momos tårta in
progress

Vad då röra? Jag rör
inget!? Eller…
En Skåneresa drar alltid igång allt mellan himmel och jord
på alla plan, så även denna gång. Åkte ganska sent därifrån i söndags och kom
för första gången någonsin hem till ett behagligt hus! Tjoho!! Några grader
minus i oeldat hus brukar leda till att allt som alstrar värme, från dubbla
eldstäder och elektrisk ugn, dras på för fullt innan jackan dras av. Så icke
denna gång! Luftvärmepumpen steg i graderna (haha)

Trafiksäkert och
bra…

När vi i måndags i snitt bara hade drygt ett barn i taget hemma,
satsade jag och maken på att tapetsera vår vägg i vardagsrummet. Den där ett
”brett fönster” blev en ”smal dörr”. Riktigt bra känns det.

”Jag är duktigt,
för jag kan hjälpa er att måla! Det kan inte hon där” (syrran)

Lite oro för bebisen igår som startade upp dagen med att
stupa raklång baklänges på klinkergolvet i badrummet (att hålla med två händer
är ju bara för småungar nu!) Efter detta var hon inte sig lik riktigt. Sov
länge och var allmänt ganska pipig och klängig. Frampå dagen började halsen
rossla och nosen gröta tillsammans med hög temp, så det var nog förklaringen. Även
idag startade hon upp med 38,5 i temp vilket ledde till att hon sov i fem och
en halv timme (!!!) innan jag väckte henne under högljudda protester… Detta
gav mig i alla fall tillfälle att starta upp med spismurstvätt och målning. Oj
vad sotigt det var!

Febermys. Och själv ser jag visst misshandlad ut!

Hm… Plockade ner mitt Gammelkossehorn…

Bebisen har piggnat på sig. Knappt feber alls nu ikväll, och
då tror jag nog att morgonens Alvedon gått ur kroppen! Maken stryker taket en gång
till. Storkok bebismat är i frysen och två surdegsbröd räddade ur ugnen. Dessutom
är det sista av julgrisen nu förpackad och fryst. Dags att bjuda upp Hans så
hon får se vad ”full frys” innebär på riktigt. Och då syftar jag inte
på Stefan & Kristers långkörare på sena nittiotalet.

Abrupt vaknande igår
när den lastbil jag så fint ignorerade ”vägrade” lämna gårdsplan. Fick ringa till butiken och fråga om de
ligger så långt söder ut att det redan är mars i deras tideräkning. Jag önskar inte utsädet ännu heller! Nu klarar
vi hönorna garanterat över helgerna, eftersom jag hämtade en pall i torsdags.

Detta är inge bra för
träden alltså… Och fryser det nu lär det bli spännande för både folk och fä. (Och jag vill påpeka att jag stannat på vägkanten. Väglaget är just nu spännande som det är!)

Jag tycker det är både
charmigt och mysigt med istappar (så länge de hänger still) men det säger en
del om husen också…

Fikadags sen sängen! (Om detta j-a internet kan tänkas funka nån gång. Landsbygdens förbannelse)
Ha gott

Det kanske inte är så
lämpligt att vara ”monsterspöke” i just denna outfit, med tanke på
dagens samhälle…

Även i söndags blev jag friställd från julmarknaden. Drängens
fru tyckte det gick bra ändå. Detta innebar – Familjetid!!

”Har du krupit
där pappa sågat?!”
Maken var i vardagsrummet och gipsade upp väggen där fönster
blivit dörr och fula, tråkiga sprickor i gamla spånskivor blivit synliga, medan
jag och barnen drog till med lussekattsbak och en storladdning piroger att
stoppa i frysen. Kvällen avslutades med en långpannekaka av mina
”skrotägg” sen marängtårtan.

Jag trodde vi brukade
ha ett dörrhål där… Och lillan provocerade grannens katt…

”Ställ tillbaka
min klocka!!” krävde jag av maken sen jag för trehundranittioelfte gången
tittat på hyllan med klockan som inte fanns… Han löste det!

