En ung bondes vardag

Efter en sen hemkomst blev det en tidig avfärd på andra
hållet morgonen efter – till Wapnö. Väl där möttes vi upp av vänner och tog oss en guidad tur på stället. Konstaterade att de jag såg av de fjortonhundra mjölkeskorna var i fantastiskt fint hull, men två minuter senare frågade guiden om vi tyckte korna såg magra ut och ett, till nittiofem procent, unisont Ja rungade…
Efter turen fortsatte vi sedan till vännernas stuga. Okänt hur många år de haft den, men vi har i alla dessa
år haft en plan på att hälsa på. Bättre sent än aldrig som det bekant heter.

”JA!! Vi kan ju plocka snäckskal som vi kan ge hönorna i vinter!” – Inte för att de är fina, utan för att mata hönorna… Bondebarn på stranden, man smälter ju lite…!:P Nån blev blöt i håret! Skönt att veta att man är saknad när man är borta. Ömsesidigt<3 Häst-KBTn går vidare. Önskan om sängen var 21. Målet 22, så därför började jag med förberedelserna inför morgondagens lunch så fort jag var hemma med pressen – kl 23. De bidde ingen tidi nattning.

En dag hemma med fix och grönfoderpressning, och en vältimad
mjölkkokalvning, samt en nattlig flytt av vrålaporna här hemma klockan fyra på morgonen sen några kor flyttat sig själva i sjön och i panik insett att de glömt sina kalvar och inte hade en aaaaning om hur de skulle hämta dem. Dessutom en dag med besök. Av släkt i släkten och släkten. Sånt man längtar efter då och då och så måste det hända precis när man har som mest att göra, under tidspress och samtidigt. Aja, tack för titten och välkomna åter.
Blev i alla fall ännu en väldigt sen kväll innan vi åter packade ihop oss och drog iväg till Astrid Lindgrens
Värld och vidare till Kisa sedan för en fantastiskt fin stuga. Och en chock i
att det faktiskt finns en sjö som är kallare än vår!

Våningssäng i Rövarborgen och en gammaldags bultpistol i Lekladan!? Nån har tänkt! Ett barnparadis, och flertalet toaletter med stora bås och TVÅ toaletter. En stor och en liten. Helt perfekt ju. Bondebarn i stan – TÅG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Hemfärd via Katthult, som tyvärr var stängt för dagen, och
en titt på Rumskullaeken när vi ändå var på hållet. Inte mycket liv i den
stackaren, men likväl lite kul att ha sett den.

Hemma som slagna hjältar för ett nytt ryck med bikoll, stängsel,
vattenkörning och flytt innan vi tar en sväng till mor och B i Skånelandet.

Ibland när man stängslar hittar man svamp, och ibland plastankor. Kossorna följde fint med över till ön i år också.
Fyrkantspress – med pickup:) Gillar texten: Dagorder (Brått). Fina biramar. Och en fantastisk färgglad pollenram. ”Denna var det inget på!”Tjoho – nytt bete! Typ lika lycklig var den minsta över att äntligen få somna i sin egen säng.Ha det bra alla så får vi se när det stabiliseras till något
som kan likna rutiner.

När jag skrev sist visste jag inte att jag hade planer på
att stå i Kalmars slottspark och vänta på att bli attackerad med vattenpistol och ha en blöja på huvudet…! Men så blev det. Tur
man inte vet vad som väntar.

Det blev möhippa för augustis brud och en lång dag för mig.
Åkte hemifrån strax innan sju och var hemma strax efter midnatt. Söndagen efter
helgade jag vilodagen och steg knappt upp. ”Sova koja” Kossorna fick beta i ”maskinhallen” och gjorde det med bravur! Träd både knipsades och gränslades, och nässlorna är puts väck!

Vidare har förstaskörden avslutats. 987 balar. Svårt att
säga om det är ett rekordår då jag utökat arealen sedan ”sist”, men
då jag förra året hade ungefär 400 balar, med allmosor och grönfoder, på mer än nuvarande areal, kan det mesta kännas som rekord. (2015 var dock strået vassare när jag kollar journalerna!) Himmelens skön
känsla är det oavsett. I synnerhet som jag räknar en årskonsumtion på tusen balar. Rent
krasst innebär detta att jag inte behöver ta någon andraskörd! Jag kommer göra
det, men just vetskapen om att inte behöva… Sug på den lite. Man får ju planera hur man lägger balarna när man inte kan flytta dem…?!

