Hallen ja, den fixade vi ju till härförleden. Ny färg på väggarna, byråer bort, nytt golv och en av garderober blockerad dörr. (Vilket för övrig gav oss ett väldigt mycket större vardagsrum plötsligt!)
Är ju lite si så där med före-bilder, så det blir några pågående-bilder och slutresultatet. Skitbra, om ni frågar mig! Ska bara ha tag på ett spegelfönster till i sinom tid.
Visst är det ”såna tider”, men om man kunnat lyfta luren och sjukanmäla sig, hade jag inte behövt köra en mil extra, för att stå i tjugo minuter på mötesplatsen och vänta på en prao som varken dök upp eller svarade… Det hade sparat mig mycket morgonirritation!
Sent omsider kom jag dock hem och kunde släppa ut de vrålhungriga kalvarna till de superspända, väntande juverna.
Mjölkmustach deluxe och den där supersöta tungan som hänger ut på varenda kalv när spenen försvinner.
”Tittut, ville du nåt?!”
Kalven som föddes i box i natt – hann ut och se vad som var på gång, och flytta kossan i tid! Tjoho! – funkade fint med sin mamma och fick släppas ut senare efter en vända på vågen och ett par knips i öronen.
Min och makens kommunikation nattetid. Whiteboard på handfatet. När jag kom upp stod tillägget: ”03.50. Kalven slickas.”
Uteboxen gjordes i ordning och kalvarna hivades ut till sin stora glädje, film finns på instagram @bondeniskarvhult. Tillsammans med maken gjordes ett ryck på eftermiddagen med hönshuset, vilket resulterade i minst lika glada hönor som kalvar, och sedan fixades kalvningsboxarna igen. Och en av dem ska tas i bruk nu, då en kossa kalvat hipp som happ, ca fyrtio minuter efter att drängen lämnat lagården och gjort sista skrapningen. Luriga jäklar, korna…
Utan prao blev livet plötsligt ”lättare” igen. Till exempel behövde vi inte fixa in bilen till märkesverkstan i stan ikväll – kan åka dit med gott samvete imorgon mitt på dagen och lämna den för airbag-fix. Ännu en återkallelse hette det.
Min kära nagel lossnade förra helgen. Skönt som attan, då den i torrt tillstånd inte alls fortmat sig efter fingret, Allt frid och fröjd tills igår – då den icke-nagelbevuxna halvan sprack i sin torrhet, med någonting mellan nagel och skinn… Fantastiskt… Det både äcklar mig och fascinerar mig!
Efter avslutad lagård idag när maken gått in för att fixa mat, smög jag ner till sjön. Aprilvädret bestämde sig för att bjuda på en solnedgång och tyvärr blev jag rätt nerkyld där jag satt, men det får avhjälpas med en varm dusch, brasa, tjockfilt och katt. Och så kvällsfikan förstås:P
Och så femton minuter senare…
Ha det bra där ute!
Senaste kommentarer