Igår var det dags för tiomånaderskoll (9,5) av lillan som
vägde in på 7860g och 69 cm. En ökning på 855g och 3 cm på sex veckor. Inte
undra på att vi rensar kläder nu då! På eftermiddagen kom min partner i
mentorsprogrammet hit och tittade, pratade och fikade. Och där ”small nåt
till i magen”. I en rektangel precis under revbenen på vänster sida, och
solarplexus. Vi snackar inte ont i magen. Vi snackar smärta så det knappt gick
att sitta upprätt. Men bara att försöka hålla god min, dra på overallen och
till lagården sen han åkt, och sedan rulla ihop i en boll i sängen med kudde
mellan mage och knä. Där hade det släppt sedan familjen kom tillbaka från
tippen och rånet av bygghandeln (mina barn…). Var sugen på
träningsavslutningen, men när kroppen säger stopp på det sättet är det bara att
lyda. Förr eller senare vinner den i alla fall, så man får väl dra en bedömning
på hur sårad man själv ska bli innan…

Ska inte säga att det känns bra idag, men rätt ok. Om man
tänker bort det som känns som magkatarr DeLux alltså.
Det som var några centimeter snö
igår har nog blivit ett snitt på femton över natten. Ljust och fint, och rent
hos korna. Synd att det inte fick frysa till innan bara. Det underlättar med
det mesta då.

En höna tagen på bar gärning med äggätande fick snällt
utgöra frukost till räven nu före min frukost (tycker verkligen inte om det
där. Varken äggätandet eller nackandet, men nu är det gjort)

Får se vad jag hittar på innan det blir dags för
avslutningen på babysim. Det är ganska frestande att bädda ner sig med en bok
(har abstinens som heter duga… Ah, det är det kroppen vill säga…!) men
listan att-göra ligger lång så den lyxen får jag nog peta undan. Om inte annat
vaknar väl bebisen snart och då kan man ändå glömma att kura under täcket. (När allt kom till allt fastnade jag och bebisen hos drängen)

Man får väl innerligt
hoppas att morfar tog fel på kusinerna…

Jo, jag kom över. Men
det var inte mer!

White is the new black!

Bläs…

Nu så. Tillbaka i etern. Mycket att skriva ikapp, sitt
bekvämt.

I måndags var jag hemma hos min motpart i
mentorskapsprogrammet, och vi kan väl säga att han la ribban för hur kreaturen
ska se ut. Får nog se till att högtryckstvätta mina kvigor innan han kommer
till mig på måndag… Nä, så farligt är det inte. Men inte en flugskit hade
hans på sig! Kul!

Fotografering av bebisarna under vattnet i tisdags, riktigt
kul att ha. Vår ute-mycket-bebis kan vi nog låta lysa väg för Tomtefar, för
väldans vad den röda nästippen och kinderna reflekterades i vattnet!

Tog kossekärran och traktorn när jag lämnade lillhönan på
dagis i onsdags, styrde sedan vidare mot mina Herefordkossor för avhämtning. Två
timmar dit, en stund fika, en stund lastning – de två oförstörda kvigorna gick
rakt på så fort det öppnades, men äldsta kossan tyckte det var ett ypperligt
tillfälle att klias på, så hon stod bara och jazzade, såååå gött det var! – och
sedan en bra stunds prat på det, följt av 1,50 hem (alltid närmre hem!). Heldag
med andra ord.

Funderade på att
svänga inom och kolla drop-in-tider på massage. Hade varit välbehövligt och
tacksamt. Men kanske inte läge med djuren i släptåg! De två landade snabbt och lugnt!Snabbt in för nåt till magen, ut igen och släppte de fem
korna i gruppen med kvigor, tillsammans med en extra bale, backa intill
lagården och lasta av, samt binda upp de två små, rulla ut bale till
innedjuren, rusa in och rulla ut middag till mig (det gick nog fort där) och så
iväg med två barn på avslutning i brukssamhället, och jag med bebissällskap
till avslutning på dansen.