Jag har en känsla av att något inte gick riktigt enligt plan…

Mor och B var uppe en sväng och dessa tog vi med ut på ny
upptäcktsfärd i vårt intilliggande naturreservat. Jag gillar
”kulturvandringar” och att hitta gamla minnen. Detta ledde i sin tur
att hembygdsboken och Gods & Gårdar rotades fram ut renoveringsgömmorna,
och en helkväll med näsan i dessa.

”Sova bilen!” -Jodå, det gjorde hon, men fråga inte hur hon kunde andas i den positionen! Jag och de andra barnen stod i vinbärsbuskarna och när maken strängat klart försvann jag med pressen. När förste djurvakten Jirka är på vift, fick det bli fjäsk för nästa på jourlistan. Man blir ju inte särskilt nervös när djuren samlas kring den svarta bilen och blå spannen. Inte så noga vem som håller i det då!! Tryggade kan varken jag eller djuren bli. (O den nye jourgubben verkade inte vara så rädd han heller!)

Vi tog en tur till den beryktade Trästaden Eksjö, och
fortsatte med mer utforskning och bergsklättring i Skurugata. Skitskumt fenomen
det där. Men häftigt! Och inte hälften så farligt som att klättra ner från
Örnnästet häromsistens.

Dessutom passerade vi Sävsjö där vi tog oss en fika på ännu
en borgruin, och hämtade ut personligt vatten till bröllopet i augusti. Jag
hade väl kanske tänkt mig plastade flak med flaskor som när man köper i
affären, som hela flak med öl och liknande. Snopet värre att mötas av en
inplastad halvpall! Tack och lov så var flaskorna i alla fall packade i
sexpack, och fyllde lagom botten i bagaget. Bara att slänga på kartongskivorna
över och lasta in vagn och packning innan vi drog vidare. Taskigt att fylla på hösten, men det går fort dit, och ett sånt här helt fantastiskt bollträdsblomster hade prytt vår stora trädgård, garanterat!

Fortsättning följer, men nu ska jag iväg och tigga till mig en bit nybakad kaka på bygden innan det blir för sent!

Jag tror att jag bott i pressen senaste veckan! Och balar
blir det. Många balar. Det blir ett dyrt år då varken mitt nät eller min plast
kommer att räcka ens tills förstaskörden är klar. På en höft ligger jag som
förra året i antal. Med den lilla skillnaden att vi har ungefär trettiofem
hektar kvar att slå. Det känns verkligen som att vi inte kommer någonstans! Men
det gör vi ju! Det är väl bara önskan om en stunds ledigt med familjen som
pockar nu när första veckan av makens semester är passé. Grovt räknat (om allt
mot förmodan skulle funka!) har jag tre rejäla dagar kvar i pressen.

Jag såg en kråka i dagboken att vecka 28 för två år sedan
bestod av höskörd också. Plus att Mor och B var här. Vi stod utan kök, B
grejade för fullt med golvläggning, taksättning och kakling. Mor stod för
marktjänsten i kaoset med hemfix och mat, inkluderat att köra ut knappt fyramånadersbebisen
för amning till den åker jag för tillfället befann mig på.

Och så tycker man att livet är galet nu….!

Det var verkligen hög tid att flytta korna! Och där de nu betat syns vinterns grisskador rejält. Jag står på mitten och fotar på två håll.Justering av dieseltanken sen plintarna flyttat sig i vinter. Eller kanske tanken…När jag som bäst kommit igång att stängsla längst norrut, kom larmet om kor på vift. Björk över tråden i stormen. Tur de samlades fint i alla fall, och följde med tillbaka till tjuren och kalvarna som väntade ”inne”. Nån var före sin tid med utekök!
Flytt in i hägnet, givetvis längs vägkanten….! Och en inspektion av årets korn som börjar sätta ax, en tvärhand högt.”Vill man så kan man” En ”lunchutflykt” en dag ledde oss till Örnnästet, det visade sig att det inte heter så utan anledning. Det var brant på slutet. Och vi skulle ner så småningom. Klätt-ape mässade den minsta där hon satt trygg på ryggen. Trodde mig ha en saftig träningsvärk att vänta då jag klättrat/krupit/vandrat med tretton kilo extra på ryggen, men det enda jag kände var stelhet i högra axeln på kvällen. Man behöver ju inte ha alltför mycket fantasi för att fatta varför. Tur hon inte får sova så länge….! Tid tar det att gå också då det i vaket tillstånd skulle plockas blåbbä vartannat steg.I lördags blev det äntligen till att slunga. Ungefär 100 kilo honung!
Och i söndags gjorde jag och storflickan slag i saken och åkte till Ikea för förvaring till hennes rum. Presstrul. Glömde att jag lagt ”svansen” i plastvaggan på väg in i hjorthägnet då kvigornas tråd rivits ner och jag rättade till. Som tur var hade maken inte hunnit iväg med strängaren och traktorn med balklo. Efter en lång dag när jag hämtade maken från nattskiftet blev det några minuter vid sjön och med en fot inne i duschen kom ett samtal – står en kviga i trädgården. Bara att klä på sig igen. En tiominutare så här börjar bli en (o)vana. Maken försökte dryga ut fodret ytterligare med att tillsätta träd. En god tanke, men ingen bra idé. Vilken lycka att ha goda grannar som ställer upp och hjälper till att räta. Tyvärr var det inte ”bara” det som hänt, så idag har det blivit till att pressa på slagen sträng.