Bebisen kom för första
gången i kontakt med spegel på sin nivå. Jättekul!

Som jag skrev i torsdags var jag långt upp på
hullbedömningskurs med Gård och Djurhälsa. Stor fin lagård där. Kom i kontakt
med ”grannen” på stället och slutade med att jag följde med honom
hem. Nybyggd lagård förra året. Till sin avelsbesättning med Hereford. (FYFAN
vad deprimerande att komma hem till den egna tungrodda skiten!!!!!! Måste snart
se till att bygga nåt om jag inte ska försvinna…) Nåväl. Kom hem till en
”färdig” lagård så en snabb middag innan maken skulle på UV:s
julfest. Där och då rasade jag lite. Fortfarande förundrad över att jag faktiskt
fick behålla den lilla mat jag lyckades pilla i mig, fick ikull flickorna, sen
stoppade (stolta) sonen om mig så mysigt innan han själv gick upp till sig. Tror
jag var borta innan åtta, klubbad tills klockan ringde halv sju. Och då var jag
hungrig!Slaktko 0011 undrade om det blev lillhöna till middag.

Ringde frisören medan drängen hämtade sista balen igår. Tid halv tolv. Taget! Vad är klockan?! Jag kom i tid. Och hann köra en utlovad bale till Jirkas kossor.

En tur på julmarknaden i brukssamhället sen. Lovat att sälja
lite. Och kokt gröt på två kilo ris.

Brukar inte stänga efter
mig när vi kör balar, det går bra för det mesta, men idag lyckades två kvigor komma på mig… Shit
happends!

Idag blev jag friställd från marknaden. Vet inte om jag inte
skötte mig tillräckligt bra igår, men jag har nog att göra ändå. Denna lördag
då allt är tänkt att hända. Ett julspel som barnen blev involverade i via söndagsskolan
– icke genomförbart! Julmarknad, friställd. En konsert som maken tyckte vi
skulle gå på, ej möjligt. Den årliga Lussedansen och julbord med linedanceföreningen,
ej genomförbar. Dock ska det som traditionen säger bakas tårta till de sextiotre
anmälda, och det faller på den som enligt traditionen fixar – Mig! Så det blir en snabbis inom svägerskan
för byte av ett par saker, inom och lämna av tårtorna och styra västerut mot
130-årskalaset hos Mormor, för henne och Mor. Genomförbart!

Nu håller vi alla tummar och tår att vi håller oss friska så vi kan stämpla ut på fredag och ta en helg ledigt. Det hade vi behövt!

Slutligen måste jag ju också välkomna senaste tillskottet till släkten, mitt kusinbarn lilla V!

Trevlig helg.

Hej från bilen, via mobilen. Snöbollen som kallas livet rullar fort o bli större så det är knappt att man hinner runt den!

Igår tog jag mig i kragen o lämnade lillhönan på dagis med traktorn. Fortsatte sedan med kreaturskärran två timmar mot norr med en aning östlig riktning och hämtade mina herefordar. Kossorna släpptes ut till kvigorna hemma, de två små kvigorna bands in. En bale ut och foder i lagården så blev det middag själv och iväg med barnen på avslutning och likaså för min del på dansen.
Lillan fick följa med mig då det var långkväll. Väl hemma igen började huset käka säkringar. Känns lite så där. Får se om vi (maken) kommer till nån lösning idag. Han är nämligen hemma pappaledig med bebisen idag och själv har jag precis landat långt upp på höglandet. Nästan på gränsen till Östergötland. Träff med utfodring- och hullbedömningskurs. Detta kändes väldigt mycket mer intressant när jag anmälde mig, än vad det kändes när klockan ringde imorse..
Men men, anmälan var bindande och ska jag ändå betala kan jag lika gärna åka också. Fyra timmar i bil är ju ändå bekvämare än fyra i traktorn som jag värmde upp med igår!
Ha gott

Idag tänker jag fatta mig kort. Låta bilderna tala mer än mina ord. För ovanlighetens skull! En bra helg. På flera sätt. Fått lite gjort och mycket kvar. Stora barn och föräldrar i skogen för utegran och granris.

Laddar för en fullpreppad vecka. Tur vi precis var i gråa, tråkiga november när inget händer, så vi fått vila upp oss…?!! Vissa punkter kändes väl så där, så tur att man inte datar en bonde!!

Tomteblossens föregångare…

När ungen kryper ifrån byxorna är det kanske bara att inse att de får läggas undan ett tag till…

Björn-ackerad! Sen ställer Kissen upp för det där som inom pedagogikens värld kallas samätning… Tur katten räddar situationen där föräldrarna misslyckas!

Tankarna flyger och far i vanlig ordning. Kring advent säger ju en del att man ska tänka lite extra på de som inte finns med oss längre. Tänker på livet. Hur det kunde varit. Hur det kan bli. Tur vi inte vet vad som väntar. Tänker på hur glad och tacksam man dagligen måste påminna sig om att vara, för allt det fina man faktiskt har. Tänker på hur få förunnat det är att dela över sextio år av livet, för att sedan, bokstavligen, gå i graven med bara några få dagars mellanrum. Tankarna går till de närmaste. Vila i frid, E och J.

Jag gillar inte att
säga det, men jag tror vi har en tjuv ibland oss…

Dagen var inne för storkarusellen ”dräktighetsundersöka
och träckprova för Paratuberkulos”. Hade fått tid ”inte före elva i
alla fall, men vi sätter det så har vi något att sikta på”. Ställde i ordning
med grindar, bur och balar. Riggade inne med kosaxen till svansarna (de blev inte snygga, men betydligt mindre att släpa runt på i geggan/snön) och mina
fjorton liter lusmedel…

Klart och in för andrafrukosten. Tiden var plötsligt ändrad
till tio och trettio… Men hann nästan svälja. Tog sista klunken i farten och
ut när bilen stod parkerad ett par minuter i halv. Sen rullade det på. Det
”värsta” som hände var att hereford 174 vägrade att ens gå in i
lagården och tvingades in som en av de tre sista, jag glömde svansklippning på
1663, men lyckades fösa tillbaka henne in i lagården för justering, och jag
hittade tre kor i behov av klövverkning. Det som också var på gång idag. Han
tänkte komma klockan ett, så jag avstyrde honom lika snabbt. Får ta det senare.

Mormor och Morfar var inkallade som barnvakter och föga
oväntat hade hon med sig middag till en hel armé och blev satt på jobb i
tvättstugan. Allt för att hålla henne sysselsatt från ältandet att vi inte hade någon satt middagstid. ”Skulle vi inte äta på hela tiden?!” (Ni som känner henne hör henne va?!) Nej, tror inte vi behöver det på de max fyra timmar det tar och oavsett lämnar vi inte semintanten ensam med korna halv ett för att det är en helig mattid! Middagen blev lite innan två, och än så länge lever alla inblandade!

Lite skit får man ta.
Undrar varför nederdelen av byxorna är renare?! Kan det ha med stövlar att
göra?!

Både jag och maken tappade andan lite där efter maten när vi
satt oss, men det var bara att pallra sig ut igen för grindrivning och
lagårdstvätt. Inte så trevligt att ta in foder i en decimeter gödsel som det
blir efter sextioåtta djur på blixtvisit.

Över sjuttio djur kollade för dräktighet och/eller ParaTB. Resultatet
då? Paran får jag veta om några veckor. Dräktigheten kunde knappt vara bättre.
100%! Första gången i min bondehistoria. Vad i hela friden ska jag med
femtionio kalvar?! PLUS de fem från de dräktiga korna jag köpt in. (Som jag
dessutom väldigt snart måste se till att hämta hem!)

Trevlig helg alla!

Sonens adventspyssel
från skolan