Efter en familjestund med minigolf blev det nattarbete att skruva in spannmålen. Kände viss panik växa i takt med molnen idag. Mycket riktigt. Kom en åskskur på mitt torra gräs. Men ingen torka i sikte, och ett blött foder är bättre än ett ruttet. Får ställa det i en separat hög för ”ute”. Maken ville ha hjälp att ta sig ut ur hagen…?!!Oavsett om planen för morgondagen håller eller ej, vet jag att det lär bli en helsikes lång dag. Med andra ord borde jag sovit sen minst ett par timmar nu. Men jag skulle ju bara… Trevlig helg och ha’t gott!
God natt.

Avundsjuka och missunnsamhet finns överallt i vårt samhälle, det är väl bara att försöka acceptera;

Jag blev påflugen en dag. Fick en uppmaning om att jag med
”ditt beteende allt får börja passa dig”.

Det jag kan kontra med är i så fall beteendet som kom med
budskapet. Jag tycker det är något som kunde skötts på gårdsnivå, inte vid en
officiell tillställning. Men så mycket stake och ryggrad ska man nog inte begära. Jag har
hört mycket, sett en del, men nu var det definitivt sista spiken i kistan som
dödade det sista hoppet om att ryktena inte var sanna.

Det som retar mig mest är; VAD har jag gjort? HUR är mitt
usla beteende och VAD ska jag passa mig för? (Förlåt, men jag är tillräckligt blåst för att inte fatta!) Ska jag passa mig för att låta
sonen gå från bussen själv? För ständiga punkteringar på maskinerna? Sabotage
mot djuren? Ingen aning. Hade önskat lite mer specificering för att kunna vidta
åtgärder och ”lära känna fienden”, som det bekant brukar heta.

Skämt å sido. Men för ganska många år sedan nu var en granne
här av någon anledning när jag och drängen skulle genomföra lite större
rörmokerireparationer i lagården. Vi avböjde vänligt grannens erbjudande om
hjälp och när han efter några dagar frågade hur det gått för oss, svarade jag: Bra. Hans kommentar på det? ”Jaha, då var det inte så svårt!”

Tummen upp! Detta har gett oss många interna leenden sedan
dess – Jag och drängen klarade ju det, så då var det ju inte så svårt! Det har rent av blivit en klassiker. I alla möjliga sammanhang.

Lika nu – Drängens fru kom och frågade vad vi (jag och
drängen) gjorde en dag när han satt på sin rollator, och jag på altanen och
avslutade min frukost. Istället för att ”prata igenom dagen” blev det
givna svaret att ”vi passar oss”! För det gjorde vi ju. Han passade
mig och honom. Win-win.

Så om någon ser oss till synes sysslolösa, så kom ihåg – Vi
passar oss!

Nog om det. Något annat som finns överallt i samhället är
tekniken. Som leder till I-landsproblem. Bytte ju lur, till en
”modern” som kopplar upp sig på trådlöst wifi så fort det erbjuds. Med
den lilla detaljen att det dragit ur alla gig ur vårt mobila bredband. Noll
internet till datorn alltså. Illa nog att sitta med mobilen och försöka
genomföra betalningar, bokföring var det inte tal om, tro mig! Plötsligt händer det! Nu återstår bara att jobba på viljan att fortsätta öva… Massor och åter massor av bi. Pollen på benen och fullt med täckt yngel som snart utvecklats till bi och kryper ut. Och en hel del honung som snart behöver tas om hand.

Dags att flytta tillbaka kossorna igen från ”trädgården”. Längesen där var så fint! Behövs inga blodtryckshöjande mediciner här inte… Man ska bara ta sig över bron.

En vecka med intensiv skörd. Har skördat cirka en tredjedel
av arealen, och fått cirka trehundraåttio balar. Förra året hade
jag fyrahundra balar på hela arealen, inklusive allmosor och det tilltänkta
grönfodret. Ser lovande ut i år med andra ord. Hittills är faktiskt 2015 (som var ett enormt gräsår!) strået vassare ändå, enligt min statistik på balar från varje åker.

Å rätt som det kom en skur och jag ville köra klart ändå så small det… Min tredje bult på elva år så har väl inte varit storkonsument. Däremot smack jag två svep 2008, och… några fler nu… Bortskämt med att få en smidig hemleverans av nya! Och Så Tacksamt. Krångligt, trångt och allmänt jävligt att komma åt som vanligt bara.Ligger man där får man hoppas att man varit snäll så ingen rullar iväg. ”Ska jag ta en instagrambild?” frågade svägerskan.När familjen kommer med lunch till vischan och har med sig jordgubbar och grädde till efterrätt<3 Flytt sen fredagskväll. Tålamodet låg kanske inte på topp, eller vad säger du, 1761?

Lite tjurigt dock då det såg ut att bli två riktigt torra
veckor, vilket bara blev en. Hoppet/drömmen om två extremt intensiva skördeveckor
och i stort sett ”ledigt” hela familjens semester gick i stöpet, så
det blir som vanligt. Fullt fokus på skörden och så får det bli ledigt efter
den, om så bara en helg vecka trettioett.

MEN vi behövde vatten. Min årssådd började nästan gulna så
det var i grevens tid. Och vi behöver mer vatten. Mycket mer. Jag förberedde lite. Känner att skötväskan snart inte längre är försvarbar, så försöker vänja mig lite smått vid en eventuell handväska, då fickorna oftast är obefintliga på ”lättare” kläder. Blev lite mobbad av min käre make dock.

I lördags var jag på vift österut. Mer bröllopsplanering.
Ibland kommer jag på saker jag ångrar med vårt eget bröllop – det gick ju lite
fort, bland annat skulle det lagts tid på mer fotografering och gärna i
hembygdsparken – men samtidigt känns det väldigt skönt att inte ha vetat allt
och få med alla detaljer. Det blev som det blev och blev rätt bra, även om det
brakar rejält mellan varven.

Kanske finns det lite hopp om mänskligheten trots allt.

Heldag i alla fall. Åkte hemifrån strax efter sju och var
hemma strax före midnatt. Tur jag fick samåka med värdparet från halva vägen. ”Kaffe,
ljudbok och nervevade rutor” fick jag tips om, men fick räcka med ljudbok
och en glass för att få upp fokus sista viltberikade halvtimmen. Den lilla har fått för sig att ha nappen konstant. Får man inte. Så istället fick hon valet att ha den när hon ska sova, eller slänga. Hon valde slänga! Men när jag kom från jordgubbslandet nån timme senare hade hon fiskat upp dem igen. Rätt nöjd var hon också. På grund av sopfisket, jordgubbarna eller syskonens godis hon hittat…?!

Igår hade jag en plan på att ligga lågt. Slutade med sex
kilo rensade jordgubbar till frysen, skiftbyte i denne på föräldragården. En
flädersaftomgång satt, gelé kokt och ska strax ta itu med ett syltkok. Men jag
snodde också åt mig en timme under täcket med katten på magen! Välbehövligt, i
synnerhet som jag däckade direkt vid midnatt (varför behöver det alltid bli
midnatt före sänggående??!!) och inte hade några som helst planer på att vakna
när klockan ringde imorse…

Nä, jag är inte den trevligaste på morgonen. Skyller det på att klockan går så fruktansvärt fort efter kl 21, så det blir korta nätter. Sen är det svårt att komma upp, men inte heller det är mitt fel. Bildbevis kommer här:

Det blev en biträff igår – utan bi då det mer eller mindre
ösregnade hela kvällen. Blev till att kura inne och prata bi (och en massa
annat) istället. Direkt därifrån åkte jag och handlade lite då det ekat tomt i
kylen i en vecka, och sedan till min moster för att hämta hem lillhönan som
varit där över natten och dessutom fått en resa till Borås djurpark. Lyx!

Stängsel var det. Om jag hittar nån lämplig klädsel för detta denna aprilvädersdag med tjugo grader svalare än i förrgår. I annat fall får det väl nöjas med en vattenrunda i väntan på påfyllnad i bäckar och diken och så kommer det surt efter imorgon istället.

Men vet ni vad jag köpte på Ica igår? Köttfärs! Jag minns
verkligen inte när det hände senast. Förfallet är totalt! Bäst att jag börjar
passa mig…! (Den kanske jag ska steka upp nu och förhala utejobbet även över denna skuren